Meriter

Biografi

1. Ture Kettilsson (Bielke) nämnes första gången 13 juli 1283 såsom deltagare i det stormannamöte, som Magnus Ladulås sammankallat till Hälgö, och var redan då riddare. Tre år senare (22 maj 1286) bevistade han ett nytt sådant möte i Stockholm; först 11 sept. 1288 omtalas han emellertid uttryckligen som riksråd. Efter konung Magnus' död tog han del i förmyndarstyrelsen för den unge Birger Magnusson. Sedan Birger själv tillträtt regeringen, synes T. lång tid framåt ha stått i gunst hos denne. Han blev sålunda (senast 1310) konungens kammarmästare (camerarius) — en av de första med denna titel i våra hävder — och i brev av 1313 och 1315 framträder han jämväl som lagman i Tiohärads (Värends) lagsaga. Det vill dock synas, som om på sistone en brytning uppstått mellan konungen och hans förtroendeman; måhända har T. omsider närmat sig det hertigliga partiet, i vars led hans äldste son Erik (se nedan 2) befann sig. I alla händelser har konung Birger någon tid före sitt fall besatt kammarmästareämbetet med en annan person, Peder Andersson, som är hans camerarius 27 febr. 1318. Även från lagmansbeställningen blev T. entledigad, troligen redan under Birgers regeringstid: 1319 är Tuke Jonsson lagman i Tiohärad. T. deltog i den unge Magnus Erikssons val till konung 8 juli 1319 och bevistade sedan flitigt rådsmötena under den nya regimen åren 1320—22. Sistnämnda år inträdde han i den mot änkehertiginnan Ingeborg riktade stormannakonfederationen i Skara (20 juli), men därefter försvinner hans namn ur källorna, och 1327 omtalas han som död. — Var T. haft sin sätesgård, är fullständigt obekant, men då han vid flera tillfällen beseglar brev, som äro utfärdade i Kalmar, är det icke uteslutet, att redan han har ägt Kråkerum, som i varje fall år 1343 synes ha varit i ättens besittning och år 1350 efter allt att döma beboddes av T:s son drotsen Nils Turesson (se nedan 4). T:s hustru hette Sigrid och överlevde honom. Enligt uppgift av den gamle genealogen Utter, som sett ett av henne beseglat, numera förlorat brev av år 1327, förde hon en sparre i vapnet; uppgiften kan möjligen anses bekräftad därav, att T: s söner bevisligen voro släkt med den från konung Magnus Erikssons tid bekante Ulf Abjörnsson (sparre).

Författare

G. Carlsson.

Källor och litteratur

Källor: Utters Collectanea, Geneal. 41, RA; Diplomatarium Svecanum. 1—4 (1829—56); Sverges traktater med främmande magter, utg. af O. S. Rydberg, 1 (1877).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ture Kettilsson (Bielke), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18188, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Carlsson.), hämtad 2024-04-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18188
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ture Kettilsson (Bielke), urn:sbl:18188, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Carlsson.), hämtad 2024-04-17.