Johan Oskar (Oskar Andreevitj) Backlund

Född:1846-04-28 – Dannike församling, Älvsborgs län
Död:1916-08-29 – Ryssland (i Pulkova)

Astronom, Gymnasierektor


Band 02 (1920), sida 524.

Meriter

Backlund, Johan Oskar (Oskar Andreevitj), f. 28 apr. 1846 i Dannike[1] församling, d 29 ang. 1916 i Ryssland. Föräldrar: bonden och gårdfarihandlanden Anders Backlund och Sara Lisa Eliasdotter. Åtnjöt privat undervisning i Karlstad; intogs i Stockholms h. elementarläroverk 1864; student i Uppsala 17 sept. 1866; fil. kand. 29 maj 1872; disp. 5 dec. 1874; fil. doktor 31 maj 1875. Rektor vid realskolan i Mölndal 1873; docent i astronomi vid Uppsala universitet 25 jan. 1875; biträdande astronom vid vetenskapsakademins observatorium 10 febr. 1875—1876; observatör i Dorpat 1876— 79; adjunktastronom vid kejserliga Nikolaiobservatoriet i Pulkova 1879—87; ledamot av ryska vetenskapsakademin 1883 och levde efter 1887 som (avlönad) sådan; direktör för observatoriet 15 mars 1895; verkligt statsråd; geheimeråd (med titel excellens); rysk adelsman. Utländsk LVS 1888; utländsk LVA 1897; utländsk LFS; 1905; var därjämte ledamot av ett stort antal lärda sällskap, innehade ett flertal hedersdoktorat och andra vetenskapliga utmärkelser samt deltog i ett mycket stort antal vetenskapliga kongresser.

Gift 14 juni 1876 med Ulrika Katarina Widebeck, f. 12 febr. 1847, dotter till domprosten Isak Samuel Widebeck i Strängnäs.

