Jöran Sperlingh

Född:1630-12-06 – Rådmansö församling, Stockholms län
Död:1691-09-22 – Estland (i Narva)

Riksdagsledamot, Arméofficer, Landshövding, Fältmarskalk, General, Guvernör


Band 33 (2007-2011), sida 38.

Meriter

Sperlingh, Jöran, f 6 dec 1630 i Rådmansö, Sth (Vultejus, s 71), d 22 sept 1691 i Narva (a a, s 81). Föräldrar: generalmajoren o guvernören frih Casper Otto S o Elin Ulf-sparre. Inskr vid UU 27 aug 39, studieresor i utlandet 50-53, inskr vid univ i Lei-den 51, hovjunkare hos hertig Karl (X) Gustav febr 53, kaptenlöjtn vid överste Adolf Herman Wrangels reg (Jönköpings reg) 31 mars 54, deltog i riksdagarna 54, 60-72, 82/83 o 89, kapten vid överste Fabian Berndes karelska dragonreg 6 aug 55, vid general Lorentz v der Lindes värvade infanterireg 24 jan 56, överstelöjtn vid överste Gorries v Gorgas dragonreg 22 jan 58-60, överste för dragonreg i de f d danska provinserna 16 sept 64-7 juli 76, generalmajor av infanteriet o överkommendant i Gbg 24 febr 76, landsh i Hallands län 21 aug 76, v guvernör i Skåne, Halland o Blekinge 24 juli 77-15 okt 79, general-löjtn av infanteriet 31 juli 77, guvernör i Västernorrlands län 24 okt 79, led av pommerska huvudkommissionen 27 nov 80, general av infanteriet 17 mars 83, guvernör i Ingermanland o Kexholms län 18 mars 83, k råd o generalguvernör i Ingermanland, Karelen o Kexholms län från 20 jan 87, greve 10 dec 87 (introd 89), fältmarskalk från 1 juni 90.

G 1) 26 juni 1661 i Sthlm, Ridd, m frih Ingeborg Lilliehöök, f 16 sept 1639 (Marks v Wiirtenbergs geneaher, utdöda ätter, s 97, RHA), d 23 jan 1675 (Marks, a a) i Övraby, Hall (Elgenstierna), dtr till rikstygmästa-ren Johan (Jahan) L (Lilliehööck; bd 23) o Christina Ulfsparre; 2) 12 jan 1676 i Sthlm, Ridd, m frih Christina Horn, d 1683 (Marks, a a), dtr till v presidenten frih Svante H o Marta Ribbing; 3) 17 aug 1684 i Sthlm, Kungsh, m Märta Fleming, f 1663 (Marks, a a), d 23 jan 1747 i Huddinge, Sth (Marks, a a; bet för gravöppn 4 febr 1747 i Sthlm, Jak o Joh), dtr till generalmajoren Henrik F o Carin Cruus.

Biografi

S:s far Casper Otto S (1596-1655) kom 1612 från Mecklenburg till Sverige, där han tog krigstjänst som musketerare, och naturaliserades som sv adelsman 1632. Överste för Södermanlands regemente 1629 och för Livgardet 1638 utnämndes han 1644 till generalmajor av infanteriet vid armén i Skåne. Han blev 1645 guvernör över Halmstads slott och län, som då omfattade endast två härad, och bar som guvernör över hela det nyförvärvade Halland 1646-51 ansvaret för försvenskningen av provinsen, vilken försvårades av den halländska adelns motstånd. Han ägde bl a Rådmansö och Ösbyholm i Sthlms län samt förvärvade 1648 den egendom i Öv-raby sn vid Halmstad som kom att kallas Sperlingsholm. 1653 hade S blivit friherre.

Jöran S:s bana inleddes på ett sätt som var vanligt för ynglingar inom den högre adeln. Sedan han peregrinerat och enligt uppgift särskilt övat sig i militära vetenskaper upptogs han i kretsen kring tronföljaren, hertig Karl Gustav. Efter att av denne i okt 1653 ha rekommenderats till Krigskollegiet blev S kaptenlöjtnant vid ett av de småländska infanteriregementena utan att ha passerat lägre grader. Kort därpå inledde Karl X Gustav sitt polska krig och S vann befordran vid andra förband. Som kapten vid ett värvat tyskt infanteriregemente tycks han ha gjort garnisonstjänst i Elbing större delen av åren 1656 och 1657 men blev sedan överstelöjtnant vid ett dragonregemente. Regementet deltog i Karl X Gustavs båda danska krig; bl a medverkade en bataljon under befäl av S vid Möns erövring i maj 1659. Efter fredsslutet 1660 upplöstes regementet och S blev utan tjänst.

