Mårten Strömer Målning av O Arenius (kopia efter J H Scheffel), Uppsala konstmus UUB

Mårten Strömer

Född:1707-06-07 – Örebro Nikolai församling, Örebro län
Död:1770-01-02 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län

Astronom


Band 34, sida 32.

Meriter

Strömer, Mårten, f 7 juni 1707 i Örebro, d 2 jan 1770 i Uppsala. Föräldrar: kyrkoherden Johan S o Maria Buller. Inskr vid UU 15 dec 24, disp pro gradu 11 juni 31, fil magister juni 31, doc i matematik okt 31, adjunkt i fil fak 37 (avlönad från 7 dec 42), prof i astronomi 8 mars 45–22 okt 61, allt vid UU, tf prof i matematik o civil dir vid Amiralitetskadettskolan i Karlskrona 56 (tilltr 1 juli 57), ord 18 aug 61–9 dec 65. – LVA 39 (preses 56).

G 4 april 1757 i Uppsala m Anna Maria Elvia, f 20 febr 1713 där, d 8 maj 1784 där, dtr till prof Petrus Elvius (bd 13) o Anna Maria Spole.

Biografi

S föddes i en prästfamilj. Som pojke fångades hans intresse av en solförmörkelse. I en almanacka utgiven av Petrus Elvius läste han om en förmörkelse som skulle synas 1718. När det sällsynta naturfenomenet inträffade som beräknat såddes hos S ett frö av intresse för den astronomiska och matematiska kunskap som gjorde det möjligt att förutsäga himlavalvets fenomen. S var fast, han började på eget bevåg läsa Euklides och drömma om universitetet. Drömmarna blev verklighet, hans liv skulle komma att ägnas åt naturvetenskap och matematik såväl yrkesmässigt vid universitetet som i familjelivet. Med tiden flätades han in i de stora uppsaliensiska astronom- och matematikerdynastierna: hans fru, Anna Maria Elvia, känd som ”ett sällsynt snille”, var dotter till Petrus Elvius och syster till Pehr Elvius (bd 13). Anders Spole (bd 33) var hennes morfar och Anders Celsius (bd 8) hennes kusin.

S:s väg till vetenskapen gick via UU dit han anlände med sina bröder 1724. Han påbörjade studier i astronomi och matematik och åtnjöt privat undervisning av Samuel Klingenstierna (bd 21) och Celsius. Efter att ha blivit filosofie magister började han undervisa i matematik vid sitt moderuniversitet. Där utnämndes han 1745 till professor i astronomi.

S:s lärargärning var framgångsrik, hans entusiasm inför de pedagogiska uppgifterna var med Bengt Ferrners (bd 15) ord ”så brännande, att även den trögaste blev därav uppeldad”. Studentskaror samlades kring honom och hans rykte som lärare spred sig. Han stötte emellertid på ett språkproblem i undervisningen: alla som kunde ha nytta eller intresse av matematiska ämnen kanske inte var så förslagna i främmande språk. S överförde därför Euklides Elementa till svenska (1744), en översättning som sedan kom att användas under lång tid på olika nivåer i utbildningssystemet.

S valdes tidigt in i den nygrundade VA, och han började publicera sig i nyttiga ämnen. Uppsatser om skadeinsekter och köldskador på träd flöt in i de första årgångarna av akademins handlingar, vid sidan av en studie om krut och artilleri. Denna typ av ämnen behandlades även av andra författare i samma publikation: S hörde till den utilistiska vetenskapens tidsålder. Han skrev också om elektricitetsforskning och undersökte elektricitetens praktiska, medicinska, användningsområden med syfte att utveckla medicinsktekniska innovationer för elektrisk behandling av olika sjukdomar, ett område som det knöts stora förhoppningar till. Elektricitetsforskningen blev vid denna tid ett slags utbyteszon där såväl medicinare som fysiker arbetade, bland de förra bl a Nils Rosén von Rosenstein (bd 30). Experiment utfördes på ett antal personer och S uttryckte förhoppningar om att VA skulle spela en central roll inom elektricitetsmedicinen i Sverige.

