Meriter

Studach, Jakob Laurenz, f 25 jan 1796 i Altstätten, S:t Gallen, Schweiz, d 9 maj 1873 i Sthlm, Katolska förs. Föräldrar: Matthäus S o Magdalena Hasler. Elev vid katolska kantonskolan i S:t Gallen, studerade medicin vid univ i Wien 15, filosofi o teologi vid univ i Landshut, Bayern, informator hos greve F L zu Stolberg-Stolberg, prästv i Eichstädt, Bayern, 13 febr 20, aumônier (huskaplan) hos hertigen av Leuchtenberg i München, hos den sv kronprinsessan, senare drottning Josefina (bd 20) från 23, inflyttade till Sverige 13 juni 23, apostolisk vikarie för Sverige från 10 aug 33, tillika för Norge 41–69, erhöll värdighet av påvlig prelat o apostolisk pronotarie 37, romersk greve o titulärbiskop av Orthosia 22 maj 62.

Biografi

Laurenz S, som från 1823 var den katolska kronprinsessans, senare drottning Josefinas huskaplan, kom att betyda mycket för den katolska kyrkans utveckling i Sverige och Norge. Genom sin biskopsvigning 1862 blev han den förste katolske biskopen i Norden efter reformationen. Då S 1833 tillträdde sin tjänst som apostolisk vikarie i Sverige var landet fortfarande en protestantisk konfessionsstat. Katolsk religionsutövning var visserligen tillåten för utlänningar men inte för svenska undersåtar och så sent som 1858 landsförvisades sex svenska kvinnor som inträtt i den katolska kyrkan. Samma restriktiva religionslagstiftning rådde även i det med Sverige förenade Norge, som 1841–69 ingick i det svenska apostoliska vikariatet. Arvet från reformationen var en självklar del av den nordiska nationella identiteten och katolicismen betraktades som en vidskeplig irrlära. Många inflyttade katoliker valde därför att bli protestanter. Som apostolisk vikarie grep sig S an med att försöka vända denna negativa trend och ge det katolska församlingslivet en mer nordisk prägel.

S:s föräldrar var fattiga och han blev tidigt föräldralös. Välgörare betalade hans skolutbildning och 1815 inledde han universitetsstudier i Wien. Han flyttade emellertid snart över till universitetet i Landshut, där han studerade filosofi och teologi. Efter sin prästvigning 1820 anställdes S som huskaplan hos Eugène Beauharnais, hertig av Leuchtenberg och furste av Eichstädt. Av särskild betydelse för S:s andliga utveckling blev den katolske religionsfilosofen Franz von Baader, som sökte förena katolsk tro med romantisk naturfilosofi, och teologen Johann Michael Sailer, som var en framträdande exponent för den katolska väckelsen i Sydtyskland. Under inflytande av denne utvecklade S en kristocentrisk och bibelorienterad spiritualitet. Han intresserade sig också för mystik och privatuppenbarelser. S:s fromhet hade en mariansk prägel och han förfäktade idén om att jungfru Maria fötts utan arvsynd långt innan denna lära dogmatiserades 1854. Men det var i första hand religionshistorien som intresserade S, särskilt äldre språk och forntida mytologi. Det var inte minst möjligheten att kunna ägna sig åt sådan forskning som fick honom att anta tjänsten som själasörjare åt den 16-åriga Joséphine av Leuchtenberg, som just stod i begrepp att gifta sig med kronprins Oscar, den senare Oscar I, av Sverige och Norge.

Under de första tio åren i Sthlm kom S att vid sidan av sin tjänst hos kronprinsessan ägna mycket tid åt språk- och religionsfilosofiska studier i fornnordisk litteratur och mytologi. Han översatte nordiska folkvisor och isländska sagor till tyska, vilka publicerades med utförliga kommentarer. Bland hans mera självständiga arbeten kan nämnas den 1832 utgivna Sfinxens ziffror: sjuttiotvå theosofiska theser öfver verldshistorien, med afseende på Europeiska politikens och vetenskapens nuvarande tillstånd, jemte en blick på framtiden, som är en av kabbalistisk talmystik och apokalyptisk spekulation präglad studie. Den följdes av Die Urreligion oder das entdeckte Uralphabet (1–2, 1856–59), där han försöker leda i bevis att runskriften kunde föras tillbaka till ett urspråk och ett uralfabet. Även om S:s arbeten aldrig vann erkännande i forskarvärlden, så kom han genom sina studier i vänskaplig kontakt med vetenskapsmän och intellektuella i Norden. Därigenom bidrog han till att minska fördomarna och aversionen mot den katolska kyrkan i intellektuella kretsar. Fredrika Bremer, som blev god vän med S, beskriver honom som en lärd, genial och älskvärd man, som med iver och lust deltog i intellektuella debatter.

