Meriter

3 Staël von Holstein, Christina Mathilda, f 30 maj 1876 i Kristianstad, Garnisonsförs, d 2 nov 1953 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: översten Axel Olof S o Cecilia Nordenfeldt. Elev vid Kristianstads elementärlärov för flickor 92, handelsskolestudier i Sthlm 01-02, korrespondent på advokatbyrå i Sthlm 02-05, amanuens o tf kamrer i Sthlms stads hälsovårdsnämnd 06-08, led av styr för Fören för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) i Sthlm 07-09, inskr vid StH ht 09, JK där 20 april 18, kassör i ab Billiga tomter 09-17, v ordf i Kvinnliga kontorist- o expeditfören 10-18, led av Fredrika Bremer-förb:s komm för lagfrågor 12, ordf i Sthlms kvinnliga student-fören 13-14, sekr o ombudsman i Sthlms stads lantegendomsnämnd 14-18, sekr i Sthlms stads norra hyresnämnd 16-17, lär i ekonomi o samhällslära vid Sthlms stads yrkesskola för kvinnlig sömnad 16-18, led av styr för Sthlms stads tjänstemäns fören 16-18, förste sekr i hyresnämndernas centralkansli 17-19, sekr i Sthlms stads koloniträdgårdsråd 18-19, ordf i Sthlms stads kvinnliga tjänstemäns förb 18-20, led av stadsfullm i Sthlm 19-23, av komm ang kvinnors tillträde till civil statstjänst maj 19-jan 23, lär vid Ateneums för flickor folkskolesem 19-26, vid Folkskolesem i Sthlm 19-37, deläg i advokatfirman Anden & Staél v Holstein 19, led av Sveriges advokatsamf 21, ägare av egen advokatbyrå i Sthlm 23-45, led av styr o kassaförvaltare i Fredrika-Bremer-Förb 23-46, av styr för Sv kvinnors nationalförb 23-30 o 32-48, ordf i International council of women's permanenta lagkomm 38-47. - Iqml 46. - Ogift.

Biografi

Mathilda S blev 1921 ledamot av Sveriges advokatsamfund som andra kvinna i Sverige; den första var Eva Anden som antogs 1918. Liksom Anden hade S en lång och svår väg att vandra innan hon blev advokat. De tog också bägge starka intryck av den förnedrande behandling som docenten Elsa Eschelsson (bd 14) utsattes för vid UU och hennes tragiska öde som slutade med självmord. Eschelsson blev en förebild för den första generationen av kvinnliga advokater.

Advokatsamfundet, bildat 1887, hade i sina stadgar inga bestämmelser som ute- slöt kvinnliga sökande. Ett hinder för kvinnliga jurister låg dock i de regler i rättegångsbalken från 1734, där det ifråga om rättegångsombud stadgades att dessa "skole vara oberyktade redlige och förståndige män". Detta tolkades på olika sätt vid olika härads- och rådhusrätter. Vissa domstolar tillät kvinnliga rättegångsombud medan andra inte gjorde det. Att få en lagändring till stånd där ordet "män" ändrades till "medborgare" eller "person" visade sig svårt. Anföranden i riksdagen och remissyttranden från olika instanser var ofta starkt negativa eller känslomässiga, ibland bådadera. Andringsförslagen godtogs dock av riksdagens kamrar och en ny lag trädde i kraft 1898.

Det bör påpekas att det vid denna tid var vanligt att rättegångsombud saknade juridisk skolning. S k sakförande och "brännvinsadvokater" dominerade bland ombuden. Advokattiteln hade en dålig klang eftersom många juridiskt oskolade personer använde sig av den. Jurister som var rättegångsombud och suttit ting använde hellre titeln vice häradshövding. Först från 1948 förbehålls titeln advokat ledamöterna i Sveriges advokatsamfund.

S började sin yrkesbana som korrespondent på en advokatbyrå i Sthlm och hade sedan lägre administrativa tjänster i den kommunala förvaltningen. Genom självstudier och privatundervisning skaffade hon sig de nödvändiga kunskaperna för inträde vid StH. Där avlade hon jur kand-examen 1918 efter att ha fått dispens från studentexamen, vilken annars var ett obligatoriskt krav för inträde. Sin verksamhet som advokat inledde hon 1919 som kompanjon med Eva Anden. Kompanjonska-pet varade till 1923, då S öppnade en egen byrå.

I likhet med Anden kom S att handha en del familjerättsliga ärenden men framför allt arbetade hon med fastighetsrätt och fastighetsärenden. I sin advokatverksamhet var hon fordrande. S ställde stora krav på sig själv men också på de biträdande jurister som från tid till annan arbetade hos henne. Hon förutsatte att ärendena sköttes oklanderligt, juridiskt och personligt korrekt men var samtidigt mycket generös och delade med sig av sina stora kunskaper till de yngre.