VA, som under 1700-talet fungerade som ett slags statlig remissinstans i tekniska frågor, fick ibland i uppdrag att utvärdera uppfinningars funktionalitet. S deltog i arbetet och skrev bl a tillsammans med Daniel Melanderhielm (bd 25), Fredric Mallet (bd 24) och Torbern Olof Bergman (bd 3) en analys av en ”väderväxlingsmaskin”. Uppfinningen skulle lösa en av tidens svåra arbetsmiljöproblem inom sjöfarten, att få till stånd en ventilation i det inre av skepp.

Ett annat projekt inom VA gällde tideräkningen. S deltog i akademins arbete med att reformera kalendern. Han publicerade 1751 en beskrivning av varför kalendern borde reformeras och arbetade även konkret med de astronomiska beräkningar som låg till grund för almanackan.

Franska vetenskapsmän försökte i början av 1750-talet mäta parallaxerna för Venus, Mars och månen genom samtidiga mätningar från olika platser på jordklotet, även från det nordliga Sverige. Istället för att skicka franska astronomer norrut, som man gjort vid gradmätningen på 1730-talet, tillfrågades svenska vetenskapsmän om att utföra observationerna. Vid ett sammanträde inom VA i jan 1751 diskuterades det franska förslaget och man beslöt ”dels för sakens egen vikt, dels ock för akademins och nationens heder” att göra sådana observationer vid ett antal observationsplatser i landet. Extra resurser anslogs av K M:t till astronomerna för anskaffning av instrument liksom till löner, vilket gjorde det möjligt för S att vara tjänstledig från undervisningen under ett år. Samtidigt som N L de Lacaille mätte vid Godahoppsudden fanns det ett nätverk av observatörer spridda över Sverige, som rapporterade mätningar av himlakropparnas positioner: Nils Schenmark mätte i Härnösand, Pehr Wilhelm Wargentin i Sthlm, Jacob Gadolin (bd 16) i Åbo, Anders Hellant (bd 18) i Torneå och S i Uppsala. Om inte annat visade övningen på organisationsförmågan hos landets astronomer vad gäller att skapa koordinerade och geografiskt utspridda astronomiska mätningar samt att den svenska astronomkårens höga latitud kunde vara en utmärkt resurs i det internationella vetenskapliga samarbetet.

Sina viktigaste insatser gjorde dock S inom det geografiska kartläggningsarbetet och navigationskonsten, ett verksamhetsområde där flera astronomer återfanns i en för såväl ekonomiska som militära frågeställningar viktig position.

Riksdagen föreslog 1756 inrättandet av en kadettskola i Karlskrona. Riket behövde en väl tilltagen flotta med tekniskt avancerade skepp men även en skicklig officerskår där välutbildade sjöofficerare lärt sig geometri, astronomi, geografi, kronologi och mekanik. De måste ha förstått havets strömmar och det ombytliga vädret och insett ”hur sammansatt maskin ett skepp är”, för att tala med Ferrner. Grunden för förmågan att navigera och därmed även för en mer avancerad sjöofficersutbildning stod att finna i astronomin, det hade S hävdat i ett presidietal i VA i okt samma år. Astronomin var moderämne till styrmanskonsten.

Denna relation mellan astronomiämnet och navigationen förkroppsligades i kadettskolan i Karlskrona, där en astronom blev förste innehavare av professuren. Även om undervisning i navigation hade förekommit inom astronomiämnet vid universiteten, bl a hade S föreläst över ämnet i Uppsala flera terminer, ansågs det nu önskvärt att koncentrera utbildningen till ett militärt utbildningssammanhang. Till kadettskolans förste professor utsågs Ferrner men efter ett slags tjänsterockad upprätthöll han istället astronomiprofessuren i Uppsala när den mer erfarne S begav sig till Karlskrona och effektivt påbörjade uppbyggnaden av undervisningen vid kadettskolan.

