Per Brant

Född:1713 – Stockholms stad, Stockholms län (antagligen i Stockholm)
Död:1767-08-09 – Stockholms stad, Stockholms län

Dirigent, Violinist


Band 06 (1926), sida 1.

Meriter

1. Per Brant, f. 1713 antagligen i Stockholm, d. 9 aug. 1767 därstädes. Studerade enligt egen uppgift i Uppsala. E. o. kanslist i kanslikollegium 1727; e. o. hovkapellist 1728; privatsekreterare hos ryske envoyén Bestusjev från 1733; ord. hovkapellist 10 maj 1735; konsertmästare 15 mars 1738; erhöll kapellmästartitel 14 jan. 1745; vik. kapellmästare 15 juni 1747; ord. kapellmästare 31 dec. 1758; anhöll om hovintendents titel 1762, vilken ansökan dock avslogs.

Gift med Charlotta Regina Höök. f. 1714. d. 1 okt. 1783.

Biografi

B: s verksamhet för musiken, i Stockholm sammanfaller till tiden med J. H. Romans och har alldeles ställts i skuggan av denna, ehuru den varit av rätt stor vikt. Enligt egen uppgift var B. den förste, som anordnade konserter i huvudstaden. 1728 begynte han med »private concerter» men 1740 övergick han till »abonnementscon-certer» i stora rådhussalen; dessa måste dock året därpå inställas på grund av drottning Ulrika Eleonoras död; 1743 återupptogs företaget under titeln »Musicaliske academiens concerter» i samma sal. De måste dock ånyo inställas, denna gång emedan B. råkat i skuld genom det hastiga inställandet av all konsertverksamhet 1741. B. inlämnade då 1744 en ansökan om lotteri för att på detta sätt få medel till en musikalisk akademi, som dels skulle undervisa ungdom i musik, dels ge konserter. Hans framställning avslogs väl såsom oförenlig med gällande författningar (16 nov.), men frågan togs upp vid nästa riksdag, och sedan ständerna funnit att musikens uppodlande kunde »på visst sätt lända till pios usus» — för vilket ändamål lotterier voro tillåtna — gav K. M: t genast sitt samtycke (14 jan. 1748). B. måste dock på grund av ekonomiska trångmål pantsätta sitt lotteriprivilegium, vilket först 1772, fem år efter hans död, kom i Musikaliska akademiens ägo. Han kan emellertid anses ha varit den förste, som väckt till liv tanken på en musikalisk akademi i Sverige. B: s förtjänster om hovkapellet erkändes allmänt under frihetstiden, och flera ansökningar gjordes av hovmarskalken K. G. von Duben och kapellets chef kammarherre K. Franc för att ge honom en bättre ställning som musiker samt öka hans levebröd genom extra befattningar. Von Duben skrev i en ansökan 25 febr. 1741, att »den skicklighet och färdighet», B. ägde inom musiken, var så stor, »att man förgäves lärer söka ett dylikt ämne här i riket». Enda resultatet blev dock, att sekreta utskottet (13 aug. 1741) rekommenderade honom till erhållande av en hovmusikants lön eller 400 dir smt jämte konsertmästarlönen, men då denna tilläggslön skulle utgå av hovbesparingsmedlen eller vid inträdande vakans uteblev verkställigheten. Själv säger sig B. på 1740-talet ha blivit erbjuden en konsertmästarbefattning i Petersburg med 2,000 rdr i lön (hans lön var då i Stockholm 400 dir smt). Sedermera förbättrades hans inkomster åtminstone nominellt, i det lönen successivt ökades och tidvis uppgick till 1,000 dir smt, men då myntvärde samtidigt försämrades, förblev hans bärgning helt naturligt alltför knapp. — J. F. Hallardt nämner i sitt musiklexikon från 1780-talet, att B. var en skicklig violinist av Geminianiskolan. Även ställer han honom näst Roman främst bland dåtidens svenska violinister. Om sin musikaliska verksamhet vid hovet säger B. själv (16 nov. 1760): »Kgl. hovorkestern övades genom min trägenhet och möda under hovintendenten Romans anförande; publike kyrko- och andra musiker, jämte åtskilliga private konserter inrättades av mig med den framgång och verkan, att i stället för att finna allenast 5 dilettanter eller musikälskare i huvudstaden, de där utom yrkesmusiker ägde erforderlig insikt att kunna assistera vid den första privatkonserten, som jag år 1728 härstädes inrättade, så funnos efter några års förlopp tillgång på en orkester av 140 personer svensk ungdom, med vilken man sedermera vid åtskilliga solenne tillfällen fått öka Kgl. hovets lustre och nationens heder i detta ämne, vilket ock varit högst av nöden, emedan Kgl. hovorkestern på ordinarie stat utgör allenast 16 personer, och är således alldeles otillräcklig vid ett kungligt hov.» Abraham Hälphers skriver angående J. H. Roman: »Han lämnade sin lärjunge P. B. till efterträdare, som i närmaste liknade den store mästaren, den han alltid kallade sin far.» Joh. Miklin säger med särskild tanke på B: s verksamhet som sekreterare i ryska legationen, att han ägde »ett ministerhuvud». Ständerna visade knappast B. den bevågenhet han förtjänade. Måhända bidrog hans anställning hos ryske ministern härtill, men tydligt är också, att han omfattat hovets sak; enligt en uppgift skall han ha. »disgracierats» av ständerna 1756, säkerligen i samband med revolutionsförsöket. — B: s till vår tid bevarade kompositioner äro få och kunna blott övertyga om att han följde Romans stil.

Författare

T. NORLIND.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Kompositioner i handskrift (i MA bibliotek); Tre symfonier [oaverty-rer] for 4 stråkar (i d-moll, G-dur och B-dur); tvenne solosånger: Ps. 51 Skapa i mig, Gud; Skall jag dölja i mitt bröst (den senare daterad 1748).

Källor och litteratur

Källor: Hovkapellets räkenskaper, slottsarkivet; uppgift av Joh. Miklin bland förarbetena till Abr. Hulphers orgverksbeskrivning, Västerås stifts-och läroverksbibliotek; J. F. Hallardt, Musiklexikon, B, s. 241 (hdskr., MA bibliotek); dens., Tonkonstnärs lexikon, art. Brant, s. 113, 155 och Weström, s. 1046 (hdskr., MA bibliotek);-T. Norlind, Svensk musikhistoria, 2; a uppl. (1918); H. Nyblom, Per Brant och frihetstidens musikliv (Sv. tidskr. f. musikforskn., 1921); Svenska vetenskapsakademiens protokoll för åren 1739, 1740 och 1741, utg. av E. W. Dahlgren, 2 (1918), s. 8-9[1]; P. Vretblad, Konsertlivet i Stockholm under 1700-talet (1918).

Gjorda rättelser och tillägg

1. Tillägg i enlighet med tryckta utgåvan, bd 6., 2014-09-24


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Per Brant, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/19156, Svenskt biografiskt lexikon (art av T. NORLIND.), hämtad 2019-06-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:19156
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Per Brant, urn:sbl:19156, Svenskt biografiskt lexikon (art av T. NORLIND.), hämtad 2019-06-26.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se