Meriter

Burmes t er, Johan Henrik, f. 1 maj 1720 i Kristianstad, d. 15 nov. 1770 i Lund. Föräldrar: grosshandlaren Bernt Johan Burmes ter och Sofia Hildebrand. Elev i Kristianstads skola; student

1 Lund 20 juni 1735; avlade teologisk och filosofisk examen; disp. 10 nov. 1740 (Monumenta diluvii universalis ex historia profana civili; pres. J. Engeström) och 15 maj 1741 (Monumenta diluvii universalis ex historia naturali; pres. K. Stobæus); fil. magister 27 juni s. å.; företog 1746—49 en studieresa genom Tyskland, Holland, England och Frankrike. Docent i Lund 9 maj 1742; uppfördes på tredje förslagsrummet till fil. adjunkt 7 mars 1744 och 2 nov. 1745 samt på andra förslagsrummet 7 dec. 1745; fil. adjunkt 28 febr. 1746; ekonomie professor 9 nov. 1750; erhöll i enlighet med sekreta utskottets underdåniga skrivelse 29 maj 1752 genom K. brev

2 nov. s. å. survivans på professuren i fysik, som skulle kombineras med den ekonomiska professuren, men tillträdde aldrig denna befattning; professor i romersk vältalighet och poesi 5 aug. 1756; promotor 23 juni 1766. LVA 1755. Gift 23 sept. 1760 med friherrinnan Hedvig Charlotta von Köhler, f. 5 dec. 1736, d. 18 maj 1818, dotter till översten friherre Johan Didrik von Köhler.

Biografi

B: s studier voro inriktade på naturvetenskaperna, och han synes ha betraktats som en av Kilian Stobæus' mest lovande lärjungar. Med sin utländska resa avsåg han också att »evertuera sig uti de svårare delar av matematiken och andra nyttiga vetenskaper». Han trädde under resan i förbindelse med allehanda lärda män och ombestyrde för Linnés räkning hemsändandet av växter från engelska botanister. Själv gjorde han också betydande samlingar av instrument, snäckor, mineralier m. m. Karl Nyrén omnämner dessa samlingar och berättar bl. a. om ett av B. under resan hopbragt herbarium; det var ordnat efter van Royens system, men på Nyréns inrådan omordnades det efter Linnés metod. Det besiktigades även av Linné, då denne 1749 var i Skåne, och får av honom betyget »vackert»; i sin Skånska resa beskriver Linné ett par av dess sällsyntare växter. Där berättar också Linné, att han i Kristianstad sammanträffat med B., som, skänkte honom en intressant fisk och påtog sig att utkläcka några sällsamma »masknästen», som fångat Linnés vetgiriga blick.

Den profession, vartill B. som förste innehavare kallades 1750, avsåg att åt studiet av naturvetenskaperna, vilka dittills i Lund icke ägt någon särskild målsman, giva en tryggad ställning och bereda universitetet möjligheter att i någon mån följa med i den uppblomstring av dessa studier, som systeruniversitetet under Linnés lysande ledning hade att uppvisa. Enligt det K. brevet om lärostolens inrättande skulle dess innehavare »hålla föreläsningar uti botaniken, zoologien eller djurriket och djurens natur samt så mycket av matematiken, som till mekaniken hörer». Redan i sin ansökan om professurens inrättande hade B. hänvisat till ett av dv. presidenten K. G. Löwenhielm vid 1746/47 års riksdag inlämnat memorial angående »ekonomiens lärande vid akademierne», och i enlighet härmed gjorde han också under sin verksamhetstid professurens praktiska uppgift till det väsentliga. Han föreläste sålunda över »generalia scientiae oeconomiae principia» och gav väl härunder uttryck åt samma åsikter, som han samtidigt utvecklade i sin dissertation om den ekonomiska vetenskapen »in genere». Sedermera läste han över »rem rusticam et agriculturam», »oeconomiam vegetabilem et zoologicam» och »oeconomiam georgicam juxta tria naturse» samt presiderade för en agrikulturavhandling om märgel och dess användning. Några kollegieanteckningar äro veterligen icke. bevarade, men i universitetsarkivets diarier har B. noggrant redogjort för föreläsningarnas innehåll. Det är den praktiska hushållsläran, jordbrukslära, husdjurslära o. d., han sysslat med. B: s undervisning och kunskaper lovordas av Nyrén, men liksom vid systerprofessurerna i Uppsala, såväl den äldre i ekonomilagfarenhet och statsekonomi som den yngre eller »Borgströmianska», har det i längden ej kunnat (och ej heller bort) undvikas, att vid universitetet det rent teoretiska studiet av olika sidor av ämnet tagit överhanden, medan den praktiska undervisningen hänvisats till särskilda utbildningsanstalter.