Biografi

B. har i första rummet ägnat sig åt den teoretiska astronomin. I ej oväsentlig grad torde hans intresse ha letts i denna riktning genom inflytande av professor H. Gyldén, som var hans chef under hans visserligen kortvariga anställning vid Stockholms, observatorium. I Ryssland fann han gynnsamma arbetsmöjligheter vid centralobservatoriet i Pulkova. Under sina sista tjuguett .år, då han förestod denna institution, tog visserligen direktörsbefattningen en väsentlig del av hans krafter i anspråk, men han kunde dock även då fullfölja sin vetenskapliga produktion. En viktig del av hans undersökningar ägnades åt den Enckeska kometen, vilken upptäcktes av P. F. A. Méchain 1796. Denna rör sig omkring solen med en omloppstid av 3 ½ år och har iakttagits vid ej mindre än tjugunio återkomster. Redan år 1820 fann emellertid J. F. Encke, att kometens omloppstid minskades med 2 ½ á 3 timmar för varje omlopp eller att med andra ord dess genomsnittliga vinkelhastighet' ökades. Iakttagelsen föranledde Encke att uppställa en hypotes om ett »världsrummets motstånd», förorsakat av ett medium, vars inverkan på grund av dess ytterliga tunn-het dock endast skulle kunna spåras hos kroppar med kometernas säkert ringa massor, en hypotes, som F. E. v. Asten på grund av fortsatta undersökningar förklarade på det hela taget bekräftad. B. fann emellertid, att förändringarna i kometens vinkelhastighet under åren 1871—81 ej försiggingo med den regelbundenhet, som teorin om världsrummets motstånd fordrade. Då föregående kalkyler grundat sig på rätt otillfredsställande värden på flera av planetmassorna, beslöt B. att omräkna kometens bana i vad den avsåg rörelsen under åren 1819—91. Tack vare understöd från vetenskapsakademin i Petrograd och ingenjör E. Nobel blev det honom möjligt att anskaffa de för detta märkliga räknearbete — som upptager sex volymer av ryska vetenskapsakademins handlingar — behövliga kvalificerade assistenterna, däribland även svenska vetenskapsmän såsom K. Bohlin, V. Carl-heim-Gyllensköld och K. G. Olsson. Ej mindre än tjugutvå av kometens omlopp undersöktes, och de av Merkurius', Venus', jordens, Mars', Jupiters och Saturnus' attraktioner förorsakade förändringarna (störningarna) i dess bana beräknades med stor noggrannhet. Det visade sig, att man under den tid, beräkningarna omfattade, kunde urskilja tre särskilda perioder: 1819—58, 1858 —71 och 1871—91. Under den första av dessa perioder ökades vinkelhastigheten i genomsnitt likformigt men minskades plötsligt 1858. Sedan tillväxte den likformigt ehuru långsammare än under föregående, period. År 1871 nedsattes åter hastigheten plötsligt, därefter vidtog en ny likformig ökning, vars storlek pr tidsenhet dock endast var 2/3 av den föregående ökningen. Ur fortsatta beräkningar över de sju varv, kometen efter 1891 fullbordat, fann B., att även 1895 en plötslig minskning av hastigheten ägt rum. Sedan dess ökas hastigheten åter men endast med ungefär 2/3 av tillväxten före 1895. Jämte de språngvisa förändringarna i vinkelhastigheten synas också periodiska förändringar däri med en periodlängd av ungefär tio år kunna iakttagas. Genom B:s undersökningar kan anses ådagalagt, att hypotesen om »världsrummets motstånd» ej får något stöd genom de iakttagna rörelserna hos den Enckeska kometen. Någon definitiv förklaring till dess högst egendomliga rörelseförhållanden ansåg sig B. ej kunna uppställa, men han påpekade, att de språngvisa ändringarna i kometens genomsnittliga vinkelhastighet ägt rum vid tider, då solfläckarnas antal och utsträckning nått sitt maximum. Vidare sammanfaller längden av den iakttagna periodiska hastighetsförändringen nära med längden av solfläcksperioden. Dessa sammanträff anden, kunna knappast vara en tillfällighet. Härav följer, att sannolikt krafter av elektrisk natur också inverka på denna komets rörelse. Genom en särskild undersökning ådagalade B. även, att kometens ljusstyrka ej avtagit sedan 1819, ett förhållande, som visar, att de massförluster, vilka uppstå hos kometerna till följd av svansutvecklingen och »förgasningen» i solens närhet, äro obetydliga och att alltså de i kometsvansarna befintliga ämnena äro av en utomordentlig tunnhet, vilket också bekräftas av andra omständigheter. Bland flera andra värdefulla resultat av B: s undersökningar över Enckes komet märkes en nybestämning av planeten Merkurius' massa, vilken i noggrannhet vida synes överträffa förut uppnådda resultat. Inom den teoretiska astronomin sysselsatte sig B. i övrigt särskilt med frågor inom störningsteorin. Med sin lärare Gyldén stod han i nära förbindelse ända till dennes död 1896 och utgav ur hans skriftliga kvarlåtenskap med hjälp av professor K. F. Sundman och professor H., von Zeipel andra delen av hans stora verk »Traité analytique des orbites absolues des huit planétes principales».

Även inom den praktiska astronomin presterade B. många betydande arbeten. Förutom observationer av kometer, stjärnockultationer och solförmörkelser behandlade han i flera arbeten de från Pulkova 1855, 1885, 1892 och 1900 utgivna stjärnkatalogerna med härledande av deras systematiska fel, varjämte de vid framställandet av dessa kataloger använda instrumenten gjordes till föremål för ingående undersökningar av honom.

B:s krafter räckte till jämväl för en omfattande verksamhet inom geodesins område. Han företog sålunda flera resor inom Ryssland för fastställandet av geodetiska fixpunkter och uppmätning av baslinjer. Initiativet till den svensk-ryska gradmätningen på Spetsbergen 1899—1902 togs av honom, och som ordförande i den kommission, som svarade för utförandet av Rysslands andel i företaget, ledde han själv den ryska expeditionen och deltog med samma uthållighet som de yngsta medarbetarna i alla dess ansträngande strapatser.

