Oscar Patrick Sturzen-Becker. KB.
Mårten Sturtzenbecher (1760-1836). Kopia av A J Fägerplan efter P Krafft d y. SPA.

Oscar Patrick Sturzen-Becker

Född:1811-11-28 – Maria Magdalena församling, Stockholms län
Död:1869-02-16 – Helsingborgs Gustav Adolfs församling, Skåne län

Poet, Journalist, Kåsör


Band 34, sida 111.

Meriter

Sturzen-Becker (före 1855 Sturtzenbecher), Oscar Patrick, f 28 nov 1811 i Sthlm, Maria, d 16 febr 1869 i Helsingborg. Föräldrar: kamreraren Patrick S o Judith Maria Bachér. Elev vid Klara skola o Sthlms gymn, inskr vid UU 28 sept 27, FK 17 dec 32, disp pro gradu 13 juni 33, mag 14 juni 33, allt vid UU, e o kanslist vid Handels- o finansexp 30 jan 33, vid Statskontoret 12 febr 33, red för Arlekin 34, medarb i Aftonbladet 34–44, medred (tills m C F Ridderstad, bd 30) för Tidn för Sthlms län 40–41, red för Bazaren 41, för Liten lefver än 43, medarb i Fædrelandet 44–62, red (tills m C Ploug) för Nordisk Literatur-Tidende 46, för Nordljuset 47, för Allmänna Öresunds-Posten 47–54, medred där (tills m F Borg, bd 5) 55–56, red för Orvar Odd 50–51, för Skåne. Gammalt o nytt 53–54, för Illustreradt konversationsblad 58–59, för Skandinavisk Gazette 61–62.

G 1) 10 febr 1841(–44) i Sthlm, Jak o Joh, m Mathilda Charlotta Burman, f 10 juni 1822 där, Klara, d 3 jan 1900 i Gbg, Kristine, dtr till bokhållaren A P Elfving o Catarina Christina Blom, fosterdtr till riksbankskamreraren Abraham Johan B o Amalia Staf samt senare omg Rydeberg o Robertson; 2) 7 okt 1851 i Helsingborg m Carolina Wilhelmina (Minni) Fåhræus, f 11 juni 1814 i Sthlm, Hedv El, d 20 mars 1899 där, ibid, dtr till tullförvaltaren Johan (Jean) Wilhelm F o Carolina Lovisa (Anckarström) Löwenström.

Biografi

S växte upp i Sthlm och tillbringade sin studietid i Uppsala. Efter att ha studerat grekiska, latin, isländska, historia, statskunskap, estetik m m disputerade han 1833 på en översättning av ett ode av Pindaros. Han hade 1831 debuterat med den Tegnérinfluerade dikten Romarskölden och följande år belönats med SA:s mindre pris för sitt versepos Veidi Alf (tr i Vinterblommor för 1836). Dessa tidiga dikter bär tydliga spår av den unge S:s intresse för den fornnordiska mytologin. Därom vittnar även hans senare signatur Orvar Odd, lånad från en kämpe i sagocykeln om trollsvärdet Tirfing.

S antogs som e o kanslist i två statliga verk men hade inga ambitioner att göra ämbetsmannakarriär; det var publicistiken och vitterheten som lockade honom. I juli 1834 gav han ut första numret av Arlekin, ett litterärt veckoblad som bestod av recensioner, noveller och poesi och som bland medarbetarna räknade G H Mellin (bd 25). Huvudskälet till att tidskriften lades ner redan samma år var att S värvades till Aftonbladet av L J Hierta (bd 19). Därmed övergick S definitivt till att leva på sin penna. Vid sidan av allmänt redaktionellt material, notiser och litteratur-, teater- och musikkritik kom han efterhand även att skriva kåserier och etablera sig som en ledande ”följetonist”. I nov 1837 publicerades hans första Memoir öfver den förflutna veckan, en politisk veckokrönika i vilken han säger sig vilja ”följa ögonblicket i spåren” och behandla ”the topics of the day”. S:s ”veckomemoirer” kom att bli ett återkommande inslag i tidningen, även om de inte dök upp varje vecka.

