Sigrid Ekehielm

Död:1700 – Varnums församling, Värmlands län (själaringn på Västervik,(Gustavsvik) Begr i Kristinehamn)

Bruksidkare


Band 12 (1949), sida 652.

Meriter

2. Sigrid Ekehielm, dotter till föreg., d. 1700 (själaringn. 7 aug.) på Västervik (nu Gustavsvik) i Varnums sn (Värml.) och begr. i Kristinehamn. Bruksägare.

G. 1) 19 aug. 1669 m. hovjunkaren och kommissarien Christian Stiernflycht, f. 10 maj 1644, d. 22 dec. 1669 i Stockholm och begr 9 maj 1670 (Jak.); 2) 3 sept. 1671 på Ekensberg, Överenhörna sn (Söd.) m. generalinspektören över lanttullarna Crispin Flygge, adl. Flygge, f. 27 juli 1628 i Mariestad, d. 19 juli 1673 i Stockholm och begr. 30 aug. 1674 (Ridd.); 3) 12 aug. 1675 m. kungl. räntmästaren, assessorn i Svea hovrätt Marcus Kock, adl. Cronström, d. 1679 (själaringn. 27 juli).

Biografi

Sigrid E. är känd som driftig affärskvinna, särskilt intresserad i den värmländska bruksrörelsen. Värmlandsforskaren E. Fernow berättar, att »knappast någon rikare har bott i Värmland än fru Sigrid». Ännu långt in på 1700-talet hade också den värmländska folktraditionen mycket att förtälja om S. E: s rikedomar, om hennes bittra fejd med Flyggesläkten och om hennes fattigdom på ålderdomen, sedan hon hårt drabbats av reduktionen; hon skulle till slut blott ha ägt Västervik och en backstuga samt varit tyungen att av sin svägerska och förutvarande dödsfiende, Emerentia Flygge, låna dödssärk och svepning.

