Meriter

2. Anders Berch, den föregåendes broder, f. 4 mars 1711 på Larsbo bruk, d 14 dec. 1774 i Uppsala. Student i Uppsala 15 febr. 1726; disp. 17 dec. 1731 (De felicitate patrise per oeco-nomiam promovenda; pres. A. Celsius). Auskultant i kommerskollegiet 18 jan. 1732; v. notarie 14 apr. 1733; sekreterare i kommersutskottet 1734 och i handels- och manufåkturdeputationen 1741; tf. notarie 2 apr. 1735; tf. advokatfiskal 9 juni 1737; kopist vid fiskalsämbetet 20 juni s. å.; kanslist i kollegiets kansli 28 nov. 1738; professor i ekonomilagfarenhet och statsekonomi vid Uppsala universitet 16 sept. 1741; universitetets rektor dec. 1748—juni 1749 och dec. 1760—juni 1761; akademiräntmästare 18 jan. 1770. LVA 1746; juris doktor 7 maj 1752; LVS 1755; RVO 1772; var dessutom ledamöt av utländska lärda samfund.

Gift 9 juni 1734 med Johanna Helbeck, d 3 nov. 1771, dotter till körsnären Esajas Helbeck i Stockholm.

Biografi

Såsom ett utslag av det allmänna intresset och nitet för handeln och manufakturerna fattades vid 1738—39 års riksdag enligt handels-och manufakturdeputationens förslag beslut om inrättande av en »jurisprudentise, æconomiæ et commerciorum profession» vid Uppsala universitet med åliggande för innehavaren att föreläsa över »fundamenterna till manufaktur- och kommercieförfattningarne». Nyheten var föga välkommen vid akademien. Man sade, att de äldre vetenskaperna förnedrades därigenom, att »hushållning, som hörer var bonde till», nu finge samma värdighet som de. Allvarligare än sådana fördomar var dock, att beslutet på det betänkligaste desorganiserade den juridiska undervisningen. Då medel till avlönande av en ny professor saknades, tillgrep man nämligen utvägen att helt enkelt åt det nya modeämnet anslå den juridiska fakultetens ena, just då lediga professur, utan hänsyn till att den andre juris professorn därigenom ensam kom att företräda nästan alla de juridiska vetenskaperna. Den nationalekonomiska professur, som B. på så sätt vid trettio års ålder kom att tillträda, var den första i Norden och en av de första i Europa. Det nya ämbetet ställde givetvis stora krav på sin innehavare, som både skulle försvara. dess tilltrugade plats vid akademien och lägga grundvalarna till sin vetenskap. Genom sina universitetsstudiers läggning och sin tidigare ämbetsverksamhet var B. emellertid väl förberedd. Hans barndomsvän Edvard Carleson hade jämväl sedan länge vänt hans intresse till nationalekonomiska spörsmål och fört honom i förbindelse med flera av tidens mera framstående nationalekonomer, såsom D. N. von Höpken, J. Alströmer och Anders Nordencrantz. Det var med sådana förutsättningar givet, att den nye professorn skulle göra ekonomien till det centrala i sin lärargärning och sitt författarskap: sitt ämnes övriga »grundvetenskaper», bland vilka han i ett senare programuttalande särskilt framhåller juridik, fysik och historia naturalis, ansåg han sig behöva behärska endast så till vida, att de kunde »kombineras och lämpas» till ekonomien. Från sina utgångspunkter har B. ärligt strävat, att ge enhet åt det läroämne, som i sin hybrida art bar vittne om sin underliga tillkomst, samt att inom den angivna ramen tillgodose dess olika sidor, även den juridiska. Bland de förväntningar, som ställdes på B., var säkerligen en av de viktigaste, att han i sin undervisning skulle utreda Sveriges politiska ekonomi och särskilt dess näringsliv. För att motsvara detta krav skapade han bl. a. i det bostadshus, han förstod att förskaffa åt sin professur, det Rommelska stenhuset vid Gamla torget, ett industrimuseum, »Theatrum oeconomico-mecanicum», inrymmande modeller och varuprov från skilda näringsgrenar.

