J Gustaf Björlin

Född:1845-10-14 – Stockholms stad, Stockholms län
Död:1922-06-13 – Åmåls stadsförsamling, Älvsborgs län

Militärhistoriker, General, Stabsofficer, Försvarsorganisatör


Band 04 (1924), sida 612.

Meriter

Björlin, Johan Gustaf, f. 14 okt. 1845 i Åmål, d 13 juni 1922 i Stockholm. Föräldrar: järnkramhandlan-den Anders Petter Björlin och Hilda Johanna Lidström. Kadett å Karlberg 20 jan. 1862; avlade officersexamen 8 sept. 1865; underlöjtnant vid Västgöta-Dals regemente 19 sept. s. å.; genomgick krigshögskolan å Marieberg 31 aug. 1867—3 apr. 1870; tjänstgjorde vid statens järnvägstrafik som baningenjör 1871—72 samt i styrelsen över statens järnvägsbyggnader som tekniskt biträde 1872—73; adjutant och bibliotekarie vid krigsskolan 1873 —76; löjtnant i armén och generalstabsofficer 28 nov. 1873; amanuens vid generalstaben 1873—78; adjutant hos inspektören för militära läroverken 1874, 1875 och 1876; löjtnant vid regementet 1 maj 1874; sekreterare i riksdagens försvarsutskott 1875; idkade krigsvetenskapliga och krigshistoriska studier i Tyskland och Österrike sex månader 1875—76, vid krigsskådeplatsen vid Donau maj—juli 1877, i Grekland tre månader 1880—81, i Finland och Ryssland 1884; ånyo sekreterare i riksdagens försvarsutskott 1877 och 1878; löjtnant vid generalstaben 27 sept. 1878; repetitör vid artilleri- och ingenjörhögskolan 1879—80; stabsadjutant och kapten vid generalstaben 2 maj 1879; adjutant hos chefen för infanteriets volontär-och korpralskola å Karlberg 1880; vik. lärare vid krigshögskolan 1881; lärare i krigskonst och krigshistoria vid krigshögskolan 1882—83; tf. avdelningschef vid generalstabens krigshistoriska avdelning från 1882 och avdelningschef därstädes 1888—95; kompanichef vid korpralskolan å Karlberg 1883; stabschef i femte militärdistriktet 1885; kapten i regementet 3 sept. s. å.; sekreterare i kommittén för granskning av inskriptionerna å arméns fanor och standar 1888—2 apr. 1892; överadjutant och major vid generalstaben 7 dec. 1888; adjutant i högkvarteret under vapenövningar 1889; åtföljde konungen till Norge i egenskap av föredragande för svenska armén 1891 och 1893; tillkallad som sakkunnig i lagtima riksdagens försvarsutskott 1892; överadjutant och överstelöjtnant i generalstaben 14 okt. s. å.; sekreterare i urtima riksdagens försvarsutskott s. å.; överste och militärbefälhavare på Gottland 29 juli 1895; ledamot av riksdagens första kammare för Gottlands län 1896—1909 och) var därunder bl. a. ledamot i lagutskottet 1900—02 och i särskilt utskott 1901, 1904 och 1907; uppgjorde i generalstaben nya mobiliseringsplaner för Gottlands trupper 1899; ledamot av kommissionen för granskning av det i generalstaben utarbetade förslaget till ny härordning 8 sept. 1900; ordförande i centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteförbund 1901; ledamot av en sakkunnig nämnd för avgivande av yttrande rörande det militära värdet av en härorganisation enligt 1901 års sammanjämkningsförslag 21—23 maj 1901 och av kommittén angående ordnandet av vissa delar av lantförsvaret febr. 1902; chef för åttonde brigaden under fälttjänstövningarna i Södermanland och Närke 17 —24 sept. 1902; ordförande i kommittén angående harmonimusikens vid armén sammansättning 12 sept. 1902—7 febr. 1903, i kommittén angående frivilliga skytteväsendets omorganisation (bet. 8 dec. 1902) och i skytteförbundens överstyrelse 1903—09; generalmajor i armén 24 juli 1903; ordförande i kommittén angående arméns övertaliga personal 12 febr.—30 juni 1904 och i kommittén angående ny organisation av reservbefäl vid armén 1904; ledamot i kommittén rörande befästningsanordningarna vid Boden 19 maj —15 dec. 1905; kronans ombud vid särskiljandet av allmänna och enskilda medel i arméns musikkassa 1905; sakkunnig vid granskning av förslagsritningar till kasernetablissement för ett infanteriregemente 7 dec. 1906—15 mars 1907; sakkunnig angående omorganisation av arméns centrala förvaltningsmyndighet 1906 (K. M:ts beslut 21 dec.) —22 mars 1907, för granskning av vissa förslag rörande arméns organisation 6 -sept. 1907—9 juni 1908 samt angående marinförvaltningens omorganisation 20 nov. 1907.— 9 mars 1908; ordförande för sakkunniga för utredning av i vad mån kontroll av eller samarbete med civila personer bör äga rum inom det militära området 1908 (K. M:ts beslut 28 febr., bet. 10 dec); sakkunnig angående inlösen av officerares och underofficerares enskilda byggnader å en del mötesplatser m. m. 1908 (K. M:ts beslut 10 .guli och K, brev 1,6 okit.) —febr. 1914; erhöll avsked från militärbefälhavarbefattningen på Gottland 11 dec. 1908; generallöjtnant i generalitetets reserv s. d.; ordförande i kommissionen för undersökning av förhållanden inom rikets för svarsväsen 11 dec. 1908 (entledigad 24 nov. 1911); sakkunnig rörande inkvarteringens ordnande inom armén 1914 (K. M:ts beslut 25 sept.) —26 aug. 1915; ordförande för sakkunniga rörande upplåtande av mark för militära övningar 1916 (K. M:ts beslut 14 juni) —4 okt. 1920 och för sakkunniga angående den tillfälliga inkvarteringens ordnande 1916; kvarstod i generalitetets reserv t. o. m. 14 okt. 1918. Erhöll Krigsvetenskapsakademiens silvermedalj 1872; LKrVA 1881; LSkS, 1886; RSO 1888; erhöll Karl XIV Johans pris av Svenska akademien 1889; RNO 1892; KSO2kl 1898; erhöll Gottlands skarpskytteförbunds guldmedalj; KSO1kl 1902; KVO1kl 1910; fil. hedersdoktor vid Lunds universitet 27 sept. 1918; innehade dessutom ett flertal utländska ordnar.

