Meriter

Bang, Ivar Christian, f. 28 okt. 1869 i Gran, Norge, d 11 dec. 1918 i Lund. Föräldrar: dv. personella kapellanen, sedermera statsrådet och biskopen i Kristiania stift Anton Kristian Bang och Laura Kaasen. Avlade studentexamen (examen artium) 3 sept. 1888, examen philosophicum 1 juni 1889 och medicinsk ämbetsexamen 1 juni 1895, allt vid Kristiania universitet; utförde med offentligt understöd sommaren 1896 kemiska analyser av havsvatten vid biologiska stationen i Dröbak; studerade analytisk kemi hos professor K. R. Fresenius i Wiesbaden 6 nov. 1896–27 febr. 1897, medicinsk kemi under professor E. von Leyden i Berlin mars–apr. 1897 samt med understöd från A. C. Houens legat fysiologisk kemi hos professor O. Hammarsten i Uppsala 1897–99. Underläkare vid diakonissanstaltens sjukhus i Kristiania sommaren 1895; assistent vid Kristiania universitets fysiologiska institut 1895–juni 1896 samt ånyo hösten 1899–maj 1900; utövade därpå läkarpraktik i Kristiania; upprätthöll från 15 febr. 1902 professuren i med. och fysikalisk kemi i Lund under J. Langs sjukdom och efter dennes död; professor i samma ämnen därstädes 19 febr. 1904; erhöll uppdrag att såsom sakkunnig biträda vid utredning av frågan om åtgärder mot faran av kronisk arsenikförgiftning 15 apr. 1913. LFS 1905; med. hedersdoktor 31 maj s. å.; RNO 1912; erhöll dessutom vetenskapliga utmärkelser i Sverige och utlandet och blev bl. a. hedersledamot av The pathological society of Great Britain and Ireland 1906 och av Det biologiske selskab i Köpenhamn 1916.

Gift 31 okt. 1896—7 dec. 1910 med Ragnhild Magnus, f. 5 jan. 1874, dotter till grosshandlaren Kristian Magnus i Kristiania.

Biografi

B:s vetenskapliga verksamhet utmärkes av en aldrig sviktande arbetsamhet och en livlig vetenskaplig fantasi, och föreningen av dessa båda egenskaper kom väl till sin rätt särskilt å det experimentella arbetsområdet. Detta blev även hans huvudsakliga verksamhetsfält, och inom detsamma har han givit en rikedom på uppslag och utredande framställningar. Hans ledmotiv var att finna biologiskt enkla formler för även till synes invecklade och svåråtkomliga medicinskt-kemiska problem. Hans arbeten över ädelfetten, i vilka denna hans strävan särskilt tydligt framträder, hava utan tvivel i hög grad bidragit att stärka uppfattningen om att dessa ämnen äga en betydelse för livsprocesserna, som i rang bör kunna jämföras med äggviteämnenas. Han har här kämpat för åsikten, att de fermentativa processerna på många punkter äga samhörighet med ädelfetten, och han har på samma grundval sökt påvisa en frändskap mellan dessa fermentativa processer och immunitetsreaktionerna. Sin största vetenskapliga insats gav han emellertid genom sina arbeten på ämnesomsättningslärans stora område. Här fann han snart nog, att man för forskningen hade oundgängligt behov av undersökningsmetoder, vilka äga förmåga att redan i en mycket ringa vätskemängd (några droppar) exakt bestämma ej blott förekomsten utan även den absoluta mängden av ett ämne. Endast genom dylika metoder kunde man nämligen upprepa undersökningen så ofta och med så korta mellantider, att ifrågavarande ämnes kvantitativa växlingar i det undersökta mediet kunde registreras i form av en fortlöpande kurva, och endast genom dylik registrering kunde man vinna den verkliga insikten om ämnesomsättningens förlopp. B:s arbete på detta område inriktade sig på att utforma och i vetenskapliga experiment belysa värdet av dessa s. k. mikrometoder, och detta arbete kröntes med mycken framgång. Flera av hans mikrometoder hava vunnit allmänt erkännande som högst förträffliga arbetsinstrument, och i deras utformning speglar sig såväl hans vetenskapliga sinnrikhet som hans strävan efter enkelhet och elegans i det vetenskapliga arbetet. Dessa metoder hava medfört den ytterst ingripande och för forskningen betydelsefulla förändringen i analysen av ämnesomsättningen och dess rubbningar, att tyngdpunkten kunnat definitivt förläggas till blodet, det verkliga mediet för ämnesomsättningen. Och ej minst har den medicinska analysen vid sjukbädden dragit nytta av några av B:s förnämsta mikrometoder — bestämningsmetoderna för blodsocker, för blodets restkväve (det kväve, som icke ingår som beståndsdel i blodäggvitan) och för detta rest-kväves till betydelsen vitt skilda huvudbeståndsdelar (aminosyre-och urinämnefraktionen). Särskilt de ämnesomsättningsrubbningar, som betingas av sockersjukan och av vissa njursjukdomar, hava blivit på ett helt annat sätt än förut tillgängliga för undersökning och därigenom för sådan utforskning, att värdefulla resultat för dessa sjukdomars behandling därav kunna förväntas.