Var B. som vetenskapsman en av de främsta, var han dock av kanske ännu större betydelse som organisatör. Pulkovaobservatoriet, en av de största astronomiska institutioner i världen, krävde av honom ett ytterst omsorgsfullt och omfattande administrativt arbete. Därjämte satte han sig personligen in i och understödde med sin vidsträckta erfarenhet de vid observatoriet arbetande vetenskapsmännens planer och undersökningar. Träffande har det om hans direktörsverksamhet sagts, att hans underordnade astronomer observerade stjärnorna och han observerade sina astronomer. Under hans direktörstid var produktiviteten vid observatoriet större än någonsin förut. Ej mindre än tjugufem foliovolymer utkommo av »Publications de l'observatoire central Nicolas», och dessutom startades av honom en tidskriftsartad serie »Mittheilungen der Nicolai hauptsternwarte zu Pulkowa», varav ett åttiotal nummer publicerades. Den förnämsta utvecklingen av institutionen under B:s ledning betecknas av upprättandet av de tre filialerna i Nicolajev, Odessa och Simais. De två förstnämnda instituten avsågo att möjliggöra noggranna positionsbestämningar i enlighet med »Pulkovas huvuduppgift» på områden av himlen, som ej äro åtkomliga för det långt i norr belägna centralobservatoriet, det sistnämnda skulle under ett gynnsammare klimat utvidga och fördjupa de viktiga undersökningar inom de fysikaliska delarna av astronomin, vilka företagits av Pulkova astronomerna A. Bielopolskij, S. Kostinskij, G. Tichov m. fl. Till följd av det 1914 utbrytande kriget fick B. ej se sin älsklingsskapelse observatoriet i Simais i fullbordat skick, men arbetet där kom dock i gång och viktiga observationer hunno insamlas före hans död. Inom det internationella vetenskapliga samarbetet intog B. en av de främsta platserna. I de allra flesta sammanslutningar, där det gällde att fastställa grunderna för omfattande och positivt vetenskapligt arbete, var han en värderad och tillvaratagen kraft, vilken enligt en minnestecknare »med outtömlig energi och mångsidiga vetenskapliga intressen förenade såväl en vidsynt blick på företeelser och uppgifter som ock en framstående organisatorisk och administrativ förmåga».

B: s plikttrogna och framgångsrika arbete förskaffade honom en inflytelserik ställning i hans adoptivfädernesland, och han kunde därför nästan alltid påräkna stöd för sina företag. Av ryska staten mottog han jämväl flera utmärkelser och belöningar. Vissa från ultranationalistiska kretsar utgångna beskyllningar mot honom under kriget tillbakavisades av ryska vetenskapsakademin och vederlades fullständigt genom en av denna föranstaltad undersökning. De varma erkännanden, som vid hans bortgång ägnades honom, visade, att angreppen ej tillmättes större betydelse. Hans begravning ägde rum i Pulkova 3 sept. 1916 under stora högtidligheter. B: s vackraste eftermäle är den utveckling, Pulkovaobservatoriet genomgick under hans ledning, en utveckling, som tillförsäkrar honom ett av de främsta rummen i denna ärorika institutions historia. — B: s son Helge Götrik Backlund (f. 1878 i Dorpat) har efter akademiska studier i Petrograd och vid ett flertal europeiska universitet varit e. o. kustos vid vetenskapsakademins i Petrograd geologiska museum från 1909 samt chefskustos därstädes från 1912 och har 1912—13 tjänstgjort som statsgeolog vid Argentinas geologiska undersökning. Han uppfördes i andra förslagsrummet till professuren i geologi vid Stockholms högskola 1914 och är sedan 1 okt. 1918 professor i geologi och mineralogi vid Åbo universitet (se Årsskrift utgiven av Åbo akademi 1919). ,

