P. O. von Asp. Silhuett. Statens hist. museum (Museiverket), Helsingfors.

Pehr Olof Asp, von

Född:1745-02-21
Död:1808-02-29

Diplomat


Band 02 (1920), sida 383.

Meriter

2. Pehr Olof von Asp, f. 21 febr. 1745, d 29 febr. 1808. Föräldrar: hovkvartermästaren Johan von Asp och Juliana Apelroth. Student i Uppsala 17 okt. 1757; avlade examen till kanslikollegiet 9 dec. 1763. E. o. kanslist i kanslikollegium 16 mars 1764; e. o. kanslijunkare 12 juli 1769; kommissionssekreterare i London 7 aug. 1770 (erhöll konfirmationsfullmakt 12 okt. 1775); tf. chargé d'affaires där 1775—76; kommissionssekreterare i Haag 20 jan. 1780; tf. chargé d'affaires därstädes 1782—83; ambassadsekreterare i Paris 20 juli 1784; rappellerad 24 aug. 1786; president-sekreterare 3 okt. s. å. (K. handbrev; fullm. 10 mars 1787); ledamot av uppbringningskommittén 20 aug. 1789 och av priskommissionen 1790; minister i Könstantinopel 24 febr. 1791 (instruktion 4 juni s. å.); rappellerad 17 juli 1795; minister i London s. d.; återkallades 4 dec. 1798 men rappelierades formligen först 21 dec. 1802; ledamot (av allmänna ärenders beredning 23 dec. s. å.; tf. hovkansler 15 maj—2 okt. 1805; revisor av riksbanken och riksgäldskontoret 1805. — Ogift.

Biografi

Efter en mångsidig utbildning vid olika svenska beskickningar hemkallades A. 1786 från Paris, där han senast tjänstgjort som ambassadsekreterare. Ett bevis på det förtroende, han vid denna tid åtnjöt, var den för det svenska sändebudet i Haag hemliga underhandling, som anförtroddes honom i Holland under hans hemresa (kreditiv 13 nov. 1786) rörande överlåtande av 6,000 man trupper mot subsidier till generalstaterna eller snarare det patriotiska partiet samt avslutande av ett statslån. Såsom presidentsekreterare och chef för presidentskontoret inom kansliet spelade A. en betydande roll inom den svenska utrikespolitiken. I själva verket var (han konungens närmaste biträde vid ledningen av denna. Under Gustav III: s resa till Danmark okt.—nov. 1787 medföljde han och trädde i Köpenhamn i en förbindelse med den engelske ministern Hugh Elliot, som gav uppslaget till Gustav III: s försök att vinna England. Den berättelse rörande förhandlingarna med Danmark, som konungen föredrog i rådet, var avfattad av A. Ensam inom presidentskontoret synes han haft kunskap om flera viktiga avgöranden, såsom enligt Nordin om de depescher, varmed major K. A. von Morian i maj avfärdades till svenske ministern i Petersburg för att av denne erhålla upplysningar, som kunde rättfärdiga ett fredsbrott. Det blev också A: s uppgift att ge de inkommande aktstyckena en sådan form, att de kunde användas till att motivera krigsrustningarna, då de (22 maj) förelades rådet. Under kriget 1788 hörde han till konungens omgivning; genom honom gingo under vistelsen i Finland de diplomatiska för- handlingarna. Han tog även betydelsefulla initiativ, såsom då han i en promemoria av 8 aug. 1788 föreslog en hänvändelse till främmande makter, varvid han ville, att man främst skulle vända sig till Danmark såsom Rysslands allierade med begäran om medling. Om Bernstorff härigenom kunde ingivas förhoppning att vinna sitt mål, en allians mellan de tre nordiska staterna, kunde Danmark avhållas från ingripande på Rysslands sida. De svenska sändebuden i Paris, London och Berlin skulle underrättas om förändringen i läget, som medfört, att fredens återställande vore i hög grad önskvärt. I enlighet med A:s förslag avgingo 9 och 10 aug. skrivelser till de svenska sändebuden.