Med anledning av Crusenstolpekravallerna 1838 gav S anonymt ut Stormfoglarna (1838), tre häften i vilka han kritiserade polismyndigheternas agerande under oroligheterna. Ekonomiskt understödd av Hierta reste han i okt samma år till Paris, där han stannade till följande sommar. Paris var ett naturligt val med tanke på att S var utpräglat franskorienterad; han såg sig som ”fransman till nio tiondelar av sitt väsen” (S:s självbiografi i Biographiskt lexicon öfver … , 16, s 181). Under utlandsvistelsen skrev han korrespondensartiklar i Aftonbladet vilka i något bearbetad form trycktes om i En utflygt ur boet (1842), samt fördjupade sina kunskaper om de franska politiska och kulturella förhållandena, inte minst genom läsning av tidskrifter och tidningar. Att S tog starka intryck av den franske tidningskåsören Jules Janin erkände han gärna själv och det är också tydligt i de kåserande följetongsartiklar och Sthlmsskildringar som han publicerade under de närmast följande åren och som likaledes återutgavs i bokform: Med en bit krita (1841), Med en bit blyerts (1842) och Ur Stockholmslifvet (1844).

På resan tillbaka från Frankrike stannade S under några månader i Skåne, och undersökte i Lund förutsättningarna för utgivande av en egen tidning. Härav blev intet, men efter återkomsten till Sthlm hösten 1839 blev tanken verklighet; i jan följande år började S att tillsammans med C F Ridderstad i Norrtälje ge ut veckobladet Tidning för Stockholms län. Varken den eller S:s och Adolf Bonniers ”artistiska och belletristiska” veckotidning Bazaren från 1841 blev emellertid äldre än ett knappt år. Vid sidan av dessa tidningsprojekt arbetade S vidare för Aftonbladet, men det s k dådet sommaren 1842, då C J L Almquist (bd 1) som vikarierande tidningsredaktör offentligt förolämpade August Blanche (bd 4), ledde till att han lämnade redaktionen. Han återkom dock efter att jan–sept 1843 ha givit ut veckoskriften Liten lefver än.

I S:s första diktsamling, Min fattiga sångmö (1844), hade inspirationen från den fornnordiska mytologin och Tegnér bytts mot andra, mer vardagligt realistiska och samtidsorienterade förebilder, särskilt Heinrich Heine. Den 250-sidiga samlingen innehåller såväl realistiska genremålningar som idédikter, t ex Till de unga, Som ’Liber Studiosus’ (senare kallad År 1830) och Dissonanser. Boken mottogs inte särskilt positivt, och det skulle dröja länge innan S åter gav ut dikter. Han fortsatte dock att skriva poesi, inte minst tillfällighetsverser, liksom noveller, dramatik och versberättelser.

Besviken över mottagandet av diktsamlingen och nyskild från sin första hustru, sände S några av sina skrifter till den danske tidningsutgivaren Carl Ploug. Detta blev inledningen till en ny fas i hans liv och författarskap. Han började medarbeta i Fædrelandet och reste på hösten 1844 till Khvn. S tycks ha tänkt sig ett kortare besök, men kom att bli kvar i i tre år. Han trivdes utmärkt och blev nära vän med bl a Ploug och J F Giødwad. Efterhand kom han att närmast till fullo behärska det danska språket.

Under sin vistelse i Khvn höll S i Skandinavisk selskab sex föreläsningar där han gav karakteristiker av författare och tidningsmän som Geijer, Almquist och Hierta. Föreläsningarna trycktes under titeln Den nyare svenska skön-litteraturen och tidnings-pressen (1845) och kompletterades då med en av S redigerad prosaantologi, Svenskt album. Samtidigt som han fortsatte att skriva för Fædrelandet och Aftonbladet (hans ”danska epistlar” trycktes om i Hinsidan Sundet, 1846) redigerade S tillsammans med Ploug Nordisk Literatur-Tidende 1846. Året därpå gav han själv ut månadsskriften Nordljuset, dock endast i tre nummer.

Politiskt var S liberal, och han beskriver sig själv som republikan, ”emedan han förgäves i andra statsformer sökt en framför allt annat nödvändig logik” (Biographiskt lexicon öfver … , s 182). Som så många andra svenska liberaler vid denna tid argumenterade han för en representationsreform, bl a på danska i broschyren Et Overblik over den sidste svenske Rigsdag (1845), men den politiska fråga i vilken han därefter engagerade sig allra mest var skandinavismen. Det är knappast en överdrift att beskriva S som sin tids ledande och mest övertygade svenske skandinavist. Han var förvissad om att en politisk union hade framtiden för sig och att den skulle utgöra en stabil motvikt till Ryssland och Preussen, två länder som han tyckte genuint illa om.