Författare

K. Lundmark.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Beräkning af relativa störingar för planeten (112) Iphigenia (VA öfversigt, Årg. 31, 1874, N:o 8, s. 25—44; även utg, sep. såsom gradualavh., Upps. Sthm 1874. 20 s.). — Allmänna störingar, som af jorden förorsakas i Enckeska kometens rörelse i en viss del af dess bana. Sthm 1876. 39 s. (VA Bihang, Bd 3, N:o 16; tills, med A. Bonsdorff; belönad med Ferrnerska priset 1876). — Ueber die Berechnung der allgemeinen Jupiterstörungen des Encke'schen Cometen (Vierteljahrsschr. d. astron. Gesellsch., Leipzig, Jahrg. 12, 1877, s. 313—323). — Om en formel i störingsteorin (VA Öfversigt, Årg. 35, 1878, N: o 9, s. 35—41). — Zur Ent-wickelung der negativen, ungeraden Potenzen der Quadratwurzel der Func-tion 1—'lyXJ-^-r^ (Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., T. 24, 1878, sp. 509—518; även utg. i särtr. i Petersb.-akademiens Mélanges mathématiques et astronomiques, T. 5). — Vorläufige Mittheilungen iiber die Erscheinung des. Encke'schen Cometen im Jahre 1878 (ibid., T. 25, 1879, sp. 496—501; även i Mel., T. 5). — Zur Entwickelung der absolutert Stör,-ungen eines Cometen (ibid., T. 27, 1881, sp. 113—135; även i Mél., T. 5). — Elemente und Ephemeride des Encke'schen Cometen fur das Jahr 1881 (ibid., T. 27, 1881, sp. 401—405). — Zur Theorie des Encke'schen Cometen. St. Petersb. 1881. 4: o 83, (1) s. (Mém. de läcad. imp. des sciences, Sér. 7, T. 28, N: o 6.) — Bestämmandet af en planets massa medelst iakttagelser af satelliternas inbördes lägen (VA Öfversigt, Årg. 39, 1882, N: o 4, s. 3—12). — Professor Gyldéns neue Untersuchungen iiber die Théorie der Bewegung der Himmelskörper (Copernicus, Dublin, T. 2, 1882; 22 s.). — On the parallax of the star Bradley 3077 (ibid.; 2 s.). — Ueber Störungen durch ein wiederstehendes Mittel (Astron. Nachrichten, Bd 101, ö 1882, s. 209— 220; jmfr meddel. i Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., T. 28, 1885). — Uber die Bestimmung der Masse des Jupiters durch Beobachtungen der gegenseitigen Entfernungen und Richtungen seiner Satelliten (Bull. de 1'acad. imp. des sciences. St. Petersb., T. 28, 1883, sp. 188—192; även i Mél., T. 6). — Ueber die vier letzten Erscheinungen des Encke'schen Cometen (Astron. Nachrichten, Bd 106, 1883, sp. 289—294). — Sur le mouvement de la cométe d'Encke dans les années 1871—1881 (Comptes rendus de 1'acad. des sciences, Paris, T. 96, 1883, s. 1711—14). — Untersuchungen iiber die Bewegung des Encke'schen Cometen 1871—1881. St. Petersb. 1884. 4: o 50 s. (Mém. de 1'acad. imp. des sciences, Sér. 7, T. 32, N:o 3; belönad med Lalande'ska priset av 1'acad. d. sciences, Paris, 1886.) — Zur Entwickelung der Störungsfunction. St. Petersb. 1884. 4: o 33 s. (Ibid., Sér. 7, T. 32, N: o 4.) — Uber die Anwendung einer von P. Tsche-byschew vorgeschlagenen Interpolationsmethode (Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., T. 29, 1884, sp. 477—498; även i Mél., T. 6). — Elemente und Ephemeriden des Enke'schen Cometen fur die Erscheinung 1884—1885 (ibid., T. 29, 1884, sp. 498"—503; även i Mél., T. 6; på franska i Bull. astronomique, T. 1, 1888). — Comet Encke. 1. Bearbeitung der Erscheinung 1885 und die Verbindung derselben mit den vier vorhergehenden Erscheinungen (Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., T. 30, 1886, sp. 449—470; även i särtr. med omslagstit.: Comet Encke. 1. 1871—85. Mél., T. 6). — Comet Encke 1865—1885. St. Petersb. 1886. 