Inriktningen av arbetet på praktiska medicinska mål är ingen tillfällighet i B: s vetenskapliga gärning utan belyser, huru han i sitt teoretiska studium alltjämt bevarade sin egenskap av läkare. Och detta utgör den naturliga förklaringen till att han förmådde samla omkring sig till vetenskaplig fostran och vetenskapligt samarbete talrika intresserade unga läkare från alla de skandinaviska länderna och att han vid sin död i eminent grad intog en central ställning inom nordisk medicinsk forskning. Om den stora uppskattning, hans vetenskapliga gärning vunnit, vittnar bland mycket annat, att styrelsen för det nyinrättade Glückstadtska legatet »til fremme af lægevidenskablig forskning, dog særlig forskning vedrørende sukkersygdommen» beslutit att som särskild hedersbevisning åt B: s livsgärning överlämna den första utdelningen av legatet till medicinska fakulteten i Lund för att denna skulle inom B:s närmaste verksamhetskrets disponera däröver i överensstämmelse med stiftelsens syfte.

Författare

E. Sjövall.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Nogle Bemasrkninger om Brödet i Diasten ved Diabetes mellitus (Norsk Magazin f. Lasgevidensk., Aarg. 57, 1896, s. 603—611). — En Provereaktion paa Pepton i Urinen (ibid., Aarg. 58, 1897, Forhandl., s. 186—-189). — Uber die Kohlenhydratgruppe in dem Leukonuclem (Deutsche med. Wochenschr., Jahrg. 23, 1897, s. 324). — Uber die Ausscheidung des Jodothyrins durch die Milch (Berliner klin. Wochenschr., Jahrg. 34, 1897, s. 1136—1137). — Eine neue Méthode zum Nachweis der Albumosen im Harn. Vorläuf. Mittheilung (Deutsche med. Wochenschr., Jahrg. 24, 1898, s. 17-—18), — Die Guanylsäure der Pancreasdriise und deren Spaltungspro-dukte (Zeitschr. f. physioi. Chemie, Bd 26, 1898, s. 133—159). — Om paa-visningen af albumose i urinen (Norsk Magazin f. Lasgevidensk., Aarg. 59, 1898, s. 395—402). [Föranledde i förening med B:s föregående uppsatser i samma ämne en polemik med E. Wang, vilken i Norsk Magazin f. Lasgevidensk., Aarg. 59, 1898, s. 403—419, publicerade en uppsats: Doktor Ivar Bang's provereaktion paa »pepton» i urinen, varpå följde: Nodvendig be-rigtigelse af doktor Wangs artikel, av B., ibid., s. 754—763, samt: Svar til doktor Ivar Bang, av Wang, ibid., s. 882—894.] — Studien iiber Histon (Zeitschr. f. physiol. Chemie, Bd 27, 1899, s. 463—486). — Uber Para-chymosin, ein neues Labferment (Archiv f. die ges. Physiol., Bd 79, 1900, s. 425—441). — Bemerkungen iiber das Nucleohiston (Zeitschr. f. physiol. Chemie, Bd 30, 1900, s. 508—519; 31, 1901, s. 407—410). — Kemiske og fysiologiske Studier over Guanylsyren (Archiv f. Mathem. og Naturvid., Bd 23, 1901, N:o 1; 116 s.; även på tyska i Zeitschr. f. physiol. Chemie, Bd 31—32, 1901). — Uber Nucleoproteide und Nucleinsäuren (Deutsche med. Wochenschr., Jahrg. 