Carl Johan Billmark

Född:1804-01-28 – Stockholms stad, Stockholms län
Död:1870-11 – Frankrike (i Paris)

Litograf


Band 04 (1924), sida 385.

Meriter

Billmark, Carl Johan, f. 28 jan. 1804 i Stockholm, d nov. 1870 i Paris. Föräldrar: bankokommissarien Johan Billmark och Sara Margareta Molander. Elev vid Stockholms storskola 1817; sattes sedermera i handel men blev i följd av visade konstnärsanlag 1822 genom släktingars bemedling antagen till elev hos gravören professor K. D. Forssell; elev vid Konstakademien 1825 —28; besökte Petersburg 1831; elev till litografen I.-L. Deroy i Paris. Vistades från 21 sept. 1833 till sin död i Paris med avbrott för resor, särskilt i Rhendalen sommaren 1836,- i Tyskland, Schweiz och Italien åren 1837—38, i Sverige 1839— 40 med avsikt att stanna och sedan flera gånger kortare tider, bl. a. somrarna 1852, 1860 och 1864, samt slutligen ofta i franska landsorten. Erhöll av Karl XV medaljen »Memorise pignus» och beviljades av riksdagen en årspension på 800 rdr alltifrån 1862. LFrKA 1860; RVO 1867.

Gift 1856 med Emilia Sofia Cecilia Dedering, f. 23 jan. 1813, dotter till löjtnanten vid arméns flotta Karl Gustav Dedering i Norrköping.

Biografi

Genom bemedling av friherre F. Boye och statskommissarien L. G. af Sillén kunde B. lämna handelsbanan och ägna sig åt konsten. I Forssells ateljé fick han inhämta grunderna i kopparstickets och etsningens teknik, varav vi bl. a. se spår i två plåtar medaljonger med grekiska gudar från 1823, i några illustrationer till »Konst och nyhets magasin» 1826, i »Djurkabinett för svenska ungdomen» 1828 och i »Friskytten, ett sällskapsspel» s. å., vilket utom en del vinjetter och småsaker är allt, vad han på egen hand utfört i gravyr. Därtill kommer hans anonyma medarbetarskap i Forssells »Ett år i Sverige» 1824, som enligt uppgift sträckt sig till två tredjedelar av dess rulettgravyrer i färg. Men någon insats för upprätthållandet av den snabbt utdöende gravyrkonsten i Sverige kom B. ej att göra, enär han, lockad av J. Cardons exempel, snart övergav Forssells ateljé och ägnade sig helt åt litografien, som han redan prövat år 1826 med ett porträtt av E. de Jouy i Atheneum. Året därpå kopierade han en liten genre med skolbarn efter Charlet. Han tycks ha arbetat sig fram på egen hand inom den nya tekniken, och de blygsamma inkomster, han på sina små arbeten förstod att förvärva — han var ovanligt skötsam i affärer under hela livet — använde han till bekostandet av resor, bl. a. till Gripsholm 1825, Dalarna 1830 och Petersburg 1831. I Konstakademien, på vars utställning han redan 1824 utställt en S: t Johannes, tecknad efter ett stick av Müller efter Domenichino, ritade han i antik- och modellskolan, men när utkomstmöjligheten tryggats tack vare litografiska arbeten, lämnade han den föga givande undervisningen där. Till denna tid dateras några skämtbilder i färglitografi, bl. a. »Stjäl kyssen av flickan» etc. Det var dock mest på landskapets område, som B. studerade. Han tecknade flitigt efter naturen, exempelvis på resan till Dalarna, varifrån Gustavs kyrka finnes litograferad av K. A. A. von Schéele i »Litographiskt album». Avtäckningen av Bellmans byst på Djurgården 1829 gav anledning till två litografier, den ena efter K. G. Hj. Mörner. Från andra konstnärer, främst James Duffield Harding, tog han en väsentlig del av bilderna till de »Etuder för landskapstecknare», som han utgav med 100 planscher 1829—31. Genren fortsattes med två häften »Études pour le paysage» under vistelsen i Petersburg våren och sommaren 1831. Hemkommen efter en besvärlig karantän i Sandhamn på hösten s. å., sammanträffade B. med Carl[1] Samuel Graffman, vars »Skottska vyer» han åtog sig att litografera. De äro hans första arbeten i en art, som under många år skulle upptaga hans intresse, och visa trots sina brister, som delvis sammanhänga med originalens, en stor lätthet i tekniken. 1832 kopierade B. Eugène Le Poittevin's »Diableries» i ett planschhäfte.

