Sven Stolpe. KB.
Sven Stolpe. Foto Svenskt Pressfoto. Scanpix.

Sven Johan Stolpe

Född:1905-08-24 – Katarina församling, Stockholms län
Död:1996-08-26 – Filipstads församling, Värmlands län

Författare, Skriftställare, Gymnasielärare, Journalist


Band 33 (2007-2011), sida 573.

Meriter

2 Stolpe, Sven Johan, kusins sonson till S 1, f 24 aug 1905 i Sthlm, Kat, d 26 aug 1996 i Filipstad. Föräldrar: överkontrollören Johan Teodor S o Julia Edla Maria Schwartz. Studentex vid H a l för gossar å Södermalm, Sthlm, 11 maj 23, inskr vid StH 13 sept 23, FK 17 april 26, FL där 30 maj 30, red för Fronten 31–32, medarb i Aftonbladet 45–61, medred för Credo: katolsk tidskr 51–61, led av Sv katolska akad 57, kansler där 58, disp vid UU 22 maj 59, FD där 31 maj 59, lektor i sv språket vid Statliga allm gymnasiet o realskolan i Mjölby 4 juni (tilltr 1 juli) 64–72, erhöll prof:s namn 24 juni 93. Förf.

G 4 juli 1931 i Sthlm, Kungsh, m FK Karin Maria v Euler-Chelpin, f 7 april 1907 där, ibid, d 1 jan 2003 i Filipstad, dtr till professorn Hans Karl August Simon v E-C (bd 14, s 668) o professorn Astrid Maria Cleve (bd 8).

Biografi

Sven S:s far var tjänsteman i Järnvägsstyrelsen och en utpräglad plikt- och ordningsmänniska med sträng moralisk hållning, också i småsaker. Enligt S gjorde fadern ett outplånligt intryck på honom och kom honom att framhäva vikten av självdisciplin. En bidragande orsak till detta krav var kanske också S:s insikt om att han hade ett svårtyglat temperament och känsloliv. I sina memoarer berättar S att han i skolan fick ihop ett mönstergillt herbarium utan att vara det minsta intresserad av natur eller växter. Uppgiften att pressa växterna till symmetri och skönhet, en sorts ”förbättrad natur”, kallar han en sportprestation. Han beundrade antiken, särskilt hjältarna från Troja och Sparta, som han såg som idealgestalter av renhet och kraft. Samtidens människor uppfattade han däremot som klumpiga och fula.

Under studieåren vid StH medverkade S flitigt i studenttidningen Gaudeamus men också i dagspressen och i litterära tidskrifter. Han bedömdes vara en brådmogen ung man, i besittning av fyndighet och skarpsinne men också med en viss brist på balans och behäftad med en pojkaktig fräckhet, en lust att briljera, som hans motståndare uppfattade som försök att bluffa. Samtidigt var S obestridligen mycket beläst och han hade en snabb uppfattning. Han väckte uppseende men hade också lätt att förverka det förtroende han lyckats vinna.

Genom sin professor i litteraturhistoria Martin Lamm (bd 22) fick S vid 20 års ålder kontakt med Fredrik Böök (bd 7). Denne, som då var kulturredaktör i SvD, föreslog att S skulle resa till Frankrike och därifrån rapportera hem till tidningen om de kulturella förhållandena. S var vid denna tid tyskvänlig, beundrade tysk kultur och hade som gymnasist läst mängder av tysk litteratur. För den franska kulturen hade han inte haft något intresse. Att komma till Paris innebar en chock. Av den talade franskan förstod S nästan ingenting och han kände sig, enligt egen utsago, som ”en obildad idiot från polartrakterna”. Alla talade och skrev om Marcel Proust, varför han inköpte första delen av A la recherche du temps perdu. Med hjälp av sin skolfranska och en fickordbok arbetade han sig mödosamt igenom texten med dess oändliga perioder, ”slog upp och antecknade, gissade och råkade vilse, blev gråtfärdig av ilska över alla misslyckanden – men fortsatte envist” (citerat i Taels, s 13). Trots mödorna blev han trollbunden och började ana vad fransk kultur kunde vara. Efter Proust gick André Gide lätt att läsa, en klassiskt ren och klar prosa.

Efter hemkomsten till Sthlm fortsatte S sina franska studier och publicerade en rad artiklar om Proust, Gide, Claudel m fl. I OoB trycktes 1926 en stor essay, Modern fransk prosadiktning. S kritiserade vad han kallade ”efternaturalismen” med dess materialism och okunnighet om människans inre och kastade sig över både Freud och Bergson ”med vild glädje”, enligt egen utsago. I sin första bok, Två generationer (1929), kände han sig tala för den nya och unga generationen, en aktiv, antiestetiserande grupp som skulle bilda front mot en äldre generation, representerad av exempelvis Böök och Anders Österling. S skrev här positivt om livstro, om radikalism, om sexualmoral och hyllade samtidigt Nathan Söderblom. Författare som Pär Lagerkvist (bd 22) och Erik Blomberg (bd 5) såg han som de ungas diktare, delvis på grund av de religiösa problem som de behandlade i sina verk.

Ett annat och mindre känt resultat av S:s Parisvistelse var hans nyväckta intresse för avantgardistisk film. Han föreslog att det skulle inrättas en filmstudio i Sthlm för avancerad experimentell film. S:s engagemang på detta område anses ha betytt mycket för att etablera filmen som en egen konstform i Sverige.

Under arbetet med sin licentiatavhandling besvärades S av lätt feber och en onormal trötthet. Han diagnostiserades för tbc och intogs i aug 1927 på Agra sanatorium i Schweiz, nära Lugano. Själv var han övertygad om att vistelsen skulle bli kort, men febern steg, och han måste underkasta sig plågsamma pneumothoraxbehandlingar. Under sanatorievistelsen förde han dagbok, antecknade sin läsning, skrev brev, polemiska inlägg, artiklar och recensioner. Dagboksanteckningarna kom senare att lämna stoff till en av hans memoarböcker, I dödens skugga (1962).

På sanatoriet stiftade S bekantskap med en ung katolsk teolog från Bayern, Siegfried Huber. Dennes viljekraft och självdisciplin imponerade på S, liksom hans katolska tro och intelligens. De hade långa diskussioner om religiösa, moraliska och filosofiska problem. På pingstdagen 1928 bevistade S tillsammans med Huber för första gången en katolsk mässa. I juli s å lämnade han Agra och kom till Sigtunastiftelsen som konvalescent. Där gjorde Manfred Björkquist (bd 4) ett djupt intryck på honom, liksom studiet av Nathan Söderbloms skrifter, särskilt dennes Religionsproblemet inom katolicism och protestantism (1910). Kanske undergick S här en omvändelse till gudstro.

Som redaktör för den nygrundade tidskriften Fronten försökte S hålla kvar tesen om en enhetlig ung generation samtidigt som han var angelägen om att inte förlora socialisten Victor Svanberg och primitivisten Arthur Lundkvist som medarbetare. S hyllade ömsom Björkquist, ömsom Harry Martinson (bd 25), Axel Hägerström (bd 19) och John Landquist (bd 22). Frontens budskap uppfattades därför ibland som kluvet. Psykoanalytikern Pehr-Henrik Thörngren gjorde en ”psykoanalytisk” utredning av S i tidskriften Spektrum. Det var ett skoningslöst angrepp som fick S att i frustration överge huvudstaden och söka sig en tillfällig fristad i landsorten.

S:s debuterade som skönlitterär författare med romanen I dödens väntrum (1930). Den kan inordnas i en lång rad av sanatorieskildringar, där Thomas Manns Der Zauberberg utgör portalverket, men är också till stor del en självbiografisk roman, byggd på S:s egna upplevelser från Agra och Sigtunastiftelsen. Inte minst figurerar i romanen en katolsk medpatient, teologen Walter, och berättarjaget för långa samtal med denne. Dialogen dem emellan är spänstig, skärpt och dialektiskt klar. Genom hela romanen löper konflikten mellan ”livstro”, livsbegär, vitalism, spontanitet å ena sidan och å den andra en stram viljedyrkan och självdisciplin, just det som Walter i så hög grad äger. Hos berättarjaget finns en brinnande önskan att gestalta livet värdigt. 1920-talets diskussioner ger eko och S:s skildring utgör på det sättet ett tidsdokument och en debatt- och idéroman. Men boken ger också en bild av en ung människas kris i dödens närhet, hennes kamp för att finna mening i livet och nå befrielse. I romanens andra del möter berättarjaget medpatienten Gisèle, fri, vacker och stolt. Han älskar henne men avstår från henne för att inte gå i vägen för en annan man. Ett offer alltså.

Det kan konstateras att S:s starka sida inte var karaktärsteckning, varken i denna roman eller i någon av hans följande. Personerna blir inte levande gestalter utan roller, schabloner. De talar alla som S själv. I särskilt hög grad gäller detta kvinnoporträtten. Så mycket märkligare är det då, att S i sina historiska verk lyckades teckna levande porträtt av kvinnor som Jeanne d’Arc, drottning Kristina och den heliga Birgitta.

S fortsatte sitt författarskap med stor energi, skrev romaner och essayer där han porträtterade sv författare men framför allt franska, med tonvikt på katolska intellektuella. Dessa åberopas som inspirerande förebilder, S beskrev deras omvändelseprocesser ytterst levande och han visade stor beundran för prästernas roll och den katolska kyrkans stora andliga erfarenhet. I boken Diktens frihet (1935) ställde sig S i stort sett på Agnes v Krusenstjernas (bd 21) sida i den så kallade Krusenstjernafejden. Han propagerade där för den unga litteraturens rätt att skildra verkligheten sådan som den faktiskt är. Han drog också till storms mot deckargenren i polemik mot t ex Rudolf Värnlund. Bör man läsa detektivromaner? löd rubriken på en artikel av S 1934. S besvarade frågan genom att berätta hur han själv genom ett kupéfönster på tågresa genom Tyskland slängt ut den enda deckare som han försökt läsa. De som uppskattade dylik litteratur var, enligt S, ”överintellektuella, alexandrinska läsare med perverterade litterära sinnen”.

Genom sin norske gode vän och författarkollega Ronald[1] Fangen kom S i kontakt med Oxfordrörelsen och 1936 offentliggjorde han sin anslutning till gruppen. Detta steg väckte stort uppseende. Hur kunde en kritiskt inställd intellektuell person som S kapitulera inför en moralisktreligiös väckelserörelse som hade så bräcklig teologisk och filosofisk grund och som reducerade hela evangeliet till fyra absoluta krav: ärlighet, osjälviskhet, renhet och kärlek? Det som tilltalade S i Oxfordrörelsen var den realistiska, illusionsfria synen på människan, avståndstagandet från mystik, spekulation och idealism. S:s roman Kopparsmeden Alexander (1936) är en naken, självbiografisk skildring av hans väg till denna omvändelse. Under åren före andra världskriget engagerade han sig med all sin energi i Oxfordrörelsen, deltog i så kallade house-parties, höll ett stort antal föreläsningar, skrev artiklar och propagerade på alla sätt. S hade under denna period helt enkelt inte tid för någon litterär produktion.

Vid finska vinterkrigets utbrott 1939 anmälde sig S som frivillig. På grund av hans tidigare tbc var det dock inte aktuellt med aktiv tjänst, hans uppgift blev istället att samla information och sprida upplysningar i de andra skandinaviska länderna om de sovjetiska truppernas brutala uppträdande och de finska soldaternas hjältemodiga motstånd. I en lång rad artiklar förhärligade S det finska folket. Hans aversion mot Sovjetunionen och kommunismen resulterade i beskyllningar mot honom för nazistsympatier. Som propagandist för Oxfordrörelsen var han en tacksam måltavla för angrepp. I det sammanhanget kan påpekas att S i essaysamlingen I smältdegeln (1941) bekämpade vad han kallade den anti-humana fronten, bolsjeviker såväl som nazister. Han gav också ut en biografi över Kaj Munk (1944). Samtidigt ville S inte dra alla tyskar över en kam utan hävdade att det, vid sidan av alla bödlar, fanns massor av ärliga, lojala unga människor i Tyskland. S har själv talat om sina ”svarta” år under andra världskriget, då han var invecklad i bittra polemiker och ofta visade sin talang att bli ovän med människor.

Efter krigsslutet begav sig S till Paris, fast besluten att konvertera till katolicismen. Han längtade efter ”det objektiva, det fasta, det vissa”. I praktiken blev det emellertid inget enkelt beslut. S kom till församlingskyrkor som han fann estetiskt avskyvärda och i kontakt med präster som förrättade mässan så likgiltigt och nonchalant att han måste mobilisera hela sin envishet för att inte ge upp. Först i mars 1947 upptogs han i den katolska kyrkan, i klostret Sainte Marie i Paris. En märkbar följd av konversionen var att den skrivkramp, som plågat honom under flera år, släppte. Nu ville han ställa sin produktivitet i den katolska trons tjänst.

