Meriter

Brate, Erik, f. 13 juni 1857 i Bråfors i Norbergs socken, d 1 apr. 1924 i Stockholm. Föräldrar: bergsmannen Anders Eriksson och Kristina Mattsdotter. Elev vid Västerås h. elementarläroverk ht, 1868; avlade mogenhetsexamen därstädes 27 maj 1876; student i Uppsala ht. s. å.; fil. kand. 12 dec. 1879; studerade vid Strassburgs universitet sept. 1882−maj 1883; fil. lic. 15 maj 1884; disp. 29 maj s. å.; fil. doktor 31 maj s. å. Genomgick provår vid Södermalms h. allmänna läroverk ht. 1880−vt. 1881; docent i forngermanska språk 24 sept. 1884; föreståndare för filologiska seminariets avdelning för nordiska språk vt. 1885−vt. 1887; tf. e. o. professor i svenska språket ht. 1885−vt. 1887; lärare vid Z. Krooks och M. Uppströms h. elementarläroverk för flickor i Uppsala ht. 1885−vt. 1887; lektor vid Södermalms h. allmänna läroverk 25 maj 1887 (K. brev 23 sept); tillika läroverkets bibliotekarie; erhöll avsked 12 maj 1922. RNO 1903; LHA 1904.

Gift 21 juni 1887 med Fanny Ingeborg Mathilda Ekbom (se följ.).

Biografi

I sin doktorsavhandling om de nordiska lånorden i den yngre anglosaxiska dikten »Orrmulum» fick B. tillfälle att kombinera sina grundliga insikter i de nordiska och västgermanska fornspråken. Det var dock väsentligen inom området för de förra, som hans vetenskapliga livsgärning kom att falla; men även i arbetena över inre svensk språkhistoria kom honom hans mångsidiga språkliga "utbildning till godo, särskilt naturligtvis vid de utvikningar av etymologisk art, som han där gärna företog.

Så var förhållandet i hans förnämsta rent språkhistoriska arbete »Äldre vestmannalagens ljudlära» (1887), vilken sedan fick tjäna som förebild för ett större antal av andra företagna liknande undersökningar och som för övrigt troget avspeglade B:s vetenskapliga kynne, där torr saklighet parade sig med en betydande idérikedom. Denna hans livliga kombinationsförmåga förledde honom dock här och i synnerhet i hans artiklar »Schwedische wortforschung» till åtskilliga ytterst djärva och alltför lösligt grundade ordförklaringar, av vilka en del påtalades av S. Bugge i Arkiv för nordisk filologi, 4 (1888). Etymologiskt har B. för övrigt i skilda artiklar behandlat en del synnerligen omstridda ord, t. ex. själ, härad, gubbe och gumma m. fl., samt vissa ortnamn, t. ex. Medelpad (en dock oantaglig förklaring). Till denna grupp av etymologiska uppsatser hör också B: s behandling av vissa mytiska namn, t. ex. Wielant (Volundr), Disen och Sinfjotle, där han naturligtvis också kom att beröra rent mytologiska spörsmål.

En kritisk översikt av de nyare forskningsresultaten på mytologiens område lämnade B. 1907, och senare (1914) utgav han en på egna mytologiska och etymologiska uppslag grundad studie över vanerna och dem (enligt hans uppfattning) närstående gudomligheter. I detta sammanhang bör också erinras om hans uppsatser rörande de fornsvenska ortnamnen Thor(s)hughle, Vrindavi och Skself. I Vrindavi finner han spåren av en helgedom åt en motsvarighet till den isländska gudinnan (V)rindr; uppslaget vann genast allmän anslutning, men dess riktighet har på sistone blivit av en forskare bestridd. I någon mån besläktade ämnen upptog B. till behandling i uppsatser om julen och om »höknatten», av vilka den senare därjämte kan betraktas som en frukt av hans intresserade studier i den äldre nordiska tidräkningen, vilken han ägnade en mycket förtjänstfull undersökning (1908).

