Anders Herman Bjursten

Född:1825-03-24 – Borås församling, Älvsborgs län
Död:1866-11-12 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län

Författare, Gymnasielärare, Journalist


Band 04 (1924), sida 530.

Meriter

Bjursten, Anders Herman, f. 24 mars 1825 i Borås, d 12 nov. 1866 i Uppsala. Föräldrar: fältprosten och kyrkoherden Anders Bjursten och Johanna Helena Borgström. Genomgick Skara gymnasium; student i Uppsala 15 okt. 1844; disp. 10 dec. 1850 (Om folksouveraineteten, p. III; pres. F. G. Ligner); fil. kand. 24 maj 1851; disp. 28 maj s. å. (Supplementa quaedam in lexica græca recentiora, p. V; pres. V. F. Palmblad); fil. magister 16 juni s.å.; företog utrikes studieresor 1859,1861 och 1865. Vik. kollega vid Klara l. elementarläroverk ht. 1851 och vid Katarina 1. elementarläroverk ht. 1858; kollega vid sistnämnda skola 30 dec. 1858; vik. lektor vid Stockholms h. elementarläroverk ht. 1859; lektor i svensfca ocn latin därstädes 10 dec. 1860. — Ogift.

Biografi

B: s vittra verksamhet rönte i stort sett föga uppskattning av den samtida kritiken, medan den på den läsande allmänheten både då och långt senare utövade en icke ringa dragningskraft. En senare tid är helt visst benägen att ge kritiken rätt. Men vad man samtidigt måste erkänna, är B:s brinnande intresse för konsten. Den intager för honom alltid det dominerande rummet, hela hans gärning, även som skolman, samlar sig kring hans åsikt om det estetiska livets värde och betydelse. Från hans första litterära försök till de sista åren, då han besviken och bitter allt starkare klagar över sitt öde som en »fantasiens martyr», är ledmotivet ett och detsamma. Men han saknade både som människa och diktare nog djup för att kunna med kraft värna sin från seklets börjain» nedärvda idealistiska uppfattning mot vad han såg som sin egen tids skötesynd: själsdödande materialism och nyttighets kult. I sin lyrik med dess anslutning till äldre mönster förföll han därför till frasrik deklamation, i sina romaner i tidens rafflande modestil återigen till eftergift åt det osunda i den tidsanda, som han trodde sig bekämpa. Vad som just fattades diktningen under hans period, smak och balans, saknar också i hög grad lians författarskap.

Tidigt sökte B. göra insatser på alla vitterhetens områden. Givetvis började han med lyriken. Hans stora mönster är Tegnér — han ställer också teoretiskt upp den nationellt götiska riktningen som den föredömliga (Om den svenska romansen). Ett och annat tidigt inslag från Stagnelius märkes också. Helt naturligt finnas även direkta spår av Schiller, vars dikter han senare icke utan förtjänst översatt och vars inflytande sträckte sig även till hans livsåskådning: en platonisk motsättning mellan ande och materia. För övrigt äro hans första dikter fyllda av det frihetssvärmeri, som präglade studentpoesien kring 1800-talets mitt.

Alltmer går emellertid B. över till en nationell historisk lyrik (Minnen från Gripsholm), vilken liksom hans stort anlagda men svagt genomförda idédikt »Napoleon-Prometheus» förebådas av tvenne dikter i Illustreradt magasin 1849, »Minnessång över Magnus Stenbock» och »Waterloo». Som mönster för B: s historiska ballader kom något nytt, »Fänrik Ståls sägner». Och man märker lätt, hur han söker anslå en mera naturlig och vardaglig ton, söker utforma scener och figurer i mera realistisk stil. I allmänhet leder detta till prosaiska inskott i den höga retoriken, i sig själv ofta sjunken ner i det banala, men som intention sakna B: s ballader icke sitt intresse; det finns enstaka av dem, som genom denna sin blandning av Tegnérsk och Runebergsk ton mer eller mindre direkt leda över till Snoilsky, t. ex. Banérsångerna i »Minnen från Gripsholm». Mot slutet bestod huvudparten av B:s lyrik i tillfällighetspoesi.

