Georg Stiernhielm

Född:1598-08-07 – Vika församling, Dalarnas län
Död:1672-04-22 – Nikolai församling, Stockholms län

Riksdagsledamot, Poet, Fornforskare, Krigsråd


Band 33 (2007-2011), sida 431.

Meriter

Stiernhielm (före adl Olai, Olofsson, Lilia), Georg (Jöran), f 7 aug 1598 i Vika, Dalarna (J O Åkersteins geneal:er, RHA), d 22 april 1672 (Åkerstein; bet för själaringn s d i Sthlm, Nik). Föräldrar: bergsmannen o fogden över Österdalarna Olof Markvardsson o Karin Mattsdtr. Studier vid Johannes Rudbeckius' privata kollegium i Uppsala 12–13, vistades sedan huvudsakl utomlands till 26, inskr vid univ i Wittenberg 9 nov 14, vid univ i Greifswald 17 sept 15 o vid univ i Helmstedt 2 jan 16, disp i Greifswald 9 jan 16 o 28 juni 25, lektor i etik o politik vid Västerås gymn sept 26, lär vid Collegium illustre, Sthlm, 26–våren 28, kanslist i K kansliet 18 juli 28, korrespondenssekr vid sv armén i Preussen 28, referent i K kansliet 29, assessor vid Hovrätten i Dorpat 30, v president där 30 aug 48 (tilltr ej), lantdomare i Dorpats, Walks o Werros distr, Livland, 10 nov 30–38, adl 14 aug 31 (introd 32), assessor i Livländska överkonsistoriet 33–46, v direktor där 35–36, led av lagkommissionen nov 42–43, deltog i riksdagarna 43, 44, 50, 54, 59/60, 60, 64 o 68, antiquarius regni (riksantikvarie) 1 sept 48–17 febr 52, tillika custos archivi 22 nov 49–56, ordf i livländska gränskommissionen mars–okt 52, lantdomare i Trondhjems amt 12 maj 58 (tilltr ej), led av Reduktionskoll 14 dec 60–hösten 62, krigsråd i Krigskoll från 27 febr (tilltr 1 aug) 61, direktor (preses) för Antikvitetskoll från 17 dec 66, generaldir över rikets mått-, mål- o viktväsen från 27 april 67. – Led av Royal society, London, 69.

G 3 jan 1630 (uppg från S:s familjearkiv i Vasula, Estland, enligt A Stilles anteckn:ar i interfolierat ex av G Anrep, Sv adelns ättartaflor, LSB) m Cecilia Bure, f 23 nov 1603 (S:s familjearkiv i Vasula) i Värmdö, Sth (J Buræus, Bureätten, Genealogica 53, uppsl 41, RA), d 4 nov 1663 (S:s familjearkiv i Vasula), dtr till kyrkoherden Laurentius Engelberti Buræus (bd 6, s 688) o Märta Eriksdtr.

Biografi

S föddes i Vika sydöst om Falun. Att Dalarna var viktigt för honom framgår av att han i dikten Discursus astropoeticus låter Dalarna företrädas av Hercules, hjälten i hans främsta dikt och föremålet för mycken spekulation. Visserligen erkände S att han inte förstod dalmålet, men han syftade då troligen på övre Dalarnas tungomål.

S tillhörde på fädernet en gammal frälsesläkt som enligt Rasmus Ludvigsson (Genealogica 20, f 64v–65r, RA) hade inkommit från Danmark. Under senmedeltiden och vasatiden framträder den som en av de ledande bergsmansdynastierna vid Kopparberget i Dalarna. Släkten förde en sexuddig stjärna i vapenskölden och som hjälmprydnad, samma vapen som beskrivs i S:s sköldebrev och avbildas på riddarhusskölden, vilket förklarar S:s val av namnet Stiernhielm efter adlandet. Flera av släktmedlemmarna innehade uppdrag inom den lokala förvaltningen och rättskipningen vid Kopparberget och S:s farfars far Olof Markvardsson (stjärna) nämns 1543 som domare över Dalarna. S:s farfars bror Jöran Olsson (d 1606) var hertig Karls fogde över arvegodsen i Strängnäs stift och Västmanland m fl fögderier. Till samma släkt hörde även västeråsbiskopen Otte Svinhuvud (d 1522) – vars tillnamn dock återgår på hans mödernesläkts vapenbild – och dennes bror bergsfogden Kristoffer Olsson vid Kopparberget som var kusiner till S:s farfars far. Den senare nämns som en av häradshövdingen Måns Nilssons (Svinhuvud) i Aspeboda (bd 26) antagonister under sturetidens partistridigheter. S:s far Olof Markvardsson (d 1647) var bergsman vid Kopparberget och ägare av gården Diskarvet i Knivabygden, Vika. Han tjänstgjorde även som kronans fogde i Österdalarna under åren 1616–20.

Ursprungligen hette S Jöran Olofsson, men han kallade sig under studietiden Georgius Olai Vicheus Cuprimontanus och senare använde han efternamnet Lilia efter sin farfars mor Kerstin Andersdotters (Lillie af Ökna) släkt – S:s farfar var kusin till riksrådet Knut Lillie (bd 23). Måhända hade S varit elev vid Västerås skola innan han 1612–13 bevistade Johannes Rudbeckius' (bd 30) privata kollegium i Uppsala, Därefter studerade han vid olika utländska universitet: Wittenberg, Greifswald och Helmstedt; en likpredikan uppger även Strassburg och andra universitet, ovisst vilka. Troligen har S någon tid vistats i Holland, då sannolikt i Leiden. Det finns också i S:s skrifter vittnesbörd om kunskap i italienska förhållanden, vilket kan tyda på att han studerat i Padua.

Vintern 1624 var S hemma igen och biträdde Rudbeckius, som då var biskop i Västerås. I en väns disputation s å tryckte han sin första dikt, en dikt på latin om dygdens och lustans väg. Den utmärkta dikten förebådar hans sv storverk Hercules. S stannade inte länge i Sverige utan begav sig på hösten, som domkapitlets stipendiat, åter till Greifswald, där han disputerade i juni 1625.

I sept 1626 anställdes S som lektor i etik och politik vid gymnasiet i Västerås, där han endast stannade en kort tid. När Johan Skytte (bd 32) skapade en bildningsanstalt i Sthlm för unga adelsmän, ett Collegium illustre, kallade han S till lärare där. Detta blev betydelsefullt för framtiden och ledde S definitivt från den teologiska karriären. Tjänsten som lärare varade dock inte länge. Sommaren 1628 var S korrespondenssekreterare hos de sv trupperna i Preussen och hösten följande år blev han referent i kansliet i Sthlm. I jan 1630 gifte han sig med Cecilia Bure, en släkting till Johan Bure (bd 6), vars spekulationer om språk och filosofi fick stor betydelse för S:s tänkande.

Johan Skytte ingrep åter avgörande i S:s liv, då han 1630 som generalguvernör i Livland tog S med sig och gjorde honom till lantdomare och assessor vid den nygrundade hovrätten i Dorpat (Tartu). Där kom S – dock med långa avbrott – att stanna till 1656. Som ett bevis på den aktning S vunnit bekräftade Gustav II Adolf 1631 hans adelskap. S antog vid introduktionen följande år namnet Stiernhielm i stället för Lilia. Det dröjde dock flera år innan S fick helt ordnade levnadsvillkor i Dorpat. Efter många förvecklingar kom han 1640 i besittning av godset Vasula någon mil norr om staden. Vasula förblev sedan i S:s ättlingars ägo ända Ull 1921.

S:s efterlämnade papper vittnar om att han på många områden, under inflytande av olika esoteriska läror, utvecklade nya idéer. Vissa spekulationer gällde språket som system. 1625 har S daterat idéer om hur språket består av fasta element – S räknar med 68 – som kan bytas ut mot synonymer som en modul att bygga upp språket med. En inspirationskälla var renässansens många försök att skapa chifferskrift. Parallellt med detta arbete tycks S från 1630 ha laborerat med ett annat, liknande, där han utgår från Raimundus Lullus och olika retorikhandböcker. Här är det hela satser som varieras. Systemet har magiska konnotationer, som är svåra att förstå men som framgår av att de olika variationerna förbinds med planettecknen. Småningom utvecklades de fragmentariska spekulationerna till ett fullständigt system, 1645 kallat Proteus rhetoricus. Idén om hur språket kan uppfattas som uppbyggt av fasta, utbytbara element, liknar dem man finner i Port-Royalgrammatiken och den moderna transformationsgrammatiken. Carl Ivar Ståhle har visat att S:s tankar om språket som system har tillämpats i hans sv diktning.