Efter sin utnämning till apostolisk vikarie 1833 kom S att ägna allt mer tid åt pastorala angelägenheter. Men mycket av det praktiska arbetet sköttes av den från Elsass stammande prästen Anton Bernhard, som 1844–93 var kyrkoherde i Sthlms katolska församling. Det var också Bernhard som fick stå till svars i samband med rättegångarna i de så kallade proselytmålen på 1840- och 50-talen, alltså rättegångarna om svenskars upptagning i den katolska kyrkan. S inriktade sig på att skaffa medel till kyrkobyggen och att bygga ut själavårdsstrukturerna samt att rekrytera präster och ordensfolk.

Med stöd från Europas katolska furstehus och katolska missionsorganisationer lät S uppföra S:ta Eugeniakyrkan i Sthlm, invigd 1837 (riven 1968) som den första katolska kyrkan i Norden sedan reformationen. Han initierade också S:t Olavs kyrka i Kristiania (Oslo), färdigställd 1856. Nya församlingar upprättades i Bergen, Gbg och Malmö, och snart uppfördes katolska församlingskyrkor i dessa städer. S ombesörjde även utgivning av katolsk andaktslitteratur samt en fullständig svensk översättning av den romerska mässan, Missale Romanum (1863). Han medverkade själv i detta översättningsarbete.

I Eugeniakyrkan predikades på franska och tyska, men huvudspråket var svenska. Själv predikade S nästan uteslutande på svenska. Någon lysande predikant var han av allt att döma inte, men hans predikningar var ändå uppskattade, och en av hans påskpredikningar trycktes, som det heter i titeln, på ”åhörares begäran”. Många av hans predikningar handlar om bönen och omvändelsen, om tron som en Guds gåva och om den yttersta domen. Han understryker gång på gång helvetets existens och möjligheten av evig fördömelse, och han betonade vikten av pliktuppfyllelse i det världsliga såväl som i det andliga livet. Genom sitt engagemang för att få människor att oftare gå till kommunion förebådade han den eukaristiska rörelse som på bred front slog igenom i den katolska kyrkan i början av 1900-talet.

Med den liberalisering av religionslagstiftningen som följde med dissenterlagen 1860 blev det tillåtet för svenska medborgare att bli katoliker. En liknande lagändring hade redan 1845 införts i Norge. Detta öppnade vägen för katolsk mission. Från katolsk utgångspunkt betraktades alla icke-katolska länder som missionsfält och var därför underställda den romerska missionskongregationen, Congregatio de propaganda fide. S lät inkalla karitativa katolska kvinnoordnar till Sverige och Norge, vilka ägnade sig åt skolundervisning och sjukvård och som kom att fungera som redskap för diskret katolsk mission. I ett brev till en ungdomsvän betecknade S livet som katolsk missionär i Sverige som en ständig balansgång mellan kyrkans krav och strävan att hålla sig väl med de svenska och norska myndigheterna. Han ställde sig länge avvisande till den ultramontana (romorienterade) rörelsen inom den katolska kyrkan och dess kyrkliga centraliseringssträvanden, och han sympatiserade, liksom drottning Josefina, med den minoritet av biskopar som i samband med första vatikankonciliet 1870 motsatte sig dogmatiseringen av påvens ofelbarhet vid lärouttalanden på ämbetets vägnar. S var på grund av sjukdom förhindrad att personligen delta i vatikankonciliet.

S avled i Sthlm och begravdes på den katolska kyrkogården där drottning Josefina lät uppföra ett gravmonument över honom med inskriptionen ”Till minne av en vän och femtioårig trogen följeslagare”.

Författare

Yvonne Maria Werner

Arkivuppgifter

S:s tjänstearkiv (innehållande även privat korrespondens) i Katolska biskopsämbetets arkiv, RA. – Brev från S i KB (bl a till P A Wallmark), RA o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Sfinxens ziffror. Sjuttiotvå theosofiska theser öfver verldshistorien, med afseende på Europeiska politikens och vetenskapens nuvarande tillstånd, jemte en blick på framtiden. Sthlm 1832. (S Rumstedt). [6], 123 s. 8:o. [Anon.] – Leichenrede bei Anlass des feierlichen Seelenamtes in Stockholm für weiland seine K. K. apostolische Majestät Franz I. Sthlm 1835. (S Rumstedt). 16 s. 8:o. [Likpredikan över Österrikes kejsare Franz I.] – 1848 års påskpredikan inför Katholska församlingen i Stockholm. Tryckt på åhörares begäran. Sthlm 1848. (Lundberg & C:o). 20 s. 8:o. [Anon.] – Die Urreligion oder das entdeckte Uralphabet. Sthlm und Leipzig: Ad Bonnier, 1856–59. [I]–II. 8:o. [Eget titelblad:] H 1, Vorrede oder Schlüssel zu den germanischen Runen und Zahlnamen, begleitet von lithographirten mythologischen Figuren der Grundzahlen. 1856. [3], 184, [1] s, [4] pl-bl, ill. [Eget titelblad:] H 2, Das Pentalpha des Runenalphabets, oder das erste von dreien, allen vorchristlichen Völkern bekannten und gemeinsamen messianischen Alphabetszeichen. 1859. xii, 208 s.

