Meriter

3. Nils Alfred Ehrnberg, den föregåendes son, f. 16 febr. 1858 i Simrishamn, d. 11 april 1914 där. Studier i Kristianstads h. allm. lärov. 1870–74; lärling vid faderns garveri i Simrishamn 1874, hos garvarmästare H. P. Eibye i Nyborg, Danmark, 1876–78; gesällbrev 5 april 1878 där; anställd hos Aktiesaelskabet M. J. Ballins Sonner i Köpenhamn 1878–79; gesäll i Tyskland, Österrike, Italien, Schweiz, Frankrike och Belgien 1879–82; återkom till Sverige och anställd i släktfirman 1882; kompanjon med fadern (E. 2) 1885 under firma J. Ehrnberg & son; verkst. direktör för a.-b. Ehrnberg & sons läderfabrik 1898–1914; led. av stadsfullmäktige i Simrishamn 1891–1914 (v. ordf. 1899–1901), av fattigvårdsstyr. 1891–1914 (ordf. 1909–14), av hamndirektionen 1904–14 (v. ordf. s. å.), av direktionen för Simrishamns sparbank 1899–1914 (v. ordf. 1906–14), av planteringsdirektionen 1897–1914, av hamnbyggnadsstyr. 1905–10, av styr. för Cimbrishamns tegelbruks a.-b. 1899–1914 (ordf. s. å.), av Simrishamns fabriks- och hantverksförening 1886–1914 (ordf. 1906–14), av Garveriidkareföreningens styr. 1906–14 (ordf. 1910–14) och av Skånska städernas brandstods-kommitté 1908–14. RVO 1908.

G. 9 juli 1886 i Borrby sn (Krist.) m. Hanna Tufvesson, f. 26 april 1861, d. 21 febr. 1944, dotter av lantbrukaren Tufve Månsson i Sandby (Borrby sn) och Anna Persdotter.

Biografi

Alfred E. inträdde i familjefirman under en allmänt svår ekonomisk tid, då svallvågorna efter depressionen under 1870-talets senare del ännu ej lagt sig. Svårigheterna ökades i läderbranschen därigenom, att amerikanskt sulläder översvämmade den svenska marknaden, ett förhållande, som först ändrades genom tullreformen 1897. Därtill kom, att fadern, Jonas E., ledde garveriet efter i huvudsak äldre arbetsmetoder, som inneburo viss slentrian med omständligt tillverkningssätt. Råvaran utvaldes icke heller för det ändamål, för vilket den bäst passade. Med Alfred E:s hemkomst från utlandet (jfr meritlistan) 1882 och inträde som kompanjon i firman 1885 ändrades fullständigt arbets- och tågningsmetoderna (färdigställandet). Redan som råvara sorterades hudarna och skinnen för de läderslag, för vilka de bäst lämpade sig. Fabrikatens kvalitet förbättrades. Till allt detta bidrog E:s grundliga kännedom om metoderna för läderberedning, hans personliga deltagande i arbetet och den undervisning han meddelade åt firmans personal. Noga följde E. förbättringarna inom läderfabrikationen och hade ingen möda ospard att anpassa fabriken efter tidens krav.

Det gamla garveriet blev snart otillräckligt för den växande produktionen och omsättningen. E. lät utvidga och modernisera lokalerna. Barkmalningen, förut utförd med tvenne hästar, verkställdes nu med ångkraft. Inom kort måste de två andra garverierna i staden, C. A. Ströms och Carl Esperssons, efter ägarnas död arrenderas och tas i bruk av E. Det sistnämnda inköptes sedermera av firman E. Den ökade efterfrågan och besväret med rörelse i tre från varandra skilda garverier orsakade, att Jonas och Alfred E. beslöto att på det gamla garveriets tomt uppföra ett nytt, tidsenligt större garveri. De gamla byggnaderna nedrevos eller omändrades och en stor garveribyggnad uppfördes och stod färdig i april 1893. Däri insattes även en ångmaskin och de modernaste andra maskiner samt inleddes elektriskt ljus. Våren 1897 övertog Alfred E. ensam affären av fadern, med bibehållande av det gamla firmanamnet. Den guldmedalj firman erhöll på Stockholmsutställningen s. å. gjorde dess alster mer kända, och omsättningen ökades i hög grad. Den starka utveckling, som skofabrikationen med maskinkraft tagit, gjorde, att garveriet ej kunde med egna kapitaltillgångar drivas på tillräckligt effektivt sätt. E. bildade därför 1898 ett aktiebolag, vars aktier dock ej offentligt utbjödos och däri han själv var den störste aktieägaren. Aktiekapitalet, 400,000 kr. med varje aktie å 500 kr., var snart fulltecknat, och s. å. inregistrerades a.-b. Ehrnberg & sons läderfabrik. Styrelseordförande blev fadern (se E. 2), medan E. blev verkst. direktör. Den nya fabriksbyggnaden från 1893 blev ytterligare till- och påbyggd, nya byggnader uppfördes, en ny ångmaskin och andra maskiner insattes och arbetsstyrkan ökades betydligt. Tullreformen 1897, med det skydd den gav lädertillverkning och skofabrikation, orsakade ny, hastig utveckling. En mängd nya skofabriker uppstodo, och läderberedningen måste fylla deras behov. I sin fabrikation införde E. även en ny, egen gafvmetod, särskilt för bottenläder, varjämte driften lade an särskilt på beredning av koläder och plattläder. Firman blev leverantör till alla större skofabriker i riket. Utvecklingen framgår av följande siffror. Tillverkningsvärdet var 1884: 60,485 kr., 1892: 132,993, 1900: 637,780, 1904: 984,600, 1906: 1,500,537, 1908: 1,762,573, 1910: 2,148,609, 1912: 2,616,236 och 1913, året före E:s död, 2,714,551 kr.

E. grundade även Cimbrishamns tegelbruks a.-b. och var dess styrelseordförande samt var, liksom sin fader, starkt kommunalt anlitad (jfr meritlistan). E. hade ett humant och mänskligt sinnelag och satte en ära i att se på sina arbetare som medhjälpare, ej som underordnade. Han verkade mycket för att skaffa sina anställda egna hem. Som arbetsgivare var E. därtill glad och tillgänglig. Hans hem, där E. och hans förträffliga och välvilliga maka voro ett gästfritt värdfolk, var gammaldags flärdfritt och E. själv en gedigen och redbar personlighet. Även för stadens fiskarbefolkning intresserade sig E. Den under E:s tid framträdande arbetarrörelsen, som E. till att börja med icke såg med välvilja, vållade visserligen enstaka konflikter, men de bilades snart. Även i arbetarpressen, som framhöll, att E. varit, en motståndare, fick han vid sin bortgång goda vitsord för det sätt, på vilket han tagit sig an sina arbetare, och man betonade därvid, att han stundom blivit orättvist angripen. I en annan nekrolog heter det, att »för alla hade han ett gott ord». Om utvecklingen av E:s företag efter hans död se släktartikeln ovan.

Författare

Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor: se under släktart.; Simrishamns sparbank 1853–1928 (1928).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Alfred Ehrnberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16748, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16748
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Alfred Ehrnberg, urn:sbl:16748, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-19.