Meriter

3. Bernhard Reinhold von Delwig, friherre von Dellwig, den föregåendes broder, f. 6 jan. 1679, begr. 3 april 1746 i Goldenbecks sn, Estland. Volontär vid Livgardet 1695; sergeant vid Hälsinge reg. juni 1697; adjutant under kommendering till Jämtland 1699; premiärlöjtnant vid Järvsö kompani 13 nov. 1700; sekundkapten vid livkompaniet 4 mars 1705; premiärkapten 12 sept. 1707; kapten för Arbrå kompani 5 dec. 1708 men tillträdde ej; kapten vid Livgardet 9 dec. 1709; konfirmation 19 nov. 1712; överstelöjtnant vid Upplands femmänningsinfanterireg. s. d.; överstelöjtnant vid Västmanlands reg. 4 mars 1714, konfirmation 13 febr. 1716; interimsöverste för reg. 7 juni 1716; frånträdde överstebeställningen och återgick som överstelöjtnant 4 jan. 1720; friherre 17 jan. 1720; avsked 25 april 1723; återflyttade till Estland. G. m. Anna Christina Wrangel, begr. 18 okt. 1748 i Goldenbecks sn, dotter av ryttmästaren Carl Gustaf Wrangel och Margaretha Beata von Clodt.

Biografi

D. förde befälet över grenadjärerna vid Narva 1700, sårades i vänstra foten vid övergången av Duna 1701 och i högra axeln vid Saladen 1703. Han kommenderade vid Jakobstadt 1704 högra flygelns grenadjärer och blev under Birzes belägring införd som gisslan och där kvarhållen, till dess fästningen erövrades 15 sept. 1704. Vid Gemäuerthof 1705 anförde D. åter grenadjärerna, låg sedermera i garnison i Mitau, där han gjorde ett utfall mot ryssarna, och deltog 29 sept. 1708 i slaget vid Ljesna. Här erhöll den tappre karolinen ett skott i huvudet, ett genom vänstra armen, ett genom vänstra låret, ett hugg i vänstra benet och två bajonettstyng i ryggen, utplundrades av ryssarna och kvarlämnades på slagfältet. Påträffad där av auditören Palmgren fördes han av denne till en jude i Mohilev (Mogilev) och sedan genom andra judar till Vilna, där han efter nio månader tillfrisknade. D. återkom till Sverige 1709, där han sedan avancerade och som regementschef deltog i fälttåget mot Norge 1718. Vid general Axel Sparres återkomst måste han frånträda chefskapet jan. 1720 men erhöll samma månad utmärkelsen att bli svensk friherre. Tyvärr slutade D: s vackra krigarbana olyckligt. Han angavs 1723 för att ha försnillat talrika beklädnadspersedlar från sitt regemente. Generalkrigsrätten överbevisade honom om en rad oegentligheter i samband härmed, bl. a. hade han försålt trosspersedlar, trosshästar och spannmål för »goda penningar» men inlevererat likviden i mynttecken. Han dömdes 15 okt. 1723 till stora ersättningsbelopp och att mista livet, men förskonades (K. resolution 20 nov. s. å.) av nåd för tidigare förtjänster från livsstraffet. Dock skulle D. föras till Bohus fästning och sitta där, tills han klarerat all oriktighet vid regementet; hans lösa och fasta egendom sekvestrerades och försåldes. D. rymde emellertid till Norge, var i jan. och febr. 1724 i Fredrikshald och hemställde hos K. M:t om nåd. Han fick på lejd (K. resolution 25 sept. s. å.) återkomma för att söka reda upp sina affärer men var nu alldeles utblottad och ansökte att få besöka Livland för att se till hustruns egendom där, vilket bifölls (K. resolution 20 nov. 1724 D. tycks emellertid därefter ha kvarblivit i de nu ryska östersjöprovinserna och dog i Estland.

Författare

Bengt Hildebrand.

Arkivuppgifter

— Skrivelser från D. finnas bl. a. i samlingarna Skrivelser till K. M:t, Militaria: Västmanlands reg., Skrivelser till kanslitjänstemän (till C. Feif och S. Akerhielm), G. A. Taubes brevväxling, Ulrika Eleonoras arkiv och Militära ansökningar: upphandlingsdeputationen, allt i Riksarkivet.

Källor och litteratur

Källor: ovan nämnda serier samt Riksregistr., Rådsprot., Biographica och Militaria: ansökn. och meritförteckn., RA; Likvidationer, KA. — Geneal. Handbuch der baltischen Ritterschaften. Estland, 3 (1929); Kungl. Västmanlands regementes historia, 4 (1930); A. Lewenhaupt, Karl XII:s officerare (1920—21); W. Ridderstad, »Gula gardet» 1526—1903 (1903).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bernard Reinhold Delwig, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17440, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17440
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bernard Reinhold Delwig, von, urn:sbl:17440, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-24.