Återflyttad till Sverige bosatte sig S i Helsingborg där han anlade ett tryckeri och började 1847 ge ut Allmänna Öresunds-Posten, som blev det mest bestående av hans många tidnings- och tidskriftsprojekt. Tidningen gavs ut två gånger i veckan; från 1852 tre gånger i veckan. S skötte själv redaktionsarbetet och skrev det mesta av tidningens innehåll, vilket till stor del kretsade kring skandinavismen. När kriget mellan Danmark och Preussen inleddes 1848 beskrev S det som en strid mellan civilisation och barbari och krävde att svenska trupper skulle sändas till grannlandets försvar. Han var av uppfattningen att Danmark måste släppa Holstein men behålla Slesvig, vilket i praktiken innebar att han anslöt sig till det s k Eiderprogrammet som fördes fram av tongivande danska nationalliberaler.

S var alltför upptagen av arbetet med Öresunds-Posten och propagerandet för skandinavismen för att allvarligt engagera sig i Helsingborgs kommunala politik, men han tog initiativ till en bildningscirkel, gick med i frimurarorden och blev ledamot av kyrkorådet – dock utan att vara religiös, tvärtom var han öppen med sitt fritänkeri. Han ingick ett nytt äktenskap, som av allt att döma blev betydligt lyckligare än det första.

Vid sidan av tidningsarbetet gav S under dessa år ut Orvar Odd, ett följetongsblad (1850–51), och Skåne. Gammalt och nytt (1853–54). 1853 blev Fredrik Borg hans medarbetare i Öresunds-Posten. Borg tog två år senare över tidningen, sedan S flyttat tillbaka till Khvn. Under denna sin andra period i Danmark, från 1854 till 1863, var S som alltid sysselsatt med mängder av olika projekt. Förutom att han lämnade bidrag till svenska, danska och även ickeskandinaviska tidningar som La Presse och L’Indépendance Belge, utgav han Illustreradt konversationsblad (1858–59) och Skandinavisk gazette (1861–62) och publicerade flera skrifter, däribland Tvenne vändpunkter: 1812–1855 (1855), en vidräkning med 1812 års politik, som följdes upp med den skämtsammare Te Deum! (1856). Han påbörjade (1861) också utgivningen av sina egna Samlade arbeten, något han dock aldrig slutförde. I Grupper och personnager från i går (1861) har han omarbetat de tidigare utgivna föreläsningarna om svensk skönlitteratur och tidningspress, med modifierade och överlag förmildrade omdömen om sina författar- och journalistkollegor.

Den skandinavistiska rörelsen, som lidit ett bakslag i och med dansk-tyska kriget 1848–50, fick ett nytt uppsving vid mitten av 1850-talet. Genom Krimkriget med dess svåröverskådliga förvecklingar förbättrades under en kortare tid de storpolitiska förutsättningarna för en union eller åtminstone en försvarsallians mellan de skandinaviska länderna. Frågan aktualiserades också av att den danske konungen, Fredrik VII, var barnlös – en union skulle kunna lösa tronföljarproblemet. Det svensk-norska och det danska kungahuset förde hemliga förhandlingar om förutsättningarna för ett skandinaviskt storrike, varvid S i det fördolda spelade en inte oviktig diplomatisk roll och rent av engagerades som agent.

Under pseudonym gav S 1857 ut broschyren Den skandinaviska frågan, som även översattes till engelska, och samma år företog han en ny resa till Paris. Sin vana trogen skrev S under resan mängder av brev och korrespondensartiklar, men hans övertygelse om att skandinavismen numera var en storpolitisk fråga och unionsplanerna därmed av europeiskt intresse vann inte gehör hos de fåtaliga diplomater och politiker han lyckades träffa. När S återvände till Khvn följande vår hade de diplomatiska förhandlingarna strandat, och det hela rann ut i sanden.

Trots detta fortsatte S oförtrutet att kämpa för skandinavismens sak, men hans ställning i Khvn blev alltmer komplicerad och slutligen ohållbar. 1861, då han för övrigt också gjorde en resa till Norge, angrep han i Fædrelandet den danska regeringen för dess politik och vad han uppfattade som bristande handlingsförmåga. S tvingades sluta skriva i tidningen och fick många danskar emot sig, även flera av sina gamla vänner. Till ett skandinaviskt studentmöte i Khvn i juni 1862 fick han ingen inbjudan.

Missmodig lämnade S året därpå Danmark och återvände till Helsingborg, i vars närhet han lät bygga ett hus, Villa Canzonetta. Där fann S, som synes ha varit mycket musikalisk, nöje i fiolspel och trädgårdsodling. Han odlade också sina kulturhistoriska intressen och gav ut Over Sundet (1863–64), en exposé över svensk historia, natur och kultur på danska, samt ett större arbete om Gustaf Adolf Reuterholm (Reuterholm efter hans egna memoirer, 1862). 1865 höll han en serie föreläsningar i vitt skilda ämnen vid Gbgs föreläsningsinstitut. När S följande år började medarbeta i Post- och Inrikes tidningar var det framför allt kulturhistoriska ämnen han skrev om.

