Biografi

van Eijck (van eller von Eyck, Eyk, Eich, Eijch, Eck), släkt av holländskt ursprung. I södra Nederländerna finnas två orter med namnet Eyck, nämligen Berg-eyck och Maas-eyck. Efter dessa orter togo skilda släkter namnet van E.; de uppträda tidigast i södra, sedan också i norra Nederländerna. Tio adliga ätter med namnet, förande skilda vapen, äro kända. Under förra delen av 1600-talet förekomma holländska familjer och personer med namnet van E. verksamma från Hamburg och längs Östersjön, upp till Biga samt i Göteborg. Det rör sig här tydligen om tvenne familjegrupper av samma släkt, vilkas inbördes frändskap tills vidare ej kan bestämmas. Den till Sverige 1620 inkomne Gillis van Eijck (E. 1), sedan räntmästare i Göteborg och tullförvaltare i Vaxholm, var fader till kommersepresidenten i Göteborg Abraham van Eijck (E. 2), som 1672 blev svensk adelsman (riddarhusgenealogien har namnformen von Eich), men vars ätt utdog redan under 1700-talets förra del med en hans dotter. En vink om deras ursprungsort har man i likpredikningsuppgiften, att Gillis' dotter och Abrahams syster Margareta van Eijck (von Eick; d. 1670), som 1633 äktat handlanden Hans Carsten, var född 6 dec. 1613 i Uitermeer (vid Weesp i prov. Nord-Holland). Abraham van E. fick till vapen en sköld med ett andreaskors, i vardera vinkeln åtföljt av ett klöverblad. Släktskapen med den tysk-baltiska gruppen van E. framgår därav, att exakt samma vapen (sigill å brev, vapenbild å silverbägare) fördes av den Wilhelm (Willem, Welam) von Eijck (Eyck), som var son till handlanden och polske myntdirektorn i Danzig Isaac von Eijck (d. nov. 1626 i Landsberg), vilken, 1627 omtalas ha varit förvaltare av kurfurstens av Brandenburg saltverk. Som hans äldsta barn (med Anna Govers) nämnas sönerna Marcus och Wilhelm. De ha tydligen, kanske redan före faderns död, efterföljt honom som saltverksförvaltare i Neumark, ty Wilhelm von Eijck (d. 1652) omtalar i (odat.) brev, att han och en bror i sex år förvaltat dessa verk. Samtidigt synes Wilhelm ha varit köpman i Hamburg, medan Marcus von Eijck var svensk myntmästare i Riga och dog under ett uppehåll i Sverige på 1640-talet; han levde. nov. 1645 och var då i Stockholm. Litteraturuppgiften, att Wilhelm 1626 skulle varit myntmästare i Norrköping saknar belägg, men detta år var han i varje fall i svensk tjänst och hade Gustav II Adolfs uppdrag att upplåna penningar i Hamburg. I (odat.) brev till Axel Oxenstierna (1630 eller 1631) uttalar Wilhelm von Eijck önskan, att Oder skulle öppnas för sjöfart från Frankfurt a. d. Oder till Schlesien och att konungen skulle bemäktiga sig Schlesien och låta W. v. E. taga hand om saltverken där. Han var 1635–39 i Sverige, anställd vid myntförvaltningen i Stockholm under sin svåger Marcus Kock (se nedan) samt. blev 1651 myntmästare i Elbing. Vid sin död 1652 ärvdes han av stärbhusdelägare, vilka alla synes ha varit, bosatta i Hamburg, bl. a. (sonen?) Henrik von Eijck. Av Isaac von Eijcks döttrar synes en ha varit g. m. myntmästaren Marcelius Philipsen i Elbing, medan en annan, Elisabeth van Eijck (f. 1598, d. 1665), 1614 äktade myntmästaren Marcus Danielsson Kock (stamfader för ätten Cronström; jfr SBL, 9, s. 356). Å Elisabeth v. E:s epitafium i Avesta kyrka är avbildat hennes vapen, identiskt med A. och W. v. E:s (se s. 533). År 1668 (4 juni) avgjordes ett skuldfordringsmål mellan Wilhelm von Eijcks och Marcus Kocks arvingar.

Författare

Bengt Hildebrand med bidrag av D. Hoek.

Källor och litteratur

Källor: Skrivelser till Gustav II Adolf, brev till Axel Oxenstierna och J. Adier Salvius, Biographica, nämnda revisionsakt 4 juni 1668, RA; P. M. ang. Wilhelm von Eijck av F. Wernstedt 1939 samt diverse brevavskrifter (hos tf. expeditionschefen, legationsrådet W. Tersmeden); P. M. av dr D. Hoek, Haag, 1947. – Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, 1:6 (1918). – Chr. Bezelius, Der Liebhaber Gottes Freudigkeit im Leben und Todt.. . Bei christlicher Leichbegängniss der Weiland gottesfiirchtigen, viel-ehrn und tugendreichen Matron Fr. Margareta von Eick . . . [1670]; B. Helmfrid, Norrköpings mynt (Nord. numism. årsskr. 1948); J. B. Rietstap, Armorial general, 1 (1884); dens, Planches de l'Armorial general, 2 (utg. av V. Rolland, 1909–10); J. Rudbeckius d. y, Christelig lijkpredikan ... tå . .. Elisabeth von Eyk . .. uthi sin hwijlo-cammar nidersattes (1666); C. Sahlin, Bergverkens välgång! Några dryckeskärl inom vår bergshantering (Med hammare och fackla, °11, 1940–41), s. 26 ff. – Meddel. av förste antikvarien Nils L. Rasmusson och fil. lic. G. Utterström.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Eijck, van, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16762, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand med bidrag av D. Hoek.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16762
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Eijck, van, släkt, urn:sbl:16762, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand med bidrag av D. Hoek.), hämtad 2024-04-26.