Meriter

Stackelberg, Berndt Oscar, f 12 dec 1824 i Helsingborg, d 4 sept 1888 i Södertälje (enl db för Sthlm, Skeppsh). Föräldrar: landshövdingen o generalmajoren frih Göran Berndt Magnus S o Charlotta Oc-tavia Maria Lovisa Lind. Kadett vid Krigsa-kad på Karlberg 3 okt 37, sjöofficersex 28 mars 45, sekundlöjtn vid flottan 28 mars 45, adjutant i Sjöförsvarsdep:s komman-doexp 50-51 o 54-66, premiärlöjtn 8 jan 53, deltog i riksdagarna 53/54-59/60 o 65/66, kaptenlöjtn 26 okt 58, led av statsrevisionen 62, ordf där 78, överstelöjtn vid skärgårdsart 25 sept 66, led av krigsunder-visn:kommissionen 24 aug 67, chef för Sjö-försvarsdep:s kommandoexp 1 jan 69-31 dec 74, led av komm ang organisation av sjöförsvarets militärpersonal okt 71-jan 72, av komm ang förslag till härordn grundad på utsträckt allm värnplikt 73-april 74, kommendörkapten av första klassen 2 sept 73, led av komm ang sjöförsvarets grundande på allm värnplikt dec 73-april 74, av styr för Fören för gift kvinnas äganderätt från 73, ordf där från 86, ordf i komm ang sjötjänstgöringsreglemente för flottan jan^juni 74, led av komm ang förslag till ny värnpliktslag okt 74-jan 75, tf militär led av Förvaltn av sjöärendena 15 maj (tilltr 2 nov) 75-31 dec 77, kommendör 6 sept 78, led av AK 79-87B (led av särsk utsk 83, ordf i AK:s talmansdeput 81 o 87B), av komm ang nya fartygscerter för flottan sept 79-juni 80, ordf i sjöförsvars- komm juni 80-aug 82, chef för Marinför-valtxKs militära avd 8 dec 81, för Marinför-valtn 19 jan (tilltr 1 april) 83-1 okt 87, led av Krigshovrätten 1 jan 82-83, av stads-fullm i Sthlm från 83, konteramiral 11 jan 86-16 dec 87. - LÖS 59, HedLÖS 78, LKr-VA 75 (andre styresman 82-88). - Ogift.

Biografi

Som son till landshövdingeparet i Malmö hann Oscar S uppleva några år av överklassliv innan villkoren drastiskt ändrades. Vid faderns hastiga död 1833 slogs den dittills sorglösa tillvaron i spillror och familjen hamnade på bar backe. Fordringsägarna tömde hemmet på ägodelar, en upplevelse som etsade sig fast i S:s minne, men som i hans ögon också framstod som karaktärsdanande och lärorik inför framtiden. Möjligen var det faderns överdådiga levnadsvanor som låg bakom katastrofen, vilket kan förklara mer besuttna släktingars tvekan att erbjuda sitt pekuniära stöd. Under en tid levde familjen i armod och det var först sedan modern utvunnit en årlig statspension som situationen ljusnade och levnadsförhållandena åter blev drägliga. Tragedin kom dock att sätta djupa spår hos den unge S som för all framtid ålade sig en stram livsföring. Erfarenheten födde också hos honom en livslång beundran för modern, och det var henne han hade i åtanke då han senare i livet kämpade för kvinnans rättigheter. I poemet Mammas förklädsband gav han henne sin oinskränkta hyllning.

Den sedan födseln bröstsvage S var under tidiga barnaår föremål för moderns ständiga omsorger och han fick mera sällan delta i de äldre syskonens fritidsaktiviteter. Rollen som omhuldad sjukling fann han mindre angenäm, och den fick ett abrupt slut då han som nioåring sattes i skola hos en regementsskrivare. Såväl disciplin som undervisningsmetoder var hårdföra, men S uppgav själv att han under den treåriga vistelsen stärktes till både kropp och själ. Den robusta uppfostran syftade till att förbereda honom för officerslivet, och blott 13 år gammal sändes han som frikadett till Karlberg. Där fick han genomgå en sjuårig utbildning och kontakten med modern upprätthölls under dessa år nästan uteslutande per brev. S ansåg sig inte själv ha råd att upp- söka hemmet i Malmö då han levde under knappa omständigheter och var beroende av nyckfulla släktingars välvilja. Sparsamhet blev en dygd för den unge S som vid uppbrottet från Karlberg lär ha varit i det närmaste skuldfri.

