Meriter

Duwell, Peter Fredrik, f. 9 mars 1749 i Karlshamn, d. 26 mars 1825 där. Föräldrar: yllefabrikören och handlanden Christoffer Duwell och Brita Cecilia Hackaert. Erhöll burskap som handlande i Karlshamn 1771; brukspatron, tit. kommerseråd; kapten vid borgerskapets infanteri sommaren 1789; riksdagsman i borgarståndet för Karlshamn 1786, 1789, 1792, 1800 och 1812, sistnämnda riksdag även för Eksjö; led. av bankoutskottet 1789 och 1812, av hemliga utskottet 1792 och 1800. RVO 1790.

G. m. Ulrica Klintorph, f. 9 nov. 1748, d. 18 jan. 1811, dotter av handelsmannen Henrik Klintorph och Helena Sunesson.

Biografi

D., som »från barndomen njutit och erhållit information och undervisning uti latinska språket och historia m. m.», hade tidigt biträtt fadern i dennes affärsverksamhet, bl. a. under åtskilliga år fört hans in- och utrikeskorrespondens. Dessutom hade D. under ett år konditionerat hos firman Heyderich & Fabricius i Karlshamn samt senare ett år varit anställd å kontor i Lybeck, där han lärt sig italienskt bokhålleri. Efter anställning hos Henrik Mesterton i Karlshamn fick D. 1771 burskap som köpman där. Han förvärvade för övrigt under utländska resor en rik och omfattande bildning.

D. exporterade bl. a. med rikt ekonomiskt utbyte i stor utsträckning oxhuvudstäver (tunnvirke) jämte virke till avlägsna utländska hamnar och var därjämte stor redare. Han var vid 1800- talets ingång Karlshamns mest betydande och initiativrike köpman. Han drev också, industriella företag, nämligen från 1780-talets mitt under tjugu år en kardus-, tobaks- och snusfabrik, senare också en stärkelsefabrik. Från 1794 sysslade han i intressentskap med handelsmannen S. Lundberg och brukspatronen N. B. Santesson å skattehemmanet n:o 25 Asarums Backagård med garverirörelse, och från 1800 ägde D. jämte överstelöjtnant L. A. Bergencreutz ett i Ronneby beläget engelskt garveri med betydlig tillverkning. Han var också under åtskilliga år från 1800-talets början en av direktörerna för Karlshamns segelduks- och buldansfabrik liksom stor delägare i stadens handelssocietets skeppsvarv. D. förvärvade betydande jordegendom i Asarums sn, där han jämte N. B. Santesson enligt 1801 års jordehok var den störste jordägaren. Det låg i sakens natur, att D. i stor utsträckning deltog i det kommunala livet. Han var en av de deputerade, som 20 aug. 1788 av stadens äldste utsagos att träffa anstalter för Karlshamns försvar, och när borgerskapets infanterikompanier åter upprättades sommaren 1789, blev D. kapten för ett av dem. Då samtidigt borgerskapet till länets skydd måste åtaga sig dryga inkvarteringar jämte furagering och brödbakning för truppernas behov, befordrade D. denna senare genom att åt borgarna tillhandahålla mjöl för billigt pris. Vid kungliga eller andra bemärkelsedagar skänkte D. penningsummor eller rågmjöl i betydande kvantiteter åt stadens fattiga. Han donerade av sitt riksdagsarvode 100 rdr sp. till ny skolhusbyggnad 1789 och till läroverket 166 rdr 32 sk. b: ko 1804. Avkastningen av denna summa skulle nyttjas dels till premier åt fyra av skolans mest lovande elever, dels till nyttiga böckers inköp att utdelas till andra lika beskaffade och obemedlade ynglingar. Allt detta visar, att D. i sin tids Karlshamn var stadens mest representative man. Han hade stor tjänstepersonal, två täckvagnar, tre kalescher och tre öppna vagnar samt ett rum med sidenmöbler — den ende i staden, som tillät sig denna lyx. De nio manliga tjänarna torde i regel tagits i anspråk för hans affärsverksamhet; han höll dock särskild betjänt. D. var också helt naturligt ofta borgerskapets talesman vid kungabesök och andra festligheter av allmän natur.