Det har hävdats (E H Linder) att S:s roman Lätt, snabb och öm (1947) markerade en förnyelse av hans litterära produktion. Huvudpersonen, Edvard Kamdorf, är en sv intellektuell som bor i Paris och som har omisskännliga drag av S själv, även om han envist förnekat att det skulle vara en självbiografi. Kamdorf kämpar med sin sjuka kropp och sina tunga minnen och vill nå befrielse och frid. En annan av bokens centralgestalter är dominikanmunk och strider mot sitt eget högmod. En ung kvinna, flykting och illa hanterad, liknar många andra av S:s kvinnogestalter: smärt, spenslig, eterisk, androgyn. Hennes högsta önskan är att efterfölja jungfru Maria och ge sitt liv som offergåva åt Gud. I utpräglat hög grad är detta en idéroman och karaktärsteckningen lämnar åtskilligt i övrigt att önska. Personerna är gestaltade idéer och de talar alla med S:s egen röst. Detta blev än mer påtagligt i hans följande roman, Sakrament (1948). S har själv deklarerat att detta skulle vara ett rent trosdokument och skildra en fullt frivillig offerhandling, ett offer för Gud och renheten. Stilen är hetsig och hård och slutscenen är ett alplandskap med rymd och fri sikt men sterilt i sin kalla ödslighet.

Den förnyelse av S:s romankonst som dessa två katolska romaner ansetts representera gäller varken berättarteknik eller struktur, som bägge är ganska traditionella. Däremot har de i andra avseenden bedömts utgöra en originell insats (J Taels). S har för det första en illusionsfri syn på människan. Den fallna människan har en gränslös förmåga att gömma sig bakom masker för att dölja sin egoism, sitt högmod, sin njutningslystnad, sin avundsjuka. Hon ägnar sig åt självbedrägeri och gör motstånd mot nåden. För det andra försöker S i sina romaner att belysa lidandets problem och vikten av att ta på sig lidandet som ett led i en andlig mognadsprocess. Poängterandet av avstående, offer och kyskhet är påfallande. S skriver för det tredje inspirerat om arkitektur och om den gregorianska liturgin. Och slutligen har han ett vulkaniskt temperament, en oförskräckthet att gå mot strömmen och utmana alla och envar och känner sig ha ett profetiskt uppdrag mot sina landsmän.

Med sin biografi Jeanne d’Arc (1949) ville S teckna ett så objektivt och källkritiskt korrekt porträtt som möjligt av bokens föremål men han försökte också förstå henne inifrån. Enligt S var Jeanne d’Arc en ”frisk personlighet” med ”en naturlig, sund syn på den egna kroppen, saklig, harmonisk, kraftfull, okonstlad” med sinne för humor och rentav för drastiska skämt, ”en livlig fransk flicka, snar till att gråta, både inför Gud och när hon blivit skymfad”. Hon begrep ingenting av militär strategi utan ställde sig dumdristigt i spetsen för hären och lyckades befria Orleans. Hennes dalande kurva och slutliga avrättning på bålet ser S inte som uttryck för ett nederlag, det är tvärtom omständigheter som bevisar att hon är Guds verktyg, en profetissa och mystiker som offrar sig och dör därför att hon är uppfylld av den gudomliga kärleken. Hon är, enligt S, ett helgon utan att själv ana det. Denna biografi över Jeanne d’Arc har ansetts utgöra höjdpunkten i S:s produktion.

I maj 1959 disputerade S vid UU för doktorsgraden på avhandlingen Från stoicism till mystik. Studier i drottning Kristinas maximer (1959). S ursprungliga tanke hade varit att förlägga disputationen till Rom, eftersom han ansåg att den sv universitetsmiljön saknade förmåga till att fullt ut förstå sig på Kristina. Avhandlingens titel markerade att S ville teckna en utvecklingslinje i Kristinas tänkande och andliga utveckling, utifrån de maximer hon skrev ner. Problemet var dock att inga original av maximerna finns bevarade, bara en avskrift från 1680. Dateringen av de enskilda maximerna blir därför svår eller omöjlig. Fakultetsopponenten Lars Gustafsson, och senare den historiska expertisen, hävdade att man inte kan teckna en utvecklingslinje, så som S gör, utan att först ha klarlagt kronologin.

I sin undersökning driver S tre teser. För det första att Kristinas övergång till katolicismen inte innebar någon religiös omvändelse. Redan i ungdomen var hon skeptisk till den lutherska läran, hon kom under inflytande av stoiska tankegångar och hyllade den starka personligheten, höjd över tillvarons bekymmer, behärskad och oegennyttig. Hon fick också kontakt med franska libertiner, som aldrig öppet angrep den katolska kyrkan men ändå var en sorts fritänkare. Kristina inbjöd åtskilliga av dem till Sthlm. I strid mot tidigare forskning hävdar S att det inte var de franska lärdas fromhet som lockade henne utan tvärtom deras ”otro”. Han menar att Kristina valde den katolska kyrkan därför att hon där trodde sig kunna få större frihet för libertinistiska idéer än i den sv lutherska kyrkan. Någon verklig omvändelse skulle det alltså inte ha varit tal om. Hon fortsatte att förneka centrala dogmer som inkarnationen, uppståndelsen och Kristi frälsningsverk.

Den äkta omvändelsen ägde, enligt S, rum mycket senare. Kristina hade år av tvivel och vånda, delvis på grund av sin hopplösa kärlek till kardinal Azzolino. Då kom hon under inflytande av kvietismen och den spanske prästen Molinos. S menar att hon nu, av ett antal maximer att döma, genomgick en verklig omvändelse och att kvietismen rensade bort allt som hon tyckte var teologiskt svårsmält i den katolska läran.

S:s tredje tes berör tronavsägelsen. Med kraft avvisar han teorierna om att orsaken skulle ha varit motvilja mot sexualiteten. Inte heller tror han på teorierna att Kristina skulle ha varit homosexuell. Motviljan mot äktenskapet bottnade, enligt S, i hennes kvinnosyn. Att vara kvinna var för Kristina detsamma som att vara ofri, osjälvständig och underdånig mannen. Hon måste också som drottning förse landet med en tronarvinge men var, fortfarande enligt S, dödligt rädd för att föda ett missbildat barn. Tidens medicinska litteratur skilde mellan mannen som var ”het och torr” och kvinnan som var ”kall och fuktig”. En kvinna med ”alltför många varma egenskaper ifrån eldens element”, en ”het” kvinna alltså, skulle enligt dessa teorier inte kunna föda normala barn. Antingen blev det missfall eller också missbildade barn. S försäkrar att Kristina var väl förtrogen med denna medicinska litteratur, med rötter i antiken, och att hon måste ha associerat till sin ”heta” mor Maria Eleonora, som fått två dödfödda barn och ytterligare ett som avled efter nio månader. Detta ville inte Kristina utsätta sig för. Därav hennes motiv att avsäga sig tronen.

Publiktillströmningen till disputationen var så stor att den måste äga rum i universitetets aula. Radion var närvarande och bandade den i dess helhet och sände valda delar på kvällen. Två olika människotyper stod mot varandra men också två olika vetenskapliga synsätt. Mot opponentens källkritiska försiktighet vid tolkningarna och hans krav på vetenskaplig akribi stod S:s yvighet och fantasi. S sade bland annat i sitt försvar: ”Jag har velat ge en bild av en levande, lidande och kämpande människosjäl. För vilken livet är blodigt allvar. Till detta har jag använt just så mycket av idéhistorien som jag har behov av.” Med dräpande repliker fick han auditoriet att skratta. Fejden fortsatte i betygsnämnden och fakulteten och resulterade i betyget AB, men utan docentkompetens.Disputationen följdes av en hetsig tidningsdebatt. S fick givetvis stöd av sin lärare Victor Svanberg men också hovsamt av den andre litteraturprofessorn i Uppsala, Gunnar Tideström, vidare av John Landquist, Gunnar Brandell och Ivar Harrie. Till S:s kritiker hörde främst historieprofessorerna Sten Carlsson och Sven A Nilsson, vidare professorn i ekonomisk historia Karl-Gustaf Hildebrand samt Ingmar Hedenius, professor i praktisk filosofi. Hedenius var ateist, medarbetade i DN och hade redan tidigare varit i konflikt med S. Svanberg kallade avhandlingen ”en vetenskaplig bragd”, riksarkivarien Ingvar Andersson meddelade att han ansåg det vara en heder för UU att S velat disputera där och Landquist skrev att avhandlingen ”revolutionerar Kristinaforskningen”. S var själv inte overksam. I broschyren Metoden Carlsson: en replik (1962) gjorde han sig löjlig över Sten Carlssons vetenskapliga produktion och citerade ur denna valda utdrag som blev ytterst komiska ryckta ur sina sammanhang. I sin memoarbok Låt mig berätta (1970) återkom S, under rubriken Spektakel i Uppsala, med frenesi och ganska mycket hätskhet till disputationen.

Någon universitetskarriär blev det således inte. Istället försörjde sig S som lektor vid läroverket i Mjölby och flyttade efter pensioneringen till Filipstad. När S grep sig verket an med volymerna Birgitta i Sverige och Birgitta i Rom (bägge 1973) gjorde han det delvis i polemik mot den negativa bild som Henrik Schück (bd 31) hade tecknat i sin stora sv litteraturhistoria. Schück hade förvisso inget sinne för mystik. För honom var – såsom S framställer det – Birgitta ett hysteriskt fruntimmer, som levde osunt, späkte sig och vistades i skumma rum. Dessutom hade hon blivit änka och Schück utgick från att den sexuella avhållsamheten bidrog till att ge henne hallucinationer. Hans slutsats är att hon kunde ha sluppit alla syner, om hon bara hade levt ett sunt och förståndigt liv. Tor Andræ hade sett Birgitta som en myndig, bondsk matrona och August Strindberg hade uppfattat henne som en härsklysten, emanciperad kvinna, just den sorten som han inte kunde tåla.

S konstaterar att Birgittas föräldrar båda tillhörde mäktiga släkter, att hon var en aristokratisk kvinna med utvecklad estetisk känsla och starkt intresse för politiska, kyrkopolitiska, juridiska och samhälleliga problem. Hon var väl medveten om sin feodala härkomst men hade samtidigt en ovanlig social medkänsla med fattiga, sjuka, utstötta och prostituerade. Hon var saklig, realistisk, och ägde uppenbarligen en god hälsa, jämvikt och stor viljekraft. Men S kritiserar också Birgitta. Han säger sig vilja tränga igenom de fromma legenderna för att nå fram till den riktiga bilden av henne som människa. Samtidigt framhäver han hennes originalitet och andliga betydelse. Enligt S var Birgitta framför allt en profet, inte en mystiker, och hon har ingenting gemensamt med brudmystiken. Hon skulle själv ha varit medveten om att mystikens väg inte var bestämd för henne. S noterar också att Birgitta gång på gång engagerar sig i stora projekt. Att få kungen och det sv hovet att leva mer moraliskt och att få påven att flytta från Avignon tillbaka till Rom är de två mest kända exemplen, samt givetvis att stifta den nya klosterorden och få den stadfäst av påven. Enligt S bidrog den tidiga förlusten av modern till att Birgitta hela livet sökte efter en modersgestalt. Hon fann Maria som den fullkomliga modern. Klosterorden skulle därför vara orienterad efter Maria; hennes ödmjukhet, lydnad, självförglömmelse och moderlighet skulle stå som ideal. Både Gud och Kristus liknas vid en mor vid flera tillfällen i uppenbarelserna.

S uppehåller sig utförligt vid de uppenbarelser som han kallar stor litteratur, främst Golgata. ”I hennes största uppenbarelser brusar en storm, lever ett våldsamt temperament, som måste utkämpa en hård kamp med sig själv.” För en sentida läsare låter det nästan som en självbiografisk inlevelse i Birgittas psyke. S konstaterar också att Birgittas uppenbarelser fortsatt att utöva inflytande långt in i vår tid, inte minst inom konsten.

Senare under sitt liv ägnade sig S åt att skriva en selektiv sv litteraturhistoria, där han tecknade ytterst personliga porträtt av de författare som han ansåg vara värda att gå till eftervärlden: August Strindberg, Verner v Heidenstam, Selma Lagerlöf, Carl v Linné, Carl Michael Bellman, Erik Axel Karlfeldt, Vasatidens och stormaktstidens kulturliv samt givetvis den heliga Birgitta.

S:s samlade produktion är närmast överväldigande. Till bilden av honom hör också hans kolossala läshastighet. Han uppgav sig läsa två böcker per dag regelbundet och dessutom åtta dagliga tidningar. Varje vecka tillkom fjorton tidskrifter. Frankrike blev S:s andliga fosterland. Han upphörde aldrig att jämföra den skröpliga sv kulturen med rikedomen i den franska. S:s mål var att höja det sv folkets andliga nivå, att vara ett skallande samvete, ofta i docerande ton, men han skaffade sig också många fiender.