Utgivit: Schwedische Volksharfe, mit einer Beilage Norränaliedern und Melodieen (1826). Se Översatt och kommenterat nedan. – Bönbok för catholska församlingen i Stockholm. Afdelning 1. Sthlm 1836. (S Rumstedt). [6], 138 s, [1] pl-bl. 8:o. [Anonymt utgiven av S. Även med förord (3 s) av S.] – L Goffine, Religions-handbok för katholska församlingar. Innehållande sön- och helgedagars epistlar, evangelier och kyrkoböner, med betraktelser, tros- och sedoläror, samt förklaringar öfver de förnämsta kyrkobruk. Sthlm 1841–43. ([D 1:] A G Hellsten; [d 2:] P G Berg). D 1–2. D 1, Från första advents-söndagen till söndagen efter påsk. 1841. [18], 439 s. D 2, Från andra söndagen efter påsk till sista söndagen efter pingst. 1843. [12], 504 s. [Anonymt utgiven av S.] – L Goffine, Messebog. Indeholdende Sön- och Helligdagers Epistler, Evangelier og Collecter, med Betragtninger, samt Forklaringer af de vigtigste almindelige eller katholske Kirbebrug [dvs Kirkebrug]. Sthlm 1851. (Norstedt). H 1. H 1, Fra Advent til Paaske. [1], 448 s. [Endast h 1 utgivet. Anonymt utgiven av S. Motsvarar d 1 av L Gauffins Religions-handbok … i dansk översättning.]

Översatt och kommenterat: Schwedische Volksharfe, mit einer Beilage Norränaliedern und Melodieen, von J L S. Sthlm 1826. (S Rumstedt). xxii, [2], 239 s, [2] pl-s (notbilaga). 12:o. [Folkvisor sammanställda, översatta och kommenterade av S.] – Sämund’s Edda des Weisen oder die ältesten Norränischen Lieder. Als reine Quellen über Glauben und Wissen des Germanogothischen vorchristlichen Norden. Aus dem isländischen übersetzt und mit Anmerkungen begleitet von J L Studach. Abtheilung 1. Nürnberg: Schrag, 1829. xxvi, [1], 160 s. 4:o. [Ofullbordad översättning, omfattar åtta av gudasångerna i äldre Eddan.]

Översatt: R Bruns, Katechismus, eller religionsundervisning för katholsk ungdom. Sthlm 1834. (S Rumstedt). 95 s. 8:o. [Anonymt översatt av S.] – Missale Romanum, eller Messordning för årets alla sön- och helgedagar inom Katholska kyrkan, med latinsk och swensk text. Sthlm 1863. (Typografiska föreningens boktr). xxiv, 752 s. 8:o. [Anonymt utgiven av A Bernhard. Enligt biografitexten ovan medverkade S vid översättningen. Bibeltexterna för kyrkoårets gudstjänster är tryckta med latinsk och svensk parallelltext.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Scritture riferite nei Congressi, Svezia, vol 4–5, Archivio Storico della Congregazione per l’Evangelizzazione dei Popoli o ”de Propaganda Fide”, Rom. Lyon, Suède D 3 och Paris, Suède D 2, Les Archives de l´Oeuvre de la Propagation de la Foi, Les Archives des Oeuvres Pontificales Missionnaires, Lyon. S:s korresp o predikn:ar, S:ta Eugenia katolska förs:s arkiv, Sthlm. Konung Oscar I:s o drottning Josefinas arkiv, vol 66, Bernadotteska arkivet, Sthlm.

C Dora, J L S (Historisches Lexikon der Schweiz, www.hls-dhs-dss.ch/textes/d/D10034.php, hämtad 11 aug 2011, utskr hos SBL); Drottn Josefina av Sverige o Norge, ed G Becker o K Blückert (2007); S Hidal, ”Att bära törnekronan i Jesu Christi efterföljd”: passionsmystik o sakramentsfromhet hos J L S: sv spiritualitet (Tro & tanke 1994, nr 1–2); A Palmqvist, Die Römisch-katholische Kirche in Schweden nach 1781, 2 (1958); S:ta Eugenia kyrka 1837–1937: bidr till Sthlms katolska förs:s hist, ed R Wehner (1937); Y M Werner, Kvinnl motkultur o katolsk mission: Sankt Josefsystrarna i Danmark o Sverige 1856–1936 (2002).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jakob Laurenz Studach, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34620, Svenskt biografiskt lexikon (art av Yvonne Maria Werner), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34620
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jakob Laurenz Studach, urn:sbl:34620, Svenskt biografiskt lexikon (art av Yvonne Maria Werner), hämtad 2024-04-25.