Efter sin far ärvde S. E. bl. a. Ekensbergs säteri i Södermanland. Redan 1666 anlade hon Niklasdamms hammar i Varnums socken. Det var kanske hennes intressen i den värmländska bruksrörelsen, som sammanförde henne med hennes andre man, Crispin Flygge, ägare till en mängd gårdar i olika landskap samt bruk, hyttor och hamrar i Värmland, bl. a. Västervik med 26 underlydande hemman och Lassegård (nu Posseberg) samt hamrarna Älvbro och Brattfors (Spjutbäcken) i Varnums socken, Matlång och Ackjär i Lungsunds, Bo (Bofors) och Björkborn (Backa) i Karlskoga socken, andelar i Persbergs och Torskebäcks gruvor, Kymmermåla gård i Småland samt hus i Kristinehamn och Stockholm. Äktenskapet med Flygge var vid dennes död barnlöst. S. E. kallade därför hans släkt till Stockholm, men arvsskiftet uppsköts, .sedan hon förklarat sig vara havande. Omkr. åtta månader efter mannens död födde hon 11 (eller 14) mars 1674 i Stockholm en son. Det rika arvet gick därmed Flyggesläkten förbi. Redan ett par månader efter Flygges död skall hans syster Emerentia Flygge, gift med borgmästaren i Kristinehamn Olof Persson (stamfar för släkten Jernfeltz), ha utfarit i grova smädelser om sin svägerska med anledning av hennes påstådda havandeskap (»det har fuller fånen gjort, icke min broder; den dyngemärran, fånen tage lienne»). En skriftlig attest (22 okt. 1673) om smädelserna framlämnades till S. E. av en person, som påstod sig vara sänd ay Emerentia Flygge. Förhållandet mellan S. E. och mannens släkt förbätttrades endast tillfälligt genom förlikning 8 juli 1674 i en långvarig arvsprocess från G. Flygges tid. Ett försök av släkten att vid Göta hovrätt tillvälla sig förmynderskapet över hennes son misslyckades. Emellertid spriddes ryktet, att sonen icke vore S. E:s egen utan understucken, köpt av en korpralshustru på Södermalm. Vid ett samkväm hos en gemensam släkting i Kristinehamn beskyllde slutligen kyrkoherden Birger Carlberg (se denne) och borgmästaren Olof Persson öppet S. E. för att ha anskaffat barnet i syfte att utestänga dem och övriga släktingar från arvet. Hon väckte process mot Olof Persson i Kristinehamn men fullföljde ej sin talan. Olof Perssons måg, generalauditören i Göteborg Theodorus Bertram, igångsatte emellertid ingående undersökningar för att erhålla vittnen. Aren 1679–80 inträffade en rad dödsfall i S. E: s omedelbara närhet. De drabbade hennes tredje man Marcus Cronström, hennes son med Flygge, hennes styvsyster Anna Christina Ulfvenklou (dessa tre begravdes tillsammans i Storkyrkan den 12 dec. 1680) och den senares man, S. E:s svåger, Johan Flygge, yngre bror till Crispin. Därmed hade arvet efter C. Flygge odelat tillfallit S. E., men även hennes enda vänner inom Flyggefamiljen gått bort; makarna Flygge hade även vistats i hennes hem samma dag hennes son med Crispin blivit född. Allt detta torde ha samverkat till att värmlandssläkten nu gick till aktion. Den varnade S. E. för att begrava sonen under namnet Flygge och instämde henne att inför Svea hovrätt bevisa barnets börd. Målet kom på S. E:s yrkande att handläggas som kriminalmål. Rättegången väckte ett oerhört uppseende. Svea hovrätt förstärktes med tvenne riksråd och kallade samtliga hennes motparter, Th. Bertram, B. Carlberg, Olof Persson och Emerentia Flygge samt rådmannen i Kristinehamn Fr. Engelbrecht att personligen inställa sig. En mängd vittnen hördes, först vid rannsakning inför norra förstadens kämnärsrätt, delvis under tumultuariska uppträden, därefter vid själva hovrätten. Det framgick dock klart och tydligt, att beskyllningarna mot S. E. voro helt grundlösa, att Flyggesläkten själv kraftigt bidragit till att ge ryktena spridning och att vittnena mot S. E. utgjordes av ökända horor och löst patrask, som vid flera tillfällen beslogos med tvetalan och i några fall erkände sig ha fått kontant ersättning eller löfte om sådan för sina vittnesmål. Korpralshustrun, som skulle ha sålt barnet, förnekade bestämt detta och kunde med fullgoda vittnen redogöra för alla sina barns öden. S. E:s barnmorska tog på sin ed, att hon hade förlöst henne; läkaren och flera andra trovärdiga personer avgåvo bekräftande vittnesmål. Hovrätten frikände också i sin dom 17 mars 1682 helt S. E. Huvudpersonerna på kärandesidan dömdes av hovrätten till stränga straff. K. M:t gav icke rätt till beneficium revisionis; målet kunde av K. M:t endast upptagas till prövning, om hovrätten anklagades »de male administrata justitia». Detta skedde emellertid. I anklagelsen ideltogo Bertram, Carlberg och Olof Persson, däremot icke hustru Emerentia; rådman Engelbrecht hade avlidit 13 mars 1682. K. M:t frikände dock hovrätten, och denna dömde de tre angivarna till livets förlust, ehuru de sedan benådades av K. M:t.