Gift 1) 14 okt. 1872—4 mars 1879 med skådespelerskan Klara Elina Gabriella Rylander, f. 28 juli 1850, d 24 okt. 1905, dotter till inspektören Johan Rylander; 2) 21 mars 1885 med Maria Vilhelmina Ulrika (Mary) Strömberg, f. 20 febr. 1853, dotter till grosshandlaren Gustav Strömberg.

Biografi

B:s militära verksamhet är i främsta rummet knuten till den långvariga kamp, som föregick den allmänna värnpliktens införande i vårt land. Knappt hade det fransk-tyska kriget avslutats, förrän B., då ung underlöjtnant, var färdig att för den svenska allmänheten framlägga en »redogörelse för tyska rikets arméorganisation» och därmed också ge en fingervisning om, i vilken riktning enligt hans åsikt en omorganisation av vårt lands försvarsväsen måste gå (1871). Följande år författade han, såsom svar på en av Krigsvetenskapsakademien uppställd prisfråga, en av akademien med silvermedalj belönad avhandling om »Värneplikt och krigsbildning» (1872), i vilken han utvecklade de militära och sociala skälen för den allmänna värnplikten. Den skulle bli »statens fasta grund, byggd på jämlikhet, arbete, ordning, frihet och pliktkänsla». Utbildningstiden borde, menade han, i allmänhet vara minst två år och aldrig för någon enskild understiga ett år. I syfte att verka för en lösning av försvarsfrågan på värnpliktens grund stiftade B. år 1875 tillsammans med H. Raab, A. E. Rappe, S. A. Hedin, H. Hjärne m. fl. föreningen »Värnpliktens vänner», vilken under åtskilliga år arbetade för sitt program huvudsakligen genom utgivandet av agitationsskrifter. Samma år publicerade B. (först anonymt i månadsskriften Nu, sedan som bok med utsatt författarnamn) den romantiserade skildringen »En framtidssaga», vari han för det svenska folket sökte mana fram verkligheten, sådan den kunde komma att te sig, om man fortfore att insöva sig i säkerhet i förlitande på sina stora minnen. Även i försvarsproblemets praktiskt politiska behandling fick B. en inblick såsom sekreterare i de för denna fråga tillsatta särskilda utskotten vid riksdagarna 1875, 1877 och 1878. Då efter 1880-talets stiltje en kraftig försvarsvind började blåsa omkring 1890, var B. en av dem, som ivrigast och mest aktivt tog del i rörelsen. I viss mån epokgörande för den nya försvarskampen var det föredrag: »Några ord om vår försvarsfråga», som B. på inbjudan av Fosterländska studentförbundet 20 mars 1890 höll å Norrlands nationssal i Uppsala. Hans »i flärdlös form klädda vederhäftiga framställning av vårt läges faror men ock om våra möjligheter till effektivt försvar» utövade en mäktig verkan och satte fart i den allmänna och enskilda diskussionen. Såsom följder av föredraget kunna betraktas dels bildandet av Uppsala försvarsförbund, dels den utomordentligt starka anslutningen från studentkretsar till tvänne på B: s föranstaltande igångsatta petitioner, av vilka den ena förordade, att studenter under hela värnpliktstiden skulle tjänstgöra i första uppbådet, och den andra gällde anordnandet av militära föreläsningar vid Uppsala universitet. Kort därefter deltog B. i bildandet av Allmänna försvarsföreningen (11 maj 1890), han inträdde i dess verkställande utskott och var under många år (1890—98) dess sekreterare och