Ungefär samtidig med dessa mytologiska undersökningar är B:s översättning av den äldre Eddan (1913). I rent poetiskt avseende kan den ej ställas högt, men den bjuder på en välkommen och i fråga om litteraturhänvisningar rikhaltig kommentar och utmärker sig för en kritisk och självständig uppfattning av de många vanskliga problem, som här möta, egenskaper, som också prägla B:s uppsats om Voluspá (1913). Redan 1884 hade B. utgivit en liten innehållsrik handbok i fornnordisk metrik, varav en omarbetad upplaga utkom 1898.

Del drag i B:s vetenskapliga läggning, som kom till synes i hans etymologiska och mytologiska studier, förde honom också in på det område, där han skulle göra sina mest betydande insatser i nordisk språk- och fornkunskap, nämligen runforskningen. I sitt under medverkan av S. Bugge utförda stora och uppslagsrika verk »Runverser» (1887−91) fick han därjämte tillfälle att ytterligare odla de intressen, som tagit sig uttryck i hans nyssnämnda handbok i metrik. Viktiga runologiska specialundersökningar av hans hand föreligga i tolkningen av den urnordiska Fyrungainskriften (1898) med vissa synnerligen lyckliga lösningar av enskilda punkter, av de gotländska Ardrestenarna, av inskriften på Pireuslejonet (1914) samt tillägget till Bugges tredje behandling av Rökstenen (1910). Dessutom har han i mindre uppsatser eller anmälningar lämnat rikliga bidrag till tolkningen av andra inskrifter. Efter Sven Söderbergs frånfälle knöts B. till det av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien planlagda stora verket »Sveriges runinskrifter». Han slutförde Söderbergs »Ölands runinskrifter», utgav det digra verket »Östergötlands runinskrifter» och färdigställde sina undersökningar av de södermanländska, av vilket arbete han före sin död fick se en del utkomma. Runinskrifterna på ön Man, vilka han själv undersökt (liksom f. ö. den ovannämnda å Pireuslejonet), behandlade han 1907. I den rikhaltiga lilla handboken »Sveriges, runinskrifter» (1922) lämnade han slutligen en överblick av runskriftens historia och utveckling i Sverige. Med dessa och andra, arbeten har B. förvärvat sig en rangplats som en av Nordens allra främsta runologer.

B. utgav även en svensk språklära (1898) och behandlade frågor rörande svensk interpunktion och rättstavning, där han, trots sitt i övrigt konservativa skaplynne, tidigt intog en radikal ståndpunkt. Vidare bearbetade han och utgav senare delen av M. F. Lundgrens, förteckning över och redogörelse för de medeltida svenska personnamnen. I »Samfundet för nordisk språkforskning» i Stockholm intog han en ledande ställning.

Den nordiska språkforskningen hade i B. en av sina allra hängivnaste odlare, och det mödosamma och tidsödande skolarbetet, mäktade ej släcka hans vetenskapliga entusiasm. Han var en genomhederlig man, oegennyttig som få och en trofast vän i alla skiften.