Krisen efter Anjalaförbundet föranledde A. att taga till orda även i de inre frågorna. Hans åskådningar voro bestämda genom hans praktiska erfarenheter i statstjänsten och hans djupa förtrogenhet med Sveriges historiska utveckling samt färgade av sympatier för engelska samfundsförhållanden; ett för honom karaktäristiskt drag var en i ideell demokratism bottnande principiell motvilja mot alla privilegier A. bevarades genom ett mognat, självständigt och lidelsefritt omdöme från både hovpartiets och adelsoppositionens ytterligheter. Snarast kan hans uppfattning sägas vara präglad av de moderata strömningar, som förberedde 1809 års författningsarbete. Det var också ett medlarvärv i hovsamt konstitutionell anda, han påtog sig. Få hösten 1788 sökte han vinna konungen för en försoning med oppositionscheferna, grundad på en uppgörelse, som överflyttade finansförvaltningen till ständerna men i övrigt lämnade konungens självständiga regeringsmyndighet orubbad. Den konstitutionella kursen skulle markeras genom att Ulrik Scheffer återtog ledningen av utrikesärendena, och ständernas sammankallande skulle ena alla krafter till krigets förande. Då konungen allt tydligare visade sig föredraga en avgörande strid med oppositionen framför en försoning, förstummades A., (men efter det bekanta uppträdet på rikssalen 17 febr. 1789 tog han åter till orda för sina ideal i en varm.och frimodig skrift, som han lämnade till konungen; då den ej' förmådde inverka modererande påidennes beslut, begrov han däremot bland sina. papper ett i samma anda utarbetat formligt projekt till förenings- och säkerhetsakt. A:s uttalanden under 1788—89 års kris ha karaktäriserats som en modig och självständig mans kloka och fosterländska program mitt bland alla lidelser och ovisa planer (Stavenow). Ehuru hans råd ej förmådde avhålla konungen från den nya statsvälvningen, upptogos de ej onådigt av denne, men hans klart ådagalagda oppositionella tänkesätt gjorde honom väl mindre ägnad att under den nya kursen avfatta skrivelser, som motsvarade Gustavs intentioner, och måste i längden ha inverkat störande på det intima samarbetet. Betecknande åtminstone för samtidens uppfattning härav är den av Nordin meddelade anekdoten, att konungen funnit honom vara »för stark republikan», när Ruuth 1790 önskade honom som medhjälpare vid finansförvaltningen. Det får därför betraktas som ett utslag av konungens önskan att avlägsna honom från befattningen med ledningen av utrikespolitiken, att han 1791 nämndes till minister i Konstantinopel, en post, som, ehuru alltjämt av betydelse, ej längre var av samma vikt som under kriget. A: s ställning, som var brydsam redan på grund av Turkiets misstämning över freden i Värälä, försvårades än mer genom den skarpa motsatsen mellan franska republiken och koalitionsmakterna samt blev till följd av personliga slitningar inom legationen slutligen ohållbar. Efter förflyttningen till London 1795 hade han bl. a. att tillvarataga de svenska handelsintressena. Från köpmännens sida åtnjöt han förtroende för den »aktivitet», varmed han biträdde dem, men hans strävanden misslyckades slutligen. När den engelska regeringen 1798 lämnade ett hans klagomål över de engelska kryssarnas framfart obesvarat, blev han hemkallad. Vid 1800 års riksdag, i vilken A. deltog, invaldes han av rojalisterna i hemliga utskottet och insattes i dess stats- och finansutskott. Hans nationalekonomiska intressen gjorde honom väl skickad att deltaga i behandlingen av myntrealisationsfrågan. Ett förslag till realisation ingavs av honom till utskottet. Mot Liljencrantz' realisationsprojekt, särskilt förslaget till en oktrojerad bank med enskilda delägare, riktade han en skarp kritik.

A. framträdde även såsom författare. Vid sin avresa från Konstantinopel besökte han en rad orter i Mindre Asien och Grekland, bl. a. Aten och Korint. Hans under resan på franska förda dagbok översattes till svenska och utgavs 1805. Under sin långa vistelse utrikes fattade A. starkt intresse för ekonomiska spörsmål. Sin nationalekonomiska åskådning sammanfattade han i ett »Försök att utreda och på ett ställe sammanföra de första och allmänna grunderne i statshushållningsämnen» (1799—1802), sin uppfattning av myntpolitiken i en skrift om myntväsendets och allmänna hushållningens växelverkan (1804). Det förra arbetet påminner närmast om den senare frihetstidens teoretiska försök, planlöst och oklart samt synbarligen i ganska hög grad byggt på egen reflexion, med enstaka skarpsinniga och träffande satser, särskilt ifråga om penningväsendets problem. Direkt inverkan föreligger ej från vare sig fysiokraterna eller Adam Smith, fastän A. har en, dock mycket begränsad andrahandskännedom om båda; däremot beror den relativt stora klarheten i uppfattningen av penningteorin delvis på inflytande från D. Hume's 1791 översatta »Smärre afhandlingar i allmänna hushållningen». Beträffande myntrealisationen sökte A. göra gällande, att en utelöpande sedelstock ej borde inlösas till annat värde, än den genom rörelsen erhållit. A: s arbeten upptaga till behandling även en mängd andra spörsmål. Han sökte genom att uppställa exempel på olika hushållningssystem visa deras förhållande till varandra. Exemplen ha tydligt avseende pä Sverige och syfta till att ådagalägga, huru en industrialisering skulle ge mångdubbelt större utbyte än ett ekonomiskt liv, byggt på jordbruket. Ett förslag till reform av befolkningsstatistiken framlade A. i syfte att få fördelningen på yrken och stånd klarare genomförd. A:s förslag led dock av för stor omständlighet. En betydande del av A:s skriftställarverk-samhet ägnades åt historiskt-politiska och författningsteoretiska problem, men hans produktion på dessa områden förblev otryckt. Bland hithörande arbeten märkas en grupp skrifter, mestadels från åren 1788—91, som behandla frihetstidens författning och anledningarna till det olyckliga resultat, vartill denna ledde, samt framför allt den stora avhandlingen »Politisk dröm eller teoretisk afhandling uti constitutionsämnen, exemplifierad medels tillämpning till Sverige 1806» med bl. a. ett fullt utarbetat och motiverat förslag till svensk nationalrepresentation på två kamrar. A. var, trots en stor lätthet att skriva, icke någon egentlig stilist och kan ej fritagas från en Viss omständlighet och detaljrikedom, som ibland tröttar. Men hans uppgifter och omdömen äro pålitliga och klara, och han fann stundom, särskilt vid varmare impulser, vackra och värdiga uttryck för sin tanke. — Då A. icke framträdde i partiernas strid i Sverige och en så väsentlig del av hans uttalanden finnas nedlagda i enskilda brev och betänkan-den samt opublicerade manuskript, föreligga få direkta vittnesbörd om hans inflytande på åsiktsutvecklingen. Enligt ett uttalande av Hans Järta i brev till B. Höijer (troligen 1793) var han »en av de största tänkare och en halv republikan».

