Niclas Ebel

Född:1755-03-27
Död:1827-09-28 – Finska församling, Stockholms län

Grosshandlare


Band 11 (1945), sida 768.

Meriter

Ebel, Niclas, f. 12 april 1755, d. 9 mars 1827 i Stockholm (Finska). Föräldrar: grosshandlaren Christian Ebel och Susanna Margaretha Borchers. Handelsbetjänt; fortsatte faderns rörelse efter dennes död 1789; sökte på anmaning av handelskollegiet burskap som grosshandlare, vilket beviljades 21 dec. 1790; dömd till fem års landsflykt 14 juni 1793; återvände till Stockholm.

G. 24 juli 1787 i Stockholm (Maria) m. Maria Christina Neostadius, f. 23 febr. 1755 där (Nik.), d. 2 dec. 1827 där (Finska), dotter av grosshandlaren Jacob Neostadius och Gertrud Algehr.

Biografi

I Stockholm fimnos under frihetstiden två grosshandlare med namnet Ebel, båda bördiga från Livland, Ernst E. (burskap 14 april 1752) och Christian E. Med största sannolikhet, voro de nära be-fryndade. Christian E. var son till handlanden i Riga Ernst E. Han kallas handlande i Hamburg, då han 1752 i Paris gifte sig med en dotter till svenske konsuln i Rouen Jacques Borchers. Den 23 okt. 1765 vann han burskap i Stockholm och avled där 23 jan. 1789. I skatt betalade han endast 10 rdr (1787) och hade alltså ingen mera omfattande rörelse. Enligt bouppteckningen uppgingo tillgångarna till 20,000 rdr, oberäknat ett par kronoöar i Kalix och besittningsrätten till Tomteboda i Solna. Men skulder och andra avgående poster utgjorde — frånsett hustruns förmånsrätt — 25,000 rdr. Niclas E., som efter dödsfallet övertog faderns rörelse, började sålunda under mycket inskränkta förhållanden. Icke heller genom sitt gifte hade han fått någon förmögenhet. Svärfaderns bo uppskattades (1788) till endast 110 rdr, medan skulderna överstego 2,000 rdr. Det är därför förklarligt, att E: s rörelse var av blygsammaste art; år 1790 skattade han 2 rdr, 1791 endast 1. I berättelsen om hans livs äventyr presenteras han som en bankrutterad köpman, »en halt, avsigkommen köpman». Att han var »en liten karl» nämndes under rättegången mot honom.'