redaktör av föreningens publikation Försvarsvännen. B. var, vid sidan av godsägaren B. Sundström, den drivande kraften i den försvarspropaganda, som under dessa år i form av möten, föredrag, bildandet av lokalföreningar m. m. drevs runt hela landet. Med brinnande entusiasm förenade B. ett utpräglat realitetssinne och förmåga att bedöma de förhanden-varande möjligheterna. Sedan han vid 1892 års lagtima riksdag varit tillkallad såsom sakkunnig i statsutskottet vid behandlingen av det Palmstiernska, sedan av riksdagen avslagna härordningsförslaget, deltog han i uppgörandet av grunderna till det kompromissförslag (90 dagars värnpliktstjänst och full grundskatteavskrivning samt stora organisatoriska förbättringar), som av den Boströmska regeringen framlades inför samma års urtima riksdag och även vann dess bifall;.vid riksdagen hade B. ännu en gång fungerat såsom försvarsutskottets sekreterare.

Sedan B. 1895 utnämnts till militärbefälhavare på Gottland och samma år av dess landsting insatts i första kammaren, kom han i tillfälle att även som aktiv riksdagspolitiker verka för den sak, som låg honom närmast om hjärtat. Särskilt uppträdde han ofta som nitisk talesman för Gottlands försvar, framhållande nödvändigheten av dess skyndsamma ordnande icke blott för Gottlands utan för hela rikets skull. Han hade visserligen ingen framgång med sin 1896 framlagda motion om anläggande av befästningar vid Tingstäde men fick dock den tillfredsställelsen att under sin verksamhetstid på Gottland se såväl denna befästning som förstärkandet av kustpositionen vid Fårösund lyckligen bragta till fullbordan. Icke utan skäl sades det vid hans avskedstagande från befälhavarposten på Gottland, att den storartade utveckling, öns försvarskrafter på senare tid genomgått, i främsta rummet vore att tillskriva hans initiativ och organisatoriska förmåga. Sitt oberoende av fastslagna officiella meningar hävdade B., då han 1897 på ett ganska uppseendeväckande sätt uppträdde mot förslaget att bygga en fästning vid Boden och för detta ådrog sig en skarp reprimand av krigsministern friherre Axel Rappe; B. ursäktade sig med, att »även den lägste trumslagare i armén, då han tycker sig finna, att kärran med högste befälhavaren är färdig att välta i diket, har rätt att ropa sitt: videant consules». Då frågan om värnpliktens utsträckning omkring sekelskiftet åter blev aktuell, deltog B. i arbetet såsom ledamot i 1900 års kommission för granskning av förslaget till en ny försvarsorganisation och var vid 1901 års riksdag såväl i försvarsutskottet som i kammaren en av de ivrigaste förkämparna för den då slutligen antagna härordningen. En försvarsangelägenhet, som alltid var föremål för B: s speciella omvårdnad, var det frivilliga skytteväsendet; för dess fromma arbetade han i riksdagen (1900, 1906), såsom ordförande i kommittén för dess omorganisation (1902) samt såsom mångårig ordförande i dess centralstyrelse (1901—03) och överstyrelse (1903—09). Den militära såväl som parlamentariska erfarenhet och auktoritet, som B. förvärvat, gjorde honom i hög grad lämpad till ordförandeskapet i den s. k. civilkommissionen, varmed han efter sitt avskedstagande ur aktiv militärtjänst bekläddes.