Vid kadettskolan hade S även andra uppgifter än undervisningen av sjöofficerare. Det fanns en insikt om att sjökorten såväl på västkusten som i Östersjön var undermåliga. Pehr Elvius mätte 1748 upp Gbgs koordinater och det visade sig då att inte bara staden utan även väsentliga delar av västkusten placerats fel; avståndet mellan Sthlm och Gbg hade bedömts mer än 40 km fel. Behovet av att förbättra rikets sjökartor diskuterades i några år innan verksamheten startade genom ett riksdagsbeslut 1756. Några representanter från ständerna överlade med S och Klingenstierna om hur projektet borde läggas upp. S arbetade som den faktiske ledaren för uppmätningsprojektet under sin tid i Karlskrona och kom även att fortsätta med det efter det att han 1765 lämnat marinmetropolen för att återvända till Uppsala. Amiralitetskollegiet utövade det formella ledarskapet, men S:s synpunkter tycks i stor utsträckning ha varit avgörande för själva arbetet. Tidens utilism i vetenskapen var inte enbart av retoriskt slag, utan kom ibland även att påverka faktiska verksamheter.

S och Klingenstierna gjorde det möjligt för en hel grupp av unga astronomer att delta i de geografiska ortsbestämningarna, vid sidan av sjöofficerare, runt landets väst- och ostkust. Grunden till en förbättrad sjökarta var därmed lagd. Längre fram kom kartläggningen att institutionaliseras i andra organisatoriska sammanhang men under S:s tid spelade kretsen av forskare kring VA en viktig roll vid uppmätningen av Sverige.

En sentida kommentator har betecknat S:s vetenskapliga produktion som ”ringa” – han är inte förknippad med några upptäckter. Men vetenskapens betydelse ligger inte enbart i upptäckter. Samtidens måttstock var den utilistiska; vetenskaplig excellens definierades i hög utsträckning som samhälleligt relevant tillämpning av rön och kunskap snarare än utvidgning av kunskapsdomänerna och här excellerade S i såväl forskningspolitisk retorik som i konkret utförande. S var en uppskattad lärare och han utarbetade läromedel i ett centralt ämne – matematik – som användes under lång tid. Han argumenterade vältaligt för astronomiämnets centrala roll för samhället. Hans vetenskap, astronomin, var under 1700-talet i allra högsta grad en nyttig del av vetenskapen, och det var i denna den tillämpade naturvetenskapens mittfåra S var verksam. Istället för att se hans vetenskapliga gärning som ”ringa”, bör han snarare betraktas som en gestalt som i hög grad bidrog till att utveckla svensk naturvetenskaps kontakter med andra delar av samhället. S var en exponent för tidens utilistiska vetenskapliga ideal och praktik.