På familjerättens område kom S huvudsakligen att biträda klienter i samband med skilsmässor, dvs med frågor kring äktenskapsskillnad, underhållsbidrag och vårdnadsfrågor samt bodelningar vid skilsmässor och i arvsfall. Enligt 1921 års gifter-målsbalk likställdes man och kvinna i ekonomiskt och personligt hänseende, men reglerna var krångliga och därför fanns behov av juridiskt biträde. Dessa ömtåliga och laddade mål och ärenden i förening med svårbedömda underhållssituationer, vårdnadstvister, adoptionsfrågor, namnärenden och annat, gjorde att S, liksom andra praktiserande jurister, fick arbeta under tidvis svåra förhållanden och med svårhanterliga fall. Till detta kom att en av parterna, oftast kvinnan, levde under små ekonomiska förhållanden och många gånger hade svårt att kunna betala för sig.

S engagerade sig tidigt i kvinnosaksfrågorna, särskilt arbetet för kvinnans politiska rösträtt. Som kvinnlig akademiker, bl a ordförande i Sthlms kvinnliga studentförening, deltog hon också i ansträngningar- na för att undanröja den lagstiftning som uteslöt kvinnor från statlig tjänst. Frågan aktualiserades i det intensiva reformarbete som följde på första världskrigets slut, och 1919 lät regeringen tillsätta den s k behörighetskommittén under ordförandeskap av Emilia Broomé (bd 6). Det var den första k kommitté som leddes av en kvinna. S var ledamot av kommittén, närmast som representant för Akademiskt bildade kvinnors förening och Fredrika-Bremer-Förbundet, där hon sedan 1912 särskilt arbetat med lagstiftningsfrågor. Kommitténs betänkanden resulterade i 1923 års s k behörighetslag. Därigenom blev kvinna likställd med man i fråga om behörighet att inneha statstjänst, med vissa undantag för militära och polisiära befattningar liksom för prästämbetet.

S:s var äldst i en syskonskara om tolv barn och efter sin fars död 1908 fick hon i större eller mindre utsträckning ta hand om och försörja yngre syskon. Detta bidrog förmodligen till att hon aldrig kom att gifta sig. Senare i livet delade S hushåll med fastighetsmäklaren Ingegerd Palme (bd 28, s 602).

Författare

Magnus Ullman

Arkivuppgifter

Brev från S i GUB o LUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk}. Målsmanskapet och kvinnans ställning inom äktenskapet enligt gällande svensk rätt. Sthlm: Ekman, 1908. 46 s. (Skrifter utg av centralstyrelsen i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, 3). — Vår äktenskapslagstiftning. Några synpunkter och önskemål. Sthlm 1911. 8 s. - Kommentar till nya hyresreglingslagen. Sthlm: Fritzes bokfört., 1942. 113 s.

Tryckta arbeten (bidrag): Jordbrukskreditföreningar (Social tidskrift, årg 11, 1911, s [97]-103). - Synpunkter med anledning av den nya äktenskapslagstiftningen (ibid, 15, 1915, s 165-169). - Hyresnämnderna i Stockholm. Några resultat av deras verksamhet och erfarenheter av hyresstegringslagens tillämpning (ibid, 17, 1917, s 381-389). - Carl Lindhagen och våra kvinnofrågor (Carl Lindhagen tillägnas denna bok som en hyllning på sextio-årsdagen 17/12 1920, Sthlm: Sv Andelsförl, 1920, s 159-165). Bidrag i Hertha 1915, 1917-20, 1923-26, 1929-30, 1932, 1934-35, 1939-40,1942-44 (23 bidrag).

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 15 mars 1918, nr 31, RA.V Lundgren, Våra första kvinnliga advokater (Från advokatens verkstad: uppsatser utg med anledn av Sveriges advokatsamfs 100-årsjubileum 1987, 1987); U Manns, Den sanna frigörelsen: Fredrika-Bremer-Förb 1884-1921 (1997); SMoK; Sthlms stads- fullm 1913-1938 (1938); M Ullman, Kvinnliga pionjärer verksamma i Sverige (2004); G Wieselgren, Den höga tröskeln: kampen för kvinnas rätt till ämbete (1969); C Österberg, I Lewenhaupt o A G Wahlberg, Sv kvinnor: föregångare, nyskapare (1990).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
C Mathilda Staël von Holstein, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20030, Svenskt biografiskt lexikon (art av Magnus Ullman), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20030
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
C Mathilda Staël von Holstein, urn:sbl:20030, Svenskt biografiskt lexikon (art av Magnus Ullman), hämtad 2024-04-25.