27, 1901, s. 634—635). — Eine Bemerkung zu der Ab-handlung [A.] Kossel's und [Fr.] Kutscher's iiber die Eiweisskörper (Zeitschr. f. physiol. Chemie, Bd 32, 1901, s. 79—80). — Zur Frage des Nucleohistons (Beiträge z. chem. Physiol. u. Pathol., Bd 1, 1902, s. 189—192). — Mindre Meddelelser om Guanylsyren (Archiv f. Mathem. og Naturvid., Bd 24, 1902, N:o 8; 12 s.). — Studier over Nucleoprotelder (ibid., Bd 25, 1903, N:o 1; 96 s.). — Jernpraeparater fra fysiologisk og farmaceutisk-kemisk synspunkt. Pr0veforela2sning (Norsk Magazin f. Laegevidensk., Aarg. 64, 1903, s. 317— 331). — Om de hvide blodlegemer. Pr0veforeIassning (ibid., s. 390—403). — Tala de fysiologiskt-kemiska forskningsresultaterna för att lifvet kan vara ett kemiskt problem? Installationsföreläsning (Allm. sv. läkartidn., Årg. 1, 1904, s. 257—263, 273—279). — Sind die proteolytischen und milchkoagulierenden Fermentwirkungen verschiedene Eigenschaften eines und desselben Fer-mentes? (Zeitschr. f. physiol. Chemie, Bd 43, 1904, s. 358—360). — Chemische Untersuchungen der lymphatischen Organe. 1—4 (Beiträge z. chem. Physiol. u. Pathol., Bd 4, 1904, s. 115—138, 331—377; 5, 1904, s. 317—320). — Uber -die Darstellung der Guanylsäure (ibid., Bd 4, 1904, s. 175—181; tills, med C. A. Raaschou). — Uber die Labwirkung des Blutserums (ibid., Bd 5, 1904, s. 395—396). — Uber die Verwendung der Zentrifuge in der quanti-tativen Analyse (Upsala läkarefören. forhandl., N. F., Bd 11, 1906, Suppl.: Festschr. O. Hammarsten gewidmet, N:o 2; 15 s.). — Untersuchungen iiber die Hämolysinbildung (Beiträge z. chem. Physiol. u. Pathol., Bd 8, 1906, s. 238—275; tills, med J. Forssman; 'vorläuf. Mitteilung' i Centralbl. f. Bakteriol., Abt. 1, Orig., Bd 40, 1906). — tiber die Thymusnuclein-säuren (Zeitschr. f. physiol. Chemie, Bd 50, 1906, s. 442). — Zur Methodik der Zuckerbestimmung (Biochem. Zeitschr., Bd 2, 1906, s. 271—290; 3, 1907, s. 30; 11, 1908, s. 538—540; 49, 1913, s. 1—18). — Neue Methode zur Be-stimmung des Harnzuckers (Berliner klin. Wochenschr., Jahrg. 44, 1907, s. 211—218). — Pepsin und Chymosin. Erwiderung an Herrn J. W. A. Gewin (Zeitschr. f. physiol. Chemie, Bd 54, 1907, s. 359—362). — Untersuchungen uber den Glykogenumsatz in der Kaninchenleber. Mitteilung 1—3 (Beiträge z. chem. Physiol. u. Pathol., Bd 9, 1907, s. 408—430; 10, 1907, s. 1—35, 312—320; tills, med M. Ljungdahl och V. Bohm). — Zur Charak-teristik der Guanylsäure (ibid., Bd 11, 1907, s. 76—78). — Untersuchungen iiber das Verhalten der Leberdiastase bei Pankreasdiabetes (ibid., s. 320— 324). —¦ Biochemie der Zellipoide. 1—2 (Ergebnisse der Physiol., Jahrg. 6, 1907, s. 131—186; 8, 1909, s. 463—523). — Methode der Zuckerbestimmung. Berlin 1908. 4 s. — Uber die Bestimmung des Blutzuckers (Biochem. Zeitschr., Bd 7, 1908, s. 327—328). — Zum Nachweis der Albumosen im Harn (Skandin. Archiv f. Physiol., Bd 8, 1908, s. 272—283). — Kobragift und Hämolyse. 1—3 (Biochem. Zeitschr., Bd 11, 1908, s. 521—537; 18, 1909, s. 441—498; 23, 1910, s. 463—498). — Die physiologische Bedeutung der Li-poide (Ergebnisse der inneren Medizin u. Kinderheilkunde, Bd 3, 1909, s. 447—-505). — Ist die Ehrlichsche Seitenkettentheorie mit den tatsächlichen Verhältnissen vereinbar? 