Tack vare tidens absurda befordringssystem fick emellertid B., efter ännu icke sex års arbete på den plats, där han genom intresse och studier hörde hemma, övergå till en profession, som han icke synes ha haft några förutsättningar att fylla. Förhållandet var det, att B. varken som adjunkt eller oeconomiæ professor uppbar någon lön. 1752 erhöll han visserligen survivans på professionen i philosophia experimentalis, som ursprungligen varit avsedd att vara universitetets naturvetenskapliga lärostol men i stället blivit en andra medicinsk. Det var avsikten, att denna professur, när den blev ledig, skulle sammanslås med den ekonomiska och därmed äntligen naturvetenskapernas målsman bliva avlönad. Dess innehavare, professor G. Harmens, visade emellertid inga tecken till att avgå, och det kan därför knappast förtänkas B., att han, när genom N. Stobæus' död professuren i romersk vältalighet och poesi blev ledig, i enlighet med tidens praxis sökte transport, ehuru han saknade all kompetens till denna befattning. »Som han änteligen ville bliva professor och eloquentise et poéseos professionen först hlev ledig, sökte och feck han den till sin och vetenskapens gemensamma olycka. Hur illa är icke sådant gjort!» skriver J. H. Lidén. Att B. icke på något sätt förmått uppbära lärostolens traditioner från Stobasernas och Magnus Rydelius' dagar är påtagligt. Endast för en obetydlig dissertation har B. under sin tjänstetid här presiderat, och hans regelbundet varierade föreläsningar över Horatii Ars poetica, Ciceros orationer, Ovidius och Vergilius ha tydligen icke varit av egenskap att hålla de klassiska studierna vid makt. Den något inkvisitoriske Lidén beklagar sig över, att ehuru B. var »professor i vältaligheten, kunde jag ändå knappt förmå honom att entrera i någon discours», och förklarar, att B. var den av alla Lunds universitets professorer, som han minst tyckte om. Även den annars mot B. synnerligen välvilligt stämde Nyrén medgiver, att »så snäll han var, kom han alldeles ur sin sphére». B. ansågs vara en mycket välbärgad man; han ägde en av Lunds bättre gårdar och Hardeberga säteri med åtskillig underlydande jord. Av bouppteckningen befinnes det också, att han låg i vidlyftiga affärer och bl. a. var delägare i ett par fartyg. Skulderna överstego emellertid avsevärt tillgångarna.

Författare

G. Carlquist.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Akad. avhandl. och program: se T. H. Liden, Catalogus disputationum, 2 (1779) - av de här upptagna sju dissertationerna under a:;s presidium ha dock n: o 5 och 6 respondenten till auctor — samt P bjobeck, Program utg. vid Lunds universitet 1667—1867 (1912—15) — Några händelser sorn höra under Cotesii theorem för cirkelen, särskilt beviste (VA Handl., 1/50, s. 132—135, pl. 3: fig. 1—4).

Källor och litteratur

Källor: Lunds akademis kanslers brev till K. M:t 10 juni 1755, apr. (ink. 27 apr.) och 2 aug. 1756, registr. 1746 och konsistoriets brev till samme kansler 11 mars 1744, 7 nov. och 8 dec. 1745 samt 20 febr. 1746, sekreta utskottets prot. samt brev till K. M:t i inrikes civila ärenden 1751—52, allt i RA; handl. i Lunds universitets arkiv, LB. — G. Harmens' inbjudning till B:s installation 8 apr. 1751; J. H. Liden, Dagboksanteckningar om Blekinge och Skåne år 1768 (Hist. tidskr. f. Skåneland, 1, 1903); C. Linnsei Skånska resa (1751); C. Nyrén, Charakters skildringar och minnen.(1836); M. L. Ståhl, Biogr. underrättelser om professorer vid universitetet i Lund (1834); M. Wei-bull & E. Tegnér, Lunds universitets historia. 1—2 C1868V - -

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Henrik Burmester, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17195, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Carlquist.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17195
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Henrik Burmester, urn:sbl:17195, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Carlquist.), hämtad 2024-04-20.