Författare

E. Hellquist.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Fornnordisk metrik. Upps. 1884 (4), 55 s. Ny omarb. uppl. Sthm 1898. (4), 76 s. — Nordische Lehnwörter im Orrmulum (Beiträge z. Geschichte d. deutsch. Sprache, Bd 10, 1884—85, s. 1—80, 580— 586; även sep. som gradualavh. Upps., tr. Halle 1884, (1), 80 s.). — Runologiska spörsmål. 1—4 (HA Månadsblad, Arg. 15, 1886, s. 1—25, 49—84). — [Rec. avj Fritz Burg, Dje älteren nordischen Runeninschriften (Beiträge z. Kunde d. indogerm. Sprachen, Bd 11, 1886, s. 177—202). — Äldre vestmanna-lagens ljudlära. Upps. 1887, (2), V, (1), 98 s. (UUÅ 1887; även tills, med nedannämnda »Schwedische Wortforschung» utg. som avh. f. lektorat i Stockholm.) — Runverser (Antiqv. tidskr. f. Sverige, Bd 10, 1887—91, s. 1 — 442; även sep. Stlim 1891, 442 s.; tills, med S. Bugge). — Schwedische Wortforschung (Beiträge z. Kunde d. indogerm. Sprachen, Bd 13, 1888, s. 21 —53). — Runskriftens uppkomst och utveckling i Norden enligt de senaste undersökningar (Sv. fornminnesfören. tidskr., Bd 7, 1888—90, s. 50—61; med .anledn. av L. Wimmer, Die Runenschrift, ubers. von F. Holthausen, Berl. 1'887). — En gotländsk dopfunt i en kyrka på Bornholm (ibid., s. 62—67; med anledn. av L. Wijnmer, Döbefonten i Åkirkeby kirke, Khvn 1887). — Tyska runinskrifter (ibid., s. 247—262; med anledn. av R. Henning, Die deutschen Runendenkmäler, Strassburg 1889; även på tyska i Zeitschr. f. Ethnologie, Bd 22, 1890, s. 76—86). — Dalalagens böjningslära. Sthm 1890. 4: o 43, (1) s, (H. latinlärov:s å Södermalm årsberättelse 1889/90.) — Avstavning (Nystavaren, Bd 3, 1891, s. 113—130). — Själ (Uppsalastudier tillegn. S. Bugge, Upps. 1892, s. 6—14). — Härad [1]—2 (Arkiv f. nord. filol., Bd 9, 1892/93, s. 130—136; 22, 1905/06, s. 206—210). — Stor bejynnelse-bokstav (Nystavaren, Bd 4, 1892—97, s. 1—33). — Välläsning och kamma-tering (ibid., s. 165—195). —¦ [Rec. av] Norges Indskrifter med de seldre Runer, udg. ved S. Bugge, H. 1—2, Kria 1891—93 (Arkiv f. nord. filol., Bd 11, 1894/95, s. 367—374). — De nya nordiska runverken (Sv. fornminnesfören. tidskr., Bd 9, 1896, s. 317—336). — Skansens runstenar (Meddelanden fr. Nord. museet, Årg. 1897, s. 3—14). — Fyrungastenen (Arkiv f. nord. filol., Bd 14, 1897;/9;8, s. 329—351; följdskrift: S. Bugge, Fyrungaindskriften, 2, ibid., Bd 15, 1898/99, s. 142—151). — Svenska runristare. Sthlm 1925. 139 s. (HA Handl., N. F., D. 13: 5)^[1] — Svensk språklära för de allmänna läroverken. Sthm 1898. VII, (1), 235 s. (Rec. av A. Noreen i Pedagog, tidskr., Årg. 34, 1'898, s. 367—4*15 med genmäle av B., ibid., s. 563—580.) Förkort, uppl. Sthm 1907. II, 185, (2) s. Omarb. uppl. (tills, raed A. F. W. Lindwall). Sthm 1907. (4), 190 s. — Gubbe och gumma [1]—2 (Arkiv f. nord. filol., Bd 16, 1899/1900, s. 162—172; 19, 1902/03, s. 224— 233). — Medelpad (ibid., Bd 16, 1899/1900, s. 172—177). — Ardre-stenarne (ibid., Bd 18, 1901/02, s. 132—141; med anledn. av H. Pipping, Om runinskrifterna på de nyfunna Ardre-stenarna, Upps. 1901). — Det danska run-verket (HA Månadsblad, Årg. 30/31, 1901/02, s. 1—16; med anledn. av L. Wimmer, De danske Runemindesmasrker, Bd 2, Köpenh. 1899—1901). — Runstenen i Orleans (ibid., s. 58—70). — Fornsvänska interpunktsjonsregler (Nordiska studier tillegn. Ad. Noreen, Upps. 1904, s. 7—15). —¦ Ölands runinskrifter granskade och tolkade. Med etsningar af Robert Haglund. H. 2. Sthm 1906. 4: o Ils., s. 89—150, pl. 19—38, 1 karta. (Sveriges runinskrifter, Bd 1; H. 1, omfattande s. 1—88, pl. 1—18, av S. Söderberg.) — Nyare forskning i nordisk mythologi. Sthm 1907. 30 s. (Sv. humanist, förb. skrifter, 11.) — Runinskrifterna på ön Man (Fornvännen, 1907, s. 20—34, 77—95). — Der Name Wieland (Zeitschr. f. deutsche Wortforschung, Bd 10, 1908, s. 173—181). — Nordens äldre tidräkning. Sthm 1908. 