Ur B:s militära verksamhet, ur hans brinnande intresse för riksförsvarets utveckling och historia framväxte direkt den del av hans livsgärning, som kanske gjort honom mest känd för den stora allmänheten: hans krigshistoriska författarskap. Under en följd av år (1882—95) var han avdelningschef vid generalstabens krigshistoriska avdelning och inlade därunder stora förtjänster om dess organisation; ett bestående resultat av B:s arbete på detta fält var planläggningen av generalstabens stora verk om »Sveriges krig åren 1808 och 1809», vars två första band redigerades av honom. Under B: s chefstid vid krigshistoriska avdelningen fullföljdes även den krigsarkivets reorganisation, varigenom detta, i enlighet med dåtida praxis, vid sidan av sina egentliga uppgifter utbildades till depå för från olika arkiv hopbragta samlingar av krigshistoriskt innehåll. Samtidigt hade B. även gjort sina rika krigshistoriska kunskaper och intressen fruktbärande för en större allmänhet. Från 1879 utgav han under åtskilliga år med biträde av en del andra officerare (Klas Bratt, Gustav Lagerbring, Sven Palme m. fl.) Svenske soldaten, ett slags tidskrift eller läsebok, innehållande populära berättelser ur vår och andra länders krigshistoria samt övriga för soldaten i fält och i fredstid instruktiva redogörelser och framställningar; själv bidrog B. med skildringar av Magnus Stenbock, slaget vid Stor-Kyro, handgevärselden förr och nu och mycket annat. År 1882 inledde han med en bok om »Sveriges krig i Tyskland åren 1805—1807» en lång rad av populärhistoriska arbeten — »läsning för ung och gammal», som han älskade kalla dem — vari han skildrat så gott som alla Sveriges mera betydande krig alltsedan stormaktstidens början ävensom de tre konungarna Gustav II Adolf, Karl X Gustav och Karl XII. Tack vare sin friska, livfulla stil och sin ypperliga berättarförmåga vann B. för dessa sina verk en stor läsekrets bland en generation, som ännu ej av en hård verklighet stämts till en viss skepsis gentemot den krigsromantik, varåt han ej sällan hängav sig. De rent litterära förtjänsterna, i B:s författarskap kunna i varje fall sägas ha fullt motiverat det Karl Johans-pris, varmed Svenska akademien 1889 hedrade honom. B: s huvudarbete på det krigshistoriska området var emellertid den i tre band utkomna biografien över Johan Banér (1908—10). Sedan B. efter många avbrott, vållade bl. a. av hans mångåriga verksamhet på Gottland, lyckats få den första delen färdig, insjuknade han mycket allvarligt, enligt vad han själv uppgav, som en följd av den vision han haft av det i samband med ryske kejsarens besök i Stockholm i juni 1909 förövade mordet å general O. L. Beckman; misströstande om att kunna fullbord a verket överlämnade han detta åt dåvarande kaptenen B. Boustedt, under vars medverkan andra delen färdiggjordes, medan B. däremot efter återvunnen hälsa kunde i huvudsak själv ombesörja tredje delen. B:s Banérbok är grundad på omfattande forskningar, den vittnar om skarpsinne och en självständigt genomtänkt uppfattning av ämnet, och den kan nog sägas för första gången ha framställt den geniale fältherren i klar belysning. I viss mån har B. åsyftat, en ehrenrettung åt sin hjälte, särskilt vad beträffar de gamla ryktena om hans utsvävande levnadssätt ävensom konflikterna mellan Banér och Axel Oxenstierna. Så framhåller han med största skärpa den militära svagheten i det av Oxenstierna företrädda defensiva systemet och kritiserar gärna hans militära anordningar, men hans framställning måste i detta avseende trots betydelsefulla synpunkter anses mindre vägande, enär han väsentligen missförstått rikskanslerns syften. Ännu året före sin död upptog B. ett viktigt krigshistoriskt problem till behandling i den lilla källkritiska analysen av förhållandet mellan »Karl X Gustaf och Erik Dahlbergh vid övergången av Stora Bält» (1921), vari han söker reducera betydelsen av Erik Dahlberghs insats i den ryktbara krigarbragden och hävdar, att »äran av arméns djärva tåg över Bält helt och odelat tillkommer Karl Gustav själv». Överhuvud hade B. såsom krigshistoriker sin styrka, då han rörde sig på det organisatoriska området, under det att de taktiska och strategiska företeelserna och problemen mindre synas ha legat inom hans intressesfär och kanske också mindre för hans begåvning.