I S:s sena kulturhistoriska författarskap finns utläggningar om sådant som resandets och Parispressens historia liksom diverse mikrohistoriska betraktelser. Vid sidan av kulturhistorien ägnade han nu också mer tid åt lyriken, vilket resulterade i samlingen Samlade ax (1868).

S:s fars kusin Mårten Sturtzenbecher (1760–1836) bedrev även han en rik författarverksamhet, företrädesvis inom ämnena fortifikation och religion. Efter studier vid UU, särskilt i matematik, knöts han 1780 till Fortifikationen och deltog som adjutant hos dess direktör Johan von Hermansson (bd 18) i de befästningsarbeten som genomfördes inför och under kriget med Ryssland 1788–90. Sedan fred slutits sändes han till Konstantinopel och andra städer för att studera befästningskonst. S befordrades till konduktör i Fortifikationen 1782 och blev 1790 informationskapten vid dess Stockholmsbrigad. Högt skattad som lärare undervisade han 1790–1811 i befästningskonst vid Fortifikationen och 1792–95 vid Krigsakademien på Karlberg. Hans föreläsningar utgavs i tre band 1794–1802 och han var 1796 medstiftare av KrVA. Han blev befordrad till major i armén 1802 och till överstelöjtnant där 1813.

Mårten S är i första hand känd som en ledande företrädare för den gustavianska swedenborgianismen, om än han av mer rättrogna anhängare ansågs förenkla och förvanska Swedenborgs läror. Han deltog 1787 i bildandet av Fribyggarorden, vars syfte var att leda unga officerare och adelsmän till swedenborgiansk tro. I S:s tolkning fanns starka inslag av mysticism och han upptog även andra strömningar i tiden, inte minst idéerna kring den animala magnetismen. S räknas till kretsen av swedenborgska magnetisörer och han ledde själv seanser där sjuka skall ha botats och kontakt etablerats med andevärlden. I sitt omfattande religiösa författarskap försökte S också förena sina matematiska och andliga intressen genom att tillämpa naturvetenskapliga, särskilt geometriska, satser på moraliska sanningar, en spekulation som vann föga gehör i forskarsamhället. En skrift där S hävdade att Gud genom sin allsmäktighet var upphov även till ondskan, Tröst för den brottslige (1817), blev föremål för åtal. S inträdde 1816 i det götiskt inspirerade Manhemsförbundet och i den 1817 därur utbrutna religiösa diskussionsklubben MannaSamfund fick han en central funktion som mentor för en yngre generation. Genom honom vidareförmedlades magnetismen och andra av 1700-talets mystiska traditioner. Detta engagemang har rönt uppmärksamhet genom att det kom att involvera och påverka C J L Almquist. S förde 1785–90 dagbok, vilken senare har utgivits (Acta academiae Aboensis, 15, 1947).

Författare

Anders Burman med bidrag av Andreas Tjerneld (Mårten Sturtzenbecher)



