Martinus Laurentii Aschaneus

Född: – Håtuna församling, Stockholms län (på Aske gård.)
Död:1641

Författare, Präst, Fornforskare


Band 02 (1920), sida 330.

Meriter

Aschaneus, Martinus Laurentii, f. omkr. år 1575 på Aske gård i Håtuna, d 1641. Föräldrar: Lars Mårtensson, ägare av Aske gård, och Brita Eriksdotter. Studerade i Uppsala eller Stockholm. Musikant i Johan III: s kapell; skeppspräst under Kalmarkriget; omtalas 1614 som fältpräst vid livfanan och åtföljde denna trupp i ryska kriget; var åter i Sverige 1617; följde s. å. livfanan till Lifland, varifrån han återvände 1619; tillträdde efter avlagt prov Fresta och Hammarby pastorat 29 okt. 1620; medföljde 1627 Johannes Rudbeckius som tolk på hans visitationer i Östersjöprovinserna; erhöll jämte Johan Henriksson (Axehiälm) fullmakt som antikvarie '20 maj 1630' och åtnjöt som lön härför frihet från vissa utskylder.

Gift 1) med Katarina Olofsdotter, f. 1580, d 1622, dotter till kyrkoherden Olavus Olavi i Sigtuna; 2) med Kristina Olofsdotter, som överlevde honom.

Biografi

A. har under inflytande av humanismen utvecklat en mångsidig verksamhet som fornforskare och diktare. Resultaten härav föreligga emellertid blott i en brokig samling av handskrifter. Av trycket har han endast utgivit tvenne uppbyggelseskrifter. Redan från 1600-talets början synes denne självlärde fornforskare hava ägnat sig åt samlarverksamhet, vilken med åren blev allt livligare och omfattade historiska och litterära källskrifter, mynt, sigill, förhistoriska och medeltida fornlämningar, runstavar och runinskrifter, över huvud taget hela det skiftande material, som utgjorde föremålet för vår äldsta fornforskning. År 1629 riktade A. myndigheternas blickar på sig genom att till åtlydnad av ett av ärkebiskopen utfärdat men av J. Bureus inspirerat patent till den sistnämnde översända en värdefull samling runstavar. Det var säkerligen till följd av denna merit, han kallades att som den ene av riksens antikvarier eller »hävdesökiare» biträda vid uppspårandet av fornminnen och fornskrifter med skyldighet att jämväl utbilda lärjungar. Ärkebiskopen understödde 1631 hans och hans kollegas verksamhet genom ett tryckt rekommendationscirkulär. Notiser om hans rannsakningsfärder ha bevarats, och ett vittnesbörd om A:s nit av oskattbart värde för eftervärlden äro de samlingar av manuskript och antikvarisk-topografiska anteckningar, som han genom resor, genom brevväxling med myndigheter eller genom sina lärjungar Jonas Håkansson Rhezelius och Peder Olofsson Westhius sammanbragte. Hans betydelse på detta område är framför allt samlarens. Bristen på kritik, ett för dåtidens svenska forskning i det hela utmärkande drag, har gjort de smärre mera systematiserande framställningar, vi äga av A:s hand, exempelvis i myntkunskap, skäligen värdelösa. Av större betydelse äro blott några dylika skrifter med antikvariskt-topografiskt innehåll. — Redan i en på latinska distika skriven gravskrift (KB) över Anna Örnflycht (f 1599) hade A. röjt en obestridlig versifikatorisk förmåga. Som en av våra största didaktiska diktare från Vasatiden framträder han i tvenne arbeten på knittelvers, »Regula pietatis eller en liten hwsregla», skriven år 1614 samt f),Tabula mensalis eller bordetafla». Den sistnämnda är den i egentlig mening enda avläggaren på svensk botten av humanismens belevenhetsläror och lämnar synnerligen intressanta kulturbilder ur folkets liv. Som skald står dock A. högst i »Regula pietatis», däri han i en än högstämd, än drastiskt humoristisk. stil, vars kraftfulla vändningar erinra om våra medeltida ordspråk och sentensdikter, undervisar människorna om vishet i livets olika förhållanden. Dessa A:s dikter hava säkerligen uppväxt ur studiet av medeltida dikt och erhållit sin folkliga 'karaktär genom hans nära beröring med allmogens liv. — Av L. Hammarsköld ha jämväl trenne dramatiska arbeten tillskrivits A., men hans författarskap till dessa har förnekats av senare författare.