En ny statstjänst fick S först 1664, då han utnämndes till chef för det dragonregemente som förlagts till de erövrade danska och norska provinserna. Sedan kriget brutit ut 1675 biträdde han befälhavaren H Mörner (bd 26) i försvaret av Gbg, Bohuslän och Västergödand. Efter slaget vid Halmstad i aug 1676, vari han deltog, blev S landshövding i Halland och övertog i sin militära kapacitet också ledningen av provinsens försvar. Han användes även i fält och förde i slaget vid Landskrona i juli 1677 befälet över den sv vänsterflygelns fotfolk, som ansattes mycket hårt. Liksom vid Halmstad utmärkte sig S och blev strax efter slaget befordrad till generallöjtnant. Vid samma tid avled generalguvernören F v Fersen (bd 15) och S blev hans efterträdare som styresman över Skåne, Halland och Blekinge, dock med den lägre titeln vice guvernör.

Omtalad är S:s roll i dödsdomen över den skånske friherren Jörgen Krabbe, som avrättades i jan 1678, och de under våren följande halshuggningarna in effigie av fem andra skånska adelsmän, vilka i likhet med Krabbe dömts för högförräderi men som befann sig i säkerhet i Danmark. S var ordförande i de båda specialdomstolar som fällde dödsdomarna. Det har hävdats att han hos Karl XI arbetade för verkställandet av Krabbes dom närmast på grund av personlig fiendskap. Säkert är att de fem andra adelsmännens symboliska avrättning föreslogs av S med den uttryckliga motiveringen att de därigenom aldrig skulle kunna tillträda sina egendomar igen. Kort därpå begärde han att som donation erhålla ett gods som tillhört en av de dömda. Ett löfte härom tycks också ha utfärdats men sedan återkallats.

När ett fredsslut med Danmark blev aktuellt anlitades S försommaren 1679 för de inledande underhandlingarna om procedur- och lokalfrågor; däremot deltog han inte i de egendiga fredsförhandlingarna. I avsikt att bereda plats för sin nära rådgivare J Gyllenstierna (bd 17) som chef över skånska generalguvernementet förflyttade Karl XI i slutet av året S till ett annat guvernement, vilket omfattade hela Norrland utom Västerbotten. Det norrländska guvernementet, vars residens låg i Gävle, skilde sig genom sin storlek från de vanliga landshövdingedömena, men guvernörens åligganden motsvarade landshövdingarnas. En av S:s viktigaste uppgifter blev att i förhandlingar med allmogen genomdriva det ständiga knektehållet.

Guvernörsposter av ett annat och svårare slag fick S, då han efter några år blev styresman över Ingermanland och Kexholms län samt så småningom generalguvernör med också Karelen inom sitt ansvarsområde. Generalguvernementets befolkning var gles, med ett starkt inslag av ortodoxa trosbekännare, och det strategiska läget var utsatt. S arbetade under hela sin ämbetstid kraftfullt på förbättrandet av Narvas, Kexholms, Nöteborgs och Nyens befästningar. På k uppdrag inledde S och superintendentenj Gezelius (bd 17) 1683 en kampanj för att omvända ortodoxa ingrer och voter till lutherdomen. De ryssar som bodde i området försökte man däremot inte konvertera. Omvändelseförsöken mötte motstånd hos de berörda folkgrupperna, hos det ortodoxa prästerskapet och även hos godsägarna, som befarade att deras bönder skulle fly till Ryssland. Sedan protester dessutom inlu-pit från tsarerna Peter I och Ivan V avvecklades konversionsverket 1686, till besvikelse inte minst för S som även under sin tid i Skåne verkat för kyrklig uniformitet.