Ett varaktigt minne har A. efterlämnat genom sina donationer, varav 8,000 rdr till Uppsala universitetsbibliotek och 20,000 rdr såsom fond för ett »bysantinskt» resestipendium, som växelvis utdelas av Uppsala universitet och vetenskapsakademin. A. graven på Maria kyrkogård i Stockholm.

Författare

Erik Naumann.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Hans skriftliga kvarlåtenskap tillhör Uppsala universitetsbibliotek, dit den kommit med Rosenhanesamlingen på Torp. Bland brev från honom böra jämte flera serier i riksarkivet nämnas hans i Gustavianska samlingen samt bland Schering Rosenhanes och Rosensteins papper i Uppsala förvarade skrivelser.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Försök att utreda och på ett ställe sammanföra de första och allmänna grunderne i statshushållnings-ämnen. Sthm 1799. 138 s. (Anon.) — Fortsättning af försöket... Sthm 1800. 84, (12) s. (Anon.) — Ytterligare fortsättning af Försök att utreda... de första grunderne... förf. af P. O. von Asp. Sthm 1801[—02]. 424, (14) s., 1 tab. + Supipl. VIII, (4) s. [Hela verket även utg. i ny titeluppl. 1801, med utsatt förf.-namn och under gemensam titel: 'Försök...', i 2:e häften, H. 1 omfattande 'Försök' samt 'Fortsättning'. och 'Ytterligare fortsättning', s. 1—114, H. 2 'Ytterligare fortsättning', s, 115 o. följ.] — Om mynt-väsendets och allmänna hushålls-tillställningens värkan och återvärkan på hvarannan! Jämte ett och annat särskildt afhandlat, som hörer till utöfningen af politiska econo-miens theorie. Sthm 1804. (8), 324; (2), X, (1) s., 1 tab. — Resa i Levanten år 1796. Öfvers. från fransyskan af M. Hasselrot. Skara 1805. (6), 272 s. [Även i tysk övers, av Peter Treschow Hanson. Kristiania 1822. 16 :o (6), 145 s.] — Project till en förenings och säkerhets act (Bil. till L. Stavei-nows nedannämnda skrift, s. 40—59).

Handskrifter: Uppsatser i politiska och sociala frågor (A:s samling, UB, 14 vol., sign. F. 812 ia—n). — Skrifter i ekonomi (UB, sign. L. 133). <— Självbiografi, förf. år 1800 (UB, sign. X. 240). — Dagboksanteckningar under 1796 års resa (UB, sign. X. 407; även i Engeströmska saml., KB).

Källor och litteratur

Källor: Originalgenealog., riddarhuset; kanslipresidentens koncept, kanslikollegiets prot., brev från A. till Gustav III, Gustav IV Adolf, Ulrik Scheffer, U. G. Franc och E. Ruuth samt berättelser och betänkanden av A. 1783— 1802 (koncept), allt i RA; meddelanden av professor Eli F. Heckscher angående A:s allmänna nationalekonomiska ståndpunkt; De la Gard. archivet, 18 (1842), s. 104 o. följ.; E. G. Geijer, Konung Gustaf III: s efterlämnade papper, 1—3 (1843—45); Stockholms tidning, 1827, N :o 14; J. v. Enge-ström, Hist. anteckningar och bref från åren 1771—1805 (1877); L. v. Engeström, Minnen och anteckningar, 1—2 (1876); C. G. Nordin, Dagboksanteckningar (Hist. handl., 6, 1868); A. Brusewitz, Representationsfrågan vid 1809—10 års riksdag (1913); M. J. Crusenstolpe, Karakteristiker (1851), s. 149; M. Hamnström, Om realisationsfrågan vid riksdagen i Norrköping år 1800 (1896); dens., Liljencrantz' memorial i realisationsfrågan vid riksdagen i Norrköping 1800 (Hist. studier tillägnade H. Hjärne, 1908); L. Stavenow, Ur envoyén P. O. von Asps papper till belysning av statsvälv-ningen 1789 (Bidrag till den gustavianska tidens författningshistoria, 2, 1919).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Pehr Olof Asp, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18884, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2017-06-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18884
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Pehr Olof Asp, von, urn:sbl:18884, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2017-06-23.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se