4: o 28 s. (I Södermalms h. allm. lärov. årsredogörelse 1907/08; med anledn. av Kalendarium Vallentunense, Sthm 1907.) — Hiinen (Zeitschr. f. deutsche Wortforschung, Bd 12, 1910, s. 108—115). — Jul (Ord o. bild, Årg. 19, 1910, s. 625—637). — Jul och nyår (Iduns julnummer 1910, s. 7—9). --Runic inscriptions in the cell of St. Molaise (The book of Ärran, ed. by J. A. Balfour, Glasgow 1910, s. 261—267, pl. 48). — Zur Deutung der Röker In-schrift (S. Bugge, Der Runenstein von Rök, Sthm 1910, s. 265—302). — Främmande ord och uttryck. Förklaring på c: a 5,000 vanligast förekommande, från främmande språk hämtade ord och uttryck. Sthm 1911. 96 s. (Aftonbladets och Dagens populära bibliotek, 8; tills, med O. H. Dumrath.) — Höknatten (Sv. landsmålen, 1911, s. 404—420; även i Festskr. f. H. F. Feilberg, Khvn 1911). — Disen (Zeitschr. f. deutsche Wortforschung, Bd 13, 1911, s. 143—152). — Östergötlands runinskrifter granskade och tolkade.' Sthm 1911—18. 4: o XXXIV, 268 s., 90 pl., 1 karta. (Sveriges runinskrifter, Bd 2.) — Thor!(s)hughle (Arkiv f. nord. filol., Bd 29, 1912/13, s. 103—109, 386). — Wrindawi (ibid., s. 109—119). — [Anm. av] L. Wimmer, De danske Runemindesmcerker. 1—4, Köpenh. 1893—1908 (ibid., s. 181—193). — Vgluspå (Förhandl. vid sv. filolog- o. historikermötet i Göteb. 1912, Gtbg 1913, s. 71—81; även i Arkiv f. nord. filol., Bd 30, 1913/14, s. 43—61). — Betydelsen av ortnamnet Skälv (Namn o. bygd, Årg. 1, 1913, s. 102—108). — En forntida ö (ibid., Årg. 2, 1914, s. 84—91). — Vanerna. En mytologisk undersökning. Sthm 1914. 32 s. (Sv. :humanist. förb. skrifter, 21.) — Pireus-lejonets runinskrift. Sthm 1914. 48 s. (Antikv. tidskr. f. Sverige, D. 20, N:o 3.) — Möjebrostenen (Arkiv f. nord. filol., Bd 31, 1914/15, s. 227— 235). — Frisergillets runstenar i Sigtuna (Upplands förminnesfören. tidskr., Bd 7, 1916, s. 277—279). — Ytterligare inlägg om runstenen Juel nr 18 i Sigtuna (ibid., s. 362—367). — Rökstenen och Teoderikstatyn i Aachen (Eranos, Vol. 15, 1916, s. 71—98). — Rökstenen granskad och tolkad. Sthm 1917. 4:o. S. 231—255, pl. XC—XCI. (Särtr. ur Bråte, Östergötlands runinskrifter, Sthm 1911—18.) — [Anm. av] M. Oisen, Hedenske Kultminder i norske Stedsnavne, 1, Kria 1915 (Arkiv f. nord. filol., Bd 34, 1917/18, s. 91 —102). — Alvastra-blyet, Ög. 248 (Fornvännen, 1918, s. 202—206). — Fg. belebes byrd (Studier tillegn. Esaias Tegnér, Lund 1918, s. 8—9). — Personnamnen (Sveriges folk, utg. av I. Flodström, Bd 1, 1918; s. 204—209). — [Anm. av] O. v. Friesen, Lister- och Listerby-stenarna i Blekinge (Arkiv f. nord. filol., Bd 35, 1918/19, s. 184—194). — Andra Merseburg-besvärjelsen (ibid., s. 287—296). — Besvärjelsen på Björketorp- och Stentoften-stenarne (ibid., s. 342). — Rökstenstolkning (Sv. humanist, tidskr., Årg. 3, 1919, s. 33—38). — Runradens ordningsföljd (Arkiv t. nord. filol., Bd 36, 1919/20, s. 193—207). — Ny Rökstenslitteratur (ibid., Bd 38, 1921/22, s. 294—301). — Sveriges runinskrifter. Sthm 1922. 151 s. (Natur o. kultur, 11.) — Sinfjotle (Studier i nord. filol., Bd 14, 1923; 8 s.). — Södermanlands runinskrifter granskade och tolkade. H. 1. Sthm 1924. 4: o 136 s. (Sveriges runinskrifter, 3.) — Dessutom nekrologer i Arkiv f. Nord. filol. över Nils Linder (1904/05), J. A. Aurén (1912/13) och L. F. A. Läffler (1921/22), artiklar i Nord. familjebok, smärre artiklar och recensioner i Nord. revy (1884, 85), Sv. landsmålen (1885), Sv. fornminnesfören. tidskr. (1888), Nystavaren (1890), Nord. tidskr. (1892, 94), Språk o. stil (1903), Pedagog, tidskr. (1906), "Wetenschappelijke bladen (1916), Arkiv f. nord. filol., Aftonbladet m. fl.

