Meriter

1. Johan Adam von Blessingh, f. 7 sept. 1678 i Stockholm, d 23 nov. 1743 i Stralsund. Föräldrar: skräddarmästaren och borgaren i Stockholm Tomas Bläsing och Dorotea von Brunn. Etter slutade skolstudier volontär vid fortifikationen 1694; konduktör 18 mars 1698 (konfirmationsfullmakt 8 sept. 1700); löjtnant 4 juni 1701; kapten vid arméns i Skåne fortifikationsstat 29 dec. 1710 (konfirmationsfullmakt 12 nov. 1715); transporterad från fältstaten till ordinarie stat och placerad som kapten i Kalmar 16 juni 1719; major vid Göteborgs fortifikationsbrigad 18 febr. 1721; generalkvartermästarlöjtnant och chef för finska fortifikationsbrigaden 5 juni 1739; transporterad till Stockholmsbrigaden 3 dec. 1740; överste och chef för pommerska fortifikationsstaten 4 febr. 1742; adlad 18 nov. 1743.

Gift 15 nov. 1703 med Märta Kristina Kohl, f. 15 dec. 1680, d 10 maj 1743, dotter till överstelöjtnanten, vid amiralitetet Reinhold Davidsson Kohl.

Biografi

Sedan B. efter sin utnämning till officer vid fortifikationen placerats å Karlskrona fortifikationsbrigad, tjänstgjorde han huvudsakligen vid Karlshamns kastell, tills han befordrades till löjtnant i Pernau. Till denna ort kom han dock aldrig utan placerades i stället i Nyen, där han ledde skansens »sättande i defension» samt med utmärkelse deltog i försvaret mot ryssarna 1703. Efter Nyens kapitulation återtransporterades B. till Karlskronabrigaden och var nu med om dels uppförandet av »slutningsverket» mellan Karlskrona stad och amiralitetet (varvet), dels byggandet av en bastipn å. Drottningskär, varjämte han 1710 nitiskt biträdde vid stadens sättande i provisoriskt försvarstillstånd. Sedan B. placerats å fältstat, var han först behjälplig med utförandet av olika befästningsarbeten i Skåne men fick snart återvända till Karlskrona, där han då bättre behövdes. Den 6 juli 1715 kommenderades han till Stralsund, där han sedan enligt generalkvartermästaren i fält J. Fr. Göthes intyg visade både »skicklighet och oförtrutenhet» såväl vid fästningsarbetet som under belägringen. Efter Stralsunds fall fördes B. 27 dec. till Königsberg, och 12 maj 1716 till Küstrins fästning,. varifrån han dock redan 14 juli s. å. utsläpptes mot »revers och ed» att ej resa hem till Sverige. B. synes nu hava begivit sig till generalen Axel Sparre, som då var envoyé i Hessen-Kassel, och sedan hava följt denne till konung Stanislaus i Zweibrücken 1717 samt därpå till Kassel och slutligen »genom Preussen, Hannover, Danmark och Ryssland» till Sverige, dit B. återkom sommaren 1719. Här ledde han fortifikationsarbetena i Kalmar, tills han 1722 som major flyttade till Göteborg, där han sedermera under generalkvartermästare P. L. Leijonsparre ledde pågående fortifikationsarbeten såväl vid staden och å Nya Älvsborg som i Bohus och vid Marstrand. Såsom generalkvartermästarlöjtnant i Finland fick B. direktionen över befästningarna i detta land. Dessa voro dock alla i bedrövligt skick, och det syntes för B. hart när tröstlöst att försöka sätta de olämpligt belägna och från början illa anlagda s. k. fästningarna Villmanstrand och Fredrikshamn i försvarsdugligt skick. I sin instruktion för befälhavande generalen i Finland generallöjtnanten H. M. von Buddenbrock 26 juni 1739 hade K. M:t emellertid föreskrivit, att jordverken — något annat var det ej — vid Villmanstrand, Fredrikshamn, Tavastehus och Åbo skulle förbättras, varjämte stora bageribyggnader för armén skulle uppföras i de båda sistnämnda orterna. B. grep sig sålunda an med den otacksamma