Meriter

2. Carl Stephan Bennet, f. 26 maj 1800 i Lyngby, d 27 mars 1878 i Stockholm. Föräldrar: hovmarskalken Karl Fredrik Bennet och Fredrika Magdalena Thott. Kadett 1 juni 1817; utexaminerad från krigsakademien 22 sept. 1818; fänrik vid Svea livgarde 13 okt. s. å.; löjtnant 15 febr. 1825; kammarherre hos prinsessan Sofia Albertina jan. 1828; erhöll avsked från löjtnantsbeställningen på stat med tillstånd att som löjtnant i regementet kvarstå 5 mars 1836; kapten i armén 28 apr. 1837 och vid gardet 30 mars 1838; erhöll avsked 6 dec. s. å.; K. hovmålare 1844; ledamot av riddarhusdirektionen 1850; tf. ståthållare på Stockholms slott för två månader 8 juli 1858. LFrKA 1840; erhöll riddarhusets stora medalj å riksdagen 1853—54; RSO 1859. — Ogift.

Biografi

B. tillhörde den stora kretsen av konstutövande militärer under Karl XIV Johans tid och bibehöll som flertalet av kamraterna under hela sin verksamhet ett dilettantmässigt drag. Sin konstnärliga utbildning synes han huvudsakligen ha fått under den resa, han åren 1829—32 företog till Italien, där han företrädesvis uppehöll sig i Rom och Neapel. I Rom umgicks han bl. a. med Horace Vernet, Thorvaldsen och Fogelberg. År 1845 besökte han i studiesyfte även Paris. I sin konstutövning anslöt B. sig klart till den kvasi-realistiska strömning, som framgått ur kontakten med Horace Vernets och Leopold Roberts Rom och som här hemma löper på sidan om romantiken. Under 1830-talet målade han några italienska landskap och folkscener, vilka röja samma uppfattning av motiven, som Alexander Lauréus och Hjalmar Mörner före honom gjort gällande och som ett årtionde senare med större talang skulle hävdas av Gustav Vilhelm Palm och Josef Magnus Stack. Hans formgivning är i dessa arbeten starkt plastisk och hård utan tillräckligt hänsynstagande till atmosfäriska verkningar, hans kolorit är onyanserad med oförmedlade övergångar från förgrundens toner till lointainernas obligatoriska solrök, men han saknar icke förmåga att föra in en viss monumentalitet i kompositionen. Det stora landskapet från trakten av Rom å Stockholms slott, målat 1833 och sålunda efter hemkomsten från Italien, är ett representativt prov på denna hans tidiga verksamhet. Förkärleken för stora utsikter och för pittoreska folkscener bibehöll han även senare, då han rörde sig med svenska motiv. Han utförde en följd fast upplagda men torra vyer över Stockholm (bl. a. å Trolleholm, Aske) och åtskilliga svenska herrgårdar samt dukar med allmoge i dräkter (Vingåkersflicka i den nu skingrade Sävstaholmssamlingen, flicka i Harjagers härads dräkt å Hviderup m. fl.). I några bilder av mera intim hållning har han nått rätt vackra koloristiska effekter, såsom i den sobra utsikten från gården till Arvfurstens palats, där konstnären bodde (Prins Eugens samling, deponerad å nationalmuseum). Uteslutande kulturhistoriskt intresse ha däremot de vidlyftiga dukar, där han med krönikörens ängsliga omständlighet skildrat allehanda ceremonier, trupprevyer etc. (Karl XIV Johans hyllning, avtäckningen av Karl XIV Johans ryttarstod, båda i samlingarna å Stockholms slott, invigningen av västra stambanan 1862, förr i Sävstaholmssamlingen, m. fl.). Han synes dock ha haft en del förutsättningar att bli en vaken skildrare av det idylliska militärlivet under Karl Johans tid. Ett litet album med litograferade »croquier» från lägret 1836 visar honom som en livfull, stundom t. o. m. ganska spirituell figurtecknare. Med rätt ringa framgång försökte sig B. även som porträttmålare. Hans porträtt kunna icke frånkännas en viss borgerlig rättframhet i uppfattningen men sakna all djupare individualisering (A. K. Wetterling 1844, Konstakademien; greve G. Trolle-Bonde med familj i en loge å K. Operan, målad å en dörr å Kjesäter, m. fl.).

Författare

Gunnar Mascoll Silfverstolpe.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Croquier samlade under lägret 1836 af en amateur. Sthm 1836. Fol. 2 bl. (Anon.)

Källor och litteratur

Källor: Bref till B. E. Fogelberg bland Fogelbergska papperen, Konstakademien; militaria: ansökn. och meritförteckn, RA; G. Nordensvan, Sv. konst och sv. konstnärer (1892); Konstakademiens expositionsförteckningar 1834, 1840, 1843, .1848 och 1853; L. Looström, Konstsamlingarne å Säfsta-holm (1882); dens, Kongl. akademien för de fria konsternas samlingar af. målning och skulptur (1913—15); Sv. slott och herresäten (1908 — 15); G. Upmark, Kon. Carl XV :s tafvelsamling (1882).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Stephan Bennet, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18495, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Mascoll Silfverstolpe.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18495
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Stephan Bennet, urn:sbl:18495, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Mascoll Silfverstolpe.), hämtad 2024-04-19.