En ren försvenskningskampanj bedrevs 1683-84 i guvernementets residens- och huvudort, Narva. Målet var här att stärka den sv befolkningsgruppens och det sv språkets ställning i den av tyskar dominerade staden. Ingermanland avsågs så småningom bli inordnat i samma förvaltnings- och rättssystem som Sverige och Finland, med svenska som enda förvaltningsspråk. Emellertid berodde stadens välstånd på de tyska köpmännen; kampanjen tonades därför snart ned och det förefaller som om S samarbetat väl med de ledande borgarna.

S:s insatser som politiker var långt ifrån obetydliga. På det regionala planet gjorde han sig bemärkt vid de skånska lantdagarna 1662 och 1669. Åtminstone vid sistnämnda tillfälle var han provinsadelns främste talesman inför regeringens representanter. Härvid förfäktade han visserligen ståndets intressen men var obrottsligt trofast mot kronan. I ett anförande 1669 lade S ut texten om den sv styrelsens förträfflighet och de nya provinsernas nära band till Sverige såväl i fråga om religion som tungomål, lag och seder.

Som verksam deltagare i riddarhusets förhandlingar framträdde S första gången på höstriksdagen 1660, då han liksom vid de närmast följande ständermötena ingick i flera utskott och deputationer. Vid 1664 års riksdag var han bland dem som uppträdde mot förmyndarregeringens och riksrådets tjänstetillsättningspolitik och som strax efter riksmötets slut hugnades med ett åtråvärt ämbete. Då riksrådet inför 1672 års riksdag diskuterade valet av lantmarskalk, fördes såväl S som H Falkenberg (bd 15) på tal avj G Stenbock, en av de mot rikskanslern M G De la Gardie (bd 10) oppositionella rådsherrarna. En annan av dessa, C Rålamb (bd 31), instämde och berömde särskilt S för hans insatser i de erövrade provinserna. Rikskanslerns lantmarskalkskandidat G Oxenstierna (bd 28, s 477) segrade emellertid och i stället kom S att inta ett ganska framträdande rum inom 1672 års opposition. Det var efter en påminnelse av honom som lantmarskalken slutligen gick med på att förordna ett utskott som skulle uppvakta K M:t om önskvärdheten av en rangordning ämbetena emellan.

S kan alltså räknas till De la Gardies motståndare och blev så småningom en av enväldets högsta ämbetsmän, men han var knappast någon anhängare av alla Karl XI:s åtgärder. I 1680 års viktiga riksdag deltog han inte, eftersom han liksom Rålamb och Falkenberg skickats till Pom- mern och Bremen för att lösa problem inom förvaltningen och rättsväsendet. Uppgiften var betydelsefull men samtida påståenden om att kommissionsuppdraget var ett sätt att avlägsna tre inflytelserika reduktions- och enväldesmotståndare från riksdagen kan inte utan vidare avvisas. S hade av sin far ärvt donationsjordar och tillhörde sannolikt inte reduktionens till-skyndare. Vid 1682-83 års riksdag yttrade han i ett sammanhang att adeln borde "conformera" sig med rådet (AdRP, 14, s 87), vilket är en antydan om att han egentligen inte stödde den enväldiga styrelseformen.

S skrev sig till Nehringen i Vorpommern samt Sperlingsholm i Ovraby, Hall, som var hans huvudgård. Också i andra delar av riket ägde han gods.

Utan tvivel var S en duglig och pålitlig administratör och soldat. Sina mest bemärkta insatser gjorde han under 1670-talets krig och som generalguvernör över Ingermanland. Han var ansedd inom sitt stånd och troligen ingen anhängare av 1680 års omvälvning men höll sig väl med Karl XI och nådde rikets främsta civila och militära värdigheter.

Författare

Björn Asker



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Delar av S:s ämbetsarkiv i Rålambska saml, KB, o Nordinska saml, UUB. - Brev från S i RA (bl a till M G De la Gardie o C G Wrangel) samt i UUB.

Källor och litteratur

Källor o litt: M 1172; RR 1676, s 721, 1677, s 682, 753 o 756, 1679, s 610, o 1683, s 193 o 204; Stege-borgssaml, E 106, allt i RA. Krigskoll, brevböcker 30 okt 1653, KrA.