B:s författarskap sträckte sig även utanför krigshistoriens råmärken. Alltsedan 1870-talet publicerade han då och då i tidskrifter och tidningar smärre kulturhistoriska skisser och skildringar, ofta grundade på egna källforskningar och avhandlande så skilda ämnen som den unge pfalzgreven Karl Gustavs utrikes resa 1638—40, trolldomsväsendet i Stockholm 1676, soldatens klädsel för hundra år sedan m. fl. En stor del dylika kulturhistoriska utkast och berättelser samlade han i bokform under titeln »Fordomdags» (två serier, 1895 och 1896). En målande kulturhistorisk skildring och på samma gång ett vackert vittnesbörd om hembygdskärlek är den både på historiska forskningar och personliga hågkomster baserade bok om fädernestaden Åmål, som B. på gamla dagar utgav under titeln »Från en gammal svensk småstad» (1918). Från B: s hand härröra även en del skönlitterära alster, såsom romanerna »Carl Svenske», med motiv från frihetstiden, och »Proku-ratorn», behandlande Göran Persson. B. hade en utpräglad musikalisk begåvning; han har bl. a. komponerat Gottlands infanteriregementes paradmarsch och satt musik till några av Runebergs sånger.

Författare

G. Jacobson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

B: s betydande privatarkiv är deponerat i krigsarkivet.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Redogörelse för tyska rikets arméorganisation. Sthm 1871. 126, II s. (Militärlitt.-fören: s förlag N:o 5.) — En folkresning. Några drag från kriget i Finland 1808 (Läsning f. folket, Årg. 38, 1872, s. 57—78; sign. G. B.). — Sweriges första dag som stormakt (ibid., s. 297—322; sign. G. B.). — Bidrag till Sveriges krigshistoria. 1. Träffningen vid Södra Staket den 13 augusti 1719 (KrVA Tidskr., 1872, s. 353—369, 385—398; sign. G. B.). 2. General Buddenbrock och träffningen vid Villmanstrand (ibid., 1873, s. 65—79, 97—109, 129—142, 161—176, 193—213; sign. G. B.). — Om värne-pligt och krigsbildning (KrVA Handl., 1873, s. 1—47; av KrVA prisbelönt tävlingsskrift). — Kriget mellan Frankrike och Tyskland 1870 och 1871 (Läsning f. folket, Årg. 39, 1873, s. 97—134, 225—250). — Hur kan Sverige erhålla ett tidsenligt och starkt försvar (ibid., Arg. 40, 1874, s. 97—128). — Några blad ur »den stora ofredens» historia. Slaget vid Storkyro 1714 (ibid., s. 353—376). — Om soldatens drägt och »frisure» för 100 år sedan (Nu, Arg. 1, 1874—75, s. 7—11). — En utrikes resa för 240 år sedan (ibid., s. 46—50). — En jernvägsresa (ibid., s. 82—88). •— En framtidssaga. Ur en Stockholmstidning för år 1925 (ibid., s. 136—142, 146—152, 178—183, 209— 215; även sep. Sthm 1876. 69 s.). — Bilder ur Sveriges krigshistoria. 1*. Sthm 1876. (1), 160 s. ¦— Carl Svenske. En berättelse från frihetstiden. D. 1—2. Sthm 1876. 385, 292 s. (Ursprungligen publicerad i Nu 1876.) Ny uppl. ill. av Nils Larson. Sthm 1900. 510 s. — Om försvarskraft och kostnad. Föredrag. Sthm 1877. 34 s. 2: a uppl. Sthm 1877. 34 s. — Penningen som försvarsmedel. Föredrag. Sthm 1878. 16 s. 2: a uppl. Sthm 1878. 16 s. — Hertigen. Historisk interiör i två akter. Sthm 1879. 55 s. — Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid. Sthm 1879. 217 s. — Katalog öfver generalstabens handskrifter och böcker den 1 augusti 1878. Sthm 1879. (8), LIX, (2), 359 s. (Anon.) — Magnus Stenbock (Sv. soldaten, Arg. 1, 1879, s. 7—16, 1 portr.; sign. G. B.). — Slaget vid Storkyro 1714 (ibid., Årg. 2, 1880, s. 128—143; sign. G. B.). — Rapport öfver resa till Grekland år 1880. Sthm 1882. 