4: o 41, (1) s. £Mém. de 1'acad. imp. des sciences, Sér. 7, T. 34, N:o 8.) — Schreiben betreffend den Encke'schen Cometen (Astron. Nachrichten, Bd 114, 1886, s. 225—230). — Sur la masse de la planéte Mercure (Bull. astronomique, T. 3, 1886, s. 473—475). — Dr. Harzer's Untersuchungen iiber einen spe-ciellen Fall des Problems der drei Körper. Bericht (Buli. de l'aca"3. imp. des sciences, St. Petersb., T. 31, 1887, sp. 125—138; även i Mél. T. 6). — Sur la théorie des satellites de Jupiter (Bull. astronomique, T. 4, 1887, s. 321—339). — Studien iiber den Sterncatalog »Positions moyennes de 3542 étoiles, déterminées å 1'aide du cercle meridien de Poulkova dans les années 1840—1869 et réduites ä 1'époque 1855, 0» (Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., T. 32, 1888, sp. 53—77; Zusatz zu »Studien...», ibid., sp. 182—185). — Auszug aus einem Schreiben von Dr. O. Backlund. . . betreffend die Pulkowaer Declinationsbestimmung (Astron. Nachrichten, Bd 118, 1888, sp. 155—158). — Angenäherte Elemente und Ephemeride des Encke'schen Cometen fur das Jahr 1888 (Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., T. 32, 1888, sp. 467—472; även i Mél., T. 6; omtr. i Astron. Nachrichten, Bd 119, 1888. Tills, med B. Seraphimoff). — Bemerkungen iiber das Auf-treten von hyperelementären Gliedern in der »Störungstheorie». 1—2 (Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., T. 32, 1888, sp. 629—648). — Uber die Herleitung der im 8. Bände der »Observations de Poulkova» ent-haltenen Stern-Cataloge nebst einigen Untersuchungen iiber den Pulkowaer Meridiankreis. St. Petersb. 1888. 4: o (2), 99, (1) s. (Mém. de 1'acad. imp. des sciences, Sér. 7, T. 36, N: o 7.) — Ueber die kleinen Divisoren bei den elementären Gliedern in der Theorie der Planetenbewegungen (Astron. Nachrichten, Bd 122, 1889, s. 273—302). — Communication préalable des points astronomiques déterminés pendant 1'expédition aux monts Timane en 1889 (Bull. de la commission géol., St. Petersb., T. 8, 1890, s. 233—250; rysk och fransk parallelltext). — Rapport fait ä 1'académie . . . par les délégués de la Russie å la conférence générale du métre, réuniel å Paris... 1889 (Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., T. 33, 1890, s. 283—290; i särtr. i Mé-langes physiques et chimiques, T. 13; tills, med H. Wild). — Uber einige von Winnecke am Pulkowaer Meridiankreise in den Jahren 1861—63 angestellte Beobachtungen (ibid., T. 33, 1890, s. 473—486; i särtr. i Mél. mathém. et astron., T. 7). — Anteckningar från tvenne resor i norra Ryssland, verkställda åren 1889 och 1890 för astronomiska ortsbestämningar (Fennia, T. 5, 1892, N:o 6; 34 s.). — Astronomische Ortsbestimmumjen im nörd-lichen Russland (Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., T. 34, 1892, s. 367—380; även i Mél., T. 7). — Genäherte Elemente und Ephemeride des Encke'schen Cometen fur 1891 (ibid., T. 34, 1892, s. 401—405; även i Mél., T. 7; omlf. i Astron. Nachrichten, Bd 127, 1891; på franska i ,Bull. astronomique, T. 8, 1891). — Calculs et recherches sur la cométe d'Encke. 1—6. St Petersb. 1892—98. 4: o. 1. Tables pour le calcul de läno-malie excentrique et du logarithme de rayon vecteur. 1892. III, 60 s. 2. Perturbations par les planétes Venus, la Terre, Mars, Jupiter et Saturne de 1871 jusqu' ä 1891. 1892. XVI, 174 s. 3. Perturbations... pendant la periode 1848—71. 1893. VII, 153 s. 4. Perturbations... de 1819 jusqu' å 1848. 1894. (261 s. 5. Perturbations par Mercure de 1819 jusqu' å 1891. 1894. 66 s., 6. Perturbations produites par la Terre, Venus et Mercure dans la partie supérieure de 1'orbite de la cométe. 1898. XX, 37 s. (Mém. de 1'acad. imp. des sciences, Sér. 7, T. 38, N:o 8; T. 41, N:o 3 & 7; T. 42, N:o 7 & 8; Sér. 8, T. 6, N:o 13.) — Uber die Bewegung einer gewissen Gruppe der kleinen Planeten. St. Petersb. 1892. 