År 1833 beslöt B. att resa till Paris för sin utbildning, vartill framgången med »Skottska vyer» gett honom medel. Hans lärare Isidore-Laurent Deroy (1798—1886) var en berömd och mycket anlitad litograf särskilt av landskap och arkitekturmotiv, som dels utgav egna planschverk och »pittoreska resor», dels medverkade i andra verk, särskilt för firman Veit & Hauser i Paris. För oss är han bekant genom några planscher i P. G. Wickenbergs »Album» och två interiörer kallade »Carl XIV Johan» efter Bennet. Vad hans undervisning betydde för B., kan man skönja i dennes förstlingsarbeten i Paris, »Stockholms pittoreska omgivningar, 1, Djurgården» och »Rhenströmmen från Cöln till Mainz», vilka båda stå vida framom de något osäkra och diffusa »Skottska vyerna». »Rhenströmmen» förelåg avslutad, när B. 1837 på våren anträdde en resa till södern, som kom att räcka till hösten följande år. Först gjorde han en tur in i Tyskland till Prag och Salzburg och for över Brenner till Venedig. Genom Lombardiets gamla städer gick färden till Genua och därifrån direkt till Neapel. Julen firade B. i Rom. Först fram i apr. sattes kurs mot norr över Florens till Tyrolen. På sensommaren reste B. i Sydtyskland och besökte där bl; a. Nürnberg men återvände genom ett flertal orter i Schweiz över Simplonpasset till Italien. Efter färder på de italienska sjöarna vistades han på senhösten vid Rivieran, varifrån resan gick tillbaka till Paris. Resultatet av denna långa resa blev närmast ett mycket stort antal blyertsteckningar, raskt och säkert utförda och vittnande om stora framsteg framför allt. i fråga om återgivandet av arkitekturen i de många stadsbilderna. Lövverket och himlarna lida däremot av en viss enformighet och torrhet, som gärna följer med blyertsen. En tredje edition studier för landskapstecknare, efter Villeneuve m. fl., utkom 1839 men stannade vid ett häfte. Vid denna tid var B. allvarligt betänkt på att bosätta sig hemma, men efter halvtannat års vistelse i Stockholm, där han ritade många historiskt intressanta vyer, t. ex. Blå Slussen (före ombyggnaden 1850; utgiven som litografi i V. Malm, »Konstnärsgillets album», 3, 1852), blev honom längtan till Paris alltför stark. Han tog sin bostad två trappor upp i n: o 1 Rue Guénégaud i hörnet av Quai de la Monnaie. På 1850-talet, sedan huset rivits, bebodde han n: o 13 Rue St. André des Arts och som gift n:o 5 Rue de Rennes, där han dog. För varje år som gick, blev B. alltmer inbiten parisare, och om han än så småningom ställde in sig på svenska motiv för sina litografier, blev han för deras utförande och framför allt för tryckningen beroende av världsstadens resurser. Lemercier & c: o var vanligen hans tryckare. Hans förläggare i Sverige var för alla de större verken Levertin & Sjöstedt. Resultatet av den långa resan framlades nu i »Pittoresk resetur från Stockholm till Neapel», vartill B. använde hela 1840-talet och som förelåg komplett i 100 planscher, därav ett par efter J. M. Stack, år 1852. Arbetet står vida över hans föregående verk framför allt i fråga om omväxling och rikedom på stämningsfulla motiv. Tekniken visar tydligt, att han förstått att draga nytta av den blomstring, litografien omkring seklets mitt uppnådde. Flera av hans skisser blevo också litograferade i Deroy's planschverk »Vues prises en Italie» och i »Le moyen age pittoresque», utgiven av Veit & Hauser, Paris (särskilt bilder från Nürnberg). En jämförelse med O. Cardons litografier »Från Stockholm till Göteborg» (med text av Orvar Odd 1841—43) efter B: s skisser utfaller helt till förmån för »parisarens» egna litografier, varav några ur »Reseturen» efter skisser från 1839 utgåvos separat nnder titeln »Svenska vyer» 1852. 1845 utkom »Panorama över Stockholm» med text av Felix Droinet.