Det är ingen överdrift i påståendet, att alla B: s en gång så ivrigt lästa romaner äro starkt tendentiösa. Hans häftiga temperament drev honom mot tendensdiktningen, och de valda mönstren skärpte den. En antiaristokratisk och antiklerikal anda fick näring i Sue's från mitten av 1840-talet och ett decennium framåt flitigt efterbildade samhällsmålningar. Därifrån härstamma direkt offren för samhällsrättvisan, de aristokratiska bovarna och hamnarna i det fördolda, förförelsescenerna osv. Även i det våldsamt patetiska språket röjer sig Sue's inflytande. Mest typisk i detta avseende är »Egoismen» (1852), som följer mästaren i sin abstrakta uppläggning och sin »illusionslösa» verklighetssyn: egoismen i dess olika skiftningar skall exemplifieras. Boken var otvivelaktigt av B. tänkt som hans stora slag, på en gång en rundmålning av samhället och en ljungande anklagelse mot den hatade tidsandan. Men allt är snedvridet av tendensen, allt stannar i romaneska halveffekter. Något äkta fanns dock säkerligen i B: s målningar av eländet. Hans egen hjälpsamhet är betygad, och han var alltid redo att med ett upprop eller en dikt måna allmänheten till bistånd. Även när B. vände sig till den historiska romanen, höll han sig till »den fransyska skolan». Sue's jesuithat gick än lättare att omsätta i en medeltidsskildring som »Gyltas grotta» (1853). Det hätska sätt, varpå »prästlisten» här ställes vid skampålen, erinrar om den antiklerikala tonen i riddar- och rövarromanen från: det utlöpande 1700-talet, färgad som denna var av sturm und drangs» radikala patos. Icke heller i miljöskildringen når B. högre i historisk trovärdighet, överflödet och vällevnaden bland munkar och nunnor motsvaras av prakt och ståt på riddarborgarna, där salsväggarna, täckas av dyrbart gyllenläder och taken prydas av alfreskomålningar. Åtskillig förstucken sinnlighet tillhör arvet från Sue. En annan tidsfärg (Öfverste Stobée) ändrar i grunden intet; Sue's Parismysterier spåras i bovkaraktärerna och miljöskildringens krog- och bordelliv.

Dramats mark beträdde B. med en del »scener» i de historiska diktsamlingarna och ett par — otryckta — samhällsdramer, »Tvillingarne» (uppförd i Stockholm 15 nov, 1854) och »Artisten och aristokraten» (uppförd i Göteborg 22 apr. och i Stockholm 20 sept. 1856). I dramerna utgick B. direkt från sina romaner både i anda och form, och resultatet blev därefter.

B:s journalistiska insats tillhörde i huvudsak Svenska tidningen under dess sista år (1856—59). Hans verksamhet i detta konservativa organ kan synas stå i en viss motsats mot den demokratiska tendensen i hans romaner, men man får icke glömma, att hans alltid tidspolemiska idealism i grunden erbjöd anknytningspunkter åt konservativt håll. Bland hans brev under signaturen Ernst Ludvig märkas skarpa angrepp på »Hertha» och på Robert von Krsemers realistiska poesi, en rad artiklar om Tomas Thorild, reseintryck och teaterrecensioner. B: s anklagelser mot tiden för dess materialism och brist på poesi berörde en fråga, som 1850-talet gärna sysslade med. Själv sökte han finna ett stöd i B. E. Malmströms pessimistiska syn på samtiden, särskilt i hans direktörstal i Svenska akademien 1859. B. mäktade emellertid ej omsätta sin idealism i levande verk. Man ger honom gärna rätt däruti, att nittonde seklets industri näppeligen, »därför att den drives med ånga och icke, såsom fordom med vatten eller handkraft, erbjuder i ringaste mån ett mera för sången passande stoff». Men då han saknade sinne för vardagens poesi i varje tid och var fången i en falsk genre, kunde han ingen motbild ge utan blott en grell karikatyr.

