Meriter

4. Carl Edvard Bladh, den föregåendes brorson, son till B. 2, f. 13 mars 1790, d 6 apr. 1851 i Stockholm. Student i Åbo 4 mars 1805; avlade examen till rättegångsverken 15 dec. 1810. Auskultant i Vasa hovrätt 22 dec. 1810; bokhållare hos en fransk köpman i Santiago de Chile 1821; flyttade från Santiago till Valparaiso hösten 1827 samt från sistnämnda stad till Buenos Ayres i slutet av år 1828; begav sig efter ännu några års vistelse i Sydamerika till Sverige, där han slog sig ned som grosshandlare i Stockholm. — Ogift.

Biografi

B. bröt liksom farbrodern Anders med släktens köpmannatraditioner för att fortsätta sin utbildning vid universitetet. Det var den juridiska banan, på vilken han ämnade söka sin framtid. Vid fredsbrottet 1808 vistades han i Åbo. Han var genast färdig att inträda i krigstjänst men hölls tillbaka av ett brev från fadern, som var genomsyrat av missmodets och den nationella självuppgivelsens anda och anbefallde den passiva underkastelsen under vad som komma skulle. B. återvände alltså till fädernehemmet i Benvik. Både han och hans fader undandrogo sig att avlägga den av de framträngande ryssarna fordrade tro- och huldhetseden, men den konsekvens, varmed den äldre Bladh i övrigt fullföljde sitt passivitetsprogram, tycktes skola trygga dem från alla påföljder. Då inträffade den bekanta bonderesningen i Österbotten i slutet av juni 1808. Sedan de sammanrafsade bondhoparna i grund slagits, framträngde ryssarna även till Benvik. Gården plundrades (20 juli), dess ekonomibyggnader brändes, och B. och hans fader bortsläpades av kosackerna. Med en snara om halsen fick B. springande följa en ridande kosack och nödgades på detta sätt tillryggalägga fyra mil på fem timmar; följden blev en strup- och bröståkomma, från vilken han aldrig blev fullt återställd. Först efter många trakasserier, onödiga resor och vedermödor av flera slag kunde B. och hans fader i sept. återvända till Benvik. Efter kriget avslutade B. sina akademiska studier och inträdde på ämbetsmannabanan, men den sjukdom, han ådragit sig genom kosackernas barbariska transportmetoder, föranledde honom att söka ett varmare klimat. Han ägnade sig därför åt affärsverksamhet i Sydamerika och tillbragte sju år i Chile, vilka han själv karaktäriserat såsom »om än ej alltid de lyckligaste i avseende på realiserandet av de företag, som tillhörde mitt yrke, likväl ibland de angenämaste i min levnad i anseende till det gästfria, okonstlade och förekommande sätt, varpå jag bemöttes av de fleste chilener, med vilka jag hade affärer eller ock endast vänskapsrelationer». I syfte att draga fördel av ett vid inträdande fredligare förhållanden väntat uppsving förlade han därpå sin verksamhet till Buenos Ayres, men i stället för det påräknade fredslugnet mötte han ett våldsamt inbördeskrig. Vare sig det berodde på de oroliga inre förhållandena eller andra orsaker, slogo B:s planer till slut fel, och efter betydande förluster lämnade han Sydamerika. Under sin vistelse därstädes hade han livligt intresserat sig för utvecklandet av Sveriges export på denna världsdel och flera gånger avgivit yttranden och förslag om upparbetandet av förbindelserna med denna världsdel; någon praktisk betydelse fingo emellertid dessa hans påpekanden ej, då de stannade i arkivens gömmor. En utförligare och mera systematisk promemoria, vari B. sökte belysa de föreliggande möjligheterna till handelsutbyte, har han själv senare avtryckt i sitt arbete om Montevideo och Buenos Ayres (s. 261—276).

Efter bosättningen i Sverige företog sig B. att skildra de sydamerikanska länder, han lärt känna. Hans framställning är livlig, klar och underhållande samt präglad av autopsi, hans intressen mångsidiga: geografi och natur, seder och bruk, tillgångar, produkter och näringar äro föremål för hans intresse likaväl som de olika landens historia, de samtida brytningarna under och efter frihetskrigen och de ledande personligheterna. Det är den vita befolkningen, B. egentligen lärt känna, och det är så gott som uteslutande dess förhållanden, som tecknas, även om en och annan uppgift om indianerna, merendels ur andra hand, ej saknas. Ett decennium senare fullföljde B. sitt sålunda påbörjade författarskap, som ej synes ha saknat framgång, genom offentliggörandet av sina minnen från finska kriget. Arbetet äger samma förtjänster som sina föregångare och har tack vare sin rediga, av självsyn och klar uppfattning präglade framställning blivit en huvudkälla för vår kännedom om bonderesningen i Österbotten 1808.

Författare

B. Boëthius.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Republiken Chile åren 1821—1828. Sthm 1837. (1), 302, (2) s. — Resa till Montevideo och Buenos Ayres, jemte beskrifning öfver Plata-floden och de förenta provinserna af samma namn, Paraguay, Misiones och republiken Oriental del Uruguay eller Cisplatina. Sthm 1839. (10), 400, (2) s., 2 tab. — Minnen från finska kriget åren 1808—1809. Sthm 1849. 332, (1) s.

Källor och litteratur

Källor: B:s ovannämnda arbeten; K. Hedman, Släkten Bladh (Arkiv för sv. Österbotten, 1922); Sveriges krig åren 1808 och 1809, utg. af generalstabens krigshist. afdelning, 3 (1912), s. 218 o. följ.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Edvard Bladh, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18353, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18353
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Edvard Bladh, urn:sbl:18353, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-04-26.