Meriter

Strelow, Hans Nielssön, d 27 febr 1656 i Visby (Hamner). Kh i Vall o Hogrän, Got, 07, tf prost över medeltredingen 15, ord 27–47, tf prost över norra tredingen 37 o 41–42, superintendent över Visby stift från 8 april 46.

G 1) 1607 (Wallin, s 181) m Ermegård Gustavsdtr, d 27 jan 1636 (Lemke, s 193); 2) m Maria Danielsdtr Holm, d tidigast 1657 (Hamner).

Biografi

S var antagligen född på 1580-talet. Det mera exakta årtalet 1587 som anförs i litteraturen har troligen sitt ursprung i en formulering beträffande hans giftermål 1607; ”och tror jag knappt, att han då hunnit till sina 20 år” (Wallin). A O Rhyzelius skriver att han vid sin död 1656 ”något över sjuttio år levat”. S var av allt att döma infödd gotlänning (Spegel). En broder kan ha varit rådmannen Mats Nielssön S som är begravd i Visby domkyrka. S skrev sig dessutom med epitetet ”Guthilender” på titelbladet till sin 1633 utgivna krönika.

Inte mycket är känt om S:s tidiga prästgärning. Han mottog 1604 som student bidrag ur gotländska socknars fattigkassor. Till gället i Vall kom han genom att konservera den åtskilligt äldre prästänkan och hennes från det tidigare giftet överlevande två barn. Som ett intresse för fornforskning, samt att han redan börjat samla material till sin kommande krönika, kan man kanske se det faktum att han 1623 lånade, troligen från rådhuset, det ännu idag bevarade exemplaret av Visby medeltida stadslag (sign. B 63, KB). Han kan därav ha inspirerats av Kristian IV:s uppmaning 1622 till stiften i Norge och Danmark att ”uppsöka och anteckna alla slags antikviteter och dokument”.

Inför eftervärlden är S framför allt ihågkommen som författare till det historiska arbetet Chronica Guthilandorum som trycktes 1633 i Khvn. Krönikan är ett gott exempel på tidsperiodens av nationell självhävdelse färgade historieskrivning. I en tid då historiens uppgift främst var att politiskt och ideologiskt legitimera en överhets maktanspråk kom den att få en viss betydelse i den politiska propagandan. Den driver en av danska krönikörer inspirerad teori, som gick ut på att Gotland i forntiden befolkats från Danmark (Skåne). Efter det att Gotland 1645 vid Brömsebrofreden tillfallit Sverige kom ett antal sv arbeten att publiceras som i motsättning till den ”gullandske hypotes” ville visa att ön ursprungligen befolkats av götar, d v s sv undersåtar. På grund av detta, att krönikan innehåller åtskilliga faktafel samt att flera passager i princip utgör ordagranna avskrifter av äldre krönikor, fick den under kommande sekler utstå mycken kritik. Först under 1900-talet har krönikan fått en mindre renässans, bl a inom konstvetenskapen där dess dateringar av öns kyrkor har jämförts med dateringar utifrån byggnadsstil och arkeologiska utgrävningar. Dessa har visat sig förvånansvärt väl överensstämma med varandra. Den historiska forskningen har också uppmärksammat att flera passager verkar återgå på nu förlorat källmaterial.

