Carl Gustaf Blom Carlsson

Född:1799-05-02 – Stockholms stad, Stockholms län
Död:1868-07-12 – Stockholms stad, Stockholms län

Arkitekt


Band 05 (1925), sida 20.

Meriter

Blom Carlsson, Carl Gustaf, f. 2 maj 1799 i Stockholm, d 12 juli 1868 därstädes. Föräldrar: snickarmästaren Karl Henrik Blom och Hedvig Eleonora Berg. Biträdde fadern i hans yrke; samtidigt elev i principskolorna från 1811 och i h. arkitekturskolan från 1814. Konduktör vid överintendentsämbetet 3 febr. 1818 (erhöll lön 18 maj 1836); anställd vid stadens bro- och hamnbyggnader 1823; förordnad att förrätta årliga besiktningar och brandsyner å kronans hus och byggnader i Stockholm 1824; lärare vid principskolan för byggnadskonst i Konstakademien 30 nov. 1825—1836; tf. arkitekt vid överintendentsämbetet under ett år 29 maj 1829; erhöll uppsikten över kajbyggnadsarbetet vid f. d. mynthuset 1832; ledamot av Katarina församlings kyrkoråd 1834; arkitekt vid börshuset och överståthållarebostället 1839; v. professor i byggnadskonst vid Konstakademien 22 juli 1841; ledamot av Stockholms stads brandförsäkringskontors överstyrelse 1842 —44 samt värderingsman vid samma kontor 1844—65; arkitekt vid överintendentsämbetet 23 sept. 1844; v. stadsarkitekt 1845; ledamot av gatuläggningsförvaltningen s. å.; arbetschef för stadens bro- och hamnbyggnader s. å.—1849; av stadens femtio äldste årligen från 1847 vald till sakkunnig för mästareprovs bedömande; förordnad att resa till Göteborg för uppgörande av ritningar och kostnadsförslag till ny residensbyggnad därstädes 1850; kronans ombud vid gatuläggningsförvaltningen 1853; förordnad att ha tillsyn över K. M:ts och kronans under överintendents-ämbetets vård ställda byggnader i Stockholm 1855; efter flera tillfälliga förordnanden 1855 och följande år intendent vid överintendentsämbetet 25 apr. 1862; erhöll avsked 3 juni 1864. Ägde del av fastigheten Häckelfjället 3—6 i Katarina församling. Agré FrKA 1826; LFrKA 1837; LLA 1844; RVO 1853. — Ogift.

Biografi

B. var i akademien elev av F. M. Piper, och i hans arkitektoniska verksamhet återgå åtskilliga drag av sengustaviansk stil. Bäst märkes detta i hans troligen första större byggnad, teaterhuset i Jönköping (färdigbyggt 1825, rivet 1903), en träbyggnad av en ganska dekorativ antikiserande hållning, med en tvåvåningshög huvudlänga, krönt av en meanderfris och med ett kraftigt framspringande, horisontellt avslutat mittparti, i vilket den trekopplade portalen gjorde god effekt. I några aldrig utförda byggnadsförslag från följande tid visade sig B. som en mycket kultiverad, om ock föga självständig konstnär. Hans stort och rent hållna, välproportionerade förslag till fondhus för Brunkebergstorg i Stockholm (1833) är ett arbete, som måhända kan jämställas med Fredrik Bloms verk, och likaså visar hans. aldrig utförda tvenne förslag till Stockholms nations hus i Uppsala (1841) en ganska vacker nyantik av enkel, men därför icke torr typ.

På 1840-talet, under, vilket decennium B: s mest omfattande verksamhetstid ligger, kom han in på en allt strängare och flärdlösare formgivning, särskilt vid de mångtaliga uppdrag, han inom överintendentsämbetet mottog för ämbetsbyggnader och skolhus. Han ombyggde bl. a. sundhetskollegiets hus vid Svartmangatan i Stockholm (1841), varvid några öppna gårdsarkader mot grillska husets tomt insattes på ett förtjänstfullt sätt. En utmärkt liten träbyggnad med god proportionering och omsorgsfull detaljbehandling är det vackra domkapitelhuset i Härnösand (1842—44). Men främst av hans byggnader av dylikt slag stå de båda stora landshövdingeresidensen i Vänersborg 1843 och i Växjö 1844—48 — ett par monumentalbyggnader, vilkas skapare är berättigad till en framskjuten plats i tidens svenska arkitekturhistoria. Vänersborgsresidenset utgör en utbyggnad av en Hårlemansk byggnad, och B. har på ett skickligt sätt tagit upp och använt Hårlemans sedvanliga motiv med rusticeringar, risaliter o. d., varvid han dessutom nära stött sig på ett tidigare utfört utbyggnadsförslag av P. Wallström. Men de smärre korrigeringar och tillägg, arkitekten utfört, ha gett byggnaden dess synnerligen rena och starka form, en harmonisk, icke vanlig förening av 1700-talets rikare ytbehandling och den; sena nyantikens släta, horisontalstil. Landshövdingeresidenset i Växjö utgår egentligen även det från en Hårlemansk byggnad, nämligen dennes 1843 nedbrunna residens. B. uppgjorde samma år ett första förslag till nybyggnad, grupperat kring en gårdsanläggning, med huvudfasaden mot torget, i gruppering avlägset påminnande om Hårlemans; det ganska vertikalbetonade huset indelas i mittpartiet av fyra genomgående joniska pilastrar. Men i sitt följande, sedermera utförda förslag av 1844 går B. fram i en ytterst starkt betonad horisontalstil — en låg, tvåvåningshög huvudlänga av stor utsträckning mot två inåtgående fria flyglar; den strama huvudfasaden artikuleras nära nog endast genom sitt mittparti, vilket har en förnämt utförd kolonnportik med balkong och som krönes av en inskriptionsattika. Byggnaden är en mönstergill representant för den sedermera så förkättrade ladustilen.

