Meriter

Edholm, Petrus (Pelle), f. 2 sept. 1849 i Bålsjö by, Bjärtrå sn (V.norrl), d. 10 sept. 1921 i Stockholm. Föräldrar: smeden Johan Olof Edholm och Cajsa Stina Johansdotter. Bysmed, hembygdsforskare, fornsakssamlare. – Ogift.

Biografi

E. fick sammanlagt femtiosex dagars undervisning i skola, där han undervisades efter den s. k. lancastermetoden. Han kunde efter den tiden läsa och räkna men föga skriva, kunskaper, som han tack vare sitt goda huvud gjorde till grundvalen för en ganska omfattande lärdom, så att han snart blev grannarnas hjälpreda vid förekommande skrivgöromål, verkställande av boutredningar, arvskiften, auktioner o. s. v. Till yrket kan man säga, att E. var både smed, koppar-, bleck- och plåtslagare samt instrumentmakare, i allt skicklig och samvetsgrann.

Tidigt började han intressera sig för hembygdens historia. Han samlade, avskrev och tolkade gamla handskrifter och arkivalier av olika slag. Efter årtiondens förlopp hade han slutligen fått ihop en väldig samling uppgifter till framför allt hemsocknen Bjärtrås historia, vilken bearbetats och sammanförts byvis. År 1920, då E. redan nått sjuttioett år, beslöto socknens kommunalfullmäktige att inlösa samlingen för 1,500 kr. E. ville emellertid komplettera sockenbeskrivningen med ytterligare arkivforskning – det gällde ett femtiotal årgångar domböcker från 1500- och 1600-talen. För detta ändamål reste han på uppdrag av kommunen till Stockholm, arbetade i tre dagar i Riksarkivet och hann därvid genomgå tio-femton årgångar, men på fjärde dagens morgon blev han på Munkbron omkullstött av en lastbil, vilket orsakade komplicerat lårbensbrott. Detta blev den gamles död inom fjorton dagar.

En gång omkring 1865 såg han, hur hans fader tjugu meter från husknuten plöjde upp en liten tväreggad hårdskiffermejsel från stenåldern. Detta, att han bodde på en fläck av Norrland, som varit bebodd av människor kanske redan 4,000 år tidigare, tilltalade hans fantasi. Klenoden tillvaratogs omsorgsfullt, och då han fick ögonen på uppropet från 1874 års arkeologkongress, insände han forn-saken till riksantikvarien. Kontakten med H. Hildebrand och O. Montelius gav anledning till fyrtiofem års sommarfärder för insamling av stenåldersfornsaker inom alla delar av Ångermanland. Före E:s tid var praktiskt taget ingenting känt om Ångermanlands stenålder; endast omkring ett dussin föremål hade inkommit till museerna, de flesta utan närmare fynduppgifter eller med högst otillräckliga sådana. Från N. J. Ekdahls berömda insamlingsresor 1827–30 finns från Ångermanland endast ett stenåldersföremål att anteckna, en skifferspjutspets, och från ångermanlänningen, dåv. docenten Karl Sidenbladhs likaledes kända forskningsresor 1865–67 finnas endast två, en båtformig yxa och en flintyxa. Genom E:s försorg inkommo till museerna omkring trehundra stenåldersföremål med, vilket är det värdefullaste, klart besked om fyndorterna. Det förekom visserligen aldrig, att han själv eftersökte fornfynd i terrängen, utan allt kom ytterst från allmogen, men han förhörde alltid upphittaren noga och antecknade gårdens namn och hummer, fyndplatsens läge i förhållande till sjö eller vattendrag och inte minst viktigt upphittarens namn, vilket har möjliggjort fyndplatsernas förnyade uppsökande och vetenskapliga undersökning. Vid Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens sammanträde 6 juni 1906 beslöts att till E. överlämna ett exemplar i silver av den antikvariska prismedaljen för att därmed betyga sin erkänsla för av honom visat nit och intresse för fornlämningars antecknande och bevarande.

På 1880-talet kom E. i kontakt med Artur Hazelius och värvades av honom för forskning bland allmogens kulturskatter. För Nordiska museet hopbragtes en synnerligen ståtlig samling allmogesaker från Ångermanland, och 1920 kunde museets styresman intyga, att över hälften av museets föremål från detta landskap var insamlad av E., omkring 1,200 nummer.

E. gjorde sina resor på egen risk och bekostnad, och då hans anspråkslöshet hindrade honom att taga tillräckligt betalt för sina mödor, levde han i ytterst torftiga omständigheter, nästan på svältgränsen. Det var likadant med hans arbete som yrkesman i Bjärtrå. Den, som skriver detta, bevittnande 1919, hur E. skulle taga betalt för reparation av ett fotogenkök, ett par timmars arbete. 25 öre var hans pris, med motiveringen, att »det kan inte vara Guds mening, att människan skall förtjäna lika glupskt som en sågverksarbetare». Dock befann han sig nu vid fyllda sjuttio år utan tillgångar med nätt och jämnt tak över huvudet, boende i sin lilla fallfärdiga stuga på ofri grund med minst sagt problematiska framtidsutsikter.

År 1921 lyckades intresserade personer förmå riksdagen att bevilja en årlig pension på 600 kr., så att E. hade anledning se betydligt hoppfullare på framtiden. Han gladde sig också mycket åt det officiella erkännandet men kom aldrig att få åtnjuta den beviljade pensionen, då, som nämnts, en gatuolycka ändade hans verksamma och oegennyttiga liv, innan han hunnit få K. brev på pensionen.

Författare

O. B. Santesson.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ångermanland intill medeltidens slut (A. Nyberg, Sollefteå och Ådalarne, Sollefteå 1902, s. 9–12). – Ett flertal smärre historiker över Ångermanlands socknar och kulturhistoriska notiser publicerade i ortspressen under titeln Från flydda tider.

Handskrift: Den ovannämnda sockenbeskrivningen över Bjärtrå (iBjärtrå sns arkiv).

Källor och litteratur

Källor: Brev från och om E. hos lektor O. B. Santesson, Uppsala. – M. Hofrén, Per Edholm (Rig, 4, 1921); S. N[ettelbladt], Petrus Edholm (Svenska män och kvinnor, 2, 1944). – Personlig bekantskap.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Petrus (Pelle) Edholm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16621, Svenskt biografiskt lexikon (art av O. B. Santesson.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16621
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Petrus (Pelle) Edholm, urn:sbl:16621, Svenskt biografiskt lexikon (art av O. B. Santesson.), hämtad 2024-04-25.