69 s. — Sveriges krig i Tyskland åren 1805—1807. Sthm 1882. IV, 232 s., 3 kartor. (Militärlitt.-fören: s förlag N:o 46.) — Finska kriget 1808—1809. Läsning för ung och gammal. Sthm 1882. II, 339 s. 3: e tillök, o. ill. uppl. Sthm 1905—06. 357, (3) s. — Gustaf II Adolf. Några minnesblad. Sthm 1882. 64 s., 1 portr., 2 pl. 2: a uppl. Sthm 1882. 64 s., 1 portr., 2 pl. (Tills, med M. Höjer.) — En partigängares äfventyr under den stora ofreden (Läsning f. folket, Årg. 49, 1883, s. 108—141; sign. G. B.). — General von Döbelns fälttåg i Jemtland 1809 (KrVA Tidskr., Årg. 51, 1883, s. 415 —436, 1 karta). — Från vår ofredstid. 1. Den förmente spionen (Läsning f. folket, Årg. 50, 1884, s. 62—76). — Årsberättelse af föredraganden i krigskonst (KrVA Handl., 1884, s. 94—114). — Kriget mot Danmark 1675— 1679. Läsning för ung och gammal. Sthm 1885. (8), 296 s., 1 karta. — Årsberättelse af föredraganden i krigskonst (KrVA Handl., 1885, s. 113—124). — Prokuratorn. Interiörer ur Erik XIV: s krönika af W. Lemnius. Sthm 1886. 511 s. (Pseud.; 2: a uppl. under titel:) Junker Sven. Historisk berättelse från Erik XIV:s tid. 111. af C. Althin. Sthm 1899. 478 s. — Vårt försvar mot norr (Fosterlandets försvar, Årg. 2, 1886, s. 89—134, 1 karta; sign. G. B.). 4:e uppl. Sthm 1892. 48 s., 1 karta. — Ännu några ord om slaget vid Lund (Hist. tidskr., Årg. 6, 1886, bil., s. 1—6). — Carl den tolfte. Läsning för ung och gammal. Sthm 1888. 405, (2) s., 1 portr. — Berättelse om fält-tjänstöfningarna i Upland 1888. Sthm 1889. 274 s. (Utarb. av B., C. J. A. F. Wickström och H. A. G. A. Pantzerhielm.) — Krigsrörelserna i Bohuslän 1788. Ett hundraårsminne (Bidrag t. kännedom om Göteb. o. Bohus läns fornm. o. hist., Bd 4, 1888, s. 209—295). — Carl X Gustaf. Läsning för ung och gammal. Sthm 1889. (3), 321 s. — Koncentrering mot målet (Fosterlandets försvar, Arg. 5, 1889, s. 143—172; sign. G. B.). 3:e uppl. Sthm 1891.52 s. — Gustaf II Adolf. Läsning för ung och gammal. Sthm 1890. 401 s. — Några ord om vår försvarsfråga. Föredrag i Upsala den 20 mars 1890 (Fosterlandets försvar, Årg. 6, 1890, s. 59—78; utgavs sep. i 25,000 ex. Sthm 1890—-92). — Vår mest hotade provins. En maning till Gotlands innevånare af En försvarsvän. Sthm 1890. 16 s. (Anon.) — När konungamör-darne bekände. Ett hundraårsminne (Sv. kalender, Årg. 12, 1891, s. 16— 39). — Kriget i Norge 1814. Efter samtidas vittnesbörd framställdt. Sthtn 1893. (2), 348 s., 3 kartor. (Även på tyska Stuttg. 1895.) — Svea lifgardes traditioner (Hist. tidskr., Årg. 14, 1894, bil., s. 1—11). — Herr von Böhnens straffpokaler:. Sthm 1895. 16 s. (Även i förf:s Fordomdags, Ser. 2, s. 108—120.) — Fordomdags. Kulturhistoriska utkast och berättelser. Ser. 1—2. Sthm 1895—96. (1), 196 s.; (1), 191 s. — Svenska härens utveckling under Oscar II: s regering (Ord o. bild, Arg. 6, 1897, s. 387—400). — Johan Baner. D. 1—3. Sthm 1908—10. IX, 535 s., 1 portr.; XI, 641 s., 6 pl.; 6, 694 s., 1 portr. — Sveriges krigshistoria i bilder med text av Gustaf Björlin utg. av John M. Påhlman. Bd 1—3. Sthm 1913—19. Tv.-fol. 151 s., 42 pl.; 146 s., 43 pl.; 182 s., 48 pl. — Flydda tider. Anteckningar och' minnen. Sthm 1914. 174, (1) s. — Från en gammal svensk småstad [Åmål]. Strödda minnen och anteckningar. Sthm 1918. 249 s., 1 pl. — Karl X Gustaf och Erik Dahlbergh vid övergången av Stora Bält. Sthm 1921. 55 s. — Smärre artiklar i KrVA Tidskr., Hist. tidskr., Ord o. bild, Svenske soldaten, Fosterlandets försvar, Försvarsvännen, Svensk kalender, Läsning f. folket, Stockholms dagblad m. fl.