S:s tankar om språket är mångahanda och vittnar om ett stort engagemang. Som en av de första framförde han tanken på släktskap mellan ungerska och de östersjöfinska språken. Språkpatriotismen hos S visade sig i en på många områden demonstrerad vilja att ersätta gängse latinska termer med svenska. I bevarade listor finner man förslag på sv grammatiska termer som skulle ersätta de latinska. Så föreslår han "Bögnings-Wijs" för conjugatio och "Eenständigt Namn" för substantiv. Dessa förslag kom inte att få någon betydelse; de var inte ens kända av senare språkmän. Andra spekulationer rörde språkens ålder. Svenskan stod enligt S framför andra språk, då det gick direkt tillbaka till arameiskan, som var det urspråk Adam talade. Liknande anspråk beträffande tyskan hade framställts av bl a Schottelius, men S företrädde en originell uppfattning. Med utgångspunkt i Platons Kratylos menade han att alla ord gick tillbaka på rötter där ljuden direkt återgav tingen. Liksom tingen bildar avtagande serier av liv, ljus och rörelse gör språkljuden det. Högst står vokalerna, som är immateriella, medan konsonanterna har mer eller mindre av materia i sig. L uttrycker enligt S något lätt och lekande, medan MA förbinds med död och förgängelse. Dessa tankar om ljudens symbolvärde har i hög grad bestämt S:s ordval i den sv diktningen (Ståhle 1951).

1640-talet innebar stora förändringar för S. Ödesdigert för hans framtid var vad som hände i juli 1641 vid ett barnsöl, där S var gäst. Berusad kom han i bråk med andra gäster och fick då en så svår skada i högerhanden att han inte mer kunde skriva med den. Småningom lärde han sig skriva med vänster hand.

Handskadan kan ligga bakom den omorientering i S:s liv som nu är tydlig. Hösten 1642 reste han till Sthlm, där han kom att stanna i tre år. S fick olika uppgifter i huvudstaden; han deltog i riksdagarna och blev ledamot av lagkommissionen, varvid han bl a ålades att låta trycka de medeltida Västgötalagen och Sörmlandslagen. Ingen av lagarna trycktes dock vid denna tid. Först 1663 gav S ut Västgötalagen, i en edition "som i självsvåld och slarv söker sin like" (Lindroth 1975, s 308). Men studiet av lagarna fick stor betydelse för S:s syn på sv språket. Han ville ge språket en nationell inriktning genom bruket av fornorden. 1643 gav han ut ett lexikon över de gamla orden, Gambla Swea och Göta Måles Fatebvr. Detta arbete omfattar bara bokstaven A och var tänkt att följas av flera volymer. Fornorden är hämtade från de gamla lagarna men också från isländskan – S kände ingen skillnad.

De uppgifter S ålagts gav ringa ekonomisk utdelning, men under tiden i Sthlm fick han en vänkrets. Detta blev av betydelse när han många år senare återkom till huvudstaden.

S omfattade, liksom Johan Bure, en "götisk" syn på sv språket. I boken Anti-Cluverius (tr 1685) gendrev han Phillippus Cluverius' uppfattning att Preussen var goternas hemland. I stället var svenskarna det folk antiken kallat hyperboréer, och sv språket det äldsta språket och modern till alla andra språk. Samma tankar finner man i ett par andra postumt utgivna verk, De hyperboreis (tr 1685) och De Othino (Om Oden; tr 1763).

1644 gav S ut en skrift i ett helt annat ämne och på svenska, Archimedes reformatus. S prisade här matematiken som konsten att lära känna skapelsens väsen. Gud har, som Vishetens bok lär, skapat allt med hjälp av mått, tal och vikt. S:s arbete handlade om konsten att pröva legeringar men pläderade också för en standardisering av enheterna för mått och vikt. S framstår här som en föregångsman i den sv metrologien. 1648 uppgav S att han uppfunnit "en tillförende ohörd Gyllene Proberstav", medelst vilken man kunde bestämma finheten i olika mått. S arbetade sedan vidare med standardiseringen av mått och vikt och konstruerade en mätstav, som han kallade "Carl-stav" eller "Linea Carolina" och 1657 tillägnade Karl X Gustav. Senare beskrev han också bruket av staven, bl a i Baculus Carolinus, som han 1663 tillägnade Karl XI.

Archimedes reformatus inleds med två sonetter, en hyllningsdikt till drottningen och en mycket märklig emblemadsk dikt, Emblema authoris, där silkesmasken som dör när den spinner sin puppa, blir en sinnebild för konstnären, som själv dör när han skapar sitt bestående verk.

De båda dikterna är på svenska. Fram till 1643 hade S endast använt latin för sin poesi. Men detta år uppvaktade han drottning Kristina med en sv hyllningsdikt och året därpå med ännu en. Dessa dikter avsåg troligen att fästa uppmärksamheten på poetens förmåga. Men det är sannolikt att det var vid denna tid han började skriva det som skulle bli hans främsta verk, den stora dikten om Hercules. Det finns skäl att anta att diktens allvarliga varningar för ruset har sin grund i en uppgörelse med det liv som 1641 fått så allvarliga följder för S.

När S 1645 återkom till Livland hade han som erkänsla för sina insatser erhållit en donation av jord och byar i Ingermanland. Ett av godsen i Ingermanland kallade han Stiernlund och uppehöll sig tidvis där. Utnämnd till antiquarius regni, riksantikvarie, 1648 begav sig S till Sthlm för att tillträda tjänsten men skickades strax till Nederländerna för att inköpa böcker. Åter i Sthlm våren 1650 deltog han intensivt i drottning Kristinas hovliv, där festerna nu, efter Westfaliska freden, kom i tät följd. S fick i uppdrag att skriva de sv poetiska texterna till de baletter som uppfördes hösten 1649 och nyåret 1651, Then fångne Cupido, Freds-Afl och Parnassus triumphans. De tryckta texterna fungerade som ett slags program, där publiken kunde få hjälp att följa och tolka den "handling" som de dansande framförde på scenen. Den gamla uppfattningen att skådespelarna under dansen reciterade eller sjöng det som står i texterna är alltså felaktig. Möjligen har de partier som uttryckligen talar om sång verkligen också sjungits. S gick i sina texter långt ifrån de franska och tyska parallelltexterna. Hans dikter står poetiskt högt över dem. Sin konst utvecklade han inte minst genom bruket av olika versmått och stämningslägen.

I aug 1651 reste S tillbaka till Livland och vistades sedan mestadels i Ingermanland. Ett avbrott skedde 1653–54, då S var i Sthlm. Hösten 1653 försiggick den mycket omtalade disputationen med Johannes Terserus om tolkningen av Första Mosebok, och på försommaren 1654 begav han sig till Uppsala, väl för att bevista Kristinas tronavsägelse och Karl X Gustavs kröning. I UU:s konsistorieprotokoll för 16 maj återfinns en uppgift om att S "tillika med son blivit på lagligt sätt arresterade här i staden". Om S verkligen blev arresterad och inte kunde bevista ceremonierna är okänt liksom för vad han anklagades. Några brev från denna tid finns inte att tillgå. Senare detta år återvände S till Livland, men 1656 fick han fly till Sthlm, sedan ryssarna intagit Dorpat och bränt Vasula. Nästan utblottad var S till en början hänvisad till vännernas hjälp. Några av dem tackade han i en utmärkt dikt på latin, Idyllion Anacreonticum. 1657 fick S bo på Bengt Skyttes gård Marby.

Gång på gång hade S under årens lopp tagit upp arbetet på Hercules. Ändringarna och de stora tilläggen kan studeras i Johan Ekeblads (bd 12) avskrift av diktens första hälft och Christopher Ekeblads (bd 12) av hela dikten, liksom i ett par imitationer. En jämförelse mellan de olika versioner som på så sätt kan beläggas visar att S i många fall har prövat olika formuleringar, förkastat och ersatt med andra men ibland gått tillbaka till det ursprungliga. Efterhand gjorde han stora tillägg. Viktigt nytt i den sista versionen är den s k Dygdekatalogen i Dygds tal och de breda beskrivningarna av fru Lustas barn. 1658 trycktes Hercules i Uppsala. Avsättningen var så god att tryckaren gjorde en ny upplaga på 500 exemplar och själv lade beslag på vinsten. Detta ledde dock till att tryckaren åtalades och dömdes att ersätta S.