D. var fullmäktig för Karlshamns borgerskap vid icke mindre än fem riksdagar. Vid den första 1786 ingav han å egna och kommittenternas vägnar ett kraftigt memorial mot kronobränneriema och talade i ståndet för den K. propositionen om brännvinsbränningens frigivande mot en ständig årlig avgift av 300,000 rdr. D., som i ståndet hade ett ej ringa inflytande, visade sig städse som en pålitlig rojalist. År 1792 tog borgarståndet, på D: s förslag, initiativet till beslutet att av bankens medel slå en medalj till åminnelse av segern vid Svensksund 9 juli 1790. Vid överläggning i bankoutskottet om de statsfinansiella frågorna betonade han sin övertygelse om nödvändigheten av en myntrealisation och sökte städse befordra en sådan.

D: s Gustavsborg, naturskönt beläget strax norr om Karlshamn invid Mieåns strand, var berömt vida över landets gränser. Denna egendom, som hade »särdeles vacker åbyggnad, ladugård av sten, kostbar trädgård, försedd med utländska trän och ett vackert orangeri», hade D., tack vare förmögenhet, stor arbetsförmåga oqh odlad smak, så småningom lyckats omdana från en sumpmark till ett sannskyldigt »paradis». Manbyggnaden inneslöt bl. a. ett välförsett bibliotek och musikrum — D. var själv både boksynt och musikalisk — och omgavs av en synnerligen praktfull trädgårdsanläggning med tillhörande växthus och en nyanlagd park, särdeles välordnad och rik på sällsynta träd och buskar, allt i den engelska trädgårdskonstens stil. Allteftersom ryktet spred sig om Gustavsborgs naturskönhet och dess lika välgörande, gästfrie och förekommande som enkle och anspråkslöse ägare — i vardagslag gick D. »klädd i sin hemvävda randiga rock och väst» — kommo besökande från när och fjärran. Otaliga av dessa, även berömdheter som Esaias Tegnér och G. M. Armfelt, ha i ägarens stambok antecknat sina namn jämte välgångsönskningar. Armfelt har ganska väl tecknat D. i följande rader: »Minnet av förra lyckligare tider, då en stor konung gjorde Sveriges lycka och ära, samt fastade goda undersåtares hopp på eu säll framtid — livas, på detta vackra stället, vars ägare med sina gärningar och känslor gjort sig värdig att hava levat verksam i Gustav d. III: s tid.» P. G. Ahnfelt, som 1821, då en helt ung man, besökte Gustavsborg, intygar, att allt där påminde om »salig kungens tid». D. själv befanns vara »en artig, välvillig och pudrad hovman, som gav te och konversation av finaste sort, prisade Gustav III: s odödliga förtjänster, talte om Bourbonerna och restaurationen med hänförelse, om republiken och Napoleon med styggelse». På gamla dagar blev D:s ekonomi mindre god. Öm om iakttagande av laga former ingav han då 1821 till K. M:t en ansökan om'tillåtelse att bortspela sitt Gustavsborg antingen å K. danska klässlotteriet eller å något annat användbart lotteri inom riket. Till stöd för ansökningen åberopade han, att egendomen två gånger förgäves utbjudits på auktion och att det icke vore möjligt att genom vanliga försäljningssätt avyttra någon betydligare fast egendom i landet utan säker förlust av mer än egendomens halva värde. Men när en kungörelse om försäljning av fast egendom genom lotteri utkom 20 april 1824, synes D. ej härav begagnat sig. Staden Karlshamn förvärvade 1855 genom byte Gustavsborg, i vars byggnader redan på sommaren s. å. en »arbets- och försörjningsanstalt» öppnades. Därmed gingo naturligtvis de vackra anläggningarna sin undergång till mötes.

Författare

Rosengren

Källor och litteratur

Källor: Biographica, RA; Borgarståndets protokoll vid riksdagarna 1786, 1780 1792 1800 och 1812. — P. G. Ahnfelt, Studentminnen, 1 (2:a uppl.

882); JA- Almquist, Riksdagen i Gefle 1792 (1895);; L. W:son Munthe Axplockning ur en gammal stambok (Personhist. tidskr. 26, 1925 tr 1926); H. Rosengren, Karlshamns historia, 2 (1928); Svenges riksbank 1668-1918 3-2 (1920); O. Wallqvist, Anteckningar om riksdagen i Gefle (Minnen ocn bref af O. Wallqvist utg. af E. V. Montan, 1878); B Wedberg, Karl Johan nrh lnfrerisne.let (Karl Tohans förb:s handl. 1931—34, 1935).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Peter Fredrik Duwell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17734, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rosengren), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17734
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Peter Fredrik Duwell, urn:sbl:17734, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rosengren), hämtad 2024-04-20.