S kom att ägna sitt yrkesliv åt flottan. Som sekundlöjtnant deltog han bl a i en seglats till Godahoppsudden och en resa med ett handelsfartyg till Kina men gjorde sedan en i huvudsak administrativ karriär. S var ingen initiativens man men hade rykte om sig att vara en skicklig utredare i sjöförsvarsfrågor. Särskilt uppskattad för sin förmåga att ena och jämka samman stridiga meningar erhöll han ett flertal utredningsuppdrag. Han skrev också ett antal marinvetenskapliga uppsatser. S hyste en stor beundran för John Ericsson (bd 14) och dennes fartygskonstruktioner, och han översatte och bearbetade en amerikansk bok om den berömde svenskens uppfinningar (1866). I det officiella Sverige var emellertid meningarna delade om värdet av Ericssons monitorer och S förefaller att ha råkat i onåd hos makthavarna på grund av sitt ställningstagande.

S slutade sin yrkesbana som chef för Marinförvaltningen, från 1886 med konter-amirals grad, men den av honom själv och många andra väntade sjöministerposten kom honom aldrig till del. Till sin besvikelse blev han heller inte anmodad att stanna i tjänst då han uppnådde pensionsåldern. Källorna ger ingen entydig bild av S:s långa verksamhet inom det sv sjöförsvaret, men det råder ingen tvekan om att han visade en stor plikttrohet vid fullgörandet av sina uppdrag.

S var emellertid inte bara en nitisk yrkesman. Som ledamot av adelsståndet var han redan i unga år politiskt verksam och gav under de sista ståndsriksdagarna sitt stöd åt representationsreformen. Ledamot av AK för Sthlm gjorde han sig känd som reformvän och invaldes från 1884 med stöd av den liberala valmansföreningen. Han understödde reformförslag som syftade till att skapa ett humanare samhälle, bl a ville han mildra fängelsestraffen och införa olycksfallsförsäkringar för båda könen. I syfte att höja folkupplysningen förordade han högre löner för folkskollärare. Han värnade också om djurens rättigheter och var en skarp motståndare till vivisektion.

Det var emellertid som talesman för kvinnans rättigheter som S under sin livstid skulle bli ryktbar - och beryktad. Han förordade tidigt samskolor som en väg mot ökad jämställdhet, ivrade för kvinnans rätt till utbildning och krävde att hon även som gift skulle få bruka sitt flicknamn. Under en lång period var S verksam inom den av Lars Johan Hierta (bd 19) initierade Föreningen för gift kvinnas äganderätt, som syftade till att avskaffa mannens målsmanskap inom äktenskapet. S åtnjöt även stort förtroende hos Fredri-ka-Bremer-Förbundets stiftarinna, Sophie Leijonhufvud-Adlersparre (bd 1), och han medverkade med dikter i föreningens publikation Tidskrift för hemmet.

1883 lade S i riksdagen fram en progressiv motion som krävde upphävande av äkta makars egendomsgemenskap. Han krävde dessutom att det inom äktenskapet skulle råda enskild förvaltnings- och egendomsrätt och att gifta kvinnor skulle för- klaras myndiga. Motionen avslogs, men i den debatt som föregick omröstningen underströk S med emfas att det låg en djup orättvisa i att inte tilldela kvinnan mänskliga rättigheter i paritet med mannens.

Aret därpå stödde S den av Fredrik Borg (bd 5) framlagda motionen om kvinnlig rösträtt. Motionen var ytterst radikal då den också krävde valbarhet för kvinnor, och S försvarade den entusiastiskt. Det var inte bara för kvinnornas egen skull han ville tilldela dem medborgerliga rättigheter - riksdagen var enligt hans mening ingen verklig folkrepresentation så länge kvinnorna var utestängda därifrån. Detta var i sin tur till allvarligt förfång för staten och det politiska livet, som gick miste om de naturgivna egenskaper endast kvinnan besatt. Motionen vann överraskande många röster i AK, men avslogs utan votering i FK.

I kvinnopolitiska frågor var S långt före sin tid och även tidens ledande kvinnosakskvinnor ställde sig avvaktande till hans progressiva reformförslag i riksdagen. Odelat positiva var de däremot till hans verksamhet som poet i sakens tjänst. Redan 1870 förde S den sv kvinnans talan i tendensdikten Trä-kol, utgiven under pseudonymen Olof Stig. I 330 strofer avfattade på ottave rime pläderade han för att kvinnan skulle tilldelas full likställighet med mannen inför lagen. I boken, som var en svidande vidräkning med 1800-ta-lets samhälle, uttryckte S sin vanmakt över tidens misogyna könsrelation. Enligt Lei-jonhufvud-Adlersparre hade ingen sedan Fredrika Bremer slagit ett så stort slag för kvinnosaken. Träkol var ett diktverk "sprakande och gnistrande av inneboende eld". I kritikerkretsar fick boken dock ett blandat mottagande. Den liberala pressen prisade visserligen dess budskap, men få till-dömde diktverket något poetiskt värde.

