A. Gustaf T. de Broen

Född:1830-11-09 – Oscars församling, Stockholms län (vid Blå porten, Djurgården)
Död:1918-12-07 – Nyköpings Alla Helgona församling, Södermanlands län

Överjägmästare


Band 10 (1931), sida 393.

Meriter

3. Abraham Gustaf Theodor de Broen, den föregåendes brorson, f. 9 nov. 1830 i Stockholm å Blå porten, Djurgården, d. 7 dec. 1918 i Nyköping. Föräldrar: musikdirektören Karl Gustav de Broen och Anna Gustava Ihrström. Bokhållare vid Rånäs bruk; fri elev vid skogsinstitutet 3 okt. 1851; avlade avgångsexamen därstädes 30 maj 1854; företog med offentligt understöd en resa till Preussen, Sachsen, Hannover och Braunschweig för att studera skogs- och jaktväsendet 1861 (K .brev 31 maj). E. överjägare i Uppsala län 22 sept. 1855—31 dec. 1859 och innehade under denna tid förordnanden som överjägare och över jägmästare; uppförd å första förslagsrummet till överjägaretjänst i Västerbottens län 19 aug. 1856; tf. lärare i skogsmätning, skogs- och jaktteknik, jaktkunskap och författningskännedom vid skogsinstitutet från 1 jan. 1860 (enligt förordnande 10 jan.); lärare i samma ämnen 2 juni 1860; överjägare i första reviret inom Nyköpings län 21 aug. 1863 och jägmästare i Jönåkers revir därstädes vid skogsstatens om-reglering 10 dec. 1869; ledamot av Södermanlands läns skogsodlingskommitte 1885—1904 och av styrelsen för Stavsjö a.-b.; erhöll avsked från jägmästarbefattningen 30 aug. 1907. Ledamot av Karl XV :s jaktklubb 1865; RVO 1885; erhöll Oskar II :s namnchiffer i briljanter och guldmedalj av 8:e storleken 1908; hedersledamot av skogsinstitutets jaktförening 1911; innehade dessutom utländsk orden.

Gift 2 aug. 1873 i Stockholm med Henrietta Ulrika Sofia Klingenstierna, f. 2 maj 1849 på Karlberg, d 27 juni 1899 i Nyköping, dotter till underlöjtnanten, sedermera översten Erik Gustav Klingenstierna och Dorotea Augusta af Klercker.

Biografi

de B. ämnade till en början gå bruksvägen och tog som helt ung anställning vid Rånäs bruk i Roslagen. Här hade han rikliga tillfällen till jakt. Bl. a. idkade han med passion rävjakt för pipa, dvs. en jakt på spårsnö utan hund, varvid upprepade signaler med pipan från den, som följer spåret, ersätter den drivande hundens skall; när lyckan var god, fälldes på detta sätt även varg och lo. För att tillvarataga tiden börjades spårandet ofta så tidigt, att jägarna måste lysa sig med lykta. Jakterna väckte hos de B. en sådan kärlek för livet i skog och mark, att han slog om, övergav bruksbanan och skrev in sig som elev vid skogsinstitutet. Efter avlagd examen och några års tjänstgöring i Uppland och som lärare vid skogsinstitutet kom han som överjägare (fr. 1869 jägmästare) till Södermanland, där han sedan tjänstgjorde i över fyrtio år i samma revir.

de B. var en energisk och mycket verksam skogsman med en sällspord arbetsförmåga, som gjorde det möjligt för honom att samtidigt behärska flerfaldiga, vittomspännande uppgifter utan att arbetets kvalitet därför blev lidande. Hans utbildning hade infallit under den tid, då rationell skogsvård utan vidare ansågs vara detsamma som planmässigt trakthygge. Såväl i sin tjänst som i talrika enskilda uppdrag arbetade han målmedvetet för skogarnas indelning till trakthygge inom de områden, där han var verksam. Så ha de stora bruksskogarna vid Gimo och Rånäs i Uppland samt vid Åker, Stavsjö och Ålberga i Södermanland liksom även betydande herrgårdsskogar i båda landskapen för långa tider präglats av hans ingripanden. Sitt främsta livsarbete ägnade han åt Jönåkers häradsallmänning, som han förvaltade i fyrtiotre år. Enligt nutida uppfattning tillämpade skogsmännen av de B: s generation trakthuggningen alltför schematiskt och saknade jämväl blick för betydelsen av beståndsvård och rationell gallring. I stället koncentrerade de sina ansträngningar på skogsodlingen. Denna något ensidiga inriktning motverkades emellertid hos de B. av sunt omdöme och praktisk blick, och på det område, som han ägnade sitt huvudintresse, skogsodlingen, arbetade han med en precision, vilken de yngre skogsmännen knappast nådde. Han ställde mycket stora krav på vällyckade föryngringar i täta bestånd och uppfostrade sina skogvaktare till mycken skicklighet i skogsodlingsarbetet. På få ställen i vårt land fann man också så vackra och framför allt täta och jämna ungskogar, uppdragna genom frösådd, som där de B. gått fram (Schotte).