Det tyngst vägande resultatet av B:s energiska verksamhet i sin professur var kanske hans allmänt nationalekonomiska författarskap. År 1746 utgav han »Sätt at igenom politisk arith-metica utröna länders och rikens hushåldning», och år 1747 följde hans huvudarbete, »Inledning til almänna hushålningen». Det förra av dessa arbeten är att räkna till en i England under 1600-talet framträdande litteratur — B. nämner bland sina föregångare särskilt John Graunt, W. Petty och Ch. Davenant — vari man på statistisk väg medelst den »politiska aritmetiken» sökte erhålla en vägledning i de praktiska frågor, som sysselsatte statsmannen samt den politiske och ekonomiske tänkaren; det rent vetenskapliga intresset trädde därvid oftast i bakgrunden. B :s arbete vill uppvisa, på vad sätt en dylik på »kalkulationer och uträkningar» byggd undersökning bör utföras, för att överheten skall bli i stånd att »grunda alla författningar på handgripeliga sanningar och undvika således den olägenheten att fota verkställigheten på blotta gissningar». Vid sidan av de metodiska anvisningarna innehåller arbetet, en framställning av grundvillkoren för samhällets allmänna hushållning. För sin »Inledning til almänna hushålningen» har B. enligt företalet angående »politien» studerat N. de laj Marre, »Traité de la police», och de Brillet, som enligt hans uppgift fortsatt detta arbete, samt rörande »oeconomie- och kameral-vetenskaperne» J. Kr. Dithmar, J. E. Zschackwitz, L. T. Lau m. fl.

Med hjälp av dessa arbeten, vilka emellertid blott innehålla en »pragmatisk underrättelse» om vad som finnes stadgat i de olika länderna, har B. själv utletat »grunderna» till de olika stad-gandena samt på så sätt deducerat fram vissa allmänna regler, vilka han anser tillämpliga såväl på sitt eget fädernesland som på andra länder och riken.

För B. liksom för flertalet av de samtida ekonomiska författarna träder befolkningsfrågan starkt i förgrunden. I en talrik och tät befolkning ser han den första grundpelare, varpå det ekonomiska livet måste byggas. Härvidlag är emellertid synpunkten icke såsom för den äldre merkantilismen företrädesvis statens maktintresse och yttre säkerhet. Till denna synpunkt har numera, sedan de borgerliga samhällena »blivit mer och mer stadgade», fogats tanken på det »invärtes välståndet, som månge händer igenom flitigt arbete åstadkomma». B. åberopar i denna punkt särskilt Davenant, som framhåller, att folktätheten framtvingar uppfinningar, sparsamhet och flit, under det att den ringa folkmängden medför lättja och fattigdom. Strävandet efter det »invärtes välståndet» motiveras icke av B. med individens rätt eller intresse utan med statens, med den »borgerliga menighetens» välstånd och »lycksalighet». Ståndpunkten inrymmer dock utan tvivel en förskjutning mot en viss individualism i jämförelse med den äldre merkantilistiska, för vilken individen i långt högre grad sjunker ned till att vara blott ett medel för staten. Den andra grundpelaren, varpå ett lands ekonomiska liv vilar, är själva landets »tillstånd i hushållningen», varmed förstås »alla de tillfällen, varigenom inbyggarna kunna uppehålla och försörja sig samt även föröka sin välmåga, det må ske antingen igenom lantskötsel, bergverk, handaslöjder eller handel». Tvister angående någon huvudnärings företräde framför de andra innebära merendels, säger B., en strid om ord, varför alla såsom nödvändiga och nyttiga borde uppmuntras. Han framhåller dock i överensstämmelse med tidens merkantilistiska uppfattning, att »handaslöjderna», dvs. hantverket och manufakturerna, gåve det »ymnigaste tillfälle» att sysselsätta en talrik befolkning. »Folk och land, svarande emot varandra, äro likväl,» framhåller B. vidare, »ställte uti en viss inaktion och tvinsot, rörelserne uti denna politiska kroppen mycket matte, så framt icke mynt och penningar förorsakar dess livlighet.» I penningen, det rörliga kapitalet, ser han alltså den tredje stora ekonomiska faktorn. Penningen, som är den över hela världen vedertagna värdemätaren, är likväl en vara, som icke äger något annat »invärtes värde» än alla andra »naturliga» eller med konstens hjälp förfärdigade varor. Guldet och silvret äro för den skull också underkastade samma förändringar med avseende på värde som dessa. B. hyllar i fråga om penningens värde den s. k. kvantitetsteorien i dess enklaste form, dvs. med bortseende från penningens omloppshastighet. Denna teori har han fått från J. Locke (Some considerations of the consequences of the lowering of interest, and raising the value of money, 1691), vilken författare han i detta sammanhang omnämner vid sidan av J. Fr. Melon (Essai politique sur le com-merce, 1734). B. betonar ock, att ökning av penningkvantiteten utöver vad rörelsen kräver är »en rikedom mera i inbillning än i själva verket», och han påpekar i överensstämmelse med William Wood (Survey of trade), att en sådan ökning snarast vore skadlig, då den därav följande prisstegringen försvårade varuexporten och medförde svårigheter för personer, som levde av fasta räntor. Ett sådant penningöverflöd ansåg han dock vore mindre att befara än dess motsats, en penningbrist.