I Hercules ställs efter antikt mönster den unge halvguden Hercules inför valet mellan lasten och dygden. Lasten personifieras av en kvinna, Fru Lusta, men hon har i sitt sällskap tre döttrar och en son, som beskrivs utförligt i diktens exposé. Huvuddelen av dikten utgörs av två långa tal: först fru Lustas förföriska tal om sin angenäma väg, sedan Dygds likaledes långa tal om dygdens steniga väg. När Hercules hört Lustas tal är han på språng och vill följa henne men han hejdas av Dygd. Vad han gör efter hennes tal sägs inte utan lämnas åt läsaren. Dygds tal är i mycket vad man i retoriken kallar refutatio: punkt för punkt bemöts Lustas argument. I bådas tal inskärps medvetandet om det mänskliga livets förgänglighet. Lusta börjar sitt tal med några rader om dödens makt som i kraft och sinnrik uppbyggnad är enastående i sv poesi, Dygd slutar sitt med att påminna om hur åldern alltmer bryter ner kroppen.

I sin latinska poesi hade S länge med förkärlek odlat anagrammet. Genom att kasta om bokstäverna i ett ord eller namn sökte S utvinna nya betydelser. Ett exempel är dikten över Danmarks nederlag i slaget vid Femarn 1644. Ordet danus, dansk, utvecklas till "Danus in Sunda nil habet nisi nudas undas", dvs dansken har i Sundet intet annat än nakna vågor. I en dikt på 17 hexameterrader presterade S inte mindre än 42 anagram på ordet veritas, sanning. Särskilt ägnade han sig åt att bilda anagram på personnamn, t ex på sönernas namn. Det är väl osäkert om S verk- ligen menade att det låg någon betydelse därunder eller om det bara var lek med ord. Ett par gånger dolde S uppgiften om författaren under mer eller mindre genomskinliga anagram på sitt namn. Allt detta och mycket annat vittnar om att S såg diktning som en lek med språket – han använder själv ordet "ludus" någon gång.

En kulmination av detta sätt att arbeta med språket utgör den mer än 800 rader långa dikten Discursus astropoeticus, som S skrev 1658. Dikten skildrar i allegorisk form skeendena 1657-58 fram till Roskildefreden. Landskap och stater uppträder under namn av gestalter ur mytologien som Mars, Neptunus och Hercules och stjärnbilder som Coma Berenices (Berenikes' hår). Dikten börjar med dispyter mellan Satyrus de Naskia (Skåne) och representanter för angränsande landskap men scenen vidgas sedan alltmer, så att Europas alla stater omfattas. Företrädarna för varje provins talar sitt eget språk; så talar t ex företrädaren för Finland finska. Huvudparten av dikten är dock skriven på svenska och latin, ofta så att svenskan används i en halv vers, latinet i andra halvan.

S hämtade här inspiration från den makaroniska traditionen företrädd av italienaren Folengo, fransmannen Rabelais och hans tyske lärjunge Fischart men också från studentpoesin. Språkblandning var i och för sig inget nytt i S:s poesi, den förekommer bl a i Hercules. Men i detta fall utgjorde språkblandningen och leken med orden själva fundamentet. Discursus astropoeticus är makaronisk inte bara i det avseendet att språken blandas. Ofta förses sv ord med latinska ändelser och laborerandet med språket är nästan halsbrytande. Ordet russus (rysk) ger upphov till "sus in rure suo", ett svin i sitt land. Discursus astropoeticus trycktes inte under S:s livstid – utvecklingen efter Roskildefreden gjorde snabbt dikten inaktuell – men den spreds i många avskrifter. Dikten är en av den sv poesins märkligaste skapelser och kan närmast jämföras med Joyces Finnegans Wake.

Länge gällde S för att ha skrivit den stora hexameterdikten Bröllops beswärs Ihugkommelse. 1914 ifrågasatte Johan Nordström (bd 27) vältaligt och med ett uppbåd av argument denna attribution. Flera andra forskare instämde, bl a anfördes att den misogyni som präglar bröllopsdikten vore oförenlig med den positiva människosyn som återfinns i Hercules och i de filosofiska fragmenten. En ingående undersökning av språkstrukturen visar emellertid på stark likhet mellan Bröllops beswärs Ihugkommelse och S:s autentiska dikter, en likhet som inte kan spåras hos de poeter som imiterade S. Det tycks vara mer sannolikt att S har skrivit bröllopsdikten än att någon imitatör av hans stil gjort det. En hypotes är att S har skrivit dikten för någon annans räkning; det kunde förklara att bröllopsdiktens diktjag framställer sig som ogift. Då Bröllops beswärs Ihugkommelse innehåller fraser som återfinns inte bara i Hercules utan också i Discursus astropoeticus är det rimligast att tänka sig att den skrivits efter 1658.

1658 uppsökte S Karl X Gustav och överlämnade då till honom Hercules och Linea Carolina. Kungens gunst visade sig i att S utnämndes till lantdomare i det nyerövrade Trondhjems amt. Men S hann inte längre än till Sundsvall, innan erövringen förlorades. Han fick nu åter tjänster i Sthlm, bl a som ledamot av regeringsutskottet vid riksdagen 1660. S å blev han ledamot av Reduktionskollegiet och året därpå krigsråd. Det vore synd att säga att han skötte sina tjänster väl: han kom sällan dll Krigskollegiets sammanträden. Efter att under lång tid ha bott hos andra beslöt S sig 1664 för att bygga ett eget hus på Norrmalm.

S:s stora insatser inom metrologin gjorde honom till en bitter fiende till Anthoni Grill (bd 17, s 276) som svarade för rikets mått, mål och vikt och hade titeln riksguardien. S levererade i en latinsk dikt en dräpande kritik av Grill, där han leker med namnet Grillus, latinska ordet för syrsa. Regeringen utnämnde S till oavlönad generaldirektör över mått- och målväsendet. Han uträttade dock som sådan föga.

Under 1650-talet utvecklades, steg för steg, S:s fascinerande, originella världsfilosofi. I sin ungdom hade han – som alla – skolats in i den ännu rådande aristoteliska världsuppfattningen. Redan tidigt, åtminstone kring 1630, förefaller han dock ha orienterat sig åt andra håll. Tysken Johannes Alstedius fick honom att hysa en större tilltro till människans förnuft än som var förenligt med luthersk ortodoxi. Som ung studerade S planeternas ställning och konstruerade horoskop som visade honom som en utvald. S hade bl a fäst sig vid att hans födelsedag, 7 augusti, också var Apollos födelsedag. När han på 1650-talet utvecklade sin självständiga naturfilosofi stegrades hans självkänsla ännu mer. Han såg sina resultat som frukt av sitt eget snille och en särskild gudomlig ingivelse.

S:s starka självkänsla gjorde att han menade sig kunna besegra de båda stora hindren för människans eget tänkande: de förutfattade meningarna och de gamlas auktoritet, som i samverkan hindrade alla människans försök att nå längre än vad de gamla gjort. Från aristotelismens grundläggande syn på materia och form som de två huvudprinciperna vände S sig till pla-toniserande renässansfilosofers läror. Stor betydelse för S fick två inhemska tänkare, Johan Skytte (bd 32), som 1626 kallade honom till lärare vid Collegium illustre och gjorde honom till informator för sina barn, och mystikern Johan Bure. Båda var uttalade antiaristoteliker. Skyttes syn var bestämd av ramismen och dess betoning av filosofiens statsnytta. Bure hemföll åt ivrigt studium av kabbalistik och mystik i den platonska traditionen. Kabbalistiken tog S dock avstånd från. När Descartes 1649 kom till Sthlm träffade han S och blev enligt uppgift imponerad av hans tänkande. Men själv uttalade sig S kritiskt om mycket av den franske filosofens läror.