Vid sidan av de slagfärdiga, kvicka och polemiska dragen i S:s karaktär utmärktes han enligt mångas vittnesbörd av charm, värme och en stor förmåga att lyssna på andra. Han var en suverän föredragshållare och historieberättare och medverkade med bravur i åtskilliga radio- och TV-program. En viss böjelse för hjältedyrkan kan spåras, särskilt hos den unge S. Hjälten blev under intryck av bl a Einar Billing (bd 4) och Nathan Söderblom gärna ett skapande geni men också en profet och en karismatisk diktare. I likhet med Söderblom hade han en enorm arbetsförmåga, trots sin reducerade lungkapacitet, och ett avundsvärt litet sömnbehov. Det egna författarskapet skötte han under tidiga morgnar och hade sedan resten av dagen till förfogande för läsning och korrespondens. Om sig själv konstaterade S: ”Jag är den flitigaste mannen i Sverige, den som arbetar hårdast – men jag är inget geni”.

Författare

Elisabeth Stenborg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

S:s arkiv i UUB (113 vol: korrespondens, pressklipp, art:ar, dagböcker, ms, sakk:utlåtanden m m). – Brev från S i GUB (bl a till E Taube, A Boëthius o i Kvinnohist saml till Emilia Fogelklou-Norlind), i KB (bl a till Anna Lenah Elgström-C o G Collijn, W Hammenhög, Eyvind Johnson, U v Konow, M Lamm, S Lidman, Märta Lindqvist, A Ljungdal, V Moberg, S Rinman, S Selander samt många till H Ahlenius, H Grevenius, J Landquist, B Malmberg o O Molander), i LUB (bl a till H Schiller), i UUB (bl a till C Björkman, Harriet Hjorth, G Lindeberg, M Rogberg, A Runestam, Anna Söderblom samt många till H Blomberg, P E Wahlund o K Vennberg).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Två generationer. [Essäer.] Sthlm: Natur o kultur, 1929. 177 s. – I dödens väntrum. Roman. Sthlm: Bonnier, 1930. 304 s. [2.–12. uppl 1930–33. Ny utg 1936: Sthlm, ([Omsl:] Nutidsromaner). Nya uppl 1937 (2. tr s å), 38 o 41. Ny utg 1944: Sthlm, ([Omsl:] Eliten). Ny utg 1953: Sthlm, 253, [3] s, (Bonniers folkbibliotek, [omsl:] 74). Ny utg med efterskrift av S S 1958 (s 319–327): Upps: Lindblad, 326, [1] s, (Sven Stolpes romaner). Rev uppl med förord av V Svanberg 1971: [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 274, [2] s, ([Aktuella klassiker]). Ny utg av denna utan V S:s förord 1975: Höganäs: Bra böcker, 270 s. Kraftigt förkortad uppl 1941: Sthlm: Åhlén & Åkerlund, 160 s. Övers till danska, finska o norska 1932, estniska 1938, isländska 1941, holländska 1954, tyska 1958.] – Feg –. Roman. Sthlm: Bonnier, 1931. 264 s. [2.–4. uppl s å. Dansk övers 1932 (Khvn, 238 s) baserad på ett starkt omarbetat ms av S S.] – Livsdyrkare. Studier i modern primitivism. Sthlm: Bonnier, 1931. 212, [1] s. ([Omsl:] Frontens bibliotek). – Madame Sallerin. Roman. Sthlm: Bonnier, 1932. 294 s. [2.–4. uppl s å.] – Järnbröderna. En skälmroman. Sthlm: Bonnier, 1933. 487 s. [2.–3. uppl s å. 4. uppl 1945: Malmö: Norden, D 1–2, (302 + 294 s). Förkortad uppl 1952: Sthlm: Saxon & Lindström, 319, [1] s, ([Omsl:] Svenska nutida berättare). Övers till norska 1933.] – Sigfrid Siwertz. Sthlm: Bonnier, 1933. 63 s. (Studentföreningen Verdandis småskrifter, 361). – Hjalmar Söderberg. Sthlm: Bonnier, 1934. 60 s. (Studentföreningen Verdandis småskrifter, 370). – Den kristna falangen. Franska essayer. Sthlm: Bonniers, 1934. 242, [1] s, [6] pl-bl, ill, fotogr. [D 2:] Den kristna falangen … Ny samling. Sthlm: Bonnier, 1936. 264 s, [4] pl-bl, fotogr. [2. uppl:] Den kristna falangen. Franska essayer. Vejbystrand: Fredestad, 1987. 337, [2] s, ill. [Urval ur de bägge tidigare vol. Essän om P Claudel är reviderad.] – Diktens frihet. Sthlm: Bonnier, 1935. 59, [2] s. – Det svenska geniet och andra studier. Sthlm: Bonnier, 1935. 289 s, [6] pl-bl. – Kopparsmeden Alexander. En Oxfordbok. Sthlm: Bonnier, 1936. 139 s. [Självbiografisk roman. 2.–8. uppl 1936–38. Övers till danska, finska o norska 1936.] – Kämpande dikt. 18 författarporträtt. Sthlm: Kooperativa förbundet, 1938. 192 s. – Oxfordprofiler. Ett reportage. Sthlm: Bonnier, 1938. 253 s, [21] pl-bl, ill, fotogr. [4.–5. tus s å. Övers till finska 1939.] – Själar i brand. Kristna essayer. Sthlm: Bonnier, 1938. 253 s, [10] pl-bl, ill, fotogr. – Människan själv. Sthlm: Bonnier, 1939. 101, [2] s. [2. uppl s å. Övers till danska o norska 1939.] – Aktiv kristendom. Sthlm: Åhlén & Åkerlund, 1940. 173, [2] s, fotogr. – Döbeln. En berättelse från 1813. Sthlm: Bonnier, 1941. 220, [3] s. [Omsl: Döbeln. Roman. Ny utg 1959: Sthlm: Lindqvist, 188, [1] s, (Nya folkbiblioteket). Ny utg 1960: Sthlm: Lindblad, 1960, 167, [1] s, ill, (De klassiska ungdomsböckerna). Ny utg 1975: [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 157, [2] s. Övers till finska 1942.] – Döbeln. Skådespel i fem akter. Sthlm: Bonnier, 1941. 156, [1] s. ([Svenska teatern, 448]). – I smältdegeln. Inlägg och skisser. Med 2 planscher. Upps: Lindblad, 1941. 318 s, 2 pl-bl. [Essäsamling.] – Världen utan nåd. Roman. Sthlm: Bonnier, 1941. 471, [1] s. [Fristående fortsättning på I dödens väntrum (1930). 3.–7. tus 1941–42. Ny utg 1945: 395, [1] s, (Bokklubben Svalan). Övers till danska o norska 1942, finska 1943.] – Fem norrmän. Christopher Bruun, Eivind Berggrav, Arne Fjellbu, Ronald Fangen, Fredrik Ramm. Sthlm: Rabén & Sjögren, 1942. 205, [2] s, [5] pl-bl, fotogr. [Övers till danska 1945.] – En dag skall gry. (Sista skottet). Roman. Sthlm: Rabén & Sjögren, 1943. 238 s, [16] pl-s, fotogr. [Omsl: En dag skall gry. Filmroman. Förtitel: (Sista skottet). En dag skall gry. Baserad på filmmanuskript av S S o H Ekman. Annan utg:] Sista skottet. Roman. Sthlm: Rabén & Sjögren, 1943. 238 s. [Övers till danska 1944, norska 1945.] – August Strindberg och hans hustru. Roman. Malmö: Norden, 1944. D 1–2. (290 s, [1] pl-bl + 296 s). [Övers till danska 1946.] – Excellensen. Nutidsroman. Efter B Malmbergs skådespel med samma namn. Malmö: Norden, 1944. 278 s, [1] pl-bl. [Ny uppl s å.] – I människodjungeln. Essayer. Sthlm: Bonnier, 1944. 288, [3] s. – Kaj Munk. Diktaren och profeten. Sthlm: Rabén & Sjögren, 1944. 122 s. [2. uppl s å. Övers till finska 1944, danska 1945.] – Vi behöver varann. [Roman. Verso:] Texten sammanställd efter Kooperativa förbundets jubileumsfilm Vi behöver varann. Illustrationerna ur filmen. Sthlm: Kooperativa förbundets bokförl, 1944. 104 s, fotogr. – Midsommarnatten. Roman. Sthlm: Bonnier, 1945. 362, [1] s. [4.–5. tus s å. Övers till franska o tyska 1959, holländska 1965.] – Nikolaj Berdjajef. Sthlm: Bonnier, 1946. 171, [2] s, [1] pl-bl. ([Omsl:] Idé och debatt). [Rev uppl:] Nikolaj Berdjajev. Borås: Norma, 1983. [1], 161, [2] s. – Strindberg. Skådespel i 13 tablåer. Sthlm: Bonnier, 1946. 110, [1] s. ([Svenska teatern, 460]). [Tills m B Malmberg.] – François Mauriac och andra essayer. Sthlm: Bonnier, 1947. 291, [4] s, [3] pl-bl. – Geijer. En essay. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1947. 194 s. (Skrifter utg av Wallinsamfundet, 2). [Ny utg 1976: Sthlm: Rabén & Sjögren, 207, [1] s, (Trend pocket).] – ”Lätt, snabb och öm –”. Roman. Sthlm: Bonnier, 1947. 315, [2] s. [2.–5. tus s å. Ny utg 1951: Sthlm … ([Omsl:] Svalans jubileumsserie). Ny utg 1960 med efterskrift av S S (s 399–403): Upps: Lindblad, 402, [1] s, (Sven Stolpes romaner). Ny utg 1976: Lätt, snabb och öm. Roman, [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 277, [1] s. Övers till norska 1948, danska 1949, tyska 1954, holländska 1956, engelska 1957, spanska 1962.] – Sakrament. En roman om kärlek. Sthlm: Bonnier, 1948. 291, [3] s. [4.–7. tus 1948–49. Ny utg 1959 med efterskrift av S S (s 378–388): Upps: Lindblad, 387, [1] s, (Sven Stolpes romaner). Övers till holländska 1969.] – Änglar och demoner. Karikatyrer och skisser. Sthlm: Bonnier, 1948. 150, [1] s. [Behandlar 20 skandinaver, därav 14 svenskar.] – Den glömda vägen. Sthlm: Norlin, 1949. 198 s. ([Omsl:] Handsken är kastad. Aktuella debattböcker). [Övers till danska 1955.] – Jeanne d’Arc. Sthlm: Bonnier, 1949. [9] s, s 13–381, [3] s, [8] pl-bl, 1 vikt karta, ill. [Ny, bearbetad och förkortad uppl 1975: Ill med linoleumsnitt av S Ehrén, [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 328, [1] s. Ny utg 1988: Höganäs: Wiken, 338 s, ill. Övers till tyska 1954, holländska o norska 1955, engelska 1956.] – Vadstena och andra studier. [Essäer.] Sthlm: Bonnier, 1949. 272, [3] s. – Ande och dikt. Essayer. Sthlm: Norlin, 1950. 293 s, [3] pl-bl, ill. – Eivind Berggrav. Bischof von Norwegen. [Verso:] Aus dem Schwedischen übers von E Groening. München: Kaiser, 1951. 72, [2] s. [Omsl: Eivind Berggrav. Norwegens Bischof. Sannolikt översättning av avsnittet om E B i Fem norrmän (1942), s 49–103.] – Sköna Frankrike. Foto: R Hassner. Text: S S. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1951. [174] s, huvudsakligen fotogr. – En svensk Dreyfus-skandal. Torsten Kreuger ännu en gång. 1. uppl. Sthlm: Norlin, 1951. [7] s, s 11–140, [3] s, [1] pl-bl, ill. ([Omsl:] Svensk debatt). [2.–4. uppl s å. Behandlar Högbroforsmålet 1932.] – Spel i kulisser. Roman. Sthlm: Bonnier, 1952. 360, [4] s. [Ny utg 1962 med efterord av S S (s 285–287): Upps: Lindblad, 286, [1] s, (Sven Stolpes romaner). Övers till tyska 1953, holländska 1954, engelska 1960.] – Franciskus. Lärjunge och diktare. Sthlm: Gummesson, 1954. 