Sitt kvinnopolitiska engagemang till trots bildade S själv aldrig någon familj. Sedan ungdomsåren odlade han en relation till en yrkesbroder, en relation som snarare fördjupades än avmattades när vännen ingick giftermål. Hustrun drabbades inom kort av en invalidiserande nervsjukdom och paret förblev barnlöst. S um- gicks frekvent med makarna och efter en tid bosatte han sig permanent i deras hem. Arrangemanget väckte ont blod hos delar av omgivningen, men vänskapen bestod ända fram till S.s död.

S framträdde under sitt liv som officer, politiker och poet. I alla tre rollerna erhöll han både ris och ros av sin samtid. I kvinnopolitiska frågor var han ultraliberal och de emancipatoriska reformer han förespråkade bedömdes inte sällan som både excentriska och utmanande. Hans radikala ställningstagande värderades emellertid högt av tidens kvinnopionjärer. I S såg de en bundsförvant och framtidsman som med stor nit förde deras talan i offentligheten. I eftervärldens ögon intar S däremot en undanskymd plats. I jämförelse med Lars Johan Hierta och Fredrik Borg, vars namn alltjämt (2007) äger lyskraft, har S som förespråkare för kvinnans rättigheter nära nog fallit i glömska. Ändå var kanske han den mest radikale av de tre och den som lade fram de för tiden mest revolutionerande förslagen om könens likställighet inom äktenskapet och kvinnans upphöjande i det offentliga livet.

Författare

Inger Hammar

Arkivuppgifter

Brev från S i RA o i UUB (till Siri Göransson o C Sundin).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Trä-kol. Rim. Sthlm 1870 (T & A Riis). 118 s. [Pseud: Olof Stig. 2. uppl 1872.] - Ur Olof Stigs efterlämnade papper jämte Träkol. Sthlm: Z. Ffaggströms förlagsexpedition, 1890. 192 s, [2] pl-bl.

Tryckta arbeten (bidrag): Dikter i Tidskrift för hemmet under pseud Olof Stig: Mammas förklädsband (årg 13,1871, s 294-296); Hennes (14,1872, s 19-20); Mitt barn (ibid, s 359-361); Mitt folk (17, 1875, s 281-284); Biet (22, 1880, s 202-203); I Wendelas minnesbok (ibid, s 308-312). - Berättelse af föredraganden i sjökrigsvetenskap. (Uppläst vid akademiens sammankomst den ...) (KrVAH 1875, s 173-198; 1876, s 185-217; 1877, s [105]-133; 1878, s [131]—161; 1879, s [321]-372; 1880, s [91]-110). -Andre styresmannens anmälan om afgångne och till-komne ledamöter. Uppläst på Akademiens högtidsdag den ... (KrVAH 1882, s [129]-155; 1883, s [277]-297; 1884, s [213]-247; 1885, s [307]-317; 1886, s [113J-I50).

Översatt (bearbetat): [P C Headley,] John Ericsson och etthundra af hans uppfinningar. Amerikansk ori-ginaluppl, bearb av O S. Sthlm: Norstedt, 1866. [3], 159 s, [2] pl-bl.

Källor och litteratur

Kälbr o titt. S Adlersparre, O S: karaktärsdrag samlade af Esseide (Dagny 1888); Amiralitetskolks hist, 3-4 (1977-81); C Bååth-Holmberg, BOS (Dagny 1906); dens, Från gammal tid o ny (1916); I Hammar, Emancipation o religion: den sv kvinnorörelsens pionjärer i debatt om kvinnans kallelse ca 1860-1900 (1999); U Manns, En man för sin sak: Lars Hierta, O S o Fredrik Borg (An män då?: kön o feminism i Sverige under 150 år, ed Y Svanström o K Östberg, 2004); G Nyblaeus, nekr över S (KrVAH 1888); SMoK; Sv biogr lex, N F, 10 (1890-92); Tvåkammarriksdagen 1867-1970, 1 (1988). - Nekr över S i TiS 1888.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
B Oscar Stackelberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20024, Svenskt biografiskt lexikon (art av Inger Hammar), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20024
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
B Oscar Stackelberg, urn:sbl:20024, Svenskt biografiskt lexikon (art av Inger Hammar), hämtad 2024-04-16.