Under åren i början av 1650-talet, då S levde i relativ isolering i Ingermanland, tog han upp sin ungdoms tankar om naturfilosofin och utvecklade dem mer systematiskt. Han såg i naturen en hemlig bok som det var människans uppgift att tolka. S hade nu lärt känna Giordano Bruno, och han var sannolikt den förste i Sverige som omfattade tanken om många besjälade världar. Större betydelse för S fick dock Adam Comenius. Fundamentet i den syn S företrädde på 1650-talet utgjorde en nytolkning av skapelseberättelsen. Ur Natten, det tomma Intet, framgick urmaterien, som sedan fick form av den andra principen, själen, som i ett utflöde av Guds väsen lade ned tingens idéer i materien. För att förverkliga dessa krävdes det gudomliga ljuset, Lux, som han kallar risus mundi, världens leende. Därmed skapades en fulländad symfoni. I studiet av denna kan människan nå det gudomliga och rentav bli Gud lik.

S gav sina tankar olika tidar, men en i olika former återkommande är Peplum Minervae, Minervas mantel. S såg världen som en mantel vävd av vishetsgudinnnan Minerva. I symboliken spelade myten om Arachne, spindeln, och Minerva en central roll. Spindeln blev en sinnebild för människans tankeskapande: liksom spindeln skapar filosofen av sig själv en sinnrik vävnad. Tanken är släkt med den som uttryckts i Emblema authoris. En senare version av sin naturförklaring, daterad 1652, gav S titeln Monile Minervae, Minervas halskedja, en titel som mer betonade sammanhanget i skapelsen. S omtalade 1656 detta verk som färdigt i ett brev till Karl X Gustav. Någon publicering skedde dock inte. Fråga är om de fragment som bevarats är delar av ett fullständigare arbete, så som Nordström antog, eller bara är samlingar av delvis disparata tankar.

Övertalad av Samuel Jonas Columbus (bd 8) lät S 1668 trycka en samling av sin sv poesi under titeln Musas Suethizantes Thet är Sång-Gudinnor, Nu först lärande Dichta och Spela på Swenska. Samlingen innehåller Hercules, hyllningarna till Kristina och balettexterna samt några smärre dikter. Däremot finns inte den makaronis-ka Discursus Astropoeticus med och inte heller Bröllops beswärs Ihugkommelse.

Från de sista tio åren av S:s liv finns få uppgifter om hans verksamhet. Ett uppdrag som ålades honom som riksantikvarie var att ge ut Ulfilas gotiska bibelöversättning. Arbetet gick dock långsamt och först 1671 trycktes Codex argenteus. S följde den gotiska text Franciscus Junius publicerat 1665 och det han åstadkom var huvudsakligen parallelltexter på isländska, svenska och latin.

S:s sista år präglades av sjukdom och ekonomiska bekymmer. När han avled 1672 blev det tvister mellan arvingarna, och begravningen skedde först i juni 1674, sedan staten beviljat medel till omkostnaderna, detta med tanke på att den avlidne haft medel innestående hos kronan.

Eftervärldens syn på S har varierat. Samuel Columbus, som stod S nära under hans senare år, har karakteriserat honom som en stoiker som med filosofiskt lugn höjde sig över livets vanskligheter och, som han sade, vixit dum vixit laetus, "levde glad så länge han levde", men också som den sökande som kom att uttrycka tvivel på kristendomen. Uppfattningen att S som självständig tänkare ifrågasatte centrala delar av kristendomen, kom, underbyggd av djuplodande studier i S:s tankevärld, också att företrädas av Johan Nordström. Dennes lärjunge Sten Lindroth menade att S efter långt studium av den hedniska spekulationen kommit att lämna kristendomen. I två avseenden har denna syn senare reviderats. Per Wieselgrens publicering av de juridiska handlingarna i Dorpat och S:s brev visar en man som långt ifrån att vara stoiskt vis frenetiskt drev sin sak i rättegångar och fyllde breven med beskyllningar och klagan. Sven Delblanc och Kurtjohannesson har med olika argument gendrivit tesen att S skulle ha lämnat kristendomen. Att Dygd i Hercules inte talar om frälsning utan om evig ära är självklart, om man tänker på att det rör sig om tal till den grekiske halvguden Hercules.

Något som bidrar till svårigheten att bedöma S:s insatser på flera områden är att mycket av det han gjorde aldrig fullbordades utan stannade vid fragment. Det gällde både hans naturfilosofi och hans idéer om språket. Det forskaren har att gå efter ligger outgivet och oordnat i de stora samlingarna i KB. Tankar rörande samma ämne återfinns ofta på helt olika ställen och det är sällan de är daterade eller kan dateras. S förefaller överhuvudtaget ha haft en motvilja mot att publicera sina verk. Vi vet att det gällde Musae Suethizantes men det kan också röra annat.

S kom tidigt att bilda ett mönster för sv poesi. Redan på 1650-talet imiterade tillfällesdiktarna honom i bröllops- och gravdikter. Efter 1658 ser man också talrika spår av Hercules. S:s främsta lärjungar var en grupp poeter som framträdde i Uppsala vid mitten av 1660-talet med Samuel Columbus, Urban Hiärne (bd 19) och bröderna Wollimhaus som främsta namn. De använde sig alla, mer eller mindre, av den utpräglade nominalstilen med hög grad av samordning och ett intresse för det unika ordet, ofta hämtat från fornspråket, som utmärker S:s stil. Då denna stil också i väsentliga drag finns hos den av S oberoende Lars Wivallius, kan den kallas den sv renässansstilen. Redan omkring 1670 uppkom en reaktion mot denna stil. Den är tydlig hos Lucidor (Lars Johansson, bd 20) och blir allmän under 1600-talets sena decennier. Det är barocken som avlöser renässansen.

Även om den poetiska stilen tog en annan riktning behöll S sitt anseende som författare. Författaren Olof Wexionius kallade honom på 1680-talet "den Suenske Poesie-Fadren", en titel som befästes då P D A Atterbom utnämnde honom till "den svenska skaldekonstens fader". Titeln är motiverad av den roll S fått som förebild, men det vore oriktigt att förstå det som om det var S som skapat den sv poesin. Inskränker man omdömet till att gälla det för renässanspoetiken typiska var S inte däri någon pionjär. Så hade t ex alexandriner skrivits tidigare av Wivallius, och då S skrev på hexameter valde han ett versmått som redan övergivits ute i Europa. Det som motiverar den plats S tidigt fick och ännu har i medvetandet är att han ifråga om konstnärlig gestaltning av sina idéer och suggestiv användning av språkets klanger och rytmer överträffar alla andra i sin tid och framstår som en av den sv litteraturens främsta.