Utgivit: Svenske soldaten. Tidskrift. Sthm 1878—79. Forts, av: Svenske soldaten. Läsebok. Sthlm 1880—90. —¦ Fosterlandets försvar. Tidskrift för alla. Utg. af Föreningen Värnpligtens vänner. Sthm 1885—90. —¦ Försvarsvännen. Tidning för Sveriges försvarsföreningar. Sthm 1890—1897. — Sveriges krig 1808—1809. Bd 1—2. Sthim 1890—95. 375, (19) s., 25 tab.; VIII, 464 s., 30 kartor.

Översatt: Kraft till Hohtenlohe-Ingelfingen, Tankar om fältartilleriets användning i förening med de andra vapnen efter införandet af refflade gevär och kanoner. Sthm 1871. 42 s. 2: a uppl. Sthm 1872. 42 s. (Militärlitt.-fören:s förlag N:o 1.)

Kompositioner i tryck: Wals för piano. Sthm [1863]. — Wals för piano. Gtbg [1866]. — Blanche et noire. Schottisch för piano. Sthm [1902]. — Augusta-vals för piano. Sthm [1903]. — Kungl. Gotlands infanteri-regementes parad-marsch arrangerad för piano. Sthm [1903]. —¦ Tanken. Ord af J. L. Runeberg. Sthm u. å. —• Fjäriln och rosen. Ord af J. L. Runeberg. Sthm u. å.

Kompositioner i handskrift: Morgonen. Trio för sopran, alt och tenor. Ord af Runeberg. — Souvenir till Mamma. Wals.

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden av överste B. Boustedt; B:s brev till godsägaren B. Sundström (berörande försvarsrörelsen på 1890-talet); nekrologer i Vårt försvar, i Hist. tidskrift och i dagspressen; Hvar 8 Dag, Arg. 11, 1909/10,. N:o 4; Första kammarens prot. och övriga handl.; E. Bergman, General Gustaf Björlin (Hembygden, utg. av Dalslands hembygdsförbund, 1923); B. Boethius, rec. av »Johan Baner» (Personhist. tidskr., 1909 och 1911); Svensk officersmatrikel, 1 (1921).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Gustaf Björlin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18311, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2019-02-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18311
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Gustaf Björlin, urn:sbl:18311, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2019-02-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se