Göran Dillner

Född:1832-04-26 – Ovikens församling, Jämtlands län (i Västnår)
Död:1906-03-28 – Gustavsbergs församling, Stockholms län (i Sofielund)

Tidskriftsredaktör, Matematiker, Skolgrundare


Band 11 (1945), sida 261.

Meriter

Dillner, Göran, f. 26 april 1832 i Västnår, Ovikens sn (Jämtl.), f 28 mars 1906 å Sofielund, Gustavsbergs sn (Sth.). Föräldrar: hemmansägaren Anders Olofsson och Anna Jönsdotter; kallade sig Dillner på grund av skyldskap genom modern med den från gården Dillne stammande släkten av samma namn (se ovan). Intogs i Östersunds läroverk 17 jan. 1848; avgångsex. 12 jan. 1854; student i Uppsala 28 jan. 1854; v. adjunkt vid Östersunds läroverk 1858—59; adjunkt i levande språk där 6 juli 1859; erhöll avsked i aug. 1861; fil. kand. 9 mars 1861; disp. 27 april 1861; docent i matematik vid Uppsala univ. 11 juni 1861; fil. doktor 30 maj 1863; vistades såsom innehavare av riksstatens mindre utrikes resestipendium vid universiteten i Göttingen, Halle, Leipzig och Berlin nov. 1875—mars 1876 samt i Königsberg och Berlin juli s. å.; erhöll 25 nov. 1881 riksstatens större resestipendium för en resa (april—dec. 1882) till Italien och Frankrike för att studera undervisningsmetoder i matematik vid därvärande universitet; föreståndare för det av D. m. fl. grundade Uppsala privata elementarläroverk 1865—76; adjunkt i matematik vid Uppsala universitet. 22 maj 1868; uppförd på andra förslagsrummet till matematiska professuren i Lund 29 jan. 1872; e. o. professor i matematik vid Uppsala universitet 30 nov. 1877—3 dec. 1897; utgav Tidskrift för matematik och fysik 1868—71 och 1874 (tillsammans med andra); stadsfullmäktig i Uppsala 1875—82. LVS 1873; korresp. led. av Société des sciences physiques et naturelles de Bordeaux 1882; RNO 1888.

G. 13 jan. 1864 i Stockholm m. Catharina Ottilia Augusta Hellsten, f. 13 jan. 1845 där, f 9 mars 1915 där, dotter av skeppsklareraren i Stockholm Per Otto Hellsten och Gustava Jakobina Forslund.

Biografi

D: s doktorsavhandling, som belönades av Vetenskapssocieteten med dess större pris och infördes i dess årsskrift, är en utveckling av A. L. Cauchys arbeten och överensstämmer i det väsentliga med G. Bellavitis ekvipollenskalkyl (1832), vilken numera ersatts av W. R. Hamiltons quaternionteori (1853) och den därpå grundade vektorkalkylen. Båda dessa senare forskares arbeten voro emellertid okända för D. Samma ämne behandlar han också i sin uppsats i Mathematische Annalen, Versuch einer neuen Entwicklung der Hamilton'schen Methode, genannt »Calculus of quater-nions» (1877).

För det lämpliga ordnandet av undervisningen i ämnet matematik icke endast på universitetsstadiet var D. varmt intresserad. För att studera den matematiska undervisningen vid utländska universitet företog han omfattande resor och tryckte därom två uppsatser. Hans förslag till ändring av våra universitetsförhållanden voro rätt radikala: »En vetenskaplig examen, motsvarande ungefär vår licentiatexamen, men obunden av varje annan examen än studentexamen på den klassiska eller reala linjen, ävensom en jämförlig tillgång på lärarkrafter, skalle lämna den svenske studenten tillfälle att under jämbördiga villkor mäta sig med den tyske både i avseende på vidden av vetenskapliga insikter och den för deras inhämtande använda tiden; och jag tror, att jämförelsen då skulle utfalla för oss fullt tillfredsställande.» Hans båda reformkrav, lärarkrafternas ökande och mångläseriets minskande, hava ju bägge beaktats vid senare universitetsreformer, ehuru ej fullt så radikalt som han tänkt sig.

