Meriter

1. Tord Röriksson Bonde, f. i mitten av 1300-talet, d 21 mars 1417, troligen å Viborgs slott. Föräldrar: riddaren Rörik Bonde och Märta Gislesdotter (sparre). Nämnes i bevarade handlingar första gången 8 nov. 1374; drotsen Bo Jonssons fogde i Finland 1378 (Raseborg) och troligen ännu under 1380-talet; riksråd 27 okt. 1389 (A. 1, f. 10 r.—11 r., RA); lagman i Västmanland från 1394; hövitsman å Raseborg 1395—96 och förmodligen under hela 1390-talet; riddare vid konungahyllningen å Mora äng 23 juli 1396; hövitsman på Åbo slott 1400 och 1401; innehavare av Viborgs slottslän från 12 aug. 1403 till sin död. Ägde bl. a. Penningby i Uppland.

Gift före 9 okt. 1376 med Ramborg Nilsdotter, dotter till väpnaren Nils Kettilsson (Vasa).

Biografi

B. gjorde sina lärospån i Bo Jonssons tjänst och biträdde denne vid förvaltningen av den finländska riksdelen, till vilken han även under sin följande bana skulle komma att få sin huvudsakliga verksamhet förlagd. Som drotsens förtroendeman fick han en plats inom den stormannaoligarki, vilken vid Bos död enligt den avlidnes testamente hade att övertaga styrelsen över den mäktige mannens väldiga gods- och länskomplex. Härigenom invecklad i den inom kort utbrytande allmänna konflikten mellan testamentsexekutörerna och konung Albrekt, var B. en av de herrar ur testamentariernas krets, som på våren 1388 hyllade drottning Margareta och inkallade henne i riket. Vid drottningens formliga regeringstillträde i Sverige på herredagen i Söderköping okt. 1389 beordrades han att avresa till Finland för att å hennesvägnar mottaga Tavastehus, som dittills för testamentsexekutörernas räkning förvaltats av en Bo Jonssons f. d. fogde, och under det följande decenniet uppehöll han sig huvudsakligen å Raseborg, där han nu var Margaretas hövitsman och i denna egenskap hade att. bekämpa de i Bottenhavet och Finska viken grasserande vitalianerna, vilka åren 1395—98 hade en stödjepunkt i det närbelägna. Åbo. Efter att ungefär vid sekelskiftet ha utbytt Raseborgsi slottslän mot hövitsmannaposten på Åbohus erhöll han 1403 Viborgs. slottslän, vars innehavare han till sin död förblev. Här var det framför allt förhållandet till de besvärliga ryska grannarna, som tog hans tid och krafter i anspråk, och han utvecklade därvid, uppenbarligen stor drift och vaksamhet. Då det senast ingångna svensk-ryska fördraget utlöpte 1404, öppnade B. själv fientligheter mot. ryssarna till hämnd för de plundringar och strövtåg på svenskt och norskt territorium, som dessa under stilleståndstiden hade tillåtit sig. Fejden synes inom kort ha bilagts genom ett nytt fredsfördrag, men då detta i sin tur utgick i sept. 1408, inträdde ånyo krigstillstånd, varvid B. å konung Eriks och rikets vägnar tillfogade ryssarna avbräck bl. a. genom kaperier. Även denna gång blev emellertid kriget ganska kortvarigt, i det att eh stilleståndstraktat efter vad det vill synas återigen avslöts redan år 1409. Allvarligare var en svensk-rysk sammanstötning under B:s sista år — en rysk krönika daterar den till 1411 — då ryssarna för att hämnas ett från Viborg företaget infall på Novgorods. område med betydande härsmakt belägrade det karelska gränsfästet. Belägringen misslyckades visserligen i det väsentliga, i det att slottets starka murar trotsade det fientliga anloppet, men själva, staden Viborg blev åtminstone till god del avbränd av fienden,, varvid bl. a. stadskyrkan förstördes. Under de perioder, då de ryska krigen pågingo, råkade B. merendels i konflikt jämväl med de lifländska hansestäderna, särskilt Reval, emedan han, så länge krigstillståndet varade, brukade låta sina uteliggare uppbringa hanseatiska handelsfartyg, som gingo i rysk trafik. — Före sin överflyttning till Viborg var B. en flitig deltagare i de svenska rådsmötena och i de tid efter annan sammankallade nordiska unionskongresserna, men sedan fann han sällan tillfälle att lämna Finland, och hans verksamhet som konungsdomhavande i Uppland sommaren och hösten 1409, då den 1396 beslutade reduktionen genomfördes i detta landskap, betecknar ett av de mycket få avbrotten i hans Viborgsvistelse. Att han hos det unionella kungadömets representanter, drottning Margareta och konung Erik, åtnjöt synnerligt förtroende, betygas av hela hans bana från 1388, och av Vadstena kloster, som i honom hade en gynnare och där han fick sin lägerstad, erhöll han i klosterdiariet det eftermälet, att lian var »en av de yppersta bland rikets rådgivare, en rättfärdig och gudfruktig man».