Med F. V. Scholander slöt B. under dennes vistelse i Paris i början av 1840-talet en varm vänskapsförbindelse, som varade livet ut. Scholander har i mer än ett avseende haft avgörande inflytande på hans konst. På hans inrådan besökte B. Sverige 1852 för att samla material till nya arbeten. Det var ej längre »pittoreska resor», som förbereddes, utan planschverk över historiskt minnesrika platser. Tekniken lades om till en sorts akvarellerade crayoner och som den första publikationen i hans serie: »Akvarell-litografier och tontryck» utkom »Gripsholm» 1853—55. Först med detta verk synes B. riktigt ha slagit igenom här hemma, och han understöddes nu livligt bl. a. av konungen, som fann arbetet passande som present till främmande suveräner. »Upsala Sigtuna» utkom 1857 —59, och efter förnyat besök på Skokloster 1860 utgav han tre häften därifrån 1861—67, varav det tredje blev åtskilligt fördröjt dels av en besvärande nervfrossa och alltmer överansträngda ögon, dels av Karl XV: s uppdrag att utge ett planschverk över Ulriksdal. Otur med stenar, som förolyckades och måste göras om, fördröjde detta arbete, så att B. aldrig hann se det fullbordat; först efter hans död utgavs det av Aug. & Eug. Brye 1871—73. I sitt sista självständiga arbete, »Stockholm», står B. alltjämt på samma nivå som i de föregående färglitografierna, men detsamma kan ej sägas om »Chateau royal d'Ulriksdal», som utfördes efter otydliga fotografier och icke vare sig i fråga om staffaget eller pregnans och tydlighet i detaljerna kan mäta sig med dem.

Till alla dessa stora arbeten få läggas en mängd lösa bilder dels efter egna vyer, t. ex. »Finspong», »Rosendal» och »Villa Giacomina nära Lidköping», dels efter andras, t. ex. ett »Månskensstycke» efter Wickenberg 1835 och »Christiania» efter J. Frich. B. tycks också hava planerat större verk, bl. a. en stor »fogelvue» över Stockholm i färger och ett album över Stockholms slott, varom Scholander rimmar en dag uppe i Höckerts ateljé 1860, och från åtskilliga märkliga platser finnas skisser bevarade, t. ex. Strängnäs domkyrka och Viks slott i Uppland. Scholander är den ständige rådgivaren och kritikern vid dessa arbeten. Två av Uppsalabilderna äro utförda efter hans akvareller. Han ger råd angående staffagefigurer och lämpligaste tidsfärg. B. synes ej alltid hava uppfunnit staffaget själv utan plockat in det från annat håll, t. ex. i »Kungssalen på Skokloster», en ganska misslyckad bild, från Duclos' berömda gravyr efter Aug. de S:t Aubin's »Le Concert», medan andra smaka väl mycket holländsk mästare. De bugande kavaljererna i »Audiensrummet på Gripsholm» äro tagna från Mouilleron's litografi efter Isabey »La grande cour». Gustav Adolf och hans drottning föreligga dock i originalskiss. Säkert skulle en mängd sådana lån kunna påvisas. Man finner heller aldrig studier efter levande modell bland B: s teckningar. Däremot var hans samvetsgrannhet, när det gällde arkitekturens och dekorationens detaljer, ytterst stor, fastän han ibland kunde begå misstag i deras tidsförhållande till figurerna.

B:s verksamhetstid omspänner så gott som hela litografiens blomstringstid, och innan sin död skulle han få känna på den förödande konkurrensen från fotografien och tonträsnittet. Det blev till sist svårt för honom att ens i Paris finna kompetent tryckare. Han står framom sina svenska kolleger i teknisk fulländning och genom sina konstnärliga egenskaper i bredd med de bästa av de samtida svenska landskaps- och arkitekturmålarna. Detta kommer framför allt fram vid betraktandet av den 600 nummer starka skisssamlingen, som nationalmuseum inköpte från hans änka och sedan förökat. Under tiden fram emot mitten av 1840-talet är blyertsen B: s nästan enda redskap, men genom en utpräglad känsla för valörerna får han fram verkningar på en gång diskreta och friska, som röja målarögat. Det var också med all rätt, Scholander uppmanade honom att ägna sig åt akvarellmålning. Trots den tämligen ringa produktiviteten på detta område visar han sig häri ofta som en mästare. Bäst är han i franska landskap, skogar, sjöar och utsikter gjorda utan tanke på några »pittoreska resor». Det är stundom en must och bredd över dem, som erinrar om Daubigny. Man måste beklaga, att han så sent och så sporadiskt kom att ägna sig åt denna teknik, för vilken han synes ha ägt lysande förutsättningar men som icke direkt kunde omsättas i litografi. Hans s. k. akvarellitografier äro till väsentlig grad crayoner och sakna i skissens form akvarellernas speciella förtjänster.