1—2 (Miinchener med. Wochenschr., Jahrg. 56, 1909, s. 1769—1772; 57, 1910, s. 851—853). — Physiko-chemische Verhält-nisse der Blutkörperchen (Biochem. Zeitschr., Bd 16, 1909, s. 255—276). — Zur Methodik der Harnzuckerbestimmung (Zeitschr. f. physiol. Chemie, Bd 63, 1909, s. 443—454; tills, med G. Bohmansson). — Die Kobragifthämolyse (Med.-krit. Blätter in Hamburg, Bd 1, 1910, s. 114—123). — Untersuchungen iiber die Guanylsäure (Biochem. Zeitschr., Bd 26, 1910, s. 293—311). — fiber die Bestimmung des Blutzuckers (Zeitschr1. f. physiol. Chemie, Bd 65, 1910, s. 497—503; tills, med H. Lyttkens och J. A. Sandgren). — Uber die Guanylsäure (ibid., Bd 69, 1910, s. 167—168). — Die Kobragiftintoxikation (Ergebnisse der wiss. Medizin, Jahrg. 2, 1910—11, s. 109—126). — Chemie und Biochemie der Lipoide. Wiesbaden 1911. XI, 187 s. — Eine neue Methode zur Zuckerbestimmung. Lund 1911. 4: o 10 s., 1 pl. (LUÅ, N. F., Afd. 2, Bd 7, N: o 8.) — tiber den chemischen Vorgang bei der Milch-gerinnung durch Lab (Skandin. Archiv f. Physiol., Bd 25, 1911, s. 105— 144). — Zur Frage des Cobralezithids (Zeitschr. f. Immunitätsforschung, Orig., Bd 8, 1911, s. 202—209). — Studien uber die Wirkungen des Kobragiftes (Biochem. Zeitschr., Bd 31, 1911, s. 243—293; tills, med E. Överton). — Untersuchungen iiber Diastasen. 1 (ibid., Bd 32, 1911, s. 417—442). - Me-thodologische Notizen (ibid., s. 443—445). — Studien uber die Wirkungen des Crotalusgiftes (ibid., Bd 34, 1911, s. 428—461; tills, med E. Överton). — Phosphatide (Biochem. Handlexikon, hrsg. von E. Abderhalden, Bd 3, Berlin 1911, s. 225—249). — Blut, Lymphe, Transsudate, Exsudate, Eiter, Cysten, Milch und Colostrum (exkl. Farbstoffe) (Der Harn.. ., hrsg. von C. Neuberg, Berlin 1911, s. 956—1043). ¦— Lab und Labgerinnung (Ergebnisse der inneren Medicin u. Kinderheilkunde, Bd 9, 1912, s. 435—457). — fiber die Verteilung der reduzierenden Stoffe im Blute (Biochem. Zeitschr., Bd 38, 1912, s. 166—167). — Zur Bestimmung des Harnzuckers (ibid., s. 168). — Experimentelle Untersuchungen iiber Adrenalin-Diabetes (referat i ett utlåtande i Sv. läkaresällsk. forhandl., 1912, s. 482—487; bei. med sällskapets Alvarengapris). —• Der Blutzucker. Wiesbaden 1913. VIII, 162 s. — Ein Verfahren zur Mikrobestimmung von Blutbestandteilen. Lund 1913. 4: o 17 s. (LUA, N. F., Afd. 2, Bd 9, N:o 9; även i Festskr. tillägn. M. V. Odenius samt i Biochem. Zeitschr., Bd 49, 1913, s. 19—39). — Die Zuckerbildung der Froschleber. 1—2 (Biochem. Zeitschr., s. 40—119). — Asphyxie und Blutzucker (ibid., Bd 50, 1913, s. 437—450; tills, med Th. Stenström). — Uber die Mikrobestimmung einiger Blutbestandsteile (ibid., Bd 51, 1913, s. 193—199; tills, med K. O. Larsson). -— Uber den klinischen Nachweis von Hyperglykämie (Miinchener med. Wochenschr., Jahrg. 