D:s förnämsta förtjänst är emellertid startandet av och huvud-redaktörskapet för Tidskrift för matematik och fysik. Förebilden var naturligtvis C. Tychsens Mathematisk Tidsskrift. Visserligen hade D. i lektor F. W. Hultman en utmärkt medhjälpare, men största äran av att tidskriften kunde hållas vid liv genom fem hela årgångar (1868—71 och 1874) tillkommer dock huvudredaktören. Tidskriften vände sig i första hand till gymnasiernas lärare i matematik och fysik. Särskilt uppmärksammades den matematiska problemlösningen, som ju till en god del har förtjänsten av den fördjupning av de matematiska studierna på gymnasialstadiet som inledes med senare hälften av 1860-talet. Bland D:s egna större bidrag märkas »Grunddragen af den geometriska kalkylen», vilken utgör en omarbetning och utveckling av gradualavhandlingen, och »Definita integraler av synektiska funktioner». Denna sistnämnda avhandling har sin betydelse genom hävdandet av den Cauchyanska residukalkylens centrala ställning inom funktionsteorin. Flera matematiker, som denna tid fingo sin utbildning i Uppsala, bibehöllo också genom hela livet intresse för denna kalkyl, medan på andra håll den nya Weierstrass'ska teorin absorberade allt intresse. D. författade och översatte även för befordrandet av stadierna vid skolan och universitet flera läroböcker. Hans bearbetning av Todhunters algebra (1865) var en på sin tid mycket använd lärobok.

År 1871 sökte D. professuren i matematik vid Lunds universitet och invecklades i en för sin tid ovanligt skarp befordringsstrid, vilken slutade med, att hans medtävlare C. F. E. Björling fick platsen.

D. repade sig väl aldrig helt från den motgång, som utgången av befordringsstriden i Lund innebar, vartill kom, att sjuklighet för längre eller kortare tider hindrade den verksamme mannen att arbeta. I sin avhandling »Sur les intégrales définies des fonctions d'une variable complexe», intagen i Vetenskapsakademiens handlingar och belönad med halva årsräntan av Wallmarkska fonden, söker D. i avhandlingens första del uppställa en allmän formel för integrationer av dubbelperiodiska och rationella samt vissa andra funktioner. Formeln blir av rätt invecklad natur; i avhandlingens andra del visar han formelns användning inom kvaternionteorin.

D. kom senare in på ett synnerligen svårlöst, ja kanske olösligt problem, .iV-kropparproblemet. Visserligen lyckades han omforma de förekommande differentialekvationerna, men vinsten härav visade sig alldeles illusorisk vid den vidare utvecklingen. Ända in i sena ålderdomen arbetade han dock med detta problem.

D. var en mångfrestande man. Utom åt universitet och skola ägnade han sig långa tider åt jordbruk. Från 1870, då han upphörde att taga aktiv del i undervisningen vid Uppsala privata elementarläroverk, ägnade han all sin lediga tid åt skötseln av egendomen Johannislund och det senare inköpta Gränby (Vaksala sn, Upps.), dit han flyttade 1875. Först sedan han 1877 utnämnts till e. o. professor, tvingade honom hans vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet ätt 1878 återflytta till staden. Sin pensionsålder till-bragte han på det av honom inköpta Sofielund på Värmdön.

Författare

H. J. Heyman.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från D. till F. F. Carlson finnas i Riksarkivet. Hans egenhändiga levnadsbeskrivning (till tiden omkr. 1890) förvaras hos släkten.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Geometrisk kalkyl eller geometriska qvantiteters räkne-lagar. Upps. 1860—61. 2 bl., 96 s. (VS Årsskrift, Arg. 2, 1861, s. 1—96; gradualavh. 1861). — Om bestämmandet af andre grads linier. [Upps. 1863]. 45 s. (UUÅ 1863, Matematik och naturvetenskap). — En grupp formler, som beröra de elliptiska funktionerna af första slaget. Sthm 1864. 4:o 19 s. (VA Handl., N. F. Bd 5, 1863—64, N:o 3). — Todhunters algebra, bearb. för den svenska elementar-undervisningen. D. 1*. Upps. 1865. (8), 300, XIX, (1) s. — Schematisk framställning af proportionsläran (Inbjudning till öfvervarande af årsexamen vid Upsala privata elementar-läroverk, 1866, s. 1—17). — Theori för ytor af andra graden. Upps. 1867. 81 s., 1 vikt tab. (UUA 1868, Matematik och naturvetenskap). — Bevis för kraftparallelogrammen efter Laplace och Walker (Tidskr. för matematik och fysik, Arg. 1, 1868, s. 88—92). — Grunddragen af den geometriska kalkylen (ibid., Arg. 1, 1868, s. 27—30, 124—132, 169—179, 209—223, 270—285; 2, 1869, s. 82—85, 137—159; 3, 1870, s. 30—43, 111—120, 176—193; ej avslutad). — Något om de skriftliga profven för mogenhetsexamen (ibid., Arg. 1, 1868, s. 94—96; undert.: D).