Författare

Gustav Holmberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

S:s arkiv (2 vol) i UUB. – Brev från S i UUB o i VA:s Centrum för vetenskapshist (bl a till P Elvius d y samt många till P Wargentin).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Carmen funebre quod memoriæ … Martini Buller … qui, de Christi ecclesia optime meritus d. 7. Febr. anno 1730 pie obiit, et pompa exsequiali elatus, d. 28. Aprilis ejusdem anni, pia ac venerabunda mente sacrarunt … Martinus & Jonas Strömer. Upsaliæ u å [1730]. (Werner). [4] s. Fol. [Gravdikt.] – [C Carleson,] Kort och tydelig underwisning, huru man skal förstå och bruka runstafwen. Tredie gången uplagd, och med åtskillige anmärckningar, samt ett wackert kopparstycke tilökt. Upsala: G Kiesewetter, 1748. 48 s, [1] pl-bl (vikt). 12:o. [Anon. 1. uppl utkom 1742. I 3. uppl har S anonymt tillfogat avsnittet Följande anmärkningar äro gjorda för deras skull, som åstunda någon omständeligare uplysning om de här ofwan anförde reglorne till runstafwens bruk och construction (s 29–48) som tillägg till Runstafwens nytta och bruk (s 25–28).] – Inledning til trigonometria plana. Sthlm: G Kiesewetter, 1749. (L L Grefing). 48 s, [1] pl-bl (vikt). 8:o. [Anon. Lärobok. Ny uppl 1778: Sthlm: J Christoph, (Wennberg). 3. uppl 1798: Sthlm, (J C Holmberg), 62 s, [1] pl-bl (vikt). 8:o.] – Underrättelse om calendarii beskaffenhet; på Kongl. Vet. academiens anmodan upsatt af M S. Sthlm 1751. (L Salvius). 30 s. 8:o. – Tal om förbindelsen imellan astronomien och styrmans-konsten, hållit för Kongl. Vetensk. academien, vid præsidii afläggande, den 23. october, 1756 … På Kongl. Vetenskaps academiens befallning. Sthlm 1756. (L Salvius). 23 s. 8:o. [Följdskrift: P Wargentin, Svar, gifvit på Kongl. Vetensk. academiens vägnar (s [21]–23).] – Läran om klotet och sphériska trigonometrien, korteligen afhandlad uti trenne böcker. Upsala: C E Steinert, 1759. (Sthlm: L L Grefing). [8], 236, [1] s, [9] pl-bl (vikta), ill. 8:o. [Anon. Lärobok. Enligt förordet utgör den första boken (s 1–94) en översättning av ett utdrag ur Theodosius Tripolites, Sphæricorum libri tres.] – Åminnelse-tal öfver Kongl. Maj:ts troman, stats-secreteraren … Samuel Klingenstjerna, på K. Vetensk. academiens vägnar hållit, den 27 jul. 1768. Sthlm 1768. (L Salvius). [1], 68 s. 8:o. [Ny uppl 1783: Sthlm, (J G Lange), 64 s, 8:o.] – 2 akad avh vid UU som resp, 1730 (preses A Celsius) samt 1731 (preses S Klingenstierna), se Lidén, 1, s 91 o 290. 15 akad avh vid UU som preses 1746–1755, se Lidén, 1, s 458–459. 3 akademiska program vid UU 1753, 55, se Meyer, 1701–1854 (1908), s 47, 49.

Tryckta arbeten (bidrag): Tankar om orsaken, hwarföre trän uti stark winter frysa bort. Hwarjämte wises huru sådant må kunnas görligen förekommas (VAH, vol 1, 1739/40, s 94–99). [I ny uppl 1741, s 94–98.] – Beskrifning om rätta orsaken, hwarföre krut uti bombkastning, så wäl som andre tyngders häfwande, icke wärkar i samma proportion som dess myckenhet, när det är altsamman af lika godhet (VAH, 2, 1741, s 101–110). [I ny uppl 1743, s 100–109.] – Om gräsmatkar kring Upsala, är äfwen en beskrifning inkommen ifrån M S (VAH, 3, 1742, s 46–48). [Efterföljer ett bidrag av A Beck om gräsmasken och dess utbredning i Hälsingland och Gästrikland 1741 (s 40–46).] – Observationer öfver barometerens stigande och fallande vid åtskilligt diup uti Kongsbergs grufvor i Norrige (VAH, 4, 1743, s 113–122). – Om den ändring som af varma och kiöld förorsakas uti barometerns stigande och fallande efter luftens tryckning (VAH, 6, 1743, s 161–169). – Rön angående electriciteten, anförde uti ett bref til Kongl. Vetenskaps academiens secreterare (VAH, 8, 1747, s 138–142). – Utdrag utur meteorologiska observationer hålne i Upsala år 1747, af framlidne observatoren Ol. Petr. Hiorter, inlemnadt af M S (VAH, 11, 1750, s 269–278). – Utdrag af et bref ifrån … Mårten Strömer angående några af honom gjorda försök om electricitetens verkan på människans kropp samt dess kraft at bota åtskilliga sjukdomar och krämpor (VAH, 13, 1752, s 193–203). – Observationer [på solens förmörkelse, d. 1 april, år 1764] gjorda i Carlscrona [med 2 fots Reflexions-telescop] (VAH, 25, 1764, s 183). – Utdrag af et bref ifrån professoren Strömer i Carlscrona, til P. W. af den 14 april (Inrikes tidningar, 1765, n:o 33 (29 april), s [1]–[2]). [Om användande av magnet mot tandvärk. Adressaten var sannolikt P Wargentin.] – Observatio deliquii Lunaris, d. 8/19 Junii a:o 1750 facta, in observatorio Upsaliensi (Nova acta Regiæ Societatis scientiarum Upsaliensis, vol 1, Upsaliæ 1773, s 155–156).