Genom arvet efter Crispin Flygge kom Sigrid E. att intaga en mycket framträdande ställning bland Värmlands bruksägare, särskilt i Varnums och Karlskoga socknar. Niklasdamms hammar, som hon anlagt 1666, hade sedermera på grund av en rättstvist angående äganderätten länge stått öde, innan hon 1687 erhöll nya privilegier) av Bergskollegium. I Karlskoga socken, där hennes främsta bruk voro Bofors och Björkborn, utverkade hon 1688 rätt att uppbygga Tvärås hytta. I Lungsunds socken utfärdades för henne nya privilegier för Matlångs och Ackjärs hamrar. Redan på 1670-talet gjorde S. E. stora leveranser till kronan (amiralitetet) av olika järnsorter. Hennes främsta avnämare och förläggare voro dock köpmän i Göteborg. När hon mot 1680-talets mitt på grund av reduktionen och måhända även av andra orsaker råkade i ekonomiskt trångmål, litade hon till lån bl. a. av köpmännen David Amija och Jacob von Ackern mot säkerhet och disposition av hamrama Niklasdamm och Älvbro samt sätesgården Västervik med underlydande hemman.

Reduktionen drabbade S. E. hårt. I reduktionsjordeboken för Värmland kan man se, hur en mängd hemman, som hon ägt eller disponerat, indragits till kronan. Säteriet Västervik kunde hon dock rädda i utbyte mot strögods. Men även de gods och gårdar hon ägde kvar, t. o. m. fädernegården Ekensberg, voro tid efter annan sekvestrerade som säkerhet för kronans fordringar eller för lån, som hon hade upptagit i Riksbanken eller av privatpersoner. Hon förklarades ersättningsskyldig till kronan för betydande belopp, som hennes båda män, Flygge och Cronström, hade uppburit i slutet av 1660-och början av 1670-talet. Därom förde hon långvariga underhandlingar och lyckades kort före sin död få skulderna avskrivna eller kvittade mot egna motfordringar, som avsevärt överstego skulderna. Även om S. E. på ålderdomen var ekonomiskt hårt trängd, ehuru ej alldeles utblottad, utgjorde dock resterna av hennes gods och bruk ett rikt arv.

S. E. verkar att ha varit intelligent och energisk, och hon förstod att hårt hålla på sin rätt. Samtidens omdömen om henne äro I regel starkt färgade. Om hennes yttre veta vi föga. Måhända talade ett av de falska vittnena sanning, då det beskrev henne som en tämligen tjock fru.

Författare

G. Utterström.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Ett stort antal brev från och handlingar rörande1 S. E. ingå i serien Ståndspersoners brev före 1700 i Örebro länsstyrelses (landskanslis) arkiv, Uppsala landsarkiv; enstaka brev finnas även i Biographica i Riksarkivet.

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Ovan nämnda brev, Biographica, Riksregistr., Rådsprotokoll 1682 (Swanhielm) 13/7, 13/9 1682 (Wattrang) 19/6, 20/6, Justitierevisionens registr, revisionsakter (dom) 18/10 1682, 12/11 1683, utslagshandling 12/7 1682, Svea hovrätts registr, dombok, codex rationum, libri causarum 132:11:1, 132:10:9, 133:10:1, 138:10:9, Bergskollegii registr. Harmens' privilegieregister, RA; Reduktionsjordebok, Värmland, 1686, Likvidationsakter 86–87:7 (Flygge), 94 (Cronström), KA; Norra förstadens kämnärsrätts protokoll 1681, Magistratens kriminalprotokoll 1682, civilakter, Svea hovrätts brev till magistraten 1656–82, nr 116, Kyrkoarkiv, register över Nikolai och Jakobs församlingars döda, Stockholms stadsarkiv. – H. Almquist, Göteborgs historia, 2 (1935); E. Fernow, Beskrifning öfver Wermeland, 1–3 (1773–79); J. Furuskog, De värmländska järnbruken (1924); R. Holm, Birger Carlberg (Sv. biogr. lex, 7, 1927); Karlskoga historia 1586–1936. Minnesskrift utg. av L. Dalgren (1936); H. Laeereren. Nåera värmlandsfamiljer på 1600-talet (1916); L. Lämgren, värmländsk psalmförfattares lif (1907).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sigrid Ekehielm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16813, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Utterström.), hämtad 2019-02-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16813
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sigrid Ekehielm, urn:sbl:16813, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Utterström.), hämtad 2019-02-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se