Något som också präglat bilden av S är det sätt på vilket han karriärmässigt klarade övergången mellan det danska och det sv styret på ön. Jöran Wallin skrev i sina Gotländska samlingar att S ”råkade ock just på att leva i Kullbytte-tiden, då regeringen omväxlades på Gotland. Men det ledde honom icke till skada, utan till stor fromma”. Då superintendenturen 1644 blev vakant föreslog den danske ståthållaren på Gotland i början av följande år S som efterträdare. Kristian IV höll honom dock i sitt svar 23 april 1645 som alltför oprövad (”leverne och lärdom intet är bevist”) men var tillfreds med att S och prästerskapet hade uppsikt över stiftet ”intill vi en annan som är bekväm till att agera en biskop dit sänder”. Då vägen till superintendenturen under dansk överhöghet var stängd för S kom Brömsebrofreden i aug 1645 som en öppning. Han svor som prost för medeltredingen (mellersta kontraktet) trohetseden till den nya regimen 3 nov s å och är antagligen identisk med den prost som omtalas i Erik Rynings (bd 31) redogörelse inför riksrådet om maktövertagandet. Efter det att Ryning för gotlänningarna kungjort riktlinjerna för den nya regimen ”därpå en prost hade discretement svarat sig vilja hålla sig som hos sin förre konung väl” (SRP 17 nov 1645). S:s försiktiga framstöt föll av allt att döma väl ut och redan i april följande år fick han fullmakt som superintendent. Den oration som han hälsade de nya herrarna med ska till danskarnas förtrytelse ha inletts med orden: ”Gud vare lovad att lammet är kommet igen till sin rätta moder det gotiska riket.” Lammet syftade av allt att döma på ”Agnum Amaliæ”, lammet i gotlänningarnas vapenbild.

Några år senare lyckades S tillsammans med öns prostar och guvernören Åke Hansson Ulfsparre, trots ett visst motstånd, få allmogens bekräftelse på de prästerskapets något mer förmånliga privilegier som gällt på ön under den danska tiden. Dessutom utverkade han 1650 för egen del drottning Kristinas konfirmation av skatten av de åtta gårdar i Vall och Hogrän som han av danske kungen tilldelats som tack ”för den gotländska krönikans förfärdigande” (Stegeborgssaml:en, E 216a).

Enligt en samtida uppgift var S ”en from man emot de svenska”. Detta utesluter dock inte att han under försvenskningens första tid på ön ej fullt ut följde de direktiv som kom från det sv fastlandet. I syfte att bryta det andliga bandet med det gamla fäderneslandet skulle prästerskapet hädanefter skicka sina söner att studera i Uppsala och inte i Khvn. De som åtlydde detta skulle efter studier få befordran på ön, i annat fall inte. Undersökningar har visat att S sörjde för att även gotlänningar som inte uppfyllde dessa krav fick tjänster. Dessa bestämmelser upprepades vid ett flertal tillfällen. Som en sv reaktion på denna olydnad har man sett de regleringar som gjordes på riksdagen 1654 då ön förlänades till den abdikerande drottning Kristina. Enligt dessa hade hon att till superintendent, då ämbetet blev vakant, insätta den som var en ”infödd svensk”, d v s en fastlänning. Efter S:s död 1656 utmanade det gotländska prästerskapet det sv styret genom att i strid med riksdagsbeslutet välja prosten i Garde till efterträdare, en handling som inte accepterades. Istället fick den svenskfödde Johannes Brodinus (bd 6) fullmakt i jan följande år.

Det sv maktövertagandet kom otvivelaktigt att verka till S:s fördel. Hans agerande vid fredsslutet, bibehållandet av prästerskapets privilegier samt det sega motståndet mot att tillsätta svenskfödda präster på ön tyder på en realpolitisk begåvning. Att han efter 1645 var ”en from man mot de svenska” utesluter inte att han i bevarade källor snarast framstår som i första hand präst, i andra hand gotlänning och först i tredje hand som sv undersåte.

S hade i sitt första äktenskap tre barn, det andra var barnlöst. Sonen Simon (d 1672) blev präst i Fole och en dotter gifte sig med prästen Mattias Rask i Eskelhem och Tofta. Avkomlingar till de senare upptog familjenamnet S som sedan funnits bevarat på Gotland åtminstone fram till tidigt 1800-tal.