I huvudsak delade B. tidens svenska merkantilistiska grunduppfattning. Sålunda betonade han starkt, att den nödiga arbetsfördelningen i samhället och inom näringarna borde genomföras genom statsmaktens försorg och ingripande. Det dugde ej att lita på den enskildes åtgörande och den fria konkurrensen. Visserligen är B. icke främmande för möjligheten, att en »naturlig frihet» så småningom skulle kunna åstadkomma en viss jämvikt mellan produktion och konsumtion, mellan utbud och efterfrågan, mellan antalet producenter och konsumenter inom de olika näringsgrenarna, men han förmenar, att detta icke kunde ske utan skada för den enskilde och för samhället i dess helhet, en uppfattning, som fått expressiva och belysande uttryck i ett par av J. Låstbom och K. G. Dalman under hans presidium ventilerade avhandlingar. B. går i sitt krav på en statlig reglering av näringslivet så långt, att han ifrågasätter, om icke denna reglering borde tillämpas beträffande tillträdet till rikets universitet. I det »Tal om den proportion, som de studerande ärfordra til de ledige beställningar i riket», vilket han år 1749 höll vid sin avgång från rektoratet vid universitetet, meddelar hän nämligen, att enligt hans beräkningar av de i medeltal 444 studerande, som årligen avginge från Uppsala, Lunds och Åbo universitet, ett hundratal icke kunde erhålla någon anställning i statens eller enskildas tjänst, ett missförhållande, som det enligt hans förmenande ålåge staten att rätta. I sin »Inledning», som ju skrevs något tidigare, hade B. diskuterat det närstående problemet, huruvida barnen borde förpliktas att bliva i samma stånd och utöva samma yrke som fadern eller om frihet i detta avseende borde medgivas i enlighet med anlag och begåvning, antingen efter eget eller andras omprövande. Och han kom härvid till den ståndpunkten, att en blandning av båda systemen, det utan ståndscirkulation och det, som byggde på »snillevalet», efter allt att döma vore bäst, åtminstone beträffande samhällets »närande» medlemmar.

Fördelarna av arbetsfördelningen inom handaslöjderna utreder B. jämförelsevis ingående och finner dem vara: dels en besparing av tid, som eljest ginge förlorad, när en med flera slags olika arbeten sysselsatt person måste ställa i ordning och använda flera maskiner och verktyg, dels en ökad skicklighet, som vanan att syssla med samma arbete skänker, samt slutligen också besparing av material, då sådant i mindre grad förslösades, när en vid arbetet van person utförde det, än då flera mindre vana utförde detsamma. Genom arbetsfördelningen kunde till följd av dessa fördelar varan säljas till billigare pris. För att genom ett statligt ingripande kunna genomföra arbetsfördelningen inom näringslivet såväl lokalt (stad och land) som ock med hänsyn till yrkenas skarpa särskiljande från varandra och sålunda åstadkomma en nödig »jämvikt emellan förrådet och åtgången av varorna», måste man emellertid äga en ingående kunskap om det ekonomiska livets alla viktigare faktorer. Denna kunskap var det, den »politiska aritmetiken» skulle förmedla. Uppgifter och upplysning skulle sålunda genom denna vetenskap skaffas »om folkets och inbyggarnes antal, deras årlige av- eller tilltagande, huru månge äro gifte eller ogifte, deras ålder, bägge könens proportion emot varandre, vad sjukdomar gå i svang, vilka slags sjukdomar förorsaka största medtagandet, inom huru lång tid folkbristen kan ersättas» m: m. I fråga om landets ekonomiska tillstånd borde utrönas, »vad näringsmedel var och en medlem idkar, till vad kvantitet det idkas, uti vad slags ämne, och huru månge tarvas till vart och ett näringsmedels bestridande, om alla inbyggare därav skola få sitt tillräckelige behov». Härvid borde hänsyn tagas även till utrikeshandeln, dvs. till införseln samt avsättningen på utlandet. B. förordar även ekonomiska lokalundersökningar av den studerande ungdomen, var och en för sin hemort. Ett flertal sådana utfördes ock av hans lärjungar. Med ledning av den politiska aritmetikens resultat skulle därefter »idkamas» antal i de olika näringarna och yrkena fastställas och produktionen härigenom ledas och regleras i överensstämmelse med samhällets behov och intresse.

