Joachim Dittmer, von

Född:1681 – Estland (i Narva)
Död:1755-02-11 – Almesåkra församling, Jönköpings län (i Fredriksdal)

Diplomat, Landshövding, Kansliråd


Band 11 (1945), sida 277.

Meriter

1. Joachim von Dittmer, f. i Narva 1681, d. 11 febr. 1755 på Fredriksdal, Almesåkra sn (Jönk.). Föräldrar: politiborgmästaren i Narva Hermann Dittmer och Lucretia Keder. E. o. kanslist i guvernementskansliet i Narva 13 maj 1697; registrator i generalen Otto Vellingks fältkansli och fältpostmästare 1700; e. o. kanslist i K. kansliet 1701; kanslist vid livländska expeditionen 25 sept. 1703; ord. kanslist vid inrikesexpeditionen 6 febr. 1705; fången vid Pnltava 1709; utnämnd registrator i Kanslikollegium 2 jan. 1714; K. sekr. 13 nov. 1722; agent vid ryska hovet 24 juni 1724; adlad von Dittmer 3 aug. 1727; e. o. envoyé vid ryska hovet 21 juli 1729 med kansliråds titel; landshövding i Nyslotts och Kymmenegårds län 27 jan. 1738; avsked ur statstjänsten 9 maj 1741. — Ogift.

Biografi

D. gick liksom bröderna i svensk statstjänst, varvid hans kännedom om baltiska förhållanden utnyttjades i kansliet. Då Josias Cederhielm sändes till Sverige för att underhandla om utväxling m. m., blev D. i ryska fångenskapen Pipers närmaste medhjälpare vid underhandlingarna med tsaren, Mensjikov, Golovkin, Gagarin, Waranitzki m. fl. D: s kunskaper i ryska kommo härvid till nytta. Han översatte Pipers memorial, överlämnade dem i regel personligen och förde på Pipers uppdrag muntliga förhandlingar. Också sedan Cederhielm återkommit, fungerade D. som Pipers sekreterare och blev grundligt insatt i alla de svårartade uppgifter Piper och Cederhielm hade att lösa: utom utväxlingsfrågorna också alla praktiska omsorger om de svenska fångarna, överföring av pengar till underhåll, postgångens ordnande, utverkande av lindringar och beivrande av övergrepp. D. följde Piper till Moskva, i sept. 1710 över Nöteborg till Petersburg samt i jan. 1711 åter till Moskva. Då Piper i början av 1712 som repressalieåtgärd med anledning av klagomål från ryska fångar i Sverige bortfördes från Moskva, fick D. bli kvar i Pipers hus för att sköta de löpande affärerna. Sedan denne i febr. förts tillbaka till Moskva och där hölls under skärpt bevakning, fick D., tidvis instängd, ombesörja åtskilligt. I slutet av febr. skildes D. från Piper. D. fördes till Tobolsk och senare till andra fångläger i Ryssland och Sibirien, där han kom att framträda som fångarnas talesman. Härför belönades han med en i Demotika dagtecknad registratorsfullmakt.

Först på senhösten 1722 återvände D. till Stockholm, där han blev sekreterare i kansliet. Som sådan sändes han i juli 1723 till envoyén Cedercreutz i Petersburg med depesch i frågan om tsarens titulatur. Hos Cedercreutz fick D., sedan han besökt sina arvgods i Livland, stanna som sekreterare och blev 1724 agent i Moskva. Där fick D. tills vidare handlägga >e.n mängd ärenden rörande enskildas skulder och fordringar i de avträdda landsdelarna. Vidare insände han till Kanslikollegium utförliga berättelser om Rysslands ekonomiska tillstånd, särskilt med hänsyn till befarad konkurrens med de svenska järnverken. D: s ansökningar 1727 och 1728 om befordran till Sverige biföllos icke. Däremot fick han efter enträgen anhållan adelsbrev. Efter Cedercreutz' rappell blev han dennes efterträdare med kansliråds titel. D: s ställning i Petersburg och Moskva synes ha varit ganska god. Han umgicks på rätt förtrolig fot med rådgivare av olika partier, varigenom han undgick att förlora prestige vid regimförändringen i Ryssland 1730. Försiktigt undvek D. att inblandas i de ryska planerna att införa konstitutionalism - efter svenskt mönster, varvid man av D, önskade kännedom om vägledande svenska förordningar och riksdagsbeslut. D: s försiktighet gillades i Stockholm.