159, [1] s. [Ny utg 1965: Sthlm: Diakonistyr; Verbum, 125 s. Ny utg 1988: Borås: Norma, 139, [1] s, färgill.] – Fru Birgitta ler. Roman. Sthlm: Bonnier, 1955. 297, [3] s. [5.–6. tus s å. Övers till holländska o tyska 1955.] – Ivar Kreuger mördad? Nya fakta och rön. Sthlm: Medén, 1955. 183, [1] s, [10] pl-s, ill, fotogr. [Tills m B Heed. Även finländsk deluppl s å: Hfors: Schildt.] – Stefan George och andra studier. Sthlm: Bonnier, 1956. 252 s, [2] pl-bl. – Ungdom. [Memoarer.] Upps: Lindblad, 1957. 157, [2] s. – Die christliche Phalanx. Kämpfende Dichtung in Frankreich. Wien: Wancura, u å [1958]. 370, [1] s. [Urval av essäer ur de bägge samlingarna Den kristna falangen (1934, 36) samt Ande och dikt (1950). Essäerna omarbetade och kompletterade inför översättningen.] – Paris. En bok i färg om ljusets stad. Färgfotografier av K Otto-Wasow. Orienterande text av S S. Sthlm: Kooperativa förbundet, 1958. 19, [48] s, färgfotogr. [Introduktion (s 5–19) och bildtexter till de 24 färgfotografierna av S S. Övers till engelska 1958.] – Student -23. [Memoarer.] Upps: Lindblad, 1958. 206, [1] s. – Från stoicism till mystik. Studier i drottning Kristinas maximer. [Akad avh UU.] Sthlm: Bonnier, 1959. 375, [1] s, [2] pl-s. – Kristinastudier. Sthlm: Almqvist & Wiksell (i distr), 1959. [5] s, s 203–315, [1] pl-bl. [Särtr ur: Credo, årg 40, 1959.] – Paul Claudel. Sthlm: Natur o kultur, 1959. 85, [2] s. (Världsförfattare). – Drottning Kristina. Sthlm: Bonnier, 1960–61. 2 d. Den svenska tiden. 1960. 266, [1] s, [24] pl-s. Efter tronavsägelsen. 1961. [8] s, s 11–278, [1] s, [24] pl-s, ill. [Senare utgåvor såväl i ett som två band. Ettbandsutgåvorna har bibehållit delbeteckningarna som avdelningar inom boken. Ny utg 1966: Sthlm: Aldus/Bonnier, 448 s, [8] pl-s, ill, (En Aldusbok, A 173). {2. uppl s å.} Ny utg 1974: Sthlm: Bonnier, 2 d, ([Omsl:] Bokklubben Svalan), (263, [1] s, [8] pl-s, ill + 244, [1] s, [8] pl-s, ill). {Ny uppl 1975.} Ny utg 1982: [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 1982, 535, [1] s, 48 pl-s, ill. Ny utg, 1. uppl 1988: [Sthlm:] Legenda, 535, [1] s, (Legenda opus). Övers till tyska 1962, engelska 1966, finska 1967, polska 1988.] – Mitt Värmland. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1960. [9] s, s 13–214, [1] s, [12] pl-bl, ill. [Genomsedd och rättad uppl 1971: [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 191 s, ill. Översedd och kompletterad uppl 1985: Solna: Teknografiska institutet, [9] s, s 13–196, [1] s, (Tekno’s kultur).] – I dödens skugga. [Omsl:] Memoarer, d III. [Sthlm:] Lindblad, 1962. 221, [2] s. – Klara. Komedi i fem akter. Gbg: Zinderman, 1962. 104, [1] s. ([Omsl:] Svensk samtidsdramtik, 5). – Metoden Carlsson. En replik. Upps: Lindblad, 1962. 15, [1] s. – Svenska humanister. Tjugo porträtt. [Teckningar av E Hermansson.] Sthlm: Bokvännerna, 1962. 132, [2] s, ill. (Bokvännens bibliotek, 61). [Tidigare tr i AB (c:a 1948–51).] – Drottning Kristina. Sthlm: Sv läraretidn, 1963. 98 s, [8] pl-s. ([Omsl:] Människor att minnas) ([Verso:] Saga, 458). [Ungdomsbok.] – Tre franska författare. [Omsl: Essäer om André Gide, François Mauriac, Georges Bernanos.] Sthlm: Prisma, 1963. 137, [1] s. ([Omsl:] Prisma). [Bokens tre essäer med smärre justeringar hämtade ur S S:s essäsamlingar Själar i brand (1938) samt François Mauriac och andra studier (1947).] – Dag Hammarskjölds andliga väg. Sthlm: Tiden, 1964. 99, [1] s. [Övers till finska, norska o tyska 1964, holländska 1965, engelska 1966, italienska 1971.] – Svenska bokförläggare i närbild. En bok om litterär affärsverksamhet. Gbg: Zinderman, 1964. 136, [3] s. [Tills m H Stolpe. S S har skrivit avsnittet Författarperspektiv (s {113}–{137}).] – Ich blicke zurück – ich blicke voraus. [Verso:] Aus dem Schwedischen von R Öhquist. Frankfurt am Main: Knecht, 1965. 91, [1] s. [Minnesskiss skriven för Knechts förlag med anledning av S S:s 60-årsdag.] – Flickan från Lothringen. Sthlm: Liber, 1968. 55, [1] s, ill, fotogr. ([Omsl:] Orienteringsserien). [Läromedel för högstadiet. Behandlar Jeanne d’Arc.] – Boken om Albin Johansson. [Skyddsomsl: Liv, minnen, gärning.] Sthlm: Rabén & Sjögren, 1969. I–II. ([5] s, s 8–289, [6] s, [32] pl-s, ill, fotogr + [7] s, s 10–294, [7] s, [32] pl-s, ill, fotogr). [Tills m H Stolpe.] – Låt mig berätta. [Omsl: Minnen och anekdoter.] [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 1970. [9] s, s 12–181, [3] s. [2.–3. uppl s å. 4.–5. uppl 1973–75. Storstilsutgåva 1972: Gbg: Data-reprografi.] – Låt mig berätta mer. Minnen och anekdoter. [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 1971. 185, [2] s. [Även finländsk deluppl s å: Hfors: Söderström. 2.–4. uppl 1971–75.] – Myt och verklighet. Från heliga Birgitta till Lars Forssell. [Essäer.] [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 1972. [9] s, s 13–251, [3] s. – Svenska folkets litteraturhistoria. Sven Stolpe berättar. [D I–VII: Sthlm:] Askild & Kärnekull; [d VIII:] Sthlm: Legenda, 1972–84. [Delbeteckningar endast på flik till skyddsomslagen. Titlarna enligt titelbladen samt omslag är egentligen konstruerade enligt följande exempel: Sven Stolpe berättar Från runsten … Svenska folkets litteraturhistoria.] [D I,] Från runsten till ballad. 1972. 289, [1] s, [8] pl-s, ill. [Även finländsk deluppl s å: Hfors: Söderström. 2.–3. uppl 1973–80: 289, [2] s, [8] pl-s. 4. uppl 1981: 287 s.] [D II,] Vasatid och stormaktstid. 1973. 309, [3] s, [4] pl-s, ill. [Även finländsk deluppl s å: Hfors: Söderström.] [D III,] Linné, Bellman, Kellgren. 1974. 325, [1] s, [8] pl-s, ill. [Även finländsk deluppl s å: Hfors: Söderström. 2. uppl 1988.] [D IV,] Den svenska romantiken. Från Atterbom till Runeberg. 1977. 407, [1] s, [8] pl-s, ill. [2. uppl 1981.] [D V,] Dikt och samhälle. Rydberg, Snoilsky, 80-talet. 1978. 259, [1] s, [12] pl-s, ill. [2. uppl 1988.] [D VI], August Strindberg. 1978. 384 s, [12] pl-s, ill. [2.–3. uppl 1979–88.] [D VII,] Verner von Heidenstam. 1980. 242, [1] s, [8] pl-s. [D VIII,] Selma Lagerlöf. 1984. 267, [1] s, [8] pl-s, ill, fotogr. [Egentlig titel: Sven Stolpe berättar Selma Lagerlöf ur vår litteraturhistoria. 2. uppl 1985.] – Birgitta. På svenska – in English – auf Deutsch. [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 1973. 123, [1] s, [8] pl-s, ill. [Text på svenska, engelska och tyska. Översättning till engelska av K Bradfield, till tyska av I Knöppel. Kort sammanfattning av S S:s Birgitta i Sverige och Birgitta i Rom (bägge 1973).] – Birgitta i Rom. [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 1973. [3] s, s 6–257, [1] s, [16] pl-s, ill. [Del 2 av S S:s biografi över den heliga Birgitta. Ny utg (pocketuppl) 1974. 2.–4. uppl 1974–75. 5. uppl 1980 (26. tus; ny tr, 46. tus s å). För senare utg i ett band, se Birgitta i Sverige och i Rom (1985).] – Birgitta i Sverige. [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 1973. 223, [1] s, [12] pl-s, ill. [Del 1 av S S:s biografi över den heliga Birgitta. 2.–6. uppl s å. Ny utg 1974. 5. (dvs 7.) uppl 1980. För senare utg i ett band, se Birgitta i Sverige och i Rom (1985).] – Studieplan till ”Birgitta i Sverige”. Sthlm: Verbum/Studiebokförl, 1973. 37, [1] s. – Memoarer. [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 1974–76. 1–3. 1, Idyll och orosmoln. 1974. 348, [1] s, [8] pl-s, ill, fotogr. [Även finländsk deluppl s å: Hfors: Söderström. 2.–3. uppl s å: 350, [1] s, [8] pl-s, ill.] 2, Stormens år. 1975. 277, [2] s, [16] pl-s, ill, fotogr. [Även finländsk deluppl s å: Hfors: Söderström. 2. uppl s å.] 3, Krigstid. 1976. 299, [5] s, [16] pl-s, ill, fotogr. – Tål ni höra mer? Minnen och anekdoter. [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 1974. 235, [1] s. – Mina mästare. [Essäer.] [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 1980. 203, [2] s. [Även bibliofilupplaga om 150 numrerade exemplar med Tabula gratulatoria till S S:s 75-årsdag. Urval ur tidigare utgivna arbeten. 2. uppl 1981.] – Olof Lagercrantz. [Sthlm:] Askild & Kärnekull, cop 1980. 121, [1] s. [2.–3. uppl u å.] – 40 svenska författare. Höganäs: Bra böcker, 1980. (Tjeckoslovakien). 245, [11] s, ill (vissa i färg). [Även utg s å: Sthlm: Askild & Kärnekull.] – Livets löjen. Glada minnen och bagateller. [Berättelser.] [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 1983. 191 s. – Äventyr i Paris – och annorstädes. [Verso: Essayer av Sven Stolpe 1934–1974.] Förord: S S. Ill: Y Svalander. Höganäs: [Bra böcker], 1984. [1], 240, [1] s, ill. (Bra klassiker). – Birgitta i Sverige och i Rom. [Sthlm:] Legenda, 1985. [6] s, s 9–483, [1] s, [16] pl-s, ill. [Även utgiven i bibliofilupplaga om 160 numrerade exemplar. Tidigare utgiven i separata volymer: Birgitta i Sverige och Birgitta i Rom (bägge 1973, se ovan). Ny utg, 1. uppl 1988: (Legenda opus). Ny utg 2003: Sthlm: Veritas, 466 s.] – Frank Buchman – och försoningen mellan Tyskland och Frankrike. Sthlm: Idé och kultur, 1987. 15 s. – Vreden och andra essayer. Borås: Norma, 1989. 134, [1] s. – Tal till vänner. [Hyllningsdikter.] [Borås:] Norma, 1990. 35, [1] s. [Upplaga om 44 ex. Skrift i samband med S S:s 85-årsdag 1990.] – Fakta om drottning Kristina. 1. uppl. [Solna:] Almqvist & Wiksell Läromedel, 1991. 48 s, ill. ([Omsl:] Fakta-om-serien). [Läromedel för grundskolan.]