Det finns dock ett område, där B:s insats blivit beståndande och förebildlig. Hans »Öfversigt af svenska språkets och literaturens historia» innebar en kombination av läro- och läsebok med huvudvikten lagd på litteratururvalet. I en disputation har han utvecklat sin ståndpunkt och han gick förberedd till sitt värv. Att kritisera detaljer, som hans motståndare i pressen gjorde, är lätt; men framställningen ägde övervägande förtjänster, såsom redig gruppering och enkel och klar form, och den lade an på karaktäristik i motsats till ren namnuppräkning. Arbetet har också gått ut i nya upplagor och legat till grund för senare ersättare. Dess förnämsta företräde var kravet på att litteraturen som levande stoff skall föreläggas eleven, så att han självständigt kan tillägna sig den. B:s urval var, särskilt från de nyare författarna, förtjänstfullt. Några prov ur dansk och norsk litteratur höjde värdet. Även denna läro- och läsebok var ett vapen i B: s kamp för idealistisk och humanistisk uppfattning.

Författare

Erik Lindström.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

En del av B:s skriftliga kvarlåtenskap förvaras i K. biblioteket.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Två systrar. En tafla ur lifvet, tecknad af Herman B—n. Borgå 1848. 16: o 396 s. (Läsebibliothek i Finland, Arg. 1:7.) — Ödets lek. Roman. D. 1—2. Sthm 1850. 276, 152 s. (Läsebibliotheket, 1850, N:o 4—10.) Vol. 1—3. Sthm & Gtbg [tr. Sthm] 1914. 478 s. (Även i dansk övers, av C. J. H. Riise, Köpenh. -1851-—56, och engelsk övers, av W. H. Myers, Chicago 1892.) — Minnen från studenttiden. Med en musik, bilaga. Sthm 1851. (4), 171, (14) s., 2 s. musik. — Egoismen. Roman. D. 1—2. Sthm 1852. 252, 432 s. (Läsebibliotheket, N. S., Vol. 6—7.) 2: a uppl. D. 1—2. Sthm [tr. Norrk.] 1884. 227, 392 s. — Stockholm, Köpenhamn och Christiania. Skildring från studentfärden 1852. Sthm 1852. 12: o 184 s. — Gyltas grotta. Romantisk skildring från medeltiden. Afd. 1—3, Sthm 1853. 215, 171, 192 s. 5:e uppl. Vol. 1—2. Gtbg [tr. Sthm] 1913. 160, 159 s. (Även i dansk övers. Köpenh. 1854.) — Seppi eller fiskarkojan och torpet. Berättelse för barn och ungdom. Sthm 18513. 16: o 125 s., 4 pl. — Två tal i sällslkapet P-. B. Barbaradagarna 1852 och 1853. Sthm 1853. 20 s. — Boningen bland bergen. Sthm 1854. 104 s., 2 pl. (Tills, med G. H. Mellin.) — Öfverste Stobée eller holsteinska partiet under frihetstiden. Hist. roman. D. 1—2. Sthm 1854. 254, 263 s. (Handbibliothek för resor och i hemmet. Ser. 1 : D. 1—2; även utg. i dansk övers. Köpenh. 1856—57 och Helsingör 1857.) — Tre berättelser för barn och ungdom. Sthm 1855. 16: o 93 s., 3 pl. — Minnen från Gripshölm. Fosterländska dikter. D. 1—2. Sthm 1856. 190, (1) s.; 191, (1) s. — Audienssalen på Gripsholms slott. Sveriges konungar från reformationen intill närvarande tid. Sthm 1857—61. 10 pl., 32 s. — Från Stockholm till Skokloster och Upsala. Skildringar och utkast af H. B—n. Sthm & Ups. 1857. 16: o 64 s., 4 pl. (Illustr. rese-handbibliothek. 1.) — Från Stockholm till Gripsholm. Skildringar och utkast af H. B—n. Sthm 1858. 16: o 64 s., 4 pl. (Illustr. rese-handbibliothek, 2.) — Gefion. En diktsamling. Sthm 1858. (6), 158 s. — Vadstena slott förr och nu. Hist.-romantiska skildringar. Med planscher af Aug. Tholander. Sthm 1858. Tv.-fol. 11 s., 2 pl. —¦ Öfversigt af svenska språkets och litteraturens historia till skolungdomens tjenst. 1. Lärobok. Sthm 1859. 95 s. 2. Läsebok. Sthm 1861. XII, 529 s. (D. 1 utkom i 3:e uppl. Sthm 1869.) — Om undervisningen i modersmålet på de högre afdelningarna af elementarläroverket. Sthm 1860. 12 s. (Konsist.-avh. f. lektorat.) — Två flammor. Roman. Sthm 1860. 176 s. (Förut tryckt som följetong i Göteborgs handels- o. sjöfartstidning 1849 under titeln Kärlek och konst.) — Om den svenska romansen. Litteraturhistoriskt utkast (Program vid Stockholms gymnasium... 1862, Sthm 1862, s. 3—13). — Lärokurs i svenska språket för elementar-läroverkens lägre klasser. 1—3. Sthm 1864—65. IV,266s.; (4),80s.; (4), 60 s. (Utkom i flera, delvis omarb. uppl.) — Napoleon-Prometheus. En dikt. Sthm 1864. 143, (1) s. — Valda romaner. 1. Gyltas grotta. 3: e uppl. Sthm 1881. 384 s. 2. Ödets lek. 4:e uppl. D. 1—2. Sthm 1882. 358, 200 s. 3. Öfverste Stobée eller holsteinska partiet under frihetstiden. 2: a uppl. D. 1—2. Sthm 1883. 247, 250 s. 4. Egoismen. 2: a uppl. D. 1—2. Sthm 1884. 227, 392 s; (D. 1—2 utg. i ny uppl. Sthm 1891.) — Dessutom dikter, i synnerhet ett stort antal dikter vid högtidliga tillfällen, bidrag i Illustreradt magasin för spridande af nyttiga kunskaper bland alla klasser (1849) och Svenska tidningen (1856—59), Göteborgs handels- o.-sjöfartstidn., Aftonbladet, Dagligt allehanda m. fl.