Den monumentala stränghet, som präglar arkitektens byggnader av detta slag, övergav han dock i någon mån vid andra uppgifter. Särskilt hans paviljonger å Trädgårdsföreningens tomt vid Drottninggatan i Stockholm (1839) visade prov på hans lättare stil; den i en sirlig empir utförda arkitekturen var mycket välfunnen — den påminde för övrigt nära om entrépartiet till Jönköpings teaterhus — och gjorde dessa paviljongkompositioner till ganska eleganta små byggnadsverk. För sitt stora hotell Phoenix vid Drottninggatan (1845) använde B. även i det yttre en fin empirornamentik kring fönster och i listverk samt gav i den stora festsalen ett ganska framstående prov på sin inredningskonst i typisk 1800-talsrenässans. I sina många bostadshus i huvudstaden, av vilka kunna nämnas det Duboiska huset vid Hamngatan (1844) och det nu rivna huset i hörnet av Brunkebergstorg och dv. Odensgränd (1847), införde B. likaså en rätt fri ornamental stil, om han också aldrig gjorde sig1 till förespråkare för den starkt dekorerande behandling, som vid sekelskiftet började få några representanter i Sverige.

Redan landshövdingeresidenset i Vänersborg visade B:s sinne för att ansluta sig till en historisk stil, där den Hårlemanska. Hur han gick till behandlingen av ett betydande historiskt arkirtekturverk, visar hans på- och ombyggnad av Torstenssonska huset i Göteborg, nv. landshövdingeresidenset (1852—55); han sökte stämma det moderna partiet samman med det gamla genom att utföra barockimiterande gipsomfattningar över hela byggnaden. Det är icke en behandling, som motsvarar vår tids krav, men den är så pass diskret utförd, att man dock kan anse ombyggnaden relativt tillfredsställande. Sin uppfattning i ett spörsmål av liknande art, förändringen av det Tessinska Sparrepalatset till konstakademibyggnad (se Fredrik Blom), fick B. tillfälle att utförligt utveckla inom Konstakademien. Det framgår, att han särskilt i det yttres detaljbehandling hade bestämda Önskemål för att få »påbyggnaden att harmoniera med det övriga» — alltså samma program som vid Torstenssonska huset i Göteborg — samt att han för övrigt med praktisk blick studerade rumsdispositionen; han visade sig här som eljest vara en »blygsam nyttans man», såsom den för övrigt alltför snäva karaktäristiken lyder i Konstakademiens nekrolog.

Även i den från hans övriga alstring helt artskilda nygotiska stilen har B. arbetat, varom hans Stora begravningskapell å Norra kyrkogården (1856—61) lämnar ett ganska aktningsvärt vittnesbörd. Inom överintendentsämbetet hade han ofta om hand kyrklig arkitektur och har där särskilt varit verksam som inventor till orgelfasader.

Författare

K. Josephson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: Fin.-dep. handl. 25 apr. 1862 (meritförteckn.), RA; ritningar i K. byggnadsstyrelsens arkiv och Stockholms stads byggnadsnämnds arkiv; prot. o. handl. i K. akademiens för de fria konsterna'.arkiv; J. A. Almquist, Stockholms stads brandförsäkringskontor (1921);'' R. Björkman, Ur Jönköpings teaters hi'storia (1904); Gamla svenska städer, 7 (1923; meddelanden av M. Hofrén och M. Olsson); R. Josephson, Stockholms nations hus (Nationshusen i Uppsala, 1915); dens., Borgarhus i gamla Stockholm (1916); dens., Svensk 1800-talsarkitektur (Arkitekten, 1922); A. Sjögren, Drottninggatan genom tiderna (1923).


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Gustaf Blom Carlsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17795, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. Josephson.), hämtad 2019-02-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17795
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Gustaf Blom Carlsson, urn:sbl:17795, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. Josephson.), hämtad 2019-02-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se