Tryckta arbeten (bidrag): S S:s produktion av bidrag i tidskrifter och dagspress är av så stor omfattning att ej ens en partiell redovisning låter sig göras inom ramen för denna bibliografi. En genomgång av delar av hans egen klippsamling, vilken ingår i hans arkiv på UUB, kompletterad med vissa ytterligare undersökningar ger vid handen att han sannolikt publicerat cirka 4000 artiklar och recensioner. Av de tidskrifter och tidningar hans alster ingår i kan nämnas (publikationer med enstaka bidrag har ej noterats; tidskrifter som han börjat bidra i efter 1939 kan saknas i nedanstående sammanställning): Aftonbladet (ett stort antal bidrag 1945–61 (sannolikt minst 500), enstaka dessförinnan, bl a 1929, 33–35), BLM (68 bidrag (ej rec) 1932–49, 55–59), Bokvännen (4 bidrag 1953–54, 56–57), Bonniers månadstidning (7 bidrag 1930–31), Bonniers veckotidning (15 bidrag 1926–27, 29), Böckernas värld (6 bidrag 1967, 1970–71), Credo (56 bidrag 1949–60, 71–72, 74), Film-journalen (152 bidrag 1923–31), Filmnyheter (51 bidrag 1925–27, 29), Finsk tidskrift (minst 4 bidrag: 1930, 35–36, 58), Folkförsvaret (4 bidrag 1971–74), Fronten (2 bidrag 1932), Fönstret (minst 5 bidrag: 1930–31, 34–45, 60), Gaudeamus (50 bidrag 1926–30, 33–34), Göteborgsposten (minst 27 bidrag: 1934–35, 49, 58–59, 62, 64, 67, 70, 73, 79–80, 83), Horisont (minst 7 bidrag: 1979, 81–83, 86–87), Idun (minst 45 bidrag: 1926, 30–31, 33–38, 42, 47–48, 50, 58–60, 62), Juvenes dum sumus (6 bidrag 1924–26), Kirke og kultur (minst 4 bidrag: 1933, 35–36, 50), Konsumentbladet (minst 85 bidrag: 1926–28, 32–36), Kvällsposten (minst 50 bidrag: 1979–87), Loke. Organ för sällskapet ”E.V.” (15 bidrag 1921–24, 27–28, 36), Nationell tidning (9 bidrag 1929–31), Norrköpings tidningar-Östergötlands dagblad (minst 90 bidrag: 1974, 76, 79–90), Nya Argus (32 bidrag 1926–30, 34–35, 41, 55–58, 60–61), Nya dagligt allehanda (minst 45 bidrag: 1927–37), Nya Wermlands-tidningen (minst 250 bidrag: 1971–75, 79–90), Ord och bild (16 bidrag 1925–26, 27–29, 34, 42, 46, 48–50, 57–58, 60–61), Perspektiv (8 bidrag 1955, 57–58, 61–64), Politiken (Khvn, 11 bidrag 1932–37), Röster i radio (minst 16 bidrag: 1953–54, 59–61, 63–64, 67, 74, 83, 86), Samtid och framtid (minst 4 bidrag: 1946, 50, 54), Samtiden (minst 4 bidrag: 1929, 34, 36, 58), Stockholms-gymnasisten (6 bidrag 1922–23), Stockholms studentblad (13 bidrag 1923–24), Stockholms-tidningen (minst 100 bidrag varav 87 bidrag 1926–28, 30–39), Svensk tidskrift (minst 4 bidrag: 1949, 68–69, 80), Svenska dagbladet (minst 14 bidrag: 1926–28, 36, 67–68, 73), Svenska journalen (minst 19 bidrag: 1938–c:a 40), Svenska morgonbladet (minst 24 bidrag: 1935, 37–39), Tidens tegn (Oslo, minst 16 bidrag: 1935–39), Tidningen Boken (3 bidrag 1988, 90–91), Tidskrift för svensk skolfilm och bildningsfilm (13 bidrag 1926–28), Veckojournalen (minst 24 bidrag: 1926, 34–37, 39, 58, 60, 62, 73, 79), Vi (minst 23 bidrag: 1937, 39–40, 42, 55, 59, 66), Vår lösen (12 bidrag (ej rec) 1938, 41, 43–44, 46, 50, 52, 55, 57, 59, 73), Våra nöjen (36 bidrag 1927–31). – Vissa av S S:s bidrag är publicerade under pseudonym. Av sådana kan nämnas Serge (använd bl a i Filmnyheter och i Gaudeamus), S. S-e, S-e och Spes (bl a i Film-journalen) samt Spe (Gaudeamus). – Artiklar nämnda av E Stenborg ovan: Modern fransk prosadiktning (OoB, årg 35, 1926, s 373–384). – Bör man läsa detektivromaner? (Stockholms-tidningen, Stockholms dagblad 1934) [I S S:s klippsamling är klippet daterat till hösten 1934. Någon mera exakt datering har ej varit möjlig att fastställa.] – Bidrag i böcker: Inledning (J Green, Adrienne … Sthlm 1929, s 5–6). [Undert. Även övers av S S, se under översatt nedan.] – Förord (E R Curtius, Den franska kulturen … Sthlm 1932, s [5]–[7]). [Även övers av S S, se under översatt nedan.] – Diktens rätt till sanning. I marginalen till Fröknarna von Pahlen (Förläggarna, författarna, kritikerna. Om Agnes von Krusenstjerna och hennes senaste arbeten. Dokument till ett incidensfall i den nyaste litteraturhistorien och bidrag till en diskussion om diktning och moral. En kritikantologi. Med en efterskrift till Fröknarna från Pahlen av Agnes von Krusenstjerna, [Utg av D Sprengel,] Sthlm: Spektrum, 1935, s [58]–67). – I pakt med tiden själv (Ibid, s [223]–230). [Innehåll: I, Brev till Fönstret från Verona nov. 1930 (Fönstret, 29 nov 1930), s 223–227; II, Nationell tidning december 1930 (Nationell tidning, 2 o 9 dec 1930), s 228–230.] – En novellens mästarinna (Ibid, s 289–293). [Rec av Händelser på vägen ur Bonniers veckotidning, 14 april 1929.] – Bernhard Elis Malmström. Studier i hans ungdomsdiktning (Till prins Eugen. Närkeshertigen, konstnären, Sthlm: Saxon & Lindström, 1935, s 211–253, fotogr). – I dödens väntrum. [Roman, utdrag] (Levande svensk litteratur … i urval av S Selander, vol 19, Sthlm 1938, s 135–151). – Oswald Chambers (O Chambers, Men jag säger eder … Upps 1939, s [7]–19). [Även övers av S S, se översatt nedan.] – Heidenstam – klassikern. Några minnesglimtar (Hågkomster och livsintryck av svenska män och kvinnor. 22, Mårbacka och Övralid. Minnen av Selma Lagerlöf o Verner v Heidenstam … under red av S Thulin, saml [2], Upps: Lindblad, 1941, s [556]–561). – Förord (Profeter och diktare … Sthlm 1942, s [7]). [Även red av S S, se redigerat nedan.] – Kristendom och litteraturhistoria (Ibid, s 11–28). [Artikeln med samma titel i OoB (årg 51, 1942, s 505–511) har delvis samma innehåll men är annorlunda formulerad. Även med författarpresentationer av S S, se följande poster.] – Erik Gustaf Geijer. 1783–1847 (Ibid, s 31–34). – Johan Olof Wallin. 1779–1839 (Ibid, s 67–70). – Frans Mikael Franzén. 1772–1847 (Ibid, s 87–90). – Erik Johan Stagnelius. 1793–1823 (Ibid, s 105–108). – Johan Ludvig Runeberg. 1804–1877 (Ibid, s 129–132). – Fredrika Bremer. 1801–1865 (Ibid, s 159–161). – Viktor Rydberg. 1828–1895 (Ibid, s 175–177). – Pontus Wikner. 1837–1888 (Ibid, s 201–204). – Harald Hjärne. 1848–1922 (Ibid, s 227–229). – Vitalis Norström. 1856–1916 (Ibid, s 241–244). – August Strindberg. 1849–1912 (Ibid, s 257–259). – Gustaf Fröding. 1860–1911 (Ibid, s 291–296). – Selma Lagerlöf. 1858–1940 (Ibid, s 315–318). – Erik Axel Karlfeldt. 1864–1931 (Ibid, s 337–340). – Nathan Söderblom. 1866–1931 (Ibid, s 353–355). – Einar Billing. 1871–1939 (Ibid, s 381–383). – Manfred Björkquist, född 1884 (Ibid, s 397–400). – John Landquist, född 1881 (Ibid, s 417–419). – Sven Lidman, född 1882 (Ibid, s 437–440). – Bertil Malmberg, född 1889 (Ibid, s 455–457). – Harry Blomberg, född 1893 (Ibid, s 485–487). – Hjalmar Gullberg, född 1898 (Ibid, s 507–510). [Presentationen av V Norström (s 241–242) av E Åkesson.] – Kristen romankonst och naturalistisk (Religion, humanism och morgondagens värld, G Aspelin m fl, Sthlm: Natur o kultur, 1942, s [61]–71). – Jeremias Gotthelf. En presentation (J Gotthelf, Tjäna två herrar … Sthlm 1943, s [v]–xviii). [Även övers av S S, se översatt nedan.] – Ur Jacques Maritains tankevärld (Kultur och kristendom. En vänbok till Harry Blomberg på 50-årsdagen, Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1943, s 145–170). – Profeten Kaj Munk (K Munk, Kristus och Danmark, Sthlm: Rabén & Sjögren, 1943, s 3–7). [Övers anon, men troligen av S S.] – Diktaren Nils Bohman (En bok om Nils Bohman. Minnen och anteckningar samlade o utg av T Nyman, Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1944, s 11–43). – Inledning. Ida Bäckmann – Gustaf Fröding – Selma Lagerlöf (I Bäckman, Mitt liv med Selma Lagerlöf. En skildring byggd på 30 års korrespondens och vänskap, Malmö: Norden, 1944, d 1, s v–xxiii). [Förkortad och omarbetad version av Ida Bäckmann (S S, I människodjungeln (1944; se egna verk ovan), s 203–224.] – Förord (J Gotthelf, Uli … 1944, s v–vii). [Även övers av S S, se översatt nedan.] – Vardagens problem. Anteckningar om disciplin och frihet (Levnadskonstens bok. Hur livet får mening och innehåll, Red: G Lundgren, Sthlm: Natur o kultur, 1944, s [39]–55). – Förord (K Barth, Tyskarna och vi, Upps 1945, s [3]). [Även övers av S S, se översatt nedan.] – Vår kulturella nivå (Lasternas bok. Våra kulturfel, Red: G Lundgren, Sthlm: Natur o kultur, 1946, s [9]–27). – Harry Blomberg (Harry Blomberg. En minnesbok … Sthlm 1950, s 182–212). [Även red av S S, se redigerat nedan.] – Inför Sven Lidman (Boken om Sven Lidman, Under red av R Hentzel. Sthlm: Natur o kultur, 1952, s 237–[239]). – Kristendomen och Värmlands stora diktare (Karlstads stift i ord och bild, Red-kommitté: E Palin (ordf), T Lindblom, E Tengblad, Sthlm: Idun, 1952, s 335–359, ill). – Der Literaturkritiker (Sie hörten seine Stimme. Zeugnisse von Gottsuchern unserer Zeit, Gesammelt und herausgegeben von B Schafer. Bd 3, Luzern: Räber, 1952, s 86–95). – Katolicismen och svensk litteratur (Katolska kyrkan i Sverige, Huvudred: J S Granlund, Gbg: Religion & kultur, 1953, s [283]–294, ill). – Några levnadsöden (Ibid, s [363]–384, ill). – Böcker och författare (Mitt Paris, [Verso:] Red: R Hentzel, Sthlm: Natur o kultur, 1954, s 201–[208]). [2.–3. uppl 1954–55.] – Jag mötte katolicismen (Sagt i förtroende. Livsåskådning i personlig belysning av A Ahlberg … [Utg av E Sundström,] Sthlm: Gummesson, 1954, s 94–99). – Tre katolska diktare (Vi ser på katolicismen. Fyra inlägg om Rom, [Av] M de Paillerets, O Hartman, S S, G Rosendal, Lund: Gleerupska univ-bokh, 1954, s [43]–71). [Om J d’Arnoux, C Péguy o P Claudel.] – Min granne på Ribbingsfors (Frans G. Bengtsson. En minnesbok under red av G Michanek, Upps: Lindblad, 1955, s 256–[271]). – Litteratur (Kulturen och vi. En bok med kunskap för alla, [Red: O Wieselgren, L Beckman,] Malmö: Bernce, 1955, s 395–580, ill). – Inledning (Varför jag blev katolik. En samling inlägg … Sthlm 1955, s 7–16). [Undert: S. S-e. Även red av S S, se redigerat nedan.] – En blick tillbaka (Ibid, s 113–130). – Östen Sjöstrand (Den nya parnassen. [Omsl:] Författarporträtt, Red av B Christofferson, Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1956, s 125–131). – Min lärare Curtius (Så minns jag… En samling porträttskisser, Red av B Christofferson, Sthlm: Natur o kultur, 1956, s 23–[43]). [Om den tyske kritikern o litteraturvetaren E R Curtius.] – Värmlands lov. En essay (Värmland, Red: R Holmström o S A Svensson, Foto: E Liljeroth, Text: S S o H Elovson, Bildtexter: R Holmström, Inledning: T Elander, Malmö: Allhem, 1956, (Allhems bildböcker), s [11]–27, ill). – Inledning (B Pascal, Tankar. I, Sthlm 1957, s [9]–20). [Även övers av S S, se översatt nedan.] – Om linjen i Pascals ”Tankar” (Ibid, s [21]–23). – Detta är det verkliga Europa… (Min lilla vrå i världen. Femton författare om sin favorittrakt, Under red av E Matz, Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1958, s [119]–127, [2] pl-s, fotogr). [Om Freiburg im Breisgau.] – Astrid Cleve von Euler (Hågkomster och livsintryck. N S, I, Min svärmor. Tjugotvå svenska män och kvinnor presenterar sina svärmödrar, Red av G Michanek, Upps: Lindblad, 1959, s [26]–34). – Inledning (Kristina, drottning av Sverige, Maximer. Les sentiments héroïques … Sthlm 1959, s 5–14). [Fransk version: Introduction, s 5–25. Även utg o övers av S S, se utgivit nedan.] – Inledning (Kristina, drottning av Sverige, Brev från sex decennier … Sthlm 1960, s 5–7). [Även utg o övers av S S, se utgivit nedan.] – Vorwort (Birgitta, helgon, Die Offenbarungen der heiligen Birgitta von Schweden … Frankfurt am Main 1961, s [7]–8). [Även utg av S S, se utgivit nedan.] – Zur Einführung. Die heilige Birgitta von Schweden (Ibid, s 9–55). – Inledning (Franska berättare. En antologi red av S S, Sthlm: Prisma, 1961, s 7–10). [Även övers av S S tills m E Thulin, se översatt nedan.] – Het zweedse aspect (Kerk en ruimte, Hilversum: Brand, 1961, s 109–114). – Elan vital personifierad (Möten med John Landquist. En vänbok på 80-årsdagen den 3 december 1961, [Verso:] Red-kommitté: J Agrell m fl, Lund: Gleerup, 1961, s 93–99). – Morienval (Min käraste kyrka, Under red av H Lenhammar, Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1962, s 117–125, [1] pl-bl). – Den olycklige Dag Hammarskjöld (Dag Hammarskjöld og hans Gud. En diskussion mellem Eyvind Bartels, Olov Hartman og Sven Stolpe, Khvn: Kristeligt dagblads forl, 1964, s [23]–[30]). [Tidigare publ i Kristeligt dagblad 15 nov 1963. Följdskrift till: E Bartels, Dag Hammarskjöld – den fortvivlede (Ibid, s [9]–[22]), tidigare publ i Kristeligt dagblad 5 nov 1963. Följdskrift: E B, ”Hammarskjöld-myten” – et svar (Ibid, s [45]–[55]), tidigare publ i Kristeligt dagblad 23 nov 1963. Bokens bidrag utgör kommentarer till D Hammarskjöld, Vägmärken.] – [Om T Kreuger som person] (Torsten Kreuger den sjuttonde juni nittonhundrasextiofyra, Gbg 1964, (Bröderna Töpel), s 73–79). – Inledning (S Pallavicino, Drottning Kristinas väg till Rom, Inledning av S S, Övers från originalet av K o M Stolpe, Sthlm–Roma: Italica, 1966, ([Förtitel:] Biblioteca di cultura. Collana di classici italiani, 1), s 7–10). – Förord (Profeter och diktare … 2., omarbetade uppl, Sthlm 1966, s [7]–[8]). [Även red av S S, se redigerat nedan (1. uppl, 1942). Även med författarpresentationer av S S, se följande poster.] – Erik Gustaf Geijer. 1783–1847 (Ibid, s 9–11). – Johan Olof Wallin. 1779–1839 (Ibid, s 30–33). – Frans Mikael Franzén. 1772–1847 (Ibid, s 40–43). – Erik Johan Stagnelius. 1793–1823 (Ibid, s 48–51). – Johan Ludvig Runeberg. 1804–1877 (Ibid, s 60–63). – Fredrika Bremer. 1801–1865 (Ibid, s 76–78). – Viktor Rydberg. 1828–1895 (Ibid, s 85–87). – Harald Hjärne. 1848–1922 (Ibid, s 103–105). – August Strindberg. 1849–1912 (Ibid, s 120–122). – Gustaf Fröding. 1860–1911 (Ibid, s 149–154). – Selma Lagerlöf. 1858–1940 (Ibid, s 165–168). – Erik Axel Karlfeldt. 1864–1931 (Ibid, s 183–186). – Nathan Söderblom. 1866–1931 (Ibid, s 196–199). – Einar Billing. 1871–1939 (Ibid, s 209–211). – Emilia Fogelklou. Född 1878 (Ibid, s 221–223). – Manfred Björkquist. Född 1884 (Ibid, s 233–236). – John Landquist. Född 1881 (Ibid, s 242–244). – Sven Lidman. 1882–1960 (Ibid, s 262–265). – Bertil Malmberg. 1889–1958 (Ibid, s 274–276). – Harry Blomberg. 1893–1950 (Ibid, s 289–291). – Bo Setterlind. Född 1923 (Ibid, s 297–300). – Dag Hammarskjöld. 1905–1961 (Ibid, s 306–308). [Presentationen av V Norström (s 113–114) av E Åkesson.] – Förord (Birgitta, helgon, Himmelska uppenbarelser, I urval och övers av T Lundén, Malmö: Allhem, 1967, s 7). – Den heliga Birgitta av Sverige. Inledning (Ibid, s [9]–38). – Våra kulturdestruktörer (Radikalismen. En KvP-debatt. [Omsl], Malmö: Kvällsposten, 1967, s 4–6). – Förord (D Dolci, Att skapa framtiden, [Sthlm] 1970, s 5–7). [Även övers av S S, se översatt nedan.] – Det svenska geniet (Karlfeldt, synpunkter och värderingar, Red av M Banck, [Omsl:] Utg i samarbete med Karlfeldtsamfundet, Sthlm: LT, 1971, ([Karlfeldt-samfundets skriftserie, 3]) (Tema), s 77–81). [Omtr från: Det svenska geniet (1935; se egna verk ovan). 2., oförändrade uppl 1989: Malung: Dalaförl.] – Birgitta och politiken (Opuscula ecclesiastica. Studier tillägnade Gunnar Rosendal den 4 april 1972, [Verso:] Red: O Bexell m fl, Upps: Pro veritate, 1972, s [359]–373). – Emilia Fogelklou som birgittaforskare (E Fogelklou, Birgitta. Med efterskrift av S S, [Ny utg,] Sthlm: Aldus/Bonnier, 1973, ([Förtitel:] Aldusserien,391), s 218–225). [Tidigare upplagor av E F:s bok (1919 och 1955) saknar bidrag av S S.] – Birgitta och franciskanerna (Den goda bekännelsen. Festskrift tillägnad Gustaf Adolf Danell den 6 november 1973, [Verso:] Red-kommitté: C-O Hasselberg m fl, Upps: Pro veritate, 1973, s [170]–183). – Inledning (N Söderblom, Tal och essayer … Sthlm: Rabén & Sjögren, 1974, s 7–14). [Även utg av S S, se utgivit nedan.] – Förord (H de Balzac, Eugénie Grandet, Övers: K Enghoff, [Ny utg,] Höganäs: Bra böcker, 1976, (Bra klassiker), s 5–8). [Ny uppl 1985: Höganäs: Bra klassiker. Originalupplagan av denna översättning utkom 1928: Malmö: Baltiska förl, (Berömd litteratur, 11). Denna utgåva saknade bidrag av S S.] – [Författarpresentationer] (Mästarberättare … Sthlm 1977). [Se anmärkning under utgivit nedan.] – ”Det är så Gud arbetar” (Värt att veta 80. De bästa bidragen ur radioserien Värt att veta i urval av G Blomquist, Sthlm: Sveriges radio, 1980, s [279]–287). – Förord (R Andersson, Rättsstat i upplösning. Öppet brev till Thorbjörn Fälldin, Olof Palme och andra svenska politiker, [Sthlm:] Contra förl/Molnar & Holm, 1981, s 7–9). – Inledning (P Claudel, Sidenskon … Upps 1982, s 7–16). [Även övers av S S, se översatt nedan.] – Inledning (E A Karlfeldt, Henry Fielding. Ett författarporträtt, Borås: Norma, 1985, s 5–14). [Behandlar E A K:s lic:avh om H Fielding (d v s föreliggande bok, tidigare otryckt, framlagd UU 1898). Del av uppl utg som Karlfeldts-samfundets skriftserie, 16.] – Hans Åkerberg (Den levande Fröding. Studier och porträtt, H Åkerberg m fl, Karlstad: Norma, 1986, (Gustaf Fröding-sällskapet, 18), s 143–145). [Om H Å som forskare med betoning på G Fröding.] – Inledning (G Lundén, Tryggve, Skellefteå: Artos, 1986, s 5–6). [Behandlar T Lundén.] – Svenskan som fick en kallelse av heliga Birgitta (Starka kvinnor. Ett urval märkliga kvinnoöden från radioserien Värt att veta, Red: G Blomquist, [Sthlm:] Sveriges radios förl, 1986, s 219–228). [Behandlar M E Hesselblad och Birgittinorden. Från 1980.] – Vilhelm Moberg (Porträtt av Vilhelm Moberg, Red: G Eidevall, Sthlm: Carlsson, 1993, (Vilhelm Moberg-sällskapets skriftserie, 4), s 32–35). [Ur Änglar och demoner (1948; se egna verk ovan).] – Ur I dödens väntrum. [Utdrag] (Soten, diktarna och de vita slotten, [Sammanställd av] S O Bergkvist, E Ransemar, Sthlm: Carlsson, 1995, s 128–133).