AdRP 5:1, 7-11 o 14-15 (1873-99); N Ahnlund, Sundsvalls hist, 1 (1921), s 158 ff, 170, 267; H Almquist, Gbgs hist, 1:1 (1929); Les anecdotes de Sué-de ... (uppl "La Haye" 1716), s 131; B Asker, Officerarna o det sv samhället 1650-1700 (1983); G Baner, Generalguvernörsber 1664-1668, 1, ed I Andersson (1940); K Bergman, Makt, möten, gränser: skånska kommissionen i Blekinge 1669-70 (2002), s 322 ff, 331; G Björlin, Kriget mot Danmark 1675-1679 (1885), s 37,110, 211, 217, 274; G Bucht, Härnösands hist, 1 (1935); J Cavallie, De höga officerarna: studier i den sv militära hierarkien under 1600-talets senare del (1981); Danmark-Norges traktater 1523-1750 med dertil h0rende aktstykker, 7, ed L Laursen (1926), s 238 ff; A Erlandsson, Skånska generalguver-nementet 1658-1693 o dess arkiv (1967); H Ersgård, Stadens hist 1658-1718 (Malmö stads hist, 2, 1977), s 221; K Fabricius, Skaanes övergång fra Danmark til Sverige, 3 (1952), s 121 ff, 139 ff; Fortifik, 3:1 (1908); Frälseg, 1:2-3, 4:2-3 (1931-76); S Grauers, Kring förspelet till 1680 års riksdag (Hist studier tillägn N Ahnlund 23/8 1949, 1949), s 141, 148 f, 172 ff; HH 34:1 (1951); A Isberg, Sv segregations-o konversionspolitik i Ingermanland 1617-1704 (1973); Karl XI, Alma-nacksanteckn:ar, ed S Hildebrand (1918); S Karling, Narva: eine baugeschichtliche Untersuchung (1936); K Jämtlands fältjägarereg:s hist (1966); M Lenner-sand, Rättvisans o allmogens beskyddare: den absoluta staten, kommissionerna o tjänstemännen, ca 1680-1730 (1999); EJ Meck, Dagbok 1644-1699, ed F Arfwidsson (1948); J Naber, Motsättmarnas Narva: statlig svenskhetspolitik o tyskt lokalvälde i ett statsre-glerat samhälle, 1581-1704 (1995), s 121 ff; L Niléhn, Peregrinatio academica: det sv samhället o de utrikes studieresorna under 1600-talet (1983), s 229; W Ridderstad, "Gula Gardet" 1526-1903 (1903); J Rosén, Skånska privilegie- o reduktionsfrågor 1658-1686 (1944); dens, Statsledn o provinspolitik under Sveriges stormaktstid (Sc 1946), s 263 f; dens, Hallands för-svenskn (Hallands hist, 2, 1959); G Rystad, Med råds råde eller efter konungens godtycke? (Sc 1963), s 230; U Sjödell, Kungamakt o högaristokrati: en studie i Sveriges inre hist under Karl XI (1966); W Sjöstrand, Grunddragen av den militära undervismens uppkomst- o utvecklingshist i Sverige till år 1792 (1941); A Soom, Derbaltische Getreidehandel im 17.Jahrhun-dert (1961); H Spegel, Dagbok, ed S Hildebrand (1923); G Tessin, Die deutschen Regimenter der Kro-ne Schweden, 1 (1965); E Wahlberg, Studier rör Johan Gyllenstiernas verksamhet under krigsåren 1675-1679 (1934);J Vultejus, Thet rätta ... lijk-predi-kan, tå... Jöran Sperling... wardt... anno 1692 den 18 decemb begrafwen [u å]; S Wägner, Skånska kommissionen af 1669-1670 (1886), s 39; W Zetterberg o H E Uddgren, K Bohusläns reg 1661-1920 (1922); A Åberg, Indeln:en av rytteriet i Skåne åren 1658-1700 (1947); S Ågren, Karl XI:s indeln:verk för armén (1922), s 117 f, 184.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jöran Sperlingh, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20007, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Asker), hämtad 2019-05-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20007
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jöran Sperlingh, urn:sbl:20007, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Asker), hämtad 2019-05-24.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se