Författare

Bernt Olsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

S:s efterlämnade papper (ms, anteckn:ar, brev, nyck m m) i Vasulaarkivet, SA; handskr:er o anteckn:ar även i KB o UUB. Brev ull S, såväl privata som tjänsteskriv:er, har utgivits i P Wieselgren, Brev till G S (1968). - Brev från S i RA o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): DlsserLatio Politica Col-legij Nobilis uldma, de ornatu reipublica% illustribus aliquot quaestionibus, ex Divino Aristotele, & optimis quibusq.; autoribus illustrata, quam ... praeside... Jo-hanne Tr)'gophoro ... in Academia Gryphorum P. P.... vendlandam proponit Georgius Lilia ... Ad diem 28. Junij. [Akad avh Greifswald.] Gryphiswaldii 1625. (Al-binus). [ 1 ], 52 s. 8:0. - Ode alcaica gratulatoria; sum-mis in philosopluå honorib, quos, viris ... Micaeli Olavi Bostadio ... &Johanni Georgii Gezelio ... ad diem 18 Octobris, anno 1641 publice & solenniter conferebat. Dorpati Livonorum 1641. [4] s. Fol. [Undert: G. Stiernhielm. Hyllningsdikt. Omtr i: Samlade skrifter, d 1, bd 1 (1929-73), s 172-176.] - Gambia Swea-och Götha-måles fatebvr. Sthlm 1643. (Selaw). [52] s. 4:o. [Lexikon, täcker bokstaven A. Separat utg av företalet till boken:] Hr. Georg Stiernhielms Före-tahl til desz gambla Swea och Götha-måles fatebvr. U o u å. [8] s. 8:o. [Sannolikt trpå 1710-eller 1720-ta-let.] - Heroisch fägne-sång öffwer ... Christinas, Swe-riges, Göthes, och Wendes vthkorade drottnings ... frögdefulle födelses-dagh, som infaller, och siuttonde gången lyckligen opfylles, then 8. decembr. anno 1643. Medh tilbörlig wyrdning och devotion i iambi-co-heroisk alexandrin vers författat, aff en H. K. Maijtz. vnderdånige tienare. Stellata de Casside dicto. Sthlm u å [1643], (Keyser). [6] s. Fol. [Pseud. Undert: Sic voveo G. S. Även i 4:o-format u ä |1643): (Se-low), [7] s. Omtr 1668 o 1688 i: Musas suethizantes.] - Magog aramaso-gothicus serenissimas reginas Sveco-rum Gothornmq; Christinas, Gustavi Magni f., dedica-tus. Upsalias u å [ca 1643]. (Eschillus Matthias). [20] s. 4:o. — Archimedes reformatus. Serenissimas reginas Suecias consecratus. Holmiasuå [1644], (Selov). [70] s, tab, [2] pl-bl (vikta). 4:o. [Emblema authoris med åtföljande sonett (Kling-dicht ... ) omtr i Musas suethizantes 1668 o 1688. Ny uppl u å [1728): [68] s, [2] pl-bl, Fol. Faks-utg 1987: Borås: Statens provnings-anst, [68] s (varav 2 vikta bl), tab. Emblema authoris samt sonetten saknas i de bägge senare utg.] - Heroisch jubel-sång til then önskade dagh, nembligen, then 7 decembr. anni 1644. På hwilken ... Christina, Sveriges, Göthes, och Wendes drottning ... tillijka fyller sitt adertonde åhr, och lyckligen inträder til Svea-och Götha-rijkens regemente. Stältaff G. Stiernhielm. Sthlm 1644. ([Keyser]). [6] s. Fol. [Även i 4:o-format s å: [8] s. Omtr 1668 o 1688 i Musas suethizantes.] -Freds-afl. Ballet. Danssat på Stockholms slott på Hennes K. M:tz wår allernådigste drottningz födelsedagh som är den 8. decemb. anno 1649. U o u å [Sthlm 1649]. (Keyser). [15] s. Fol. [Anon. Omtr 1668 o 1688 i Musas suethizantes.] - Then fångne Cupido. Ballet. Som then högborne stormächtige drottning H. K. M:tz frw-moder til ähra danszas på Stockholms slott den 1. dagh i november månad. U o [Sthlm] 1649. (Keyser). [21] s. Fol. [Anon. Omtr 1668 o 1688 i Musas suethizantes.] - The amazoners til then stor-mächtigste drottning Christina sonetto. U o u å [Sthlm 1650. (Meurer)]. 1 bl. Fol. [Anon. Ingåräven i vissa tr av: Nachricht durch was Gelegenheit die beruhmte Königinen der Amazonen Antiope ... Sthlm u å [1650]. (Meurer). Omtr 1668 o 1688 i Musas suethizantes.] — Lycksalighetens ähre-pracht, vppå then stormächtigste drottnings Christinas högh-prijszlighe crönings fest förd aff rldder Eudemon och hans trogne gesäller Philander och Dorisel. I Stockholm, den 24. dagh i octobris månat åhr M.DC.L. U o u å [Sthlm 1650]. (Meurer). [9] s. Fol. [Anon. Existerar i 2 versioner, varav den senare, rättade, är ombru-ten o omfattar 8 s. Omtr 1668 o 1688 i Musas suethizantes.] - Virtutes repertas. The igenfundne dygders uptogh uppå then stormächtigste drottnings Christinas, lycklige crönings-fest hållit i Stockholm den 11. novemb. anno MDCL. Sthlm u å [1650]. (Meurer). [8] s, [1] vikt bl (cartelet). Fol. [Anon. I denna version har cartelettrycket även återgetts på s [3]-[5]. Det existerar också en version med cartelet endast i slutet, denna=[4] s, [1] vikt bl. Omtr 1668 o 1688 i Musa; suethizantes.] - Parnassus triumphans. Ballet, then stormächtigste Swea drottning Christina; till ähra och tienst uthi högförnäme princer och princes-sers, herrers och fruers bijwist, i store spel-salen på Stockholms slott dll en frögdefull ny-åhrs ingång danszat. Den 1. januarii. Anni novi, 1651. Sthlm u å [1651]. (Janssonius). [15] s. Fol. [Anon. Omtr 1668 o 1688 i Musas suethizantes.] - Runa suethica, duobus systematibus comprehensa, quorum primum. Exhi-bet dissertadonem de linguis, Sc vera linguarum ori-gine. Secundum. Radices universales, & omnibus feré linguis communes eruit & aperit ... [Rubr.] Uouå [1651]. [4] s. 4:o. [Anon. Provark. Omtr i D G Morhof, Unterricht von der teutschen Sprache und Poesie ... sampl dessen teutschen Gedichten ... [2. Aufl,] Liibeck u Franckfurt: Widemener, 1700, s 11-18 (3. Aufl 1718).] - GeorgI Stiernhielml Hercules. [Rubr.] Uouå [Upps 1658. (Pauli)], [48] s, [1] pl-bl (kopparstick). Tv.-8:o. [Ny uppl:] GeorgI Stiernhielml Hercules. Upsala 1658. (Pauli). [50] s. Tv.-8:o. [Om förhållandet mellan de bägge uppl se B Olssons kommentarer i G S, Samlade skrifter, d I, bd 2 (1976-87), s 12-13. Faks-uppl 1957: Hercules. Jämte efterskrift av S Lindroth och ordförklaringar av CI Ståhle. Sthlm: Almqvist & Wiksell/Geber. [56],90s. (Svenska litteratursällskapets klassikerutgåvor). (2.-3. uppl 1963-67.) Det finns ytterligare två 1600-tals tryck utan titelbl, se vidare B O, a a, s 13. Ett av dessa med rubr Gorgi [!] Stiernhielmi Hercules ([16] s) skulle kunna dateras till 1669 eftersom det möjligen tryckts tills m Cupinis och Verneris kiärleeks-krijgh ... (Villa Franca 1669); typografi o papperskvalitet är identiskt med detta även om Herculesutg har egen arksignering. Omtr 1668 o 1688 i Musas suethizantes. Ny uppl:] Ge-orgi Stiernhielmi Hercules. Eller Ett samtal emellan Dygden och Wällusten, först beskrifwit af en grek wid namn Xenophon, sedan af en latinisk poet Silius. Men sedermera widlöfftigare utfördt, och uti heroiska verser på swänska författat. Den ostadige ungdomen til effterrättelse uti sitt lefwerne. Strängnäs 1703. (Rönberg). 24 s. 4:o. [Ny uppl:] Georgi Stiernhielmi Hercules. Gbg 1705. (Hageman). [30] s. 8:o. [För uppl 1708 se nedan under bidrag. Ny uppl:] Georgi Stiernhielmi Hercules. Eller Ett samtaal emellan Dygden och Wällusten, först beskrifwit af en grek wid namn Xenophon. Sedan af en latinisk poet Silius. Men sedermera widlöfftigare vtfördt, ochvti heroiska verser på swenska författat. Den ostadige vngdomen til efterrättelse vti sitt lefwerne. Strängnäs 1716. (Lau-relius). 20 s. 4:o. [Ny uppl:] Georgi Stiernhielmi ... Hercules, eller: En sinnerik dicht, hwarvtinnan en vng person, ståndande likasom i ettwägaskel eller wä-gamöte, blifwer 1. af odygden Wällusten lockad til at följa henne på then breda, och för werlden, behageliga wägen, som stadnar i förderfwet. 2. Af Dygden troligen warnad til at se sig wälföre, och följa henne på then smala wägen, som ändteligen förer til heder och ähro. Försl sammanskrifwen af en grek wid namn Xenophon, sedan af en lalinisk poet Silius: men sedermera widlyftigare vtförd, och vti heroisk vers på swensko författad. Allom i gemen, samt i synnerhet then blomstrande vngdomen til efterrättelse och vp-byggelig nytto vti sitt lefwerne. Sthlm 1727. (Horrn). 24 s. [1] pl-bl. 4:o. [Ny utg:] Georg Stjernhjelms Hercules. Med bifogad omarb på vårt nu brukliga språk af G A Silverstolpe. Strengnäs 1808. (Segerstedt). [2], xi, 50 s. 4:o. [Originaltext o moderniserad text tr parallellt. För uppl utg 1910 se Hercules och Brölopps-besvärs ihugkommelse nedan. Ny utg:] Stiernhielms Hercules. Med kommentar utg av E Noreen. Lund: Gleerupska univ-bokh, 1936. 30 s. [Baserad på 1. uppl 1658. Ny utg 1964: Lund: Gleerup, 30 s, (Skrifter, utg av Modersmålslärarnas förening, 82). Ny utg:] Herku-les. Företal av O Lagercrantz. Teckningar av S Ale-hammar. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1946. 71 s, ill. Ny utg 1990 med tillfogande av Bröllopsbesvärs se nedan. Ny utg:] Stiernhielms Hercules i ny gestaltning. Till tresekelminnet tolkad av O Ericson. Nyköping 1948. (Södermanlands läns tidn). 