Utgivit: Kristina, drottning av Sverige, Maximer. Les sentiments héroïques. Utg o övers av S S. Sthlm: Bonniers, 1959. 151, [1] s, [8] faks-s. (Acta Academiae catholicae Suecanae, 1). [Parallelltext på svenska och franska. Även med inledning av S S, se bidrag ovan.] – Kristina, drottning av Sverige, Brev från sex decennier. Urval o övers av S S. Sthlm: Natur o kultur, 1960. 108, [2] s, [1] faks-bl. (Levande litteratur). [2. uppl 1966. Även med inledning av S S, se bidrag ovan, samt kommentarer till de enskilda breven.] – Birgitta, helgon, Die Offenbarungen der heiligen Birgitta von Schweden. Ausgewählt und eingeleitet von S S. Frankfurt am Main: Knecht, 1961. 265 s, [1] pl.-bl. [Även med bidrag av S S, se bidrag ovan.] – N Söderblom, Tal och essayer. Inledning och urval av S S. Sthlm: Rabén & Sjögren, 1974. 226 s. ([Omsl:] Trend pocket). [Även med bidrag av S S, se bidrag ovan.] – Klippt och skuret. Citat samlade av S S. Sthlm: Piccolo/LT, 1976. 63 s. ([Piccolo]). – Mästarberättare. [Noveller.] Valda och presenterade av S S. Sthlm: Bonnier, 1977. 364, [3] s. [Var och en av de 16 novellerna inleds med en kort författarpresentation (c:a ½ sida).]

Redigerat: Iuvenes [fr o m 1924, nr 2: Juvenes] dum sumus. Utg av humanister vid Stockholms högskola. 1924, nr [1]–2; årg 2, 1925, nr 1. Sthlm 1924–25. [S S var noterad som utgivare för årg 2, 1925, nr 2–årg 3, 1926.] – Stockholms studentblad. Organ för Stockholms högskolas studenter. 1924, nr 1–2; majnr. Sthlm 1924. [Tills m R Apelqvist.] – Svensk studenttidning 1001. Sthlm 1924. [Endast 1 nr utgivit. Tills m N Bohman, H Möllman-Palmgren o G Svensson.] – Gaudeamus. Organ för Stockholms högskolas studentförening. Årg 3, 1926, nr 6–4, 1927, nr 4. Sthlm 1926–27. – Fronten. Årg. 1, 1931–2, 1932. Sthlm: Bonnier, 1931–32. – Profeter och diktare. Från E. G. Geijer till Hj. Gullberg. En antologi. Sthlm: Bonnier, 1942. 519, [1] s. [Även med förord, essä och författarpresentationer av S S, se bidrag ovan.] 2., omarb uppl: Profeter och diktare. Från Erik Gustaf Geijer till Dag Hammarskjöld. En antologi. [Sthlm:] Verbum, 1966. 315, [1] s. (Verbum-serien). [Även med förord och författarpresentationer av S S, se bidrag ovan.] – Harry Blomberg. En minnesbok. Sthlm: Diakonistyr, 1950. 216 s, [6] pl-bl, fotogr. [Även med bidrag av S S, se bidrag ovan.] – Credo. Katolsk tidskrift. Årg 32, 1951–41, 1961. Sthlm 1951–60. [Tills m J Gerlach samt H Grevenius (1952–53), L Carlsson (1954–58) o A Åberg (1959–60).] – Varför jag blev katolik. En samling inlägg. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1955. 168, [1] s. [Även med bidrag av S S, se bidrag ovan. Övers till tyska 1958.] – Franska berättare. En antologi. Sthlm: Prisma 1961. 199, [1] s. [Övers tills m E Thulin. Även med inledning av S S, se bidrag ovan.]