60, 1913, s. 2277). — The pathology of fats and lipoids (Transactions of the internat. congress of med., London 1913, Sect. 3, P. 1, s. 151—169). — Uber den Mechanismus einiger experimentellen Hyperglykämieformen bei Kaninchen. 1—3 (Biochem. Zeitschr., Bd 58, 1914, s. 236—256; 65, 1914, s. 283—310). — Zur Bestimmung der Aminosäuren im Harne (ibid., Bd 72, 1916, s. 101—103). — Untersuchungen iiber den Reststickstoff des Blutes. Mitteil. 1—5 (ibid., s. 104—168). — Uber Resorp-tion und Assimilation von Eiweiss und Aminosäuren (ibid., Bd 74, 1916, s. 278—293). — Uber die Verteilung des Reststickstoffes zwischen Blut-körperchen und Plasma (ibid., s. 294—297). — Zur Mikrobestimmung des Blutzuckers (ibid., s. 298—301; tills, med E. Laurin). — Methoden zur Mikrobestimmung einiger Blutbestandteile. Wiesbaden 1916. VIII, 63 s. — Studien iiber Chondriosomen unter normalen und pathologischen Bedingungen (Beiträge z. pathol. Anatomie, etc, Bd 62, 1916, s. 1—70, 2 pl.; tills, med P. G. E. Sjövall). — Den normala urinens arsenikhalt (Allm. sv. läkartidn., Årg. 13, 1916, s. 549—560). — Lasrebok i Urinanalyse. Köpenhamn 1917. 151, (3) s., 1 pl. (Suppl. till Lasrebog i intern Medicin, udg. af K. Faber, P. E. Holst & K. Petrén.) [Även i tysk uppl. Wiesbaden 1918. VIII, 151 s.| — Blutuntersuchungen an pancreasdiabetischen Hunden. Lund 1918. 4: o 12 s. (LUA, N. F., Avd. 2, Bd 14, N:o 6). — Uber die Mikrobestimmung des Blutzuckers (Biochem. Zeitschr., Bd 87, 1918, s. 248—258). — Uber die Mikrobestimmung des Reststickstoffes (ibid., s. 259—263). — Ergänzende Bemerkungen iiber die Mikrobestimmung des Traubenzuckers (ibid., s. 264—272; tills, med R. Hatlehoel). — Uber Lipämie, 1—4 (ibid., Bd 90, 1918, s. 383—387; Bd 91, 1918, s. 104—121; 224—234). — Verfahren zur titrimetrischen Mikrobestimmung der Lipoidstoffe (ibid., Bd 91, 1918, s. 86—103). — Uber Cholesterinämie (ibid., s. 122—125). — Die Mikrobestimmung der Blutlipoide (ibid., s. 235—256). — Die diabetische Lipoidämie (ibid., Bd 94, 1919, s. 359—391). — Metod för kvantitativ bestämning av arsenik. Lund 1919 [tr. 1917J. 4: o 32 s. (Bil. 7 till arsenikkommissionens betänkande; tills, med Lizzie Petterson-Björck.) — Urinens fysiologiska arsenikhalt och därmed sammanhängande frågor. Lund 1919 [tr. 1917]. 4: o 56 s. (Bil. 11 till arsenikkommissionens betänkande.) — Diverse referat, översikter och mindre meddelanden i olika tidskrifter.

Källor och litteratur

Källor: Eckl.-dep. handl. 19 febr. 1904 (meritförteckn.), RA; Lunds univ. matrikel 1913; Lunds univ. årsberättelser 1913/14 o. följ.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ivar C Bang, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/19053, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Sjövall.), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:19053
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ivar C Bang, urn:sbl:19053, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Sjövall.), hämtad 2024-04-27.