uppgiften att söka förstärka de tre förstnämnda platserna. För Åbo funnos varken penningar eller byggnadsmaterialier att tillgå; Nyslott lämnades ur räkningen. Mesta arbetet nedlade B. vid Fredrikshamn. Under 1739 och 1740 förstärkte han denna ort »med åtskilliga verk och raveliner», men då de enda byggnadsmaterialier, som såväl här som vid Villmanstrand stodo till buds, utgjordes av sand, dålig torv och faskiner, kunde stabiliteten ej bliva annat än dålig. I den efter det olyckliga ryska kriget år 1743 tillsatta generalkrigsrätten sade dock justitiekanslern sig anse, att Fredrikshamn genom B: s åtgöranden så förbättrats, »at thet var i stånd at göra motvärn». Vid Villmanstrand, som för övrigt behärskades från närliggande höjder, hade ej mycket medhunnits, innan denna ort gick förlorad, men von Buddenbrock hade dock ansett, att kommendanten överste E. G. von Willebrand skulle kunna försvara sig där fyra á fem dagar. Vid Tavastehus hade B. bl. a. för att få sten till bageribyggnaden varit nödsakad att låta nedbryta det s. k. Birger Jarls rum. Redan vid sin ankomst till Finland hade B. i likhet med von Buddenbrock ansett, att något vidare ej borde åtgöras vid Villmanstrand och Fredrikshamn, enär »jordmånen är utav en så lös och sandig grund, samt the ther å upförde vallame av en så slätt sand och torv ihopsatte, att vad then ena tiden bliver reparerat och förbättrat, thet begynner straxt therpå at skjuta ut och förfalla, så at vad then ena dagen giöres, är then andra till intet»; i stället borde man befästa hamnen i Helsingfors. I följd härav meddelade också K. M:t 6 okt. 1741 sekreta utskottet, att »fåfängt vore till att göra någon vidare kostnad» på Fredrikshamns fästningsverk, varför de endast skulle vidmakthållas. Att B. under förhandenvarande förhållanden gjort allt, vad göras kunde, erkändes av såväl hans chef som K. M: t, och om ett sådant erkännande vittnar ju även både B: s transport till Stockholm såsom chef för fortifikationskontoret under fortifikations direktören och hans befordran till överste och chef för fortifikationsstaten i Pommern, där ett än mer maktpåliggande arbetsfält väntade honom. Även här grep han verket an med kraft, vilket även framgår av att han följande år för sina fortifikatoriska förtjänster upphöjdes i adligt stånd. Kort därefter avbröt emellertid döden hans vidare verksamhet. Med honom bortgick en lika framstående fortifikationsofficer som plikttrogen, försynt och rättskaffens människa. Han blev också allmänt saknad.

Författare

L. W:SON MUNTHE.

Källor och litteratur

Källor: Rullor, diarier och brevböcker i fortifikationsarkivet; riks-registr. och militaria, fortifikationen, RA; personalstater och »Räkning för Kungl. May. feldt cassa uti Stralsund åhr 1715», krigsarkivet; Acta och handlingar angående orsakerne til krigets olyckeliga förlopp i Finland (1743), särskilt H. M, von Buddenbfocks skrivelse till K. M:t 25 nov. 1740, generalmajoren H. Wrangels skrivelse till riksens ständers kommission 25 apr. 1741 och justitiekanslerns libell 15 nov. 1742; L. W:son Munthe, Kungl. fortifikationens historia, 3:2 o. 6: 2 (1911. 191.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Adam Blessingh, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18367, Svenskt biografiskt lexikon (art av L. W:SON MUNTHE.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18367
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Adam Blessingh, von, urn:sbl:18367, Svenskt biografiskt lexikon (art av L. W:SON MUNTHE.), hämtad 2024-04-25.