Översatt och bearbetat: G K Chesterton, Thomas av Aquino. Sthlm: Norlin, 1948. [4], xi s, s 7–232. [2. uppl 1987: Vejbystrand: Fredestad, 232 s.] – K OttoWasow, Neapelgolfen. Från Ischia till Capri. Färgfotografier av K Otto-Wasow. Text av E Dryander. Sthlm: Rabén & Sjögren, 1960. 19, [48] s, färgfotogr.

Översatt: S S använde i vissa fall pseudonymen Erland Rådberg som översättare, vilket angetts med ”Övers pseud” nedan. – J Green, Adrienne. Roman. Sthlm: Natur o kultur, 1929. 296 s. [Även med inledning av S S, se bidrag ovan.] – A Siegfried, Förenta staterna av i dag. Med 8 kartor och figurer. Sthlm: Bonnier, 1929. 409, [3] s, ill. ([Omsl:] Dagens ansikte. Böcker i aktuella ämnen). [Övers sign S. J. S.] – R Fangen, Några unga människor. Sthlm: Bonnier, 1930. [4], 204, [1] s. – A Rivollet, Sannsagan om Maurice Chevalier. Sthlm: Ahlström & Nordberg, 1930. 212 s, [13] pl-bl. – J d’Arnoux, En gengångares ord. Med inledning av A Österling. Sthlm: Bonnier, 1931. 255, [1] s. ([Omsl:] Bonniers gula serie). [Övers sign S. J. S.] – R Eriksen, Erotik och livsåskådning. Speciellt med hänsyn till psykoanalysen. Sthlm: Natur o kultur, 1931. 156 s. – P Bost, Förförelse. Roman. Med inledning av M Stiernstedt. Övers av S. J. S. Sthlm: Bonnier, 1932. vii, 293, [2] s. ([Omsl:] Svenska bokklubbens volym, 3). [2. uppl s å.] – E R Curtius, Den franska kulturen. En orientering. [Sthlm:] Natur o kultur, 1932. 231, [1] s. [Även med förord av S S, se bidrag ovan.] – R Fangen, Erik. Roman. Sthlm: Bonnier, 1932. 332 s. ([Omsl:] Gula serien). [Övers sign S. J. S.] – S Freud, Vi vantrivas i kulturen. Sthlm: Bonnier, 1932. 117 s. (Frontens bibliotek). [Övers sign S. J. S. Ny utg, övers reviderad av I Löfgren, vetenskapligt granskad av L B Löfgren, Vi vantrivs …, Sthlm: Röda rummet, 1983, [6], v, [1] s, s 5–98, [1] s, (Psykologins klassiker); Ny uppl 1995, 109 s, (Psykologins klassiker, 1).] – H Hesse, Stäppvargen. Med inledning av A Österling. Sthlm: Bonnier, 1932. 237 s. ([Omsl:] Gula serien). [Övers sign S. J. S. 2. uppl 1946. Fr o m 1951 med angivande av S S:s namn. Många senare uppl och tr 1951–2005.] – R Fangen, Duell. Roman. Sthlm: Bonnier, 1933. 361 s. ([Gula serien]). [Övers sign S. J. S. Ny utg 1942: Sthlm … (Bokklubben Svalan).] – G Larsen, I somras. Roman. Sthlm: Bonnier, 1933. 222 s. ([Omsl:] Moderna unga människor). [Ny utg 1939: Sthlm … ([Omsl:] Nordiska nutidsromaner).] – G Mackenroth, Tysklands ungdom i revolt. Övers efter förf:s manuskript av S S. Sthlm: Bonnier, 1933. 240 s. ([Omsl:] Frontens bibliotek). – T Mann, Richard Wagner. Ett tal. Sthlm: Bonnier, 1933. 111 s. – S Zweig, Marie Antoinette. En olycklig drottnings historia. Sthlm: Bonniers, 1933. 510 s, [10] pl-bl, ill. [Övers pseud. 2.–5. uppl 1933–36. Ny utg 1946: Sthlm: Forum, 1946, 469 s, (Forumbiblioteket, 13); 4 nya uppl/utg 1953–92 (uppl 1959–92 har 367 s).] – R Fangen, En kvinnas väg. Roman. Sthlm: Bonnier, 1934. 291 s. ([Gula serien]). [2. uppl s å. Ny utg 1937: Sthlm … ([Omsl:] Nya nutidsromaner). Nya uppl s å, 1939, 41. Ny utg 1951: Sthlm … (Svalans jubileumsserie).] – G Larsen, Två misstänkta personer. Sthlm: Bonnier, 1934. 235 s. [Ny utg 1957: Två misstänkta, Sthlm: Folket i bild, 239 s.] – R Fangen, Kristen världsrevolution. Mitt möte med Oxfordgrupprörelsen. Övers från förf:s manuskript av S S. Sthlm: Bonnier, 1935. 125, [2] s. [Rättelse, s 127. 2.–6. uppl 1935–38: 125 s.] – R Fangen, Mannen som älskade rättfärdigheten. Roman. Sthlm: Bonnier, 1935. 366 s. ([Gula serien]). [Övers sign S. J. S. 2. uppl s å. Ny utg 1944: 383, [1] s, ([Omsl:] Nutidsromaner, N F, 5).] – J V Jensen, Doktor Renaults frestelser. Novell. Sthlm: Bonnier, 1935. 280, [1] s. – I Nissen, Sexualitet och disciplin. Sthlm: Bonnier, 1935. 173, [2] s. [Övers sign S. J. S.] – S Zweig, Erasmus av Rotterdam. Sthlm: Bonnier, 1935. 152, [1] s, [8] pl-bl, ill. [Övers pseud. Den sv uppl är något förkortad.] – R Fangen, Det nya livet. Sthlm: Bonnier, 1936. 167, [2] s. [Tal och uppsatser. 2. uppl 1938.] – R Fangen, På död mark. Roman. Övers efter författarens manuskript av S. J. S. Sthlm: Bonnier, 1936. 341, [2] s. ([Gula serien]). [2.–5. uppl s å.] – B Nichols, Dåren säger i sitt hjärta. Sthlm: Natur o kultur, 1936. 268 s. – R Fangen, Paulus. Sthlm: Bonnier, 1937. 161 s. – R Fangen, Redan här. Roman. Sthlm: Bonnier, 1937. 443, [2] s. ([Gula serien]). [Övers sign S. J. S. 2.–3. uppl s å.] – R Fangen, Kristendomen och vår tid. Från norskan av S. J. S. Sthlm: Bonnier. 1938. 219, [2] s. – E Berggrav, Nordens insats. Sthlm: Diakonistyr, 1939. 53, [1] s. [2. uppl 1940.] – O Chambers, Men jag säger eder. Studier i bergspredikan. Upps: Lindblad, 1939. 149 s. [Även med inledning av S S, se bidrag ovan.] – G Duhamel [pseud för D Theovnin], Salavins historia. Roman. Sthlm: Bonnier, 1939. 468 s. ([Gula serien]). [Övers tills m I Essén.] – R Fangen, Kvarnen som mal långsamt. Roman. Övers av Sven Stolpe. Sthlm: Bonnier, 1939. 501 s. ([Gula serien]). [D 2 av Kvarnen som mal långsamt, Prästen övers av S Andræ (1947).] – F Ramm, En själ gick mot livet. Roman. [Omsl:] En oxfordroman. Sthlm: Saxon & Lindström, 1939. 312 s. – S Shoemaker, Kyrkan kan rädda världen. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1939. 183 s. [Övers tills m K Stolpe.] – R Fangen, Krig och kristen tro. Sthlm: Bonnier, 1940. 83, [1] s. – E Berggrav, Ensamhet och gemenskap i det kristna livet. Sthlm: Diakonistyr, 1942. 48 s. [2.–3. uppl 1942–43.] – K Munk, Hoppet förbliver. Danska predikningar 1941. Sthlm: Diakonistyr, 1942. 186 s. [2.–7. uppl 1942–45.] – K Munk, Med ordets svärd. Danska predikningar 1941–1942. Sthlm: Diakonistyr, 1942. 220 s. [2.–6. uppl 1942–45.] – K O’Brien, Örtagården. Roman. Sthlm: Ljus, 1942. 290 s. – J Gotthelf [pseud för A Bitzius], Tjäna två herrar. [Roman.] Förord av S S. Sthlm: Diakonistyr, 1943. xviii, [3] s, s 7–302. [Förord, se bidrag ovan. Övers tills m K Stolpe. 2. uppl s å.] – J Hohlenberg, Sören Kierkegaard. Sthlm: Bonnier, 1943. 344, [3] s, ill. [Övers tills m K Stolpe.] – K Munk, Kristus och Danmark. [Predikningar.] Sthlm: Rabén & Sjögren, 1943. 32 s. [Övers anon, men troligen av S S. Med inledning av S S, se bidrag ovan.] – N S Timasjeff, Religionen i Sovjet 1917–1942. Sthlm: Rabén & Sjögren, 1943. 166, [1] s. [Övers tills m B Stolpe. Kort tillägg till författarens företal från översättarna om att notapparaten med källhänvisningar strukits eftersom dessa är otillgängliga för svenska läsare.] – R Truax, En läkaredynasti. [Roman.] Sthlm: Rabén & Sjögren, 1943. 376 s. [Övers tills m B Stolpe.] – J Gotthelf [pseud … ], Uli. [Roman.] Sthlm: Diakonistyr, 1944. vii, 323 s. [Övers tills m B Stolpe. Även med förord av S S, se ovan under bidrag. 2. uppl s å.] – F Moeschlin, Amerika-Johan. En bonderoman från Dalarna. [Verso:] Omsl o ill av R Lindström. Upps: Nyblom, 1944. 409, [3] s, ill. – K Munk, Våren kommer så saktelig. Sthlm: Bonnier, 1944. 325, [2] s, ill, fotogr. [Övers tills m B Stolpe. 4.–19. tus 1944–45.] – K Barth, Tyskarna och vi. Upps: Lindblad, 1945. 111 s. [Även med förord av S S, se bidrag ovan.] – R Fangen, En ljusets ängel. Historien om två norska pojkar, som stupade i kriget. Sthlm: Bonnier, 1945. 444, [1] s. – J Gotthelf [pseud … ], Uli arrendatorn. Roman. Sthlm: Diakonistyr, 1945. 359 s. [Övers tills m K Stolpe.] – L B Asbjörnsen, Så blev det månljust. Äventyr kring en norsk prästgård. [Roman.] Upps: Lindblad, 1946. 202 s. [Förkortad övers.] – J Gotthelf [pseud … ], Farmodern. Roman. Sthlm: Diakonistyr, 1946. 271, [1] s. – H Cappelen, Vi gav oss inte. En Nachtund Nebelfånge berättar. Sthlm: Bonnier, 1946. 224, [3] s. – C F Engelstad, Ronald Fangen. En man och hans samtid. Sthlm: Bonnier, 1946. 193, [2] s. [Övers sign S. J. S.] – G Bernanos, Prästmans dagbok. Roman. Sthlm: Norlin, 1947. 355 s. [Ny utg 1962: Sthlm: Prisma, 255, [1] s.] – D Berthoud, Skilda vägar. Roman. Sthlm: Diakonistyr, 1947. 354, [1] s. [Övers tills m R Gauffin.] – G Duhamel, Minnesbilder. Sthlm: Bonnier, 1947. 322, [1] s. [S S har övers d 1 av G D:s memoarer. D 2 (i samma volym, s 167–318) övers av E Lundquist.] – Vercors [pseud för J Bruller], Mörkrets vapen. En berättelse. Sthlm: Bonnier, 1948. 115, [1] s. ([Omsl:] Panacheserien). – J Verne, Den hemlighetsfulla ön. [Roman.] Ill av P Férat. Sthlm: Bonnier. 1948. D 1–2. (266, [3] + 285, [2] s, ill). ([Omsl:] De odödliga ungdomsböckerna, 38–39). [8/13.–14/17. tus 1957–65 (utg i ett bd).] – A Aggebo, Friska och sjuka. [Verso:] Vignetter av E Fog. Sthlm: Diakonistyr, 1949. 335 s. – J Gunther, Kamp med döden. Roman. Sthlm: Norlin, 1949. [4] s, s 7–241, [1] s. – B Dunham, Människans vanföreställningar. Sthlm: KF:s bokförl, 1950. 285 s. [Övers tills m K Stolpe.] – G Hauser, Lev ung – lev längre. Sthlm: Norlin, 1951. 305, [1] s. [Övers pseud. Nya uppl 1954, 57: Sthlm: Wahlström & Widstrand, 275, [1] s.] – R Merle, Weekend vid Kanalen. Roman. [Sthlm:] Forum, 1951. 296, [1] s. [Övers pseud.] – C Saint Laurent [pseud för J Laurent], Den kära Caroline. [Roman.] Sthlm: Hökerberg, 1951. 316, [3] s. [Övers pseud. 5.–9. tus s å.] – C Saint Laurent [pseud … ], Caroline på äventyr. [Roman.] Sthlm: Hökerberg, 1952. 288 s. [Övers pseud. 6/7. tus s å.] – S Andres, Utopia. [Roman.] Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1953. 120, [1] s. [Övers tills m K Stolpe.] – Morus [pseud för R Lewinsohn], Alla tiders djur. Om djurlivets utveckling på jorden och djurens roll i människans värld. Sthlm: KF:s bokförl, 1953. 365, [1] s, 32 pl-s, ill. [Övers tills m B Stolpe.] – C Saint Laurent [pseud … ], Caroline, vilken äventyrsnatt! [Roman.] [Sthlm:] Hökerberg, 1953. 258, [1] s. [Övers pseud.] – B Voyenne, Europatankens historia. Utg av Europarörelsens ungdomskampanj. Sthlm: KF:s bokförl, 1953. 187, [1] s. (Skrifter utg av Föreningen Mellanfolkligt samarbete för fred, 49). [Övers tills m M Stolpe.] – G Hauser, Lev frisk – lev lycklig. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1954. 264 s. [Övers pseud.] – V Sneider, Thehuset Augustimånen. Roman. Sthlm: Bergh, 1954. 319, [1] s. [Övers pseud. Ny utg 1957: [Sthlm:] Bonnier, 270, [1] s, (Bonniers folkbibliotek).] – F Dessauer, Röntgens upptäckt. Med 8 planscher. Sthlm: Natur o kultur, 1955. 169 s, [8] pl-bl, ill. [Biografi. Övers pseud.] – J Hansen, Helvetet tur och retur. [Omsl:] Som legionär i Indokina. Sthlm: Gothia, 1955. 200 s, 1 karta. [Övers pseud.] – K-L Opitz, Pansarsoldat. Roman. Sthlm: Gothia, 1955. 208 s. [Övers pseud.] – [W] Pogge van Ranken, Illusion. En roman om en egendomlig förvandling. Sthlm: Gothia, 1955. 232 s. [Övers pseud.] – G De Santillana, Domen över Galilei. Upps: Lindblad, 1956. 410, [3] s, [8] pl-s, ill. [Övers pseud.] – A Malraux, Striden med ängeln; Valnötsträden i Altenburg. Sthlm: Bonnier, 1956. 239, [1] s. (Panacheserien). [Förtitel o omsl: Valnötsträden i Altenburg.] – T Merton, Kallad till tystnad. [Verso:] Bemyndigad övers efter en av förf revid text av M o S S. Lund: Gleerup, 1956. 308 s. [2., fullständigt rev uppl {övers är bearbetad av S Heilo} 1986: Vejbystrand: Catholica, 327 s; 3., lätt rev uppl 2005: Ängelholm: Catholica.] – R Oppenhejm, Marianne Petits upplevelser. [Roman.] Upps: Lindblad, 1957. 253 s. [Övers tills m M Stolpe.] – B Pascal, Tankar. Sthlm: Forum, 1957. I–II. (173 + 174 s). (Forumbiblioteket, 92–93). [Även med bidrag av S S, se bidrag ovan. Även finländsk deluppl s å: Hfors: Söderström & C:o. Nya utg (i ett bd) 1971, 75, 95.] – A Castelot, Marie-Antoinette. Sthlm: Bonnier, 1958. 331, [3] s, [16] pl-s. [Något förkortad övers med förf:s godkännande.] – I Andric, De fördömdas stad. [Roman.] Upsala: Universitas, 1959. 164 s. – Kristina, drottning av Sverige, Maximer. Les sentiments héroïques … Sthlm 1959. Se ovan under utgivit. – Kristina, drottning av Sverige, Brev från sex decennier … Sthlm 1960. Se ovan under utgivit. – J Dobraczyn´ ski, Ge mig dina sorger. [Roman.] Sthlm: Gummesson, 1961. [3] s, s 7–371. [Övers från den 11. tyska uppl.] – Franska berättare. En antologi. Sthlm: Prisma 1961. 199, [1] s. [Övers tills m E Thulin. Även red av S S samt med inledning av honom, se under bidrag ovan.] – J-P Sartre, Fångarna i Altona. Skådespel i fem akter. Sthlm: Bonnier, 1961. [4] s, s 7–257, [1] s. (Panacheserien). – A Bonnard, Grekisk livsform. [1], Från Iliaden till Parthenon. Sthlm: Rabén & Sjögren, 1962. 239, [1] s, [32] pl-s, ill. [D 2–3 (1963–64) ej övers av S S.] – D van Coillie, Fånge hos Mao Tse-tung. Sthlm: Diakonistyr (SKDB), 1963. 250 s. (Verbum-serien). [Övers från den tyska uppl.] – F Mauriac, Min tro. Sthlm: Kronos/Tiden, 1963. 117 s. ([Omsl:] Kronosböckerna). – M L West, Fiskarens skor. [Roman.] Sthlm: Bonnier, 1963. 304, [1] s. [Övers pseud.] – Daniel-Rops [pseud för J C H Petiot], Dagligt liv i Palestina på Jesu tid. [Övers genomsedd av A Brody.] Sthlm: Prisma, 1964. 239, [1] s. ([Omsl:] Prisma). [Något förkortad övers. 2. uppl 1966 (även utg av Verbum); 3. uppl 1966 (endast utg av Verbum); 4. uppl 1969 (även utg av Verbum); nya utg 1976, 85 (endast Prisma).] – P Lauring, Danmark i Skåne. En osentimental resa. Övers från danskan av S S efter av författaren 1964 reviderad upplaga [Omsl:] Ill av D Asmussen. Malmö: Bergh, 1964. 211, [3] s, ill. [Det danska originalet utkom 1952. Ny uppl 1999: 239, [1] s, ill.] – H Habe, En läkares uppdrag. [Roman.] Malmö, Sthlm: Bergh, 1966. 276 s. – A Hauge, Mysterium. [Roman.] [Sthlm:] Verbum, 1968. 194, [1] s. – F F Bruce, De nytestamentliga texterna. Är de tillförlitliga? En historisk undersökning. Sthlm: EFS-förl, 1969. 135 s. ([Omsl:] Centrum). [Övers pseud.] – I Grimsmo, Marmorberget. [Roman.] [Sthlm:] EFS, 1969. 178, [1] s. [Även finländsk deluppl s å: Hfors: Församlingsförbundet.] – A Huré, Kvinnorna. [Roman.] Sthlm: Bergh, 1969. 189 s. [Övers pseud.] – E Privat, Gandhis liv. [Sthlm:] Westerbergs, 1969. 168 s, [8] pl-s, fotogr. – J G Robinson, När Marnie var där. [Barnbok.] Ill av P Fortnum. Malmö: Bergh, 1969. 206 s, ill. – D Dolci, Att skapa framtiden. [Sthlm:] Gummesson, 1970. 133, [1] s. [Övers pseud. Även med bidrag av S S, se bidrag ovan.] – J Jackman, Fallet Davidsson. [Roman.] Sthlm: EFSförl, 1970. 167 s. [Även finländsk deluppl s å: Hfors: Församlingsförbundet.] – J G Robinson, På flykt. [Barnbok.] Malmö: Bergh, u å [1970]. 174 s, ill. – C Mauriac, Den okände de Gaulle. [Sthlm:] Askild & Kärnekull, 1971. 252, [1] s. [Övers pseud.] – E Wiesel, Tiggaren i Jerusalem. [Sthlm:] Gummesson, 1971. 188 s. [Övers pseud. 2. uppl. 1986: Älvsjö: Verbum.] – Jesus-rörelsen. Om ungdom i uppbrott i USA och Europa. Utg o komment av W Kroll. [Sthlm:] EFSförl, 1972. 147 s, ill. ([EFS pocket]). [Övers pseud.] – M B Schlink, Så blir man en ny människa. [Sthlm:] EFS-förl, 1972. 193, [2] s. ([Omsl:] Centrum). [Övers pseud. Även finländsk deluppl s å: Hfors: Församlingsförbundet. Ny uppl 1974. 3 uppl 1989: Örebro: Evangeliipress.] – A Falk-Rønne, Abrahams väg till Kanaans land. Örebro: IPC, 1973. 243, [1] s, [32] pl-s, färgfotogr. [Reseskildring i historiens fotspår.] – M Holmes, Två från Galileen. Roman om Marias och Josefs kärlek. [Sthlm:] EFS-förl, 1973. 246 s. [Övers pseud.] – B Schmidt-Eller [pseud för B Künzell], Var är professorn? En läkarroman. [Sthlm:] EFS-förl, 1973. 133, [2] s. [Övers pseud.] – M Wurmbrand, Kristus eller den röda flaggan. [Självbiografi.] Malmö: Bergh, 1973. 162 s. – A Falk-Rønne, Moses väg genom öknen. Örebro: IPC, 1974. 264 s, [32] pl-s, färgfotogr, karta. [Reseskildring i historiens fotspår.] – C Caselli, Grekisk mytologi. Ill: G C. Text: M Gibson. Örebro: IPC, cop 1977. [6] s, s 11–156, ill (vissa i färg). [Övers tills m K Stolpe. Ny tr 1990.] – M Quoist, Möten med Jesus Kristus. Sthlm, Malmö: Bergh, 1977. 140, [1] s. [Övers tills m K Stolpe.] – A Falk-Rønne, Petrus’ långa väg till Rom. Örebro: IPC, 1978. 304 s, [32] pl-s, ill, fotogr (vissa i färg). [Reseskildring i historiens fotspår. Övers tills m M Rennerfelt.] – A Hichens-Bergström, Rapport om knäskälvans hus. Borås: CETE, 1981. 103, [2] s, [20] pl-s, fotogr. [Övers pseud.] – T Pröpper, Om lidandets mening i dagens värld. [Sthlm:] Katolska bokförl; Upps: Signum (distr), 1981. 36 s. ([Omsl:] Synpunkter, 6). – A Strindberg, I Bernadottes land. Förord och kommentarer: G Michanek. Upps: Bromberg, 1981. 151, [1] s, ill. – R Boyer, Blaise Pascal. På väg mot det oändliga. Texturval ur hans Tankar med introduktion och kommentarer. [Sthlm:] Katolska bokförl; Upps: Signum (distr), 1982. [2], 148 s. ([Omsl:] Kristna klassiker, 6). [Övers tills m K Stolpe.] – P Claudel, Sidenskon. Spanskt skådespel i 3 akter. Med träsnitt av S Vasegaard. Upps: Katolska bokförl, 1982. 155, [2] s, ill. [Övers tills m K Stolpe. Även med inledning av S S, se bidrag ovan.] – G Holmen, Clara Schumann. [Omsl:] En biografi. Borås: Norma, 1982. 219 s, ill. [Övers pseud.]