Vad den nationella vinsten angår, delar B. den allmänna merkantilistiska ståndpunkten, att den uppkom genom utrikeshandeln och på så sätt, att varor utskeppades till ett värde, som översteg de importerade utländska varornas. Skillnaden mellan export- och importsummorna utvisade landets vinst. Vid en uppkommen motsats mellan kravet på den inhemska marknadens vederbörliga tillfredsställande och på den största möjliga nationella vinst borde den ekonomiska politiken med hjälp av gängse merkantilistiska medel, såsom tullar, tullindringar, in- och utförselförbud, spannmålsmagasiner för lagring, premier och dylikt följa den regeln, att »necessaria», dvs. nödvändighetsvaror, måste ha företräde framför »jucunda», dvs. lyxvaror och en vinst, som i nödfall kunde undvaras.

Det ekonomiska livet borde för övrigt genom statligt ingripande regleras och kontrolleras icke blott i fråga om produktionens storlek utan också med hänsyn till varornas kvalitet och pris. B. uppdrager ock konturerna till en prislära, varvid han skiljer mellan värde och pris. Det förra beror av tingens nytta. Priset åter beror å ena sidan av tillgång och efterfrågan på varorna, å andra sidan på den »kostnad, som på varorne är använd, varunder även begripes lucrum cessans».

Betraktar man B: s nationalekonomiska åskådning i dess helhet, framstår han såsom en typisk representant för den så att säga officiella merkantilism, till vilken han stod i skuld för sitt professorsämbete. Det självständiga i hans verk ligger företrädesvis i den systematiska framställning, han gav denna merkantilism, och i den djupare motiveringen av de hävdade grundsatserna. I detta avseende är B. i viss mån en föregångare och nyskapare, och han kan med rätta betraktas såsom den nationalekonomiska vetenskapens grundläggare i Sverige. Hans »Inledning til almänna hushålningen» utgör det första svenska arbete på området, som med en universell syftning och ett klart sammanhang förenar en jämförelsevis fullständig och genomförd systematisering av materialet.

B. har utövat ett icke obetydligt inflytande på samtida svenska yngre nationalekonomer, i det han i högre grad än flertalet andra svenska merkäntilistiska författare bildat skola, liksom han ock i ej ringa utsträckning i Sverige förmedlat kännedomen om den utländska nationalekonomiska litteraturen. Även i utlandet vann han erkännande. Hans minnestecknare i Vetenskapsakademien vet sålunda berätta, hurusom hans »Inledning» »vid utrikes lärosäten antogs såsom en huvudbok», och han saknade icke utmärkelser från främmande lärda sällskap.

I en för universitetet svår situation, då akademiräntmästaren P. Julinsköld råkade på obestånd och befanns ha tillgripit betydliga summor i universitetskassan, åtog sig B. mot slutet av sitt liv räntmästarsysslan och förstod att med redbarhet, affärsklokhet och mycken driftighet lyckligt lösa sin brydsamma uppgift.