Ännu mera känd än som skogsman var de B. som en av sin tids främsta jägare. Framför allt glänste han som skogsfågelskytt genom snabbskott i tät skog. Sina fågelhundar — mest pointrar — dresserade han alltid själv och gillade aldrig några andra än dem, på vilka han tryckt sin prägel. De hundar, de B. uppfostrade, företedde många egenheter, men deras jaktsätt blev avpassat efter hans nyssnämnda specialitet. Vid ett elegant sök lade han ingen vikt men vinnlade sig desto mer om att utbilda pålitliga rapportörer. Hans hundars prestationer i sistnämnda avseende ha blivit halvt legendariska. Vid sidan av skogsfågelskyttet idkade de B. även övriga jaktgrenar, utom stövarjakt särskilt rapphönsjakt och efter sin bosättning i Södermanland fågelskytte i skärgården om våren. Han var också en mycket intresserad fiskare. Ofta togs de B. i anspråk vid organiserandet av stora drevjakter. Så medverkade han på 1850-talet i flera lyckade vargskall i norra Uppland. Vid de flesta kungliga älgjakterna från 1860-talet till 1890-talet deltog han i eller handhade ledningen, imponerande på alla genom sin outtröttliga rörlighet och sin förmåga att disciplinera både jägare och drevfolk. Han blev tidigt ledamot av Karl XV :s jaktklubb. Under flera år (1868—71) inbjöds han varje höst att vistas någon tid på Ulriksdal för att deltaga i fågeljakterna, vilka konungen särskilt älskade, därför att han under dem i ett litet, förtroligt sällskap fritt fick ströva kring i skog och mark. En gång (1869) var de B. även med om den kungliga klubbens berömda jakter på Öland.

Enligt samstämmiga vittnesbörd var de B. en hedersman och en ganska originell personlighet, känd för sitt kärnfulla och fyndiga, med den gamla stammens kraftuttryck kryddade språk. Efter andras mening frågade han föga, vare sig det gällde framträdandets egenheter eller att ge ett rättframt uttryck åt sin mening. Hans intressen voro begränsade till arbetet, jakt och fiske med åtföljande kamratliv samt musiken. Själv spelade han fiol, ägde de yppersta instrument och gjorde på sin tid en erkänd insats i Nyköpings musikliv. Vid festliga tillfällen vän av ett gott bord och fina viner — själv lagrade han kärleksfullt dylika — var han personligen mycket måttlig, utom då han någon gång utmanades till ett kraftprov. Hans fysik var utomordentlig, hans förmåga att uthärda strapatser av alla slag, att avvara mat under dagslånga ansträngningar och att trotsa köld voro otroliga. Så berättas det, att han ibland under vårjakterna i skären tillbragte natten på en kobbe under ett segel. Och ännu 1902, då han sjuttiotvåårig deltog i stiftandet av Skogs- vårdsföreningen, föredrog han en Djurgårdssoffa till nattkvarter framför ett hotellrum. Hälsa och kondition fick han behålla långt in på sena ålderdomen. För att få fortsätta sina enskilda arbeten och undgå pensionsstrecket vägrade han vid löneregleringen för jägeristaten 1890 att ingå på nya staten. Han kvarstod också i tjänst till sitt sjuttiosjunde år och förmådde ännu vid sjuttioåtta års ålder själv stativmäta och avfatta skog på Stavsjö bruk. Sina fågeljakter fortsatte han framemot, stövarjakten över det åttionde året. De två sista åren av sitt långa liv var han bruten av slag.

Författare

B. Boёthius.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor: Finansdep. handl. 14 nov. 1856, 2 juni 1860, 31 maj 1861, 21 aug. 1863 och 30 aug. 1907 (meritförteckn.), RA. — Nekrologer j Södermanlands läns tidning och Södermanlands nyheter 1918, i Svenska jägareförbundets tidskrift 1919 (av O. Lindeberg) och i Skogsvårdsföreningens tidskrift 1919 (av G. Schotte); E. Edholm, Från Carl XV: s dagar (1906); J. W. Lfindblad], Om »gamle Boj» (Sv. jägarförbundets nya tidskr., 1870); dens., G. de Broen (ibid., 1888); H. Samzelius, Jägarens nordiska galleri (Jägaren, 1904); dens., Jägeristaten (1915); Skogshögskolan 1917 (1917).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A. Gustaf T. de Broen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17320, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boёthius.), hämtad 2019-01-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17320
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A. Gustaf T. de Broen, urn:sbl:17320, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boёthius.), hämtad 2019-01-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se