Meriter

Borgström, Hilda Teresia, f. 13 okt. 1871 i Stockholm. Elev vid operans balettskola 1880—87 och vid dramatiska teaterns elevskola under L. Josephsons ledning 1887−88. Anställd vid operans balett; engagerad vid Rydbergska sällskapet 1888, vid stora teatern i Göteborg hos Lorens Lundgren 1889, hos A. Bosin vid turné i landsorten 1890, hos Aug. Lindberg i Göteborg 1891, vid Svenska teatern i Helsingfors 1893, hos Alb. Ranft i Göteborg 1894, vid Vasateatern 1895−97 och 1899−1900, på Djurgårdsteatern 1896 och vid dramatiska teatern 1900−12; gav gästspel; anställd vid intima teatern 1913; ånyo engagerad hos Ranft 1915; scenisk ledare vid Blancheteatern^[1] 1917−19; ånyo engagerad vid dramatiska teatern 1920. Innehar Litteris et artibus.

Biografi

H. B. kom tidigt till teatern efter att ha besökt en balettskola och förekom i operabaletten vid några tillfällen. Men hennes ärelystnad stod till talscenen: hon intogs i dramatiska teaterns elevskola (ledd av Ludvig Josephson), där Knut Almlöf, Signe Hebbe och Frans Hedberg voro lärare, men hade fortfarande kvar sin plats i baletten. Sedan hon därpå någon tid spelat i landsorten hos teaterdirektören Vilhelm Rydberg, fick hon redan vid unga år vid Lorens Lundgrens sällskap i Göteborg (stora teatern) större roller såsom Cadet i »Fregattkaptenen» mot Knut Almlöf och dottern i »Perrichons resa». I Göteborg spelade hon också — efter att någon tid ha turnerat i landsorten — hos August Lindberg i Emma Gads »Silfverbröllop» och Hilde Wangel i »Byggmästare Solness». Hon följde jämväl med Lindberg till Finland och spelade även där Hilde.

Vändpunkten i H. B:s teaterbana bildar hennes engagemang hos Albert Ranft i Göteborg 1894. Stockholmspubliken fick kort därpå se henne på Vasateatern och Djurgårdsteatern. Hon hörde till det första Ranftska sällskapet, som haft så mycket att betyda för modern svensk teater, och blev en av stödjepelarna för den lätta franska komedi och fars, som Ranft införde på svensk scen. H. B. var i dessa gyllene år som skapad att ge gestalt åt dessa parisiska fjärilsvarelser, ömma och tanklösa och intagande. Hon spelade i Feydeau's farser »Spökhotellet», »Damen från nattkaféet» och »Fruar på krigsstråt», men även spirituellt och fint hjältinnan i Lemaitre's tyngre vägande komedier »Flipote» och »Stora syster» (i den förra mot Gustav Fredrikson och Albert Ranft); slutligen även svenska figurer såsom Lisa i »Lyckopers resa» och Lisa i »Per Olsson och hans käring».

Sedan H. B. år 1900 lämnat Ranfts tjänst för att övergå till dramatiska teatern, har hon under växlande anställningar såväl vid denna scen som vid Ranfts teatrar och intima teatern samt på Blanchteatern, där hon var scenisk ledare i ett par år, liksom även under gästspel odlat den franska och engelska societetskomedien, särskilt utmärkt i Sacha Guitry's »Fästningen faller» och Somerset Maughams »Cirkeln»; även i Schnitzlerpjäser har hon spelat (Anatol). Ett och annat försök med klassisk komedi är att anteckna (»Minna von Barnhelm», Katarina i »Så tuktas en argbigga», modern i Goldsmiths »Värdshuset Råbocken»). Men hennes fack är väsentligen den moderna komedien i dess lätta men även djupare arter; här göra sig med god verkan den snabba antydningen i tonfall och min, den maliciösa läggningen, som icke utesluter ömhet, den klara diktionen, endast störd av en lätt nasal biklang, smakfullheten i den lilla personens framträdande. Med stor lätthet har H. B. efter 1920 övergått till att spela äldre roller — ett mästerverk var modern i Géraldy's »Bröllopsdagar». Det finns en botten av oförfärad realism i hennes konst, men den sceniska kulturen mildrar i någon mån uttrycket.

Författare

A. Brunius.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hilda T Borgström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17989, Svenskt biografiskt lexikon (art av [a:17060:A. Brunius.]), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17989
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hilda T Borgström, urn:sbl:17989, Svenskt biografiskt lexikon (art av [a:17060:A. Brunius.]), hämtad 2024-04-18.