4: o 54 s. (Mém. de 1'acad. imp. des sciences, Sér. 7, T. 38, N:o 11.) — Ueber die Anwendung einer Formel von Tchebychew zur Entwickelung der Störungsfunction (Astron. Nachrichten, Bd 135, 1894, s. 121—128). — Éphéméride de la cométe d'Encke 1894 oct. 28, 0—1895 mars 29, 0 (Bull. de I'acad. imp. des sciences, St. Petersb., Sér. 5, T. 1, 1894, s. 261—265; på tyska i Astron. Nachrichten, Bd 136, 1894). — Sur la masse de la planéte Mercure et sur 1'accélération du mouvement moyen de la cométe d'Encke (Bull. astronomique, T. 11, 1894, s. 473—485). — Positionen von 140 Sternen des Sternhaufens 20 Vul-peculae nach Ausmessungen photographischer Plätten (Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., Sér. 5, T. 2, 1895, s. 77—92; tills, med A. Don-ner). — [Ref. av] H. Gyldén, Traité analytique des orbites absolues des huit planétes principales (Vierteljahrsschr. d. astron. Gesellsch., Leipzig, Jahrg. 30, 1895; 44 s.). — Otcet akademika Baklunda o komandirovké ego v Pariz i Odessu (Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., Sér. 5, T. 5, 1896, s. 275—281). — L'éclipse totale de soleil du 27 juillet (8 aout) 1896. Observations ä Malva Karmakouly, Nouvelle Zemble. Rapport (Bull. de 1'acad. des sciences, St. Petersb., Sér. 5, T. 6, 1897, s. 1 —15, 4 pl.; meddelande i Comptes rendus de l'acad. des sciences, Paris, T. 123, 1896; på tyska i Astron. Nachrichten, Bd 143, 1897), — Uber die Integration der Differentialgleichung des Radius vector einer ge-wissen Gruppe der kleinen Planeten . (Bull. de 1'acad. des sciences, St. Petersb., Sér. 5, T. 6, 1897, s. 311—319; på franska i Comptes rendus de 1'acad. des sciences, Paris, T. 122, 1896). — Johan August Hugo Gyldén (Vierteljahrsschr. d. astron. Gesellsch., Leipzig, Jahrg. 32, 1897; 16 s,). — Sur la détermination des termjes å longues périodes dans 1'expression de la longitude des petites planétes du type de Hécube (Buh\ astronomique, T. 14, 1897, s. 321—325; 15, 1898, s. 5—9). — Zur Frage von der Libration in den Bewegungen der Saturnussatelliten (Bult de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., Sér. 5, T. 8, 1898, s. 313—324). — Ueber die Bewegung kleiner Planeten des Hecuba-Typus. St. Petersb. 1898. 4: o XX, 37 s. (Mém. de 1'acad. imp. des sciences, Sér. 8, T. 6, N:o 10.) — Formeln zur Berechnung angenäherter Bahnen der kleinen Planeten von Hecuba-Typus nebst ihrer Anwendung auf den Planeten (184) De-jopeja (Astron. Nachrichten, Bd 145, 1898, s. 241—248). — Verzeichniss von 103 Sternen welche während der totalen Mondfinsternis 1898 Dec. 27 bedeckt werden können (ibid., Bd 148, 1899, s. 73—76). — Die Odessaer Abtheilung der Nicolai-Hauptsternwarte. St. Petersb. 1899. 4: o 18 s., 6 pl. (Tills, med A. Orbinski.) — Beobachtungen von Sternbedeckungen während der totalen Mondfinsternis am 27 Dec. 1898. St. Petersb. 1900. 42 s. — Sur la question des lacunes des petites planétes (Bull. astronomique, T. 17, 1900, s. 81—84). — Mésure d'un are de méridien du Spitzberg (ibid., s. 85—'87). — Zur Theorie der Präcession und Nutation (Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., Sér. 5, T. 12, 1900, s. 387—409, (1) s.). — An-genäherte 'Bahn des Planeten (184) Dejopeja unter Beriicksichtigung der hauptsächlichsten elementären und charakteristischen Glieder. Hfors 1908. 28 s., 1 pl. (Acta soc. scient. Fennicas, Bd 29, N:o 1.) — Ober die Be-stimmung der Glieder langer Perioden mit besonderer Riicksicht auf die kleinen Planeten der Hecubagruppe (Bull. de 1'acad. imp. des sciences. St. Petersb., Sér. 5, T. 16",' 1902, s. 37—43). — Uber eine horistische Differentialgleichung Gyldéns (ibid., s. 109—118). — Remarques sur la méthode de Gyldén pour déterminer les termes élémentaires å longues periodes (Bull. astronomique, . T. 19, 1902, s. 433—434). — Bericht iiber die Fortsetzung von Gyldén's »Theorie des orbites absolues des grandes planétes» (Comptes rendus du congrés des naturalistes et medicins du Nord tenu å Helsingfors du 7 au 12 juillet 1902, Hfors 1903, Sect. 1., s. 29—33). ¦— Bemerkungen zu Dr. Buchholz' Abhandlung »Die Gyldénsche horistische Integrationsmethode des Problems der drei Körper und ihre Konvergenz» (Astron. Nachrichten, Bd 163, 1903, s. 353—356). '— Uber den »Catalogue photographique du ciel. Zone de Helsingfors». T. 4, publ. par A. Donner (Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., Sér. 5, T. 20, s. 93—98). — Vergleichung der Theorie des Encke'schen Cometen mit den Beobachtungen 1894—1895. St. Petersb. 