Författare

K. Petander.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: a) akad. avhandl. och program, se: J. H. Liden, Catalogus disputationum', 1 (1778) och E. Meyer, Program utg. vid Upsala universitet 1701—1854 (1908); de under B:s presidium utgivna disputa-tionerna (25 st., alla på svenska) »förefalla att vara författade av hans lärjungar, men troligen har han haft sin hand med både vid val av ämnen och i deras behandling» (Annerstedt). — b) övriga skrifter: Försök gjorde vid smörs kärnande (VA Handl., 1745, s. 172—179; 'ytterligare försök' ibid., 1746, s. 77—83). — Jemförelse emellan det svenska victualie skålpundet och någre utländske vigter (ibid., 1746, s. 274—280; 'rättelse' ibid., 1749, s. 223—224). — Sätt, at igenom politisk arithmetica utröna länders och rikens hushåldning. Sthm 1746. 94 s. (Anon.) [Ny uppl.] Västerås 1796. 96 s. (Anon.) — Uträkning öfver sädens förspillande under bärgningen (VA Handl., 1747, s. 9—27). — Jämförelse emellan svenske kannemåttet och någre utländske mått, både för våta och torra varor (ibid., s. 270—277). — Inledning til almänna hushålningen innefattande grunden til politie, oeconomie och cameral wetenskaperne. Til deras tiänst, som biwista de almänne föreläsningar inrättad. Sthm 1747. 10 bl., 412 s., 7 bl. [Även i tysk uppl.:] Einleitung zur allgemeinen Haushaltung... in dieser Uebersetzung aus dem Schwedischen zum Behuf der Vorlesungen auf deutschen Universitäten zum Druck befördert von Daniel Gottfried Schrebern. Halle 1763. 16 bl., 488 s. — Tal om den proportion, som de studerande ärfordra til de ledige beställningar i riket, hållit för den academiska ungdomen i Upsala... d. 17 junii 1749. Öfversatt från det latinska til det svänska språket af H. "L. Sthm 1749. 24 s. (Tal vid rektoratets nedläggande.) — Beskrifning öfver den chinesiska vigten (VA Handl., 1750, s. 210—214). — Åminnelse-tal öfver commerce-rådet. .. herr Henric Kalmeter,... hållit i stora riddarhus-salen d. 13 martii 1752. Sthm 1752. 34 s. (VA Åminnelsetal.) — Anmärkningar öfver de svenska plogar (VA Handl., 1759, s. 199—222). — Anmärkningar [om mjölk-kors bästa skötsel samt om smörkärning] (ibid., 1769, s. 57—60; med anledning av ett av P, A. Gadd meddelat rön, ibid., s. 49—57). — Swar til auctoren af den under engelska musicaliske noter författade skrift, kallad: December sjuttonhundrade sextioåtta. Upps. 1769. 4: o 2 bl. (Anon.; den angripna, likaledes anonyma, skriften tillskriven A. Berch d. y.) — Methodus investigandi origines gentium, ope instrumentorum ruralium (Nova acta R. societ. Upsal., Vol. 1, 1773, s. 32—37).

Handskrifter: Föreläsningar i ekonomiska vetenskaper (orig., 4 vol. fol., UB, sign. B. 177, B. 177 a—c). [B. 177: 'Förberedelse om hushållningslag-farenhet i allmenhet.' — B. 177 a: 'Den lagkloka kiöpman eller inledning till den swenska jurisprudentia mercatoria.' — B. 177 b: 'Juris-prudentia cameralis Svecana' & 'Inledning till jurisprudentia opificiaria Svecana.' — B. 177 c: 'Den lagkloka landtman eller inledning till den swenska jurisprudentia georgica' & 'Den lagkloka bergsman eller inledning till den swenska jurisprudentia metallurgica'; i sistnämnda vol. även en av B. nedskriven översättn. av De la Riviére, L'ordre naturel & essentiel des sociétés politiques. T. 1—2. London 1767.] — Anteckningar i nationalekonomi efter B:s föreläsningar (UB, sign. B. 177 h; Ihre 32). — Generalregister öfwer Academiens i Upsala handlingar (orig., 2 vol., samt avskr., 5 vol., Uppsala univ. arkiv).

Källor och litteratur

Källor: Cl. Annerstedt, Upsala universitets historia, 3: 1 (1913), s. 422 f, 3: 2 (1914), s. J63, 292 f., 302 f., 519 f.; J. W. Arnberg, Anteckningar om fri-hetstidens polit. ekonomi (1868); A. R. Cederberg, Pehr Wargentin als Statistiker (1919);-B. Ferrner, Aminnelse-tal öfver... Anders Berch, hållet... för Kongl. vetenskaps-academien (1776); J. Lönnegren, Anders Berch und der schwedische Merkantilismus (1916); K. Petander, De nationalekon åskådningarna i Sverige, 1 (1912).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Berch, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18514, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. Petander.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18514
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Berch, urn:sbl:18514, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. Petander.), hämtad 2024-04-18.