Utgivit: J. A. Wadman, Samlade skrifter. 2: a tillök, uppl. D. 1—2 jämte bih. Sthm 1855. (Häri s. m—xlvii: Bref från utgifvaren till Wilhelm von Braun, och bihang s. m—xxv: Till vännerna af J. A. Wadmans sångmö.)

Översatt o. bearb.: Catherine Crowe, Naturens nattsida eller andar och andeskådare. D. 1—2. Sthm 1853. 239 s.; 201 s. — Quinti Horatii Flacci Liber de arte poetica. Sthm 1860. 29 s. (Konsist.-avh. f. lektorat; även uppl. för skolbruk, Sthm 1860, 18, 14, s., och i översättning under titel: Quinti Horatii Flacci Bref till Pisonerna om skaldekonsten. Sthm ,1860. 14 s.) — Fr. von Schiller, Don Carlos, infant af Spanien. Sorgespel i fem akter. Sthm 1862. 335 s. — Fr. von Schiller, Smärre dikter. Sthm 1863. XII, 316 s.

Källor och litteratur

Källor: Program... vid Stockholms gymnasium 1861, 1867; nekrologer i Illustr. tidn. 1866, Ny illustr. tidn. 1866 och Upsalaposten 1866; H. Schiick & K. Warburg, Illustrerad sv. litteraturhistoria, 4:1—2 (1914—16); K. War-burg, Viktor Rydberg, 1—2 (1900).


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Herman Bjursten, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18271, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Lindström.), hämtad 2019-10-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18271
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Herman Bjursten, urn:sbl:18271, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Lindström.), hämtad 2019-10-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se