1904. 4: o 19 s. (Mém. de 1'acad. imp. des sciences, Sér. 8, T. 16, N: o 3.) — Apercu des travaux géodesiques russes au Spitzberg (Bull. astronomique, T. 21, 1904, s. 209 —219). — Sur la méthode horistique de Gyldén (ibid., s. 289—292, 336). — Missions scientifiques pour la mesure d'un are de méridien au Spitzberg* entreprises 1899—1901. Mission russe. T. 1. Sect. 3. C. Réseau de la base. St. Petersb. 1904. ' 35 s., pl. — Uber die Deklinationsbeobacht-ungen in Odessa im Jahre 1901 (Mitteil. der Nicolai-Hauptsternwarte zu Pulkowo, Bd 1, 1905, s. 59—68). — The development of celestial mecha-nics during the 19th century (Congress of arts and sciences at the univ. exposition, St. Louis 1904, T. 4, Boston 1906, s. 387—395), — Ueber ein fiir Polhöhenbeobachtungen in Johannesburg bestimmtes Zenitteleskop (Mitteil. der Nicolai-Hauptsternwarte zu Pulkowo, Bd 2, 1907, s. 128-—137; tills, med I. Bonsdorff). — Komet Encke (Astron. Nachrichten, Bd 177j 1908, s. 259—264; på ryska i Bull. de 1'acad. des sciences^, St. Petersb., Sér. 6, T. 2, 1908; på engelska i Nature, London, Vol. 77, 1908). — La cométe d'Encke 1891—1908. Fasc. 1—3. St. Petersb. 1908—11. 4: o 92 s.; IV, 59 s.; (4), 49 s. (Mém. de 1'acad. imp. des sciences, Sér. 8, T. 23, N:o 5; T. 24, N:o 4; T. 30, N:o 2.) — Otcet o V kongressé v Parize mezdunapodnago komiteta po karté neba s 6 po II aj>réia 1909 goda (Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., Sér. 6, T. 3, 1909, s. 817 —820). — Otcet o zasélanija 1909 goda postojannoj kommissii mezdunapodnago sejsmiceskago sojuza v Cermaté, Svejcarskago obcsestva estest-voispitatelej v Lozanné i mezdunapodnago geodeziceskago sojuza v Lon-doné (ibid., s. 1019—1024). — Encke's comet 1895—1908 (Monthly notices of the R. astron. soc, London, Vol. 70, 1910, s. 429—442). — Ober die Veränderung der mittleren Bewegung des Encke'schen Kometen 1894— 1908 (Astron. Nachrichten, Bd 184, 1910, s. 89—92). — Der Komet 1908 a (Wolf) (ibid., s. 313—316). — Glavnéjsija tecenija v sovremennoj nebes-noj mecaniké. Moskva 1910. 4: o 7 s. — Nékotorie rezultati izslédovanij kometi Enke (Izvestija russk. astron. obscestvo, St. Petersb., Vol. 15, 1910, s. 288—295). — Otcet v kommandirovké za-granicu létom 1910 g. (Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., Sér. 6, T. 4, 1910, s. 1321—26). — Otcet o kommandirovka na kongressi v Kembridze (S. S. S.-A.) i v Pasadené (Kalifornija) létom 1910 g. (ibid., s. 1419—1432). — Ephemeride des Encke-schen Kometen 1911 (Mitteil. d. Nicolai-Hauptsternwarte zu Pulkowo, T. 4, 1911, s. 29—33; även i Astron. Nachrichten, Bd 188, 1911). — Encke-scher Komet 1911 d (Astron. Nachrichten, Bd 189, 1911, s. 103—106). — Efemeridnaja konferencija v Parize (Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., Sér. 6, T. 5, 1911, s. 1091—96). — Uber die Erscheinung des Enckeschen Kometen 1911 d (Astron. Nachrichten, Bd 190, 1912, s. 49— 52). — Zur Faye'schen Hypothese iiber die Ausbildung des Sonnensvstems (Bull. de i'acad. imp. des sciences, St. Petersb., Sér. 6, T. 6, 1912, s. 1087 —92). — Bestimmungen der Polhöhenvariation in Pulkowo im Zeitraum Sept. 1909—Sept. 1912 (Beilage zu d. Verhandl. d. allg. Conferenz d. intern. Erdmessung 1913; 5 s.). — Untersuchungen iiber die mit dem Reptold'schen Vertikalkreise ausgefiihrten Deklinationsbestimmungen (Mitteil. der Nicolai-Hauptsternwarte zu Pulkowo, Bd 5, 1913; 23 s.). — Die Deklinations-systeme der Pulkowaerkataloge 1885, 1892, 1900 (ibid., Bd 6, 1914; 9 s.).

