Meriter

2. Sören Andreas Bjerre, den föregåendes broder, f. 21 mars 1879 i Göteborg. Avlade mogenhetsexamen i Strängnäs 25 maj 1897; student i Uppsala ht. s. å.; fil. kand. 31 jan. 1900; studerade vid Paris universitet vintern 1900–01; student i Lund ht. 1901; jur. utr. kand. 30 maj 1904; studerade vid Berlins universitet hösten 1904–våren 1906; bedrev, sommaren och hösten 1906 kriminalpsykologiska studier i centralfängelset å Långholmen; studerade vid universiteten i Kristiania och Köpenhamn hösten 1907; inskriven vid Stockholms högskola ht. 1909; jur. lic. 23 apr. 1910, disp. 21 maj s. å.; juris doktor 30 maj s. å. Notarie å domarkansli och tf. domare 1907–08; fortsatte under åren 1910–15: sina studier i fängelserna; ledamot av styrelsen för Svenska kriminalistföreningen (sekreterare och redaktör för dess Förhandlingar 1915–18); kallad till professor i straffrätt vid universitet i Dorpat 21 okt. 1919 (tillträdde 15 jan. 1920); har jämväl upprätthållit professuren i rättsfilosofi därstädes sedan jan. 1921.

Gift 1) 23 juni 1904—1912 med Amelie Posse, f. 11 febr. 1884, d. 3 mars 1957, dotter till civilingenjören greve Fredrik Arvidsson Posse och sedermera omgift med artisten Oskar (Oki) Brazda; 2) 17 aug. 1912 Med Ida Magdalena (Madeleine) Bennet, f. 12 maj 1882, dotter till kammarherren Adolf Rutger Bennet och förut gift med ryttmästaren Henning Wathier Hamilton.

Biografi

B:s i sitt slag ganska enastående kriminalpsykologiska skrift om tjuvnadsbrottens psykologi (1907), författad i en ålder av 28 år, har med sitt ringa omfång en stor saklig räckvidd. Fotad som den är på direkta iakttagelser av brottslingars sätt att känna och tänka, giver den trots det nödvändiga generaliserandet en stärk känning av omedelbar kontakt med verkligheten. Men vad som särskilt är ägnat att väcka intresse är det av psykologisk intuition och filosofisk skarpblick präglade försöket att klarlägga själsliga sammanhang på detta område. Ett visst intryck härav ger författarens reflexion rörande det första uppsåtliga brottets betydelse i brottslingens själsliv (sid. 36–37):

»Varför det är av en så oerhörd effekt i en människas själsliv att en gång stjäla, en gång mörda... är en fråga av framför allt filosofisk innebörd... Möjligen kan det förklaras så, att då en människa med berått mod... en gång stulit eller då hon en gång mördat etc, så har hon därmed brutit igenom de vallar av moraliska instinkter, som det fordrats årtusenden och de mest oerhörda lidanden i släktets historia för att bygga upp som psykologiska realiteter inom varje människa...; sedan han (individen) en gång förverkat sitt arv från fäder och urförfäder, har han så att säga att göra om allt det arbete, genom vilket det samlats, sedan släktets barndom eller kanske sedan ännu längre tillbaka — och därtill förslå hans krafter i regeln icke. Ett ytligt utslag av att det möjligen förhåller sig på detta sätt finner man i att de flesta tjuvar intill den dag de begått sätt första brott aldrig ett ögonblick tvivlat på att man icke bör stjäla men från samma dag; ständigt i sitt innersta grubbla över frågan: varför skulle man icke stjäla? ...»

Den i den omnämnda skriften framträdande vederhäftigheten ger anledning att knyta särskilda förhoppningar till B:s väntade arbete om »Mordets psykologi», vars utgivande blivit fördröjt på grund av yttre omständigheter. Överhuvud är betydelsen av sådana undersökningar som de av B. bedrivna för fångvården och även för själva straffrätten att anslå synnerligen högt. B. är med hänsyn till den använda metoden att betrakta som en föregångsman i Norden. I en liten Dostojevskijuppsats i Forum 1921 framträder starkt hans kongenialitet med den store mästaren på området. Den juridiska doktorsavhandlingen »Om rättsstridigheten vid förtalsförbrytelserna» utmärker sig av en ej vanlig psykologisk penetrering av med straffrätten sammanhängande problem. Det må blott hänvisas till den psykologiska analysen av begreppet ära såsom angreppsobjekt vid å ena sidan förtalsförbrytelsen, å andra sidan den egentliga ärekränkningen. Dessutom må anmärkas, att B. i frågan om det mycket omdebatterade rättsstridighetsrekvisitet för straffbarhet visserligen närmast ansluter sig till den nordiska teorien, representerad av särskilt Thyrén, Getz, Goos och Torp, men i vissa avseenden framträder som dem överlägsen i konsekvens och tankeskärpa.

Författare

Axel Hägerström.

Källor och litteratur

Källa: Personliga meddelanden.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
S Andreas Bjerre, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18265, Svenskt biografiskt lexikon (art av [a:13974:Axel Hägerström.]), hämtad 2024-11-11.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18265
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
S Andreas Bjerre, urn:sbl:18265, Svenskt biografiskt lexikon (art av [a:13974:Axel Hägerström.]), hämtad 2024-11-11.