E. har tilldragit sig de samtida memoarskrivarnas och eftervärldens uppmärksamhet uteslutande genom en olycklig episod. I Stockholm rådde under den gustavianska tiden en social orosstämning. Borgerskapet vände sig mot adelns företrädesställning, och bland de bredare lagren härskade ett dovt och hotfullt missnöje, framkallat av deras betryckta läge under stadens stagnerade utveckling. Gustav III hade genom glansen av sin personlighet och sin lysande regikonst förmått samla skarorna kring sig. Vid sin statsvälvning 1789 hade han vunnit deras anslutning genom att gå de ofrälse till mötes på adelns bekostnad. Men hertig Karl och hans gunstling G. A. Reuterholm kommo, trots en tydligt, ådagalagd känslighet för den sociala orons vådor, alldeles till korta som de bredare lagrens ledare och dömdes hårt av den döde konungens vänner och anhängare. I början av 1793 upprördes sinnena genom ett gatugräl mellan ett par borgare och en officer, vars förlöpningar ansågos vittna om officerskårens översitteri mot borgerskapet. Den 7 jan. rannsakade slottsrätten om uppträdet. Missnöjet jäste. En budkavle lär ha skickats omkring, och stämningen var orolig redan på morgonen. Under rättegången samlades en upprörd folkmassa utanför domstolen och trängde in i dess förrum. Till en del var det borgare, som indignerat krävde upprättelse för skymfen mot sitt stånd, men med dem blandade sig industriens och hantverkets arbetare, som här funno ett tillfälle att ge uttryck åt sitt allmänna missnöje. Under rannsakningen påtalades det, att den förlagts till en måndag. Gesäller och lärlingar hade tacksamt gripit tillfället att förgylla sin frimåndag med gatukravaller. Myndigheterna försökte först med förmaningar. Då de ej hjälpte, kommenderades militär ut. Men den hade, liksom senare vid Fersenska mordet, order att ej bruka vapnen och kunde därför ej sätta sig i respekt. Massan trängde in på borggården. Ibland såg det ganska hotfullt ut. Till slut lovade någon, att man skulle gå hem, om militären drogs tillbaka. Uppmaningen hörsammades, och folket skingrades verkligen på kvällen. Under rannsakningen sökte åklagaren hävda, att upploppet varit ett upprorsförsök med politisk bakgrund. Man misstänkte, att extrema gustavianer sökt begagna sig av den sociala oron med hjälp av ryska penningar. Några bevis härför framkommo dock ej. Förloppet tyder också på att oroligheterna snarast varit ett tillfälligt och oorganiserat utbrott av det allmänna missnöjet bland de lägre klasserna, allvarligt endast som ett symtom av deras vantrivsel. Då tumultet stod på sin höjdpunkt, ingrep E. Enligt sin egen berättelse hade han tillfälligtvis kommit gående. Åskådarens roll var honom dock ej nog. Han förde »högsta och första ordet», talade till folket och gjorde sig till talesman för dess krav. Det hade väckt uppseende och förbittring, att den övermodige officeren ej häktats. E. gjorde ett stort nummer härav. Vidare pockade han på att hertigen personligen eller åtminstone skriftligen skulle försäkra folket, att det skulle få sin rätt. Själv ville han göra gällande, att han bidragit till att lugna massan. Åklagaren sökte visa, att E. var en av upprorets organisatörer och ledare men kunde ej förebringa några bevis. E:s ställning var också sådan, att han knappast kan ha spelat någon ledande roll. Förmodligen har han hört till dem, vilkas åskådning radikaliserats genom intrycken från den franska revolutionen och har därför lätt ryckts med av stundens stämning. Själv sade han, att han känt »någon gäsning och hetta» uppkomma i sitt sinne. Äventyret kom att stå honom dyrt. I månader fick han sitta häktad »i en underjordisk boning» under ängslan för sin affär och sin familj. Hovrätten fann det ej bevisat, att folkskockningen avsiktligt organiserats men dömde (28 mars) E. för hans förlöpningar till tjuguåtta dagars fängelse vid vatten och bröd. Åklagaren överklagade och yrkade dödsstraff, men K. M:t nöjde sig 14 juni 1793 med att ålägga E. fem års landsförvisning. Efter utståndet straff återvände han till Stockholm men lyckades ej komma till någon bärgning. Bouppteckningen, som slutar på 93 rdr, redovisar endast gångkläder och ett torftigt bohag. Den berättar, att E. gjort konkurs och att begravningen bekostats genom insamling.

Författare

B. BOETHIUS.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: Bouppteckningar 1788, 1789, 1827, Nicolai församlings födelsebok 1755, Maria församlings vigselbok 1787, dödlista för Norr-Väster 1827, bemedlingskommissionens taxeringslängder, handelskollegiets prot. 1752,

2S/io 1765, 21/!2 1790 jämte inneliggande burskapshandlingar, Stockholms stadsarkiv; Justitierevisionens utslagshandling w/6 1793 (n:r 12), RA. — G. J. Adlerbeth, Historiska anteckningar, 2 (Från tredje Gustafs dagar, 2:2, 1893) ;

B. Boethius, Magistraten och borgerskapet i Stockholm 1719—1815 (1943);

C. von Bonsdorff, Gustav Mauritz Armfelt, 1 (1930), s. 265; Lotten Dahlgren, En svensk herrgårdssläkt (1909), s. 113, 115; J. A. Ehrenström, Efterlem-nade historiska anteckningar, 1 (1882), s. 460; Hedvig Elisabeth Charlotta, Dagbok, 4 (1920), s. 12, 13, 144; R. F. Hochschild, Memoarer utg. av H. Schuck, 3 (1909), s. 29, 32; M. Nylund, G. A. Reuterholm under förmyndaretiden 1792—1796 (1917), s. 45; L. Stavenow, Den gustavianska tiden 1772—1809 (Sveriges historia till våra dagar, 10, 1925), s. 242; E. Tegnér, Gustaf Mauritz Armfelt, 2 (Förf:s Valda skrifter, 2, 1905), s. 100.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Niclas Ebel, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17789, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOETHIUS.), hämtad 2019-09-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17789
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Niclas Ebel, urn:sbl:17789, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOETHIUS.), hämtad 2019-09-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se