Översatt: Sämunds Edda, översatt från isländskan. Sthm 1913. XVI, 388 s. (Rec. av Hj. Lindroth i Arkiv f. nord. filol., Bd 32, 1915/16, s. 218—222, med genmäle av B. ibid., s. 346—349, och replik av Lindroth ibid., s. 350—351.)

Utgivit: R. von Volkmann-Leander, Träumereien an französischen Kaminen. Sthm 1891. 74 s. 5:e uppl. Sthm 1918. (2), 80 s. (P. A. Norstedt & Söners skolbibliotek. 1. Tyska författare. 1.) — O. Schupp, Kaiser Wilhelm I. Sthm 1891. 114 s. 2: a uppl. Sthm 1897. 123 s. (Ibid., 2.) — Luise Pichler, Der Oberfall im, Odenwald. Sthm 1891. 61 s. 2: a uppl., 2: a tr. 63 s. (Ibid., 3.) — Luise Pichler, Am Fusse der Achalm. Sthm 1891. 60 s. (Ibid., 4.) — J. Stinde, Die Familie Buchholz. T. 1. Sthm 1893. IV, 244 s. 2: a uppl., 2: a tr. Sthm 1901. IV, 218 s. (Ibid., 5.) — M. F. Lundgren, Personnamn från medeltiden. Sthm 1915. S. 167—322. (Sv. landsmål, 1915, H. 2.) — Bidragit vid utg. av Vadstena klosters minnesbok (1918).

Källor och litteratur

Källor: E. Kölgren & C. G. Tengström, Läroverks- och seminariematrikel 1914—15 (1915); nekrolog av M. Olsen (Arkiv f. nord. filol. 40, 1923/24).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik Brate, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16879, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Hellquist.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16879
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik Brate, urn:sbl:16879, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Hellquist.), hämtad 2024-04-18.