Genom sina tre barn, sönerna Knut och Karl (om den senare se nedan 2) och dottern Margareta blev B. stamfader för åtskilliga medlemmar av Sveriges och Nordens högaristokrati under 1400-talet. Knut B. omnämnes som väpnare i det förpliktelsebrev, som fadern avgav vid övertagandet av Viborg 1403, och bär riddarnamn första gången 16 juli 1408, då han tillfälligtvis uppehöll sig i Danmark hos konung Erik. Vid avslutandet av stilleståndet i Kolding 25 mars 1411 deltog han som en av konungens löftesmän. Han levde ännu 20 maj s. å.; den exakta tidpunkten för hans död är icke känd, och man vet därom endast, att hans lik, ovisst varifrån, överflyttades till Vadstena 26 mars 1413 för att jordas i klostret. Senast 1408 gift med marsken och Upplandslagmannen Karl Ulfssons till Tofta dotter Margareta (se om henne närmare Bielke 8), efterlämnade han sonen Karl, den blivande konungen. Den gängse uppgiften, att han år 1410 var hövitsman i Åbo, har genom A. A. von Stiernman inkommit i litteraturen; i de bevarade samtida källorna har den intet stöd, och måhända äro både denna notis och Johannes Messenius' påstående, att Knut B. var »Finlandorum gubernator», fritt konstruerade på grundval av en obestyrkt uppgift hos Johannes Magnus, enligt vilken konung Karl Knutsson var född i Finland. — Tord B:s ovannämnda dotter Margareta, d 1401, gifte sig omkring år 1391 med riksrådet och riddaren samt östgötalagmannen Ivar Nilsson (fyrstyckad sköld), d. 18 apr. 1417. Av hennes döttrar i detta äktenskap blev en, Kristina Ivarsdotter, sedermera riksföreståndaren Nils Jönssons (Oxenstierna) första gemål, medan en annan, Ingeborg Ivarsdotter, i sitt gifte med Tottsläktens stamfader Axel Pedersson till Härlöv blev moder till de ryktbara bröderna Erik, Ivar, Filip och Laurens Axelssöner (Tott), vilka sålunda voro nära besläktade med konung Karl Knutsson.

Författare

G. Carlsson.

Källor och litteratur

Källor: Pergamentsbrev-, RA; kopiebok A 1, RA. — Bidrag till Skandinaviens historia, utg. af C. G. Styffe, 1 (1859); Finlands medeltids-urkunder, utg. af R. Hausen, 1—2 (1910—15); Repertorium diplomaticum regni Danici mediasvalis, udg. ved Kr. Erslev, 3 (1906); Scriptores rerum Suecicarum, I: 1 (1818), s. 30, 132, 138, 228; Sv. riks-archivets pergaments-bref fr. o. m. år 1351, 1—2 (1866—68); Sv. diplomatarium fr. o. m. år 1401, 1—3 (1875—1902); Sverges traktater med .främmande magter, utg. af O. S. Rydberg, 2—3 (1880—95). — Johannes Magnus, Historia de omnibus gothorum sueonumque regibus (1554), lib. 22, cap. 14 & 19; K. H. Karlsson, Axelssönernas slägtskap med Bondeätten (Personhist. tidskr., 1, 1898 —99); J. Messenius, Scondia illustrata, ed. J. Peringskiöld (1700—05), tom. 3, pag. 42; H. Rosman, Bjärka-Säby och dess ägare, 1 (1923); J. W. Ruuth, Viborgs stads historia, 1 (1906); A. A. von Stiernman, Swea och Götha höf- dingaminne, 2 (1835); F. U. Wrangel, Tullgarn (1888).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Tord Röriksson Bonde, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17944, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Carlsson.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17944
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Tord Röriksson Bonde, urn:sbl:17944, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Carlsson.), hämtad 2024-04-19.