Författare

G. Wengström.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Etuder för landskaps-tecknare, efter godkända in-och utländska artister. H. 1—25. Sthm 1829[—31]. Tv. 4: o (1), 100 pl., (4) s. — iÉtudes pour le paysage dessinées et lithographiées en partie d apres nature et en partie d'apres les meilleurs maltres. N:o 1—2. St. Petersburg 1831. Fol. 10 pl. — Skottska vuer tecknade efter naturen under en resa i Skottland år 1830 af C. S. Graffman, litographierade. H. 1—6. Sthm 1831—33. 4: o 24 pl., 12 bl. — Diableries. Lithografiskt album efter Le Poit[t]evin. Sthm [1832]. Tv. fol. (2) s., 6 pl. —Stockholms pittoreska omgifningar tecknade efter naturen lithographierade . . . Afd. 1*. (Kongl. Djurgården.) Paris 1834-4: o 29 pl. — Tjugo vuer af Rhenströmmen från Cöln till Mainz tecknade efter naturen, lithographierade och utg. Paris & Sthm 1836, 37. 32 s., 20 pl, — Nya etuder för landskapstecknare lithographierade efter Villeneuve, Hubert, Coignet, Jacottet m. fl. H. 1*. Sthm 1839. Fol. 6 pl. — Från Stockholm till Götheborg. Pittoreska vyer från Götha kanal och dess närheter. 24 teckningar. Med svensk och fransysk text. Sthm 1841—43. Tv. fol. (50), 20, (10) s., 24 pl. (Texten red. av O. P. Sturzen-Becker.) — Panorama de Stockholm pris du dôme de l'église de l'ile de l'amirauté, dessiné d'aprés nature . . . Suivi d'une notice historique ét topographique par F. Droinet. Sthm (tr. Paris) [1845]. Fol. 1 pl. — Pittoresk resetour från Stockholm till Neapel genom Sverge, Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, Schweitz, Tyrolen, Savojen, Italien. 100 vuer tecknade efter naturen, lithografierade och utg. med kort beskrifvande text. Sthm (pl. tryckta i Paris) 1852. St. fol. 24 s., 100 pl. — Svenska vuer. Stockholm, Stegeborg, Söderköping, slussar vid Berg, Wreta klosters kyrka, Wadstena slott, Leckö slott, Warnhems kyrka, slussar vid Trollhättan, Götheborg, Kronborg och Öresund, Lunds domkyrka. Utdrag af »Pittoresk resetour från Stockholm till Neapel». Sthm (tr. Paris) 1852. Tv. fol. 12 pl. — Aquarell-lithographier och tontryck. Teckningar efter naturen. Sverige. Interiörer och exteriörer. Gripsholm. Sthm (tr. Paris) [1853—55]. St. fol. 12 pl. Upsala. Sigtuna. Sthm (tr. Paris) [1857—59]. St. fol. (1) s., 12 pl. Skokloster. Sthm (tr. Paris) [1861—67]. St. fol. (2) s., 12 pl. Stockholm. Sthm (tr. Paris) [1867—69]. St. fol. 6 pl. — Chateau d'Ulriksdal 1871, illustre. Sthm (tr. Paris) 1870—73. Fol. 18 pl.

Källor och litteratur

Källor: Brev från och till B. (nationalmuseum, nord. museet, KB och hos professor F. V. Scholanders arvingar); Konstakademiens matrikel o. prot. (med Scholanders minnesteckning). — F. Boye, Målare-lexikon (1833); Chr. Eichhorn, Svenska studier, 1 (1869); Konstnärsgillets album, utg. af W. Malm, 3 (1852); G. Nordensvan, Sv. konst och sv. konstnärer i 19: e århundradet (1892); dens., K. J. Billmark (U. Thieme & F. Becker, Allg. Lexikon der bildenden Kunstler, 4, 1910); Svenska målares taflor (1875); nekrolog i Ny illustr. tidn. 17 dec. 1870; samtida tidn. och tidskr., konstakademiens expositionsförteckningar samt konstföreningens utlottningsförteckningar.

Gjorda rättelser och tillägg

1. Korrigering av tidigare uppgift, 2014-01-07


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Johan Billmark, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18223, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Wengström.), hämtad 2018-09-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18223
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Johan Billmark, urn:sbl:18223, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Wengström.), hämtad 2018-09-24.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se