Författare

Roger Axelsson

Torsten Gislestam

Tryckta arbeten

Cronica Guthilandorum. Den Guthilandiske cronica huor udi beskrifuis, huorledis Guthiland er opsøgt oc paafundet, med indbyggere besett, store oc mectige forandringer udstaaet, blefuen aff sine mectige heltis oc indfødis gierninger oc driffter, ofuer all verden aabanbaret oc naffnkundiget, it stritbare oc frimodige folck, contracteret med konningen aff Suerrig, deris naboe, omvent til den christelig troe, aff S. Olao, konning i Norrige, ligget til Lindkiøbings biskops stict. Aff konning Waldemar den 4. i Dannemarck ofuervundet, deris friheter frataget, stappelen forstørret, med huis mere sig hafuer tildraget, vnder vis tid oc aartzall, saa meget som hafuer vaeri at sancke oc udsøge. Aff Hans Niellsøn Strelow, Guthilender … Kiøbinghaffn 1633. (Martzan). [20], 404, [2] s. 4:o. [Faks-uppl 1978: Visby: Barry Press, [22], 404, [2] s. (Förtitel har tillkommit.)]

Källor och litteratur

Acta Ecclesiastica, vol 75; Allmogens besvär, Gotlands län, vol R 5446; Prästerskapets besvär, Visby stift, vol R 5224; Stegeborgssaml:en, E 216a; Trohetseder Gotland 1645, Eder, vol 2, allt i RA. Visby domkapitels arkiv, A I aa:5 (1651, 1653 o 1655) o E 1:2 (k brev 1633, 1646–89); O Rosman, Tabeller över gotländska slägter, avskriftssaml:en, A:103:2, allt i ViLA. – Transkribering av partier ur hskr Thott 1542 4to i Det Kgl Bibl, Khvn utförda av T Siltberg, hos SBL.

H S Collin o C J Schlyter, Saml af Sweriges gamla lagar, 8 (1853), s I; L Dannert, När Gotland blev svenskt (1934); U Dittmer, H N S o hans gotländska krönika: från Gotlands dansktid (Gotländskt arkiv 1961); T Gislestam, Gotländska hävdatecknare (1975); J W Hamner, Visby domkyrkas gravstenar (1933); S A Hollander, Biskopar o superintendenter i Sverige o Finland efter reformationen (1874); Kancelliets brevbøger vedrørende Danmarks indre forhold 1644–1645, 28 (1968), s 285; K Kumlien, Sverige o Hanseaterna (1953), s 119–25; S Körner, Slottsprästen Petreius berättar: Gotlands äldsta historiekrönika i gotländskt o europeiskt perspektiv (2008), s 158 f, 163; O W Lemke, Visby stifts herdaminne (1868); H Levin, Införandet af sv kyrkoskick på Gotland (KÅ 1909); M Lingström, Fjäre myr 1361: arkeologiska undersökn:ar av slagfältet från dagarna före slaget vid Visby ringmur (Fornv 2009), s 37; E Lundmark, Bilefeld, S o de gotländska kyrkornas kronologi (Fornv 1925); A O Rhyzelius, Episcoposcopia sviogothica, 2 (1752); J Roosval, Årtalen i Bilefeldts taxuslista o hos S (Ymer 1933); T Siltberg, Mariakyrkans brevsaml o Visbys äldsta urkunder (Gotländskt o kyrkligt: festskr till O lundin, ed R Svenserud o J Tronêt, 2007); dens, [art:ar om S] (Haimdagar 2009, nr 2--3, 4--5, 6--7); Å G Sjöberg, S:s krönika -en kompletterande synpunkt (Gotländska studier, 1, 1972); A A Stiernman, Alla riksdagars o mötens besluth, 2 (1729); SRP, 11 (1905); J Wallin, Gotländska saml:ar (1747).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hans Nielsön Strelow, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34517, Svenskt biografiskt lexikon (art av Roger Axelsson Torsten Gislestam), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34517
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hans Nielsön Strelow, urn:sbl:34517, Svenskt biografiskt lexikon (art av Roger Axelsson Torsten Gislestam), hämtad 2024-04-18.