Författare

B. L. Vennberg.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Ars böcker och skriftliga kvarlåtenskap överlämnades år 1641 till det K. kansliet, varvid en förteckning över hans samlingar upprättades, som numera är tryckt i Kyrkohistorisk årsskrift (1906). Senare övergingo hans samlingar till väsentlig del till antikvitetskollegiet (-arkivet), där hans egna handskrifter förtecknades under sign. F. b. 1—iF. b. 21; en tryckt förteckning över desamma återfinnes i A. A. Stiernman, Bibliotheca Suiogothica (1731). Vid delningen av antikvitetsarkivets samlingar 1780 överlämnades av Ars där befintliga egna handskrifter tre volymer (F. b. 4, 11, 20) till riksarkivet, under det att de övriga kommo till K. biblioteket; några av sistnämnda volymer synas dock nu vara förkomna. I en annan av antikvitetsarkivets volymer (sign. D. 80, KB) finnas dessutom avskrifter av »Regula pietatis» och »Tabula mensalis». Riksarkivet förvarar jämväl Ars dagbok under 1627 års visitation i Östersjöprovinserna. Strödda handskrifter av A. finnas dessutom flerstädes, så i Uppsala universitetsbibliotek en »Liber collectaneus» (sign. E. 256) och en samling av huvudsakligen topografiskt innehåll (sign. S. 136), i det vetenskapsakademin tillhöriga Bergianska biblioteket en vapenbok, även innehållande andra anteckningar, och i Skoklostersamlingen i riksarkivet ett samlingsband (Avd. 1, 4ro, Nr o 74); anteckningar av hans hand återfinnas f. tö. i ett flertal av antikvitetsarkivets volymer, i kyrkböcker i Uppsala landsarkiv samt i av honom samlade handskrifter. En redogörelse för de medeltidshandskrifter, han ägt, lämnas i V. Gödels arbete över Sveriges medeltidslitteratur (1916).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Hufwud lärdom om tolamodh och tröst vthi allahanda kors och bedröfvvelse aff doct. Davidis Chytraei profession, allom christrognom til nytto, synnerligh thenna sidsta werldennes arge bedröfwe-lige tijdh, förswenskat och skrifwen aff Martino Laurentio Aschaneo. Sthm 1613. 47 bl. — S. Parva Biblia, thet är then H. mindre Biblien, then konungz-lighe prophetens Davidz heliga psaltares och guddomeliga loffsbooks gudeliga och ganska liufliga innehållelse, uthi 4 delar, allom cbristtrognom, gudhelighom för itt gudeligit bruuk i thenna christeliga lärone, sampt them ädiom, .wälbornom, wälbördigom, ährligom, manhafftigom, strijdzbarom s\vens!kom krijgzmannom uthi hwar sitt stånd och wyrdigheet, til en wyr-, digh tienstbewijsning och wälkommit heemkomsts salutation ifrå Ryssland och Lijfland, medh flijt uthsatt och skrifwen aff Martino Laurentio Aschaneo .. . Sthm 1619. [Defekt exemplar, KB; titeln efter Palmskiöldska saml. N:o 330, UB.] — Discvrsvs epithalamicvs . . . [Bröllopsskrift till Cl. Christersson Horn och Sigrid Oxenstierna, 7 mars 1620.] U. o. o. å. 1 bl. patent-fol. — [Utdrag ur A:s samlingar angående 1597, 1598 och 1599 års riksdagar.] (Bidrag till sv. kyrkans och riksdagarnes historia, H. 1', utg. af A. Ahlqvist, Sthm 1835, s. 25—31, 38—40, 41—51; berättelsen om 1597 års förhandlingar även i Sv. riksdagsakter, 4:1 (1909), s. 128—133.)

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., biographica och leveransförteckn., allt i RA; A:s •egna samlingar, Engeströmska saml. B VIII, 2, 5 samt biografica, KB; Palmskiöldska saml. N: o 330, UB; S. L. Gahm-Persson, Biogr. samlingar, sign. X. 2Fl, UB; grlavsCen över A:s förlsta hustru i Fresta kyrka; S. Bergh, Svenska riksarkivet 1618—1837 (1916); Fr. K. Gadebusch, Liv-ländische Bibliothek, 1 (1777); V. Gödel, Sveriges medeltidslitteratur (1916); L. Hammarsköld, Sv. vitterheten, 1 (1818); H. Hildebrand, Minne af riksantikvarien Johannes Bureus (1910); G. É. Klemming, Sveriges dramat, litteratur (1863—79), s. 10; J. H. Liden, Historiola litteraria poetarum Svecanorum, 1 (1764); G. Ljunggren, Sv. dramat intill slutet af 17: e århundradet (1864); J. E. Rydqvist, Nordens äldsta skådespel (Skandia, Bd 7, 1836, s. 235 anm.); J. Schefferus, Svecia literata (16Ö0); H. Schiick, Sv. literaturhistoria, 1 (1890); A. A. §tiernman, Bibliotheca Sviogothica, 2 (1731), P. Wieselgren, Sveriges sköna litteratur, 3 (1835).


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Martinus Laurentii Aschaneus, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18865, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. L. Vennberg.), hämtad 2019-01-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18865
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Martinus Laurentii Aschaneus, urn:sbl:18865, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. L. Vennberg.), hämtad 2019-01-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se