17 s, ill. [Särtr ur: Högre allmänna läroverkets i Nyköping årsredo-görelse 1947/48. Texten följer ed i Samlade skrifter, d 1, bd 1 (1929-73). Ny utg:] Herkules. Nu med figurer försedd av Sven Ljungberg och ånyo tryckt i Stockholm 1951. [Sthlm:] Sällskapet Bokvännerna, 1951. [3] s, s 7-47, [4] s, ill. (Bokvännens bibliotek, 13). [Övers till tyska 1793 o 1877. Urval:] Stiernhielms Hercules. Verserna 124-162 jemte några bibliografiska anmärkningar m.m. [Af L Manderströin.] Sthlm 1871. (Norstedt). 26 s. - GeorgI Stiernhielml Idyllion anacreonticum ad viros nobiles Danielem Behmer, & Joachimum Schyttehielm secretarios regios, fratres & amicos, veros probates (GeorgI Stiernhielml Hercules, Upsala 1658, (Pauli), [4] s [=arkD]). [Ny utg:] GeorgI Stiernhielml Idyllion anacreonticum ad amicos certos & probatos. U o u å [Sthlm omkr 1668. (Meurer),]. [4] s. 4:o. [Bunden tills m vissa ex av Musa; suethizantes (1668). Ny utg:] G. Stiernhielmii Idylion anacreonticum de amicitia ejnsque funda-mento vero & genuino, scilicet virtute, et fucato sive spurio, nimirum opulentia. Uouå [Åbo 1669?] [8] s. 8:o. [Ny utg:] GeorgI Stiernhielml Idyllion anacreonticum de amicitia ejnsque fundamento vero 8c genuino, scilicet virtute, et fucato sive spurio, nimirum opulentia. [Rubr.] U o u å. [4] s. 8:o. - Mensura; reg-ni Svethias authoritate regiå, ordinatae per G S ... anno 1664. Uouå [1664], [1] pl.-bl. [Åtei ges aven i R Ohlon, Från Sliernhielms Carl-Staf till metern, Sthlm: Statens provningsanstalt, 1989, s 39.] - GeorgI Stiernhielml ... Musa? suethizantes, Thet är sång-gudinnor, nu först lärande dichta och spela på swenska, tedde i någre små werk och dichter, som på andra sijden förmäles. Cum privilegio. Sthlm 1668. (Hantschs efterlefwerska). [129] s. 4:o. [Innehåller följande dikter, vissa med eget titelbl o impressum: Hercules (Hantsch, 1668); Heroisch fägne-sång ... (eget titelbl); Heroisch jubel-sång ... (eget titelbl); The amazoners ... sonetto; Emblema authoris (ur Archimedes reformatus); Then fångne Cupido ... (Meurer, 1668); Fredz-afl ... (eget titelbl); Parnassus triumphans ... (Meurer, 1668); Lycksaligheetenes ähre-pracht ... (1668); Virtutes reperta; ... (1668); Georg Stiernhielms hälse-prijs (eget titelbl); Een alf-warsam gåta, stält til alle wackre damer (rubr). Vissa ex med avvikande, tidigare version av titelbl: Georgi Stiernhielmi... Hercules,jämte någre andre swenske rijm, och dichter, som på andre sijden förmäles, å nyo vplagde och trykte ... Sthlm 1668, (Hantschs efterlef-werska), [129] s. Vissa ex av Musa; suethizantes har de senare texterna Cupido, Fredz-afl, Parnassus, Ähre-pracht titelbl med tr-år 1687. Dessa ex har 104 s o delvis avvikande arknumrering. Se vidare Collijn, sp 888-889. Ny uppl 1688: Å nyo uplagde af B Höök, Sthlm 1688 [rättat från 1687], (Wall), [104] s. Ingår också i urvalsvolym utg 1834, felaktigt med titel Musa; suethizantes. Se vidare nedan. Dikterna ingår också i olika utg av G S:s samlade verk (1818, 1871 o 1929-73).] — GeorgI Stiernhielmi Anticluverius. sive scrip-tum breve, Johanni Cluverio Dantisco-Borusso oppo-situm: gentis Gothica; originem et antiquissimam in Scandia vel Scandinavia sedem vindicans, ut & ejus-dem De hyperboreis dissertatio brevis. Opuscula post-huma indice aucta. Holmia; 1685. (Keyser). [5] s, s 2-169, [23] s. 8:o. [Utg avj Hadorphius. Innehåll: Dissertatio prima, Qvi gothi? Et qva; vera Gothorum patria & antiqvse sedes? (s [1J-128) {Undert: G S. die 16 martij 1669); GeorgI Stiernhielmi De hyperboreis (s 129-169).] - Georg Stjernhjelms Vitterhets-arbeten, fullständigare samlade och å nyo utg af L Hammarsköld. Sthlm 1818. (Hedmanska tr). [6], xiv, [2], 297, [1] s. [1] pl-bl. 8:o. [Förutom dikter o andra skrifter av G S tidigare publ bl a i Musa; suethizantes (1668) finns följande tidigare opubl dikter: Bröllops besvärs ihogkommelse (s [99]-114) o Discursus astropoeticus mixtus & comicus seu relationes et revelatio-nes syderea; ... (s [115]—142). Bägge ingår även i Samlade vitterhetsarbeten, utg av P Hanselli (1871). Dikten Tidens seder är felaktigt attribuerad till G S. Senare ed av Bröllops ... finns i Valda skrifter (1891 med senare uppl), i J Nordström, Hvem har skrifvit Bröllops beswärs ihogkommelsze? (1914, se nedan under bidrag) samt i B Olssons ed från 1970. För dessa se nedan. En senare ed av Discursus ... finns i Samlade skrifter, d 1, bd 1 (1929-73), s 207-246.] - [Vitterhetsarbeten. Med titel:] Musa; suethizantes, thet är sång-gudinnor, nu först lärande dichta och spela på svenska ... Sthlm 1834[-35]. (Nordström). H I-IV. 32:o. ([Förtitel:] Klassiska författare i svenska witter-heten. Stjernhjelm). [Verket har oegentligt Musa; suethizantes som titel, trots att end h I-II samt delar av h III består av detta. Verket i övrigt består av dikter på svenska som ej ingår i Musa;, G S:s företal till sina vetenskapliga verk samt det anonyma Bröllops besvärs ihugkommelse.] H I. 1834. [6], v, 64, 2 s., 1 portr. H II. 1834. 86 s. H III. 1834. 72 s. H TV. 1835. 70, [4] s. — Samlade vitterhetsarbeten. Utg af P Hanselli. Upsala 1871. (Hanselli). xvi, 199 s. [Namnform: Göran Stjernhjelm. Även utg som: Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare ... D 1 (1871), se nedan under bidrag.] - Valda skrifter. Utg till text för föreläsningar af F Tamm. Upsala: [Omsl:] Akad bokh i distr, 1891. [4], 60 s. Supplement till Valda skrifter. Glossar UU Hercules ock Brölopps-beswärs ihugkommelse. 1892. [2], 17 s. [Innehåller följande dikter: Hercules; Harm-skrift, öfwer den hängde Astrild; Heroisch fäg-ne-sång; Lycksalighetenes ähre-pracht; Brölopps-beswärs ihugkommelse. Baserad på versionerna i Musas suethizantes (1668). Rev uppl 1903: Utg i ny förändrad uppl, [2], 62 s. |I denna uppl har Lycksalighetenes ... ersatts av avsnitt ur Then fångne Cupido). Glossar till Valda skrifter, Ny uppl 1903, 36 s. För uppl 1910 o senare se följande post.] - G. Stiernhielms Hercules och Brölopps-beswärs ihugkommelse jämte motsvarande partier av F. Tamms "Glossar till valda skrifter av G. S." ånyo utg af A Noreen. Upps: [Omsl:] Akad bokh, 1910. [2], 58 s. [Utgör 3., rev uppl av Valda skrifter (1891). Rev uppl:] G. Stjernhelms Hercules jämte motsvarande partier av F. Tamms "Glossar till valda skrifter av G. S." 4. omarb uppl. Upps: [Omsl:] Akad bokh, 1921 [2], 36 s. - Filosofiska fragment. Med inledn o kommentar av J Nordström. [Akad avh UU.] Sthlm 1924. (Bonniers boktr). I-II. I, Inledning. 27, ccclxi s. II, Texter och kommentarer. [3], 294 s. [Ingår även i: Svenska författare, utg av Sv vitterhetssamfundet (se Samlade skrifter nedan).] -Samlade skrifter. Utg avj Nordström, B Olsson o P Wieselgren. [1924-48:] Sthlm: Bonniers; [1951-87: Sthlm: Sv vitterhetssamf.] ([t o m 1957:] Bonniers boktr; [därefter:] Lund: Bloms boktr). (Svenska författare, utg av Svenska vitterhetssamfundet, 8). D 1, Poetiska skrifter. Utg avj Nordström o B Olsson. [Bd 1.] H 1-2. 19[29]-73. (x, 250 s). [H 1 utg avj N, h 2 av B O.] Bd 2, Kommentar. [Utg av B Olsson.] H 1-4. 1976[-87]. (729, [2] s). D 2, Filosofiska fragment. Med inledn o kommentar avj Nordström. Bd 1, Inledning. 1924. H 1-2. (27, ccclxi s). Bd 2, [Texter och kommentarer.] H 1. 288 s. [Även utg som akad avh UU, se ovan. Bd 2 saknar titelbl o är oavslutad (de sista 6 s från diss-utg saknas). Titel på bd 2 har hämtats från diss-utg.] Bd 3, Brev och inlagor. Red av P Wieselgren. 1937-57. Bd 1.1937-48. H 1-3. xii, 319 s. Bd 2, [Kommentarer.] 19[51]-57. H 4-7. 490 s. -Bröllopsbesvärs ihugkommelse. Ill av S Ljungberg, Sthlm: Sällskapet Bokvännerna, 1948. 44, [2] s, ill. (Bokvännens bibliotek, 3). [Anon. Moderniserad stavning baserad påj Nordströms ed i Samlaren 1914 (se bidrag nedan). För frågan huruvida detta diktverk bör tillskrivas G S eller ej se diskussionen ovan, s 436. Tidigast publ i: Vitterhets-arbeten (1818) - se d:o för senare utg. Ny utg:] Bröllops besvärs ihugkommelse. Lund: Gleerup, 1970. I-II. (Skrifter utg av Veten-skapssocieteten i Lund, 62-63). I, Utg med inledn, kommentar o ordkonkordans av B Olsson, lxxi, 149 s. II, En monografi av B Olsson. 236 s. [Anon. I d II, s 145-206 finns en detaljerad undersökning angående attributionen av Bröllops ... vars slutsats är att det finns större skäl att anta att G S skrivit dikten än att någon annan gjort det.] - Spel om Herculis wägewal. Utg av A Beijer o E Wessén. Sthlm: Bonnier, 1955. 125, [2] s. (Skrifter, utg av Föreningen Drottningholmsteaterns vänner, 11) (Svenska författare, utgav Svenska vitterhetssamfundet, 21). [Tills m S Colum-bus.] - Dikter. I urval o med förord av L Huldén. Sthlm: FIB:s lyrikklubb: Tiden, 1981. 60 s. (FIB:s lyrik- klubbs bibliotek, 220). [Urval ur: Samlade skrifter, d 1, bd 1 (1929-73).] - Herkules och Bröllopsbesvärs ihugkommelse. Företal av O Lagercrantz. Sthlm: Fabel, ti å [1990]. 