Översatt: J. Norman Lockyer, Astronomi. Sthm 1875. 116 s.

Årsberättelser för Pulkovaobservatoriet; artiklar i Nord. familjebok (äldre uppl.); mindre uppsatser och referat i Läsning f. folket, Bull. de 1'acad. imp. des sciences, St. Petersb., Comptes rendus de 1'acad. des sciences, Paris, Astron. Nachrichten, Verhandl. d. allg. Conferenz d. internat. Erdmessung m. fl.

Källor och litteratur

Källor: Värmlands nations matrikel; Upsala universitet 1872—97. Festskrift 0897); Årsberättelser för Pulkovaobservatoriet; Astron.. Jahresbe-richt, Jahrg. 1—16; Adress delivered by the president of the R. astron. soc. on presenting the gold medal to dr O. Backlund; A. Donner, Johan Oskar Backlund. Minnesteckning (Hfors 1917); R. Geelmuyden, Minde-tale over dir. J. O. Backlund (Oversigt over Videnskapsselskapets Möter 1916); M. Nyrén, Johan Oskar (Oskar Andreevitsch) Backlund. Lefnads-teckning (1918; VA Lefnadsteckningar, Bd 5); nekrologer i svenska och ryska tidningar.

Gjorda rättelser och tillägg

1. Korrigering av tidigare uppgift, 2014-08-14


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Oskar (Oskar Andreevitj) Backlund, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18960, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. Lundmark.), hämtad 2018-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18960
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Oskar (Oskar Andreevitj) Backlund, urn:sbl:18960, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. Lundmark.), hämtad 2018-11-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se