— Om isoperimetriska produkters maxima (ibid., Arg. 1, 1868, s. 102—111).

— Öfningssatser (ibid., Arg. 1, 1868, s. 111—113; anon.; förf. enl. innehållsfört.) — Konstruktiv härledning af accelerationerna "(ibid., Arg. 2, 1869, s. 178—184). — Sats (ibid., Årg. 2, 1869, s. 26). — Definita integraler af synektiska funktioner (ibid., Arg. 3, 1870, s. 257—277; 4, 1871, s. 33—70, 121—138; ej avslutad). — Schematisk framställning af läran om jemnlöpande (parallela) linier (ibid., Arg. 3, 1870, s. 1—6). — Om vinkelns tredelning (ibid., Arg. 4, 1871, s. 199—201; undert: G. D.) — Svar på några punkter i »Handlingar rörande återbesättandet af en professur i matematik vid Universitetet i Lund» [utg. af C. F. E. Björling], Upps. 1872. 16 s. [Föranledde: Björling, Ett genmäle till hr G. Dillner, Halmstad 1872, 8 s.] — Traité de calcul géo-métrique supérieur. P. 1*. Upps. 1873. 4:o (6), 136 s., 1 rättelselapp (VS Nova acta, Ser. 3, Vol, 8, Fasc. 2, ). — Försök till en kort, för praktiskt behof lämpad framställning af de elliptiska funktionerna (Tidskr. för matematik och fysik, Årg. 5, 1874, s. 41—48, 97—107, 179—193, 258—268).

— Entwicklung von Formeln zum Abelschen Theoreme (Nachrichten v. d. K. Gesellsch. d. Wissensch. und d. Georg-Augusts-Universität, Göttingen 1876, s. 29—50). — Om matematikens studium vid några af de tyska universiteten. Reseberättelse. Upps. 1876. 1 bl., 37 s. (UUÄ 1876, Matematik och naturvetenskap). — Mémoire sur le probléme des N corps. Upps. 1877. 4:o 1 bl., 18 s. (VS Nova acta, Vol. extra ord. 1877, ). — Versuch einer neuén Entwicklung der Hamilton'schen Methode, genannt »Calculus of quaternions» (Mathem. Annalen, Bd 11, 1877, s. 168—193). — Euklids femte och sjette bok med exempel till elementar-undervisningens tjenst. Upps. 1879. (4), 69 s.

— Sur une classe tres étendue d'équations différentielles linéaires å coeffi-cients rationnels dont la solution dépend de la quadrature d'un produit algé-brique irrationnel (Comptes rendus de 1'Acad. des sciences de Paris, T. 91,

1880, s. 616—618). — Sur la classe des équations différentielles linéaires de divers ordres, å coefficients rationnels, dont la solution depend de la quadrature d'un produit algébrique qui ne contient d'autre irrationnalité que la racine carrée d'un polynöme entier et rationnel (ibid., T. 91, 1880, s. 687—688).— Sur les équations différentielles linéaires å coefficients rationnels, dont la solution dépend de la quadrature d'une fonction rationnelle de la variable indépendante et d'un produit algébrique irrationnel (ibid., T. 91, 1880, s. 721—723). — Sur les équations différentielles linéaires simultanées, ä coefficients rationnels, dont la solution dépend de la quadrature d'un méme produit algébrique irrationnel (ibid., T. 92, 1881, s. 117, 235—237, 289—290). — Sur une propriété que posséde le produit des k intégrales de k équations différentielles linéaires, å coefficients rationnels, dont la solution dépend de la quadrature, respectivement, de k fonctions rationnelles de la variable indépendante et d'une méme irrationnalité algébrique (ibid., T. 92, 1881, s. 290— 291). — Sur un moyen general de déterminer les relations entré les con-stantes contenues dans une solution particuliére et celles que contiennent les coefficients rationnels de 1'équation différentielle correspondante (ibid., T. 92,