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 4 juni 1964, nr 74, RA.

G Brandell, Vad gällde striden? (SvD 22 juni 1959); H Brandenburg, S S till minne (DN 28 aug 1996); L Carlsson, Med pennan som vapen (SvD 23 aug 1990); dens, S S (SvD 27 aug 1996); S Carlsson, Historisk metod (SvD 18 juni 1959); B Christofferson, S S o den litterära debatten (1956); dens, Sv kritiker o deras metoder (1962); U Eriksson, Nagel i kulturparnassens öga (DN 3 juni 1995); A Jarlert, The Oxford group: group revivalism and the churches in Northern Europe, 1930–1945, with special reference to Scandinavia and Germany (1995); L-O Franzén, På tvären mot moderniteten (DN 27 aug 1996); L Hallberg, Birgittafören: 100 år i den katolska litt:ens tjänst, 1907–2007 (2007); S Hidal, S S o den sv litt:en (Signum: katolsk orientering om kyrka, kultur o samhälle, nr 8, 1994); dens, S S in memoriam (Signum, nr 6, 1996); E H Linder, Fem decennier av nittonhundratalet, 1 (1965); E Stenborg, Lätt, snabb o oöm: S S i minnet (Signum, nr 2, 2004); dens, S S o biografierna (Signum, nr 3, 2004); T Stenström, Stolpe – fransman, stridsman, syndare o troshjälte (SvD 28 aug 1996); V Svanberg, Kristinas kön o Gustaf IV Adolfs börd (SvD 16 juni 1959); J Taels, S S: en monografi (1984); G Tideström, Tankar kring en avhandl:bedömn (SvD 12 juni 1959); B Åkermark, Övertid i 70 skapande år (DN 24 aug 1995).

Gjorda rättelser och tillägg

1. Förnamnet korrigerat, 2015-11-12


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sven Johan Stolpe, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20307, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elisabeth Stenborg), hämtad 2019-02-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20307
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sven Johan Stolpe, urn:sbl:20307, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elisabeth Stenborg), hämtad 2019-02-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se