D:s verksamhet som envoyé kom att huvudsakligen bestå i att informera den svenska regeringen om ryska förhållanden. Ryske ministern Bestusjev i Stockholm intog ju en så mäktig ställning, att alla underhandlingar av vikt fördes direkt med denne. Då förhållandet mellan Sverige och Ryssland under Arvid Horns sista tid allvarligt stördes av hattpartiets propaganda, synes D. ha ställt sig helt på regeringens sida och redogjorde utförligt för de ryska försvarsanstalter, som vidtagits med hänsyn till oron i Sverige. Emellertid hölls D. utanför de förhandlingar med Porten, som inletts 1738, och blev därigenom satt i efterhand, då den ryska regeringen från Horn själv genom Bestusjev hölls noga underrättad.

Under 1730-talet hade D. upprepade gånger sökt landshövdingetjänst. Då Nyslotts och Kymmenegårds län på senhösten 1738 blev ledigt, fick han tjänsten på Horns rekommendation. Bestusjev sökte utverka, att D. skulle få bli kvar i Petersburg till svenska riksdagens slut. I själva verket lämnade D. ryska hovet först i okt. 1739, D:s förflyttning hade intet samband med systemskiftet i Stockholm.

Huvudkällan rörande D: s verksamhet i Ryssland är hans på svenska skrivna, oftast delvis chiffrerade rapporter till rådet, Kanslikollegium och kanslipresidenten. De visa ej stilistisk fulländning men väl god iakttagelseförmåga; de äro dock alltför detaljerade och urskilja sällan det väsentliga. Beskrivning av fester och rätt betydelselösa hovintriger inta stort rum. Rätt betecknande är C. G. Tessins anekdot, att »salig Dittmer... berättade hit i chiffer, att ryska kejsarinnan hade uppköpt ett parti kanariefåglar».

Omedelbart efter D:s tillträde som landshövding började trupp-transporterna till Fredrikshamn och Villmanstrand — förehuden till hattpartiets ryska krig. Stora svårigheter synas därvid ha mött D., som i vissa hänseenden skalle sörja för truppernas underhåll. Han, som ägde så god kännedom om Rysslands verkliga styrka, kunde ej direkt hejda utvecklingen, men sökte transport till Sverige. Han klagade över åliggandena i samband med rustningen: transportmedel och inkvarterings- och furageringsmöjligheter saknades. Då kallelse utgått till riksdag 1740, ansökte D. att få besöka denna; han hade ej varit i Sverige sedan 1723. Det synes ej otroligt, att han så planerade att lämna länet, innan stormen bröt ut. I brev till rådet hemställde han, att länet skulle ställas under militär administration. D: s klagomål över sina löneförhållanden synas ha varit berättigade; hans hänvändelse till rådet i underhållsfrågan avvisades dock. Då förbättring av lönen ej kunde utverkas, och krigsförklaringen icke stod att hejda, inlade D. i maj 1741 om avsked, vilket bifölls. Han slog sig ned på sitt gods Fredriksdal, där han senare avled.

D: s uppgift i gränslänet under krigsrustningarna var nära nog olösbar. Man torde icke kunna påvisa direkt landsförrädiskt sabotage från D:s sida. Helt säkert var det välkommet också för regeringen, då D. i sista stund ansökte om avsked. Genom detta slapp D. vara kvar i sin länsstad, Villmanstrand, som inom kort skulle ockuperas av ryska trupper under befäl av D: s berömde systerson Christoffer Herman von Manstein.

Författare

S. U. Palme.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: Rådsprot. i utrikes ärenden 1723—41, utrikes riksregistr. 1723—¦ 41, rådsprot. i inrikes civilärenden 1723—41, Statskontorets diarier 1724— 1741, Statskontorets prot. 1724—1741, D:s brev till K. M:t 1724—38, till kanslipresidenten 1724—38, till Kanslikoll. 1724—38, D:s registr. 1726—38, Muscovitica, Krigshist. handl.: stora nordiska kriget 153—159, länsstyrelsernas brev till K. M:t: Nyslotts och Kymmenegårds län 1730—40, II, v. Nolckenska saml. 21 & 35, Bestusjevs rapporter i Waaranens avskr.-saml., Polonica (2 brev), Germanica (2 brev), allt i RA; Likvidationer, KA. — Inlaga af de svenska fångarna i Tobolsk till Piper och Rehnsköld 1713 (Karol. krigares dagböcker, 7, 1912); J. Cederhielm, Bref... 1707—1722 (ibid., 6, 1912); [C. H. v.] Manstein, Mémoires historiques, politiques et militaires sur la Russie (1771); C. Piper, Dagbok... 1709—1714 (Hist. handl., 21, 1906); C. G. Tessin, Dagbok 1757 (1824). — H. Hjärne, Ryska konstitutionsprojekt år 1730 efter svenska förebilder (Hist. tidskr., 4, 1884).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Joachim Dittmer, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17554, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. U. Palme.), hämtad 2019-10-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17554
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Joachim Dittmer, von, urn:sbl:17554, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. U. Palme.), hämtad 2019-10-24.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se