66, [2] s. (Fabel pocket, 2). [Nyutg av Herkulesutg från 1946 (se ovan) med tillfogande av Bröllopsbesvärs ... ] - 1 avh som resp vid univ i Greifswald 1616 (preses A Christiani), se N V E Nordenmark, Astronomiens historia i Sverige intill år 1800. Suppl. 2: J Nordström, Bibliografiskt supplement, Upps 1965, sp 74-75 [namnform: Georgius Olai Li-lia]. Tryckta arbeten (bidrag): Carmen jambicum di-metrum. Ad ornatip. dn. respondentem, fratrem 8c amicum optatipimum (Disputado de metaphysicae natura et constitudone ... [Preses: M Petrasus. Resp: J A Salemontanus. Akad avh,] Upsalias 1624, (Es-chillus Matthias), s [22]-[24]). [Undert: Georgius Lilia. Omtr i: Samlade vitterhetsarbeten ... utg af P Hanselli (1871), s 141-144 o i Samlade skrifter, d 1, bd 1 (1929-73), s 155-159.] - [Hyllningsdikt t J Morasus] (Cursus metaphysici exercitium secundum de ente ejusdemque conceptu [Resp: J Morasus. Preses^ Segerus. Akad avh Greifswald 1626]). [Undert: Georgius Lilia. Omtr i: Samlade skrifter ... d 1, bd 1 (1929-73), s 160.] - [Epitafium] (Justa funebria ... Wendelas Skytte, 1, baronissas in Duderoff, dnas in Frö-tuna &c ... Nätas a. d. 8. Decemb. anno 1608. Denatas a. d. 18. August, anno 1629. Persoluta. Anno M. DC. XXX, Rigas Livonum u å [1630], (Schröder), s [52]). [Undert: Georgius Lilia. Omtr i: Samlade skrifter ... d 1, bd 1 (1929-73),s 164-168.] -Epigramma (J Skytte, Dissertatio de respublicis, [Resp: B Baazius. Akad avh Dorpat,] Dorpat Livonorum 1633, (J Pistorius), [ver-so till titelbl]). [Namn: Georgius Lilia. Omtr i: Samlade vitterhetsarbeten ... utg af P Hanselli (1871), s 145-147 o i Samlade skrifter, d 1, bd 1 (1929-73), s 168-170.] - Anapesticum partheniacum (Disputado theologica solennis, de libero arbitrio, tum in ge-nere, tum in specie, Dei, angelorum, diabolorum & hominum, juxta qvadruplicem eorundem statum ... [Preses: A Virginius. Resp: P A Schomerus. Akad avh Dorpat,] Dorpat Livonorum 1639, (Typis Acad), [s 15 i opag svit före huvudpag]). [Undert: G S. Omtr i: Samlade skrifter, d 1, bd 1 (1929-73), s 170-172.] - Georgii Stiernhielmii De linguarum origine. Pras-fatio. Benevole lector (Wulfila, D. N. Jesu Christi ss. Evangelia ab Ulfila gothorum ... 1671, s [5]-[48] (opag svit före den första pag sviten)). [Aven red o övers av G S, se nedan under utgivit,] - Hercules auf dem Scheidewege. Des Seel. Herrn Georgii Stiern-hielm. (B Feind, Deutsche Gedichte ... Stade 1708, (Brummer), s 538-554). [Texten på svenska.] - Epi-stola ad illustrissimos d:nos regentes Svecias, speci-men operis sui Adelrunas, sive sibyllas sveo-gothicas exhibens. Autographum communicante A A Stiern-man (Acta literaria et scientiarum Suecias, vol 3, con-tinens annos 1730 ... 1734, Upsalias 1738, anni 1730, s 45-52). - Anti-Bochartus, seu vocabula veteris lin-guas gallicas, quas origine phcenicia esse, probare ni-tittir Samuel Bochartis, Geograph. sacras part. II. sive de coloniis phcenic. lib. I. cap. 42., origine gallica, seu cellica, seu scythica, id est, svecthica esse, demonstrat Georgius Stiernhielm. Communicatus sum Societate Regia ä ... G Rålamb ... (Ibid, vol 4, continens annos 1735 ... 1739, Upsalia? 1742, anni 1738, s 363-389). Continuatio Anti-Bocharti (Ibid, anni 1739, s 454-477). - Georgii Stiernhielmii Dissertatio de Obino, ejusdem obs. de etymo vocum fader, moder, broder, amma, barn, dotter, son (Greiner or beim gammlu sangtim, langum og idrotter, flockr 1, Sthlm 1763, s [203]-219). [Innehåll: Georgii Stiernhielmii Dissertatio de Obino, (I) De Oben, Othin, Godan, Wodan (s 205-217); Observatio de etymo vocum fader, moder, broder, amma, barn, dotter, son (s 217-219).] -Supp-lik af Georg Stjernhjelm till konung Carl [X] Gustaf (HSH, d 3, 1817, s [125]-129). - Stiernhielm (DGA, d 10, Lund 1838, s 87-89). [Med brev till onämnd adressat, skrivet strax före G S:s död.] - Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin. D 1, G. Stjernhjelm, G. Rosenhane ochj. Columbus. Efter originalupplagor och handskrifter utg af P Hanselli. Upsala: Hanselli, 1871. xx, 408 s. [Verk av G S återges på s [ 1 ]—184. Även utg separat, se ovan under egna verk.) - Georgi Stiernhielms Bröllops beswärs ihogkommelsze (J Nordström, Hvem har skrifvit Bröllops beswärs ihogkommelse? (Samlaren, årg 35, 1914, s [71]-232). [Ed baserad på samtliga då kända hs återges på s (187)—213. Dikten tillskrivsJ Rudhelius avj N.] - 1642 års lagkommissions skrivelse till regeringen (Handlingar rörande 1642 års lagkommission, dess förutsättningar och verksamhet, Med inledn o kommentar utg av J E Almquist, Lund: Gleerup, 1937, (LUÅ, N F, Bd 33, 1937, Lund 1937-38, Avd 1, [Teologi, juridik och humanistiska ämnen,] nr 4), s [115]—147). [Undert av G S m fl.] - Bilagor: Minoritetens reservationer. 2, Georg Stiernhielms, Johan Olofssons, Thomas My-lonius' och Israel Nora?us gemensamma betänkande om böters beräknande med hänsyn till den bötfäll-des stånd och villkor (Ibid, s 152-155). - Bilagor ... 4, Georg Stiernhielms betänkande om urminnes hävds förhållande till rå och rör (Ibid, s 157-162). - Herku-les / Månan, som en hund skäller oppå. Överskrift / Ur Hälsepris [Dikter] (Levande svensk litteratur ... i urval avS Selander, vol 19, Sthlm 1938, s 89-96). - Vi-sitation Abscheidtes puncten wie die bey der Kirchen (:Adselh) jhärlich auff die hohe Festtage abzulassen hinlerlassenn worden (P Wieselgren, Visitatsioon Koivalinnas a. 1636 (Jumala abiga edasi. Piiskop dr. Johan Köpp'u 75. sunnipäevaks, Sthlm: Eelk kon-sistoorium eksiilis, 1949, s 177-184)). [Förhållnings-regler i 24 punkter daterade 14 dec 1636 o undert Ge Stiernhielm, Georgius Mancelius. Återfinns på s 179-184.] - G Stiemhielmi Bacillus Carolinus. Carl-Staf på Swenska ... Anno 1663; G Stiernhielmi Linea Carolina mensura. Mensurarum omnium (R Ohlon, Från Stiernhielms Carl-Staf till metern, Borås 1989, s [41]-76). [Kommentarer till Baculus Carolinus, s 77-111.] - Een alfwarsam gåta/ stält til alle wackre damer (Köttets poesi. 1, Könslemmarna i svensk text från Stiernhielm till Almqvist, I urval o med en inledn av C-M Edenborg. Sthlm: Vertigo, 1995, s 49). [Ny, rev uppl 2007: Sthlm: Vertigo, (Vertigos erotiska klassiker, 005). I denna uppl återfinns gåtan på s 63.] - Konung Ludwiks bröllopsskrift i Frankrike (Ibid, s 49-50). [I rev uppl 2007 på s 64.] - Ur Hercules / Emblema authoris. (Tema: Svenska vitterhetssamfundet) (Parnass, 1998:6, s 4-5). - Emblema Authoris / Hercules (Nordische Barocklyrik, Tübingen u Basel: Francke, cop 1999, s 22-53). [Parallelltext på svenska o tyska.] - Hercules / Emblema authoris / En sirena eller hav-fru mellan två dryader / En allvarsam gåta, ställd till alle vackre damer (De bästa svenska dikterna. Från Stiernhielm till Aspenström, Valda, presenterade o komment av J O Ullen. Sthlm: Bonnier, 2007, s 36-56). - Een alfwarsam Gåta/ stält ul alle wackre damer (Vågade verk ur vitterheten, Urval o inledn av P Söderlund, Sthlm: Sv vitterhetssamfundet, 2007, s 35). - Beträffande G S:s litterära bidrag i olika (fr a kommenterade) antologier är säkerligen förteckningen ovan ofullständig, och omfattar endast bidrag som påträffats i olika sammanhang. Utgivit: Wäst-Götha laghbook, vppå den stormech-tigste, ... herr Carl dien ellofftes, ... befalning vthaiT ett offgammalt MS.'° som fins in Archivo regni, medh flijtvthskrifivin, och i wisse balkar, flockar och §§. sam-man-fattat aff G S. Sthlm 1663. (Meurer). [4], 112 s. Fol. [Med förord, kommentarer o ordförklaringar av G S. Även utg som en del av Swerikes rikes lagh-böker, som äre ... Wästgötha lagh ... Sthlm 1666 (Meurer), med bibehållen paginering o titelbl.] - Wulfila, D. N. Jesu Christi ss. Evangelia ab Ulfila gothorum in Mo-esia episcopo circa annum å nato Christo CCCLX ex graeco gothicé translata, nunc cum parallells versioni-bus, sveo-gothicå, norrsenå, seu islandicä, & vulgatå latinå edila. Stockholmia; 1671. (Wankif). [48], 703 s, [3] pl-bl (varav 2 vikta), 1 kopparst, [4], 152 s, [1] pl-bl (vikt). 4:o. [Nytt titelbl före den andra pagine-ringssvilen:] FJunius, Glossarium Ulphila-gothicum, linguis affinibus, per Fr. Junium, nunc etiam sveo-gothica auctum &: illustratum per Georgium Stiern-hielm. Holmiae 1670. (Wankif). [Variantex 1671 med nytt titelbl: Glossarium Ulphila-gothicum, linguis affinibus, per Fr. Junium, nunc etiam sveo-gothica moderna 8c antiqva, cui innumeras accesserunt ety-mologiae, & voces ex affinibus orientalibus, grasca, 8c slavonicis, locuoketatum 8c ilhistratum per Georgium Stiernhielm ... Holmiae 1671, (Wankif). Btbelövers även med förord av G S, se bidragovan.] Översatt: Wulfila, D. N.Jesu Christi ss. Evan Ulfila gothorum ... 1671. [Se utgivit ovan.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Likv, ser 59, vol 3, RA.