1881, s. 1498—1500; 93, 1881, s. 46—49). — Sur les intégrales définies des fonctions d'une variable complexe. Sthm 1881. 4:o 23 s. (VA Handl., N. F. Bd 18, 1880, N:o 6). — Om integration af differentialeqvationerna i Af-krop-parsproblemet (VA Öfversikt af förhandl., Årg. 39, 1882, N:o 4, s. 13—20; dens. i utvidgad form, [1]—5, ibid., Årg. 39, 1882, N:o 8, s. 9—29; 43, 1886, 6, s. 173—184, 7, s. 217—222; 45, 1888, 6, s. 367—378; 46, 1889, 5, s. 239—256; den förra även på franska: Sur 1'intégration des équations différentielles du probléme des N corps, i: Annali di matematica, Ser. 2, T. 11, 1882—83, s. 56—64). — Apercu d'une nouvelle maniére de représenter les inversions des intégrales hyperelliptiques (Mémoires de la Soc. des sciences physiques et naturelles de Bordeaux, Sér. 2, T. 5, 1883, s. 291—304). — Om inversionen af en algebraisk integral såsom uttryck för roten till en alge-braisk eqvation. [1]—2. (VA Öfversikt af förhandl., Årg. 40, 1883, N:o 6, s. 3—13; 42, 1885, 4, s. 3—14). — Om matematikens studium i Italien och Frankrike. Reseberättelse. Upps. 1883. 1 bl., 28 s. (UUÅ 1883, Matematik och naturvetenskap). — Sur 1'intégration des équations différentielles du pendule conique. Upps. 1883. 4:o 1 bl., 12 s. (VS Nova acta, Ser. 3, Vol. 12, Fasc. 1, 1884, ). — Sur le développement d'une fonction analytique pour un contour de convergence qui renferme des infinis uniformes comme seuls points critiques. Upps. 1884. 4:o 1 bl., 22 s. (ibid., Ser. 3, Vol. 12, Fasc. 2, 1855, ). — Mémoire sur le développement cTune fonction analytique pour un contour de convergence qui renferme des points critiques d'ordres réels et s'étend sur le plan. Upps. 1892. 4:o 1 bl., 64 s. (ibid., Ser. 3, Vol. 15, Fasc. 1, 1892, ). — Mémoire sur la solution analytique du probléme des N corps. [1—2.] Upps. 1893, 1902. 4:o 1 bl., 28 s.; 1 bl., 24 s. (ibid., Ser. 3, Vol. 16, 1893, ; 3, 20:2, 1904, [2]). — Sur le mouvement des elements d'une molécule de la matiére ponderable d'aprés la loi de Newton (VA Öfversikt af förhandl., Årg. 57, 1900, N:o 10, s. 1145—1164).

Utgivit: Tidskrift för matematik och fysik, Årg. 1—5, 1868—71, 74 (tills, med andra).

Källor och litteratur

Källor: Eckl.-dep. handl. 17 okt. 1873, 30 nov. 1877 (meritförteckn.), 25 nov. 1881 och 3 dec. 1897, RA; biographica (sign. X240) UB. — Handl. rör. återbesättandet af en professur i matematik vid universitetet i Lund, utg. af C. F. E. Björling, [1]—2 (1872). — O. C. Ahlström, Norrländska slägter, 1 (1890—91); Aksel Andersson, Upsala universitets styresmän, lärare och tjänstemän 1872—1897 (Upsala universitet 1872—1897. Festskrift... utg. af R. Geiier. 3. 18971: T. v. Bahr & Th. Brandberer. Upsala univ: s matrikel 1896: Elgenstierna, Sv. släktkalendern 1914, 1918.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Göran Dillner, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17547, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. J. Heyman.), hämtad 2020-07-13.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17547
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Göran Dillner, urn:sbl:17547, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. J. Heyman.), hämtad 2020-07-13.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se