Översatt: Euclides, Euclidis Elementa eller grundeliga inledning til geometrien, til riksens ungdoms tienst på swenska språket utgifwen af M S. Första delen som innehåller de sex första böckerna. Med Kongl. maj:ts allernådigste privilegio. Upsala: G Kiesewetter, 1744. [20], 189, [1] s, ill. 8:o. [Lärobok. De opaginerade sidorna innehåller dels en inledning om Euclides av S (Til läsaren, 13 s), dels en introduktion om matematisk metod (5 s). Dessa texter kvarstår i stort sett i oförändrat skick i samtliga upplagor. Utökad upplaga:] De sex första böckerna af Euclidis Elementa, eller grundeliga inledning til geometrien, til riksens ungdoms tienst på swenska språket utgifne af M S. Andra gången uplagd med Kongl. Maj:ts allernådigste privilegio. Upsala: G Kiesewetter, 1748[–49]. 2 d. [D 1.] 1748. [20], 252 s, ill. [D 2.] Andra delen, som innehåller ellofte och tolfte böckerna. U o u å [1749.] [2] s, s 253–386. [D 2 saknar övertitel. Alla senare upplagor i ett band:] De sex första jämte ellofte [fr o m 1809: elfte] och tolfte böckerna af Euclidis Elementa, eller grundeliga inledning til geometrien, til riksens ungdoms tienst på swenska [fr o m 1774: svenska] språket utgifne af M S. Tredie gången uplagd med Kongl. Maj:ts allern. privil. Upsala: G Kiesewetter, 1753. (Sthlm: L L Grefing). [16], 387, [1] s, ill. 8:o. [Upplagor utgivna 1852 och senare är reviderade av F W Bergstrand, som även gjort vissa tillägg till texten, 1870 utökade med ett bihang. Upplagor utgivna 1760–84 (=4.–6. uppl) saknar upplagebeteckning; de som utkom 1800–84 är felaktigt betecknade 2.–15. uppl (borde vara 7.–20. uppl). Ny uppl 1760: Upsala: C E Steinert, (Sthlm: L L Grefing). Ny uppl 1774: Upsala: Steinert, (J Edman), [18], 429 s, ill. Ny uppl 1784: Upsala, (Edman). 2.–5. uppl 1800–19: Sthlm, (Marquard). 6.–7. uppl 1828–41: Örebro: Lindh. 8. uppl 1852: Örebro: Lindh, xxii, 304 s. 9.–11. uppl 1860–67: xx, 258 s. 12.–15. uppl 1870–84: Sthlm: F & G Beijer, xx, 268 s.] – Theodosius Tripolites, Sphæricorum libri tres. Se Läran om klotet och sphériska trigonometrien (1759, egna verk ovan).

Källor och litteratur

Källor o litt: P Dahlgren o H Richter, Sveriges sjökarta (1944); B Ferrner, Åminnelse-tal öfver ... M S … hållit … den 5 junii 1772 (1772); T Kaiserfeld, Krigets salt: salpetersjudn som politik o vetensk i den sv skattemilitära staten under frihetstid o gustaviansk tid (2009); S Lindroth, Sv lärdomshist: frihetstiden (1978); N V E Nordenmark, M S, minnesteckn (Levnadsteckn:ar över VA:s led:er, nr 122, 1944); S Widmalm, Mellan kartan o verkligheten: geodesi o kartläggn, 1695–1860 (1990).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Mårten Strömer, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34601, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gustav Holmberg), hämtad 2018-12-12.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34601
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Mårten Strömer, urn:sbl:34601, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gustav Holmberg), hämtad 2018-12-12.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se