T Berglund, Spetsrutor och 6-stjärna - om Jöran Olsson och en gravhäll i Vika kyrka (Vapenbilden, nr 54, 2002); C Callmer, Sv studenter i Wittenberg (1976); S Delblanc, Hercules magnanimus: ett bidr Ull tolkmen av S:s Hercules (Saml 1961); A Friberg, Den sv Herkules (1945); Hj Lindroth, S:s Hercules: en diktmonogr (1913); S Lindroth, Stiernhielms studier i Uppsala (Lychnos 1954-55); dens, Sv lärdoms-hist: Stormaktstiden (1975); J Nordström, Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze (Saml 1914); B Olsson, Bröllops besvärs ihugkommelse, 1-2 (1970); dens, Den sv skaldekonstens fader o andra Sdernhielmsstudier (1974); M v Plåten, Tvistefrågor i sv litt:forskn (1966); S 400 år: föredrag vid internat symposium i Tartu 1998, ed S O Ohlsson o B Olsson (2000); C I Ståhle, Språkteori o ordval i S:s förf:skap (ANF 1951); dens, Vers o språk i vasatidens o stormaktstidens sv diktn (1975); S Swahn, Ryktets förvandkar: S, Lucidor o Runius bedömda av 1700-talet (1974); B Swarding, G S: hans lif o verksamhet (1909); O Walde, Om G S:s bibliotek. Några anteckn:ar (Donum Grapeanum, 1945); P Wiesel-gren, GS (1948).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Georg Stiernhielm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20162, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bernt Olsson), hämtad 2018-09-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20162
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Georg Stiernhielm, urn:sbl:20162, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bernt Olsson), hämtad 2018-09-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se