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Oscar Patrick S:s arkiv i RA (16 vol: omfattande korrespondens, anteckn:ar i olika ämnen o ms). Handl:ar efter S i Axel Kullbergs arkiv i GUB. – Brev från S i GUB (till bl a S A Hedlund o många till P Wieselgren), i KB (till bl a P E Svedbom o G Stephens samt stort antal till W S-B), i LUB (till bl a F T Borg, B A Cronholm o G H L Ljunggren), i RA (till bl a C W A Strandberg o många till C Ploug), i NordM o i UUB (till bl a G Stephens o Olga S-B).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Med pseud nedan avses Orvar Odd om ej annat framgår. För en förteckning över S:s egna verk t o m 1917 se O Sylwan, O. P. Sturzen-Beckers författarskap. En bibliografisk översikt. I–II. Gbg 1918–19. (GHÅ, 24:3; 25:4), s 1–23 (avd A). Verk som nämns i biografitexten: Romarskölden. Romans. [Dikt.] Sthlm 1831. (J Hörberg). 47 s. 8:o. [Namnform: Sturtzenbecher.] – Stormfoglarna. Fria flygblad, utsläppta efter tidens läglighet af Protevs junior. Sthlm 1838. (Nordströmska boktr). Flock 1–3. (32 + 23 + 23 s). 8:o. [Pseud. I flock 1 återges en rapport om Crusenstolpekravallerna, i flock 2 en satirisk hjältedikt och i flock 3 en dramatisk skiss.] – Med en bit krita. Stockholmska eskisser. Sthlm 1841. (L J Hjerta). [2], 237, [2] s. 12:o. [Pseud.] – Med en bit blyerts. Blandade utkast. Sthlm 1842. (L J Hjerta). [5], 282 s. 12:o. [Pseud.] – En utflygt ur boet. Rese-minnen. Sthlm 1842. (L J Hjerta). I–II. ([3], 259, [1] + [3], 239, [1] s). 12:o. [Pseud.] – Liten lefver än. En flygskrift (1844). Se: Liten lefver än (1843) under redigerat nedan. – Min fattiga sångmö. Poetiska försök. Sthlm: Looström, 1844. 250, [2] s. 12:o. [Pseud.] – Ur Stockholmslifvet. Nya krit-teckningar. Sthlm: Looström, 1844. 239, [1] s. 12:o. [Pseud.] – Den nyare svenska skön-litteraturen och tidnings-pressen. En öfversikt i sex föreläsningar. Kjöbenhavn: Reitzel, 1845. [6], 232 s. 8:o. [Namnform: Sturzenbecher. Ingår i omarbetat skick i: Grupper och personnager ifrån igår (Samlade arbeten, d 1, 1861). Översatt till tyska 1850: Die neuere Schwedische Literatur.] – Et Overblik over den sidste svenske Rigsdag. Udgivet af D G Monrad. Kjøbenhavn 1845. (Brünnische Bogtr). 24 s. 8:o. [Anon.] – Hinsidan Sundet. Danska epistlar. Sthlm 1846. (Kjöbenhavn: Trier). I–II. ([1], 239, [1] + [1], 249, [3] s). [Består av 15 epistlar vart och riktat till en svensk författare eller publicist, och daterade okt 1844–dec 1845.] – Nordljuset (1847). Se under redigerat nedan. – Samlade följetonger på prosa och vers (1850). Se Orvar Odd. Ett följetongsblad (1850–51), under redigerat nedan. – Tvenne vändpunkter. (1812–1855.) Ett bidrag till dagens politiska diskussion. Gbg: D F Bonnier, 1855. [4], 129, [2] s. [Följdskrifter: [G Swederus,] Herr O. P. Sturzen-Beckers ”Tvenne vändpunkter” närmare betraktade. Sthlm 1856. (Norstedt). x, 53 s; S, Te Deum! (1856). En moralité i tre afdelningar jemte dedikation och epilog. Gbg: D F Bonnier, 1856. 68 s.] – Följetongen på jernväg. Nytt och gammalt. Helsingborg: Ewerlöf, 1856–58. H I–III. 8:o. [Pseud. Samtliga häften har dubbla titelblad, dels med titel Följetongen … dels med häftets titel. H I och III även utgivna utan titel Följetongen … och då med omslagstiteln Svenska reseintryck … ] H I, Svenska reseintryck från den gamla goda [eget titelblad: goda gamla] skjuts-tiden. I, [eget titelblad:] Från Stockholm söder-ut. 1856. viii, 88 s. H II, Porträtter med penna. Ur en portfölj af samtida. 1857. 80 s. H III, Svenska reseintryck från den goda gamla skjuts-tiden. II, [eget titelblad:] Från Sundet norr-ut. 1858. 40 s. – Te Deum! (1856). Se: Tvenne vändpunkter (1855) ovan. – Porträtter med penna (1857). Se: Följetongen på jernväg (1856), h II, ovan. – Den skandinaviska frågan. Några betraktelser i sak. Sthlm: Norstedt, 1857. 68 s. [Pseud: Arnliot Gellina. Översatt till engelska s å: The Scandinavian question. Practical reflexions.] – Grefvinnan Gruffiakin (1861). Se: Samlade arbeten (1861–68), d 2, nedan. – Grupper och personnager från i går (1861). Se: Samlade arbeten (1861–68), d 1, nedan. – Samlade arbeten. [D 1–5:] Sthlm; Kjöbenhavn [d 6:] Helsingborg, 1861–68. D 1–6. 8:o. [D 2–6: Pseud. Titel samt delbeteckningar från omslagens bakre sidor. Det finns även separata titelblad med bandindelning, varvid d 1 och 3 utgör bd 1 och d 2 och 4 bd 2. D 5 och 6 var avsedda att utgöra bd 3, men något titelblad tycks ej ha tryckts. Verket var enligt Sylwan, s 10, tänkt att omfatta 15 delar.] – D 1, Grupper och personnager från i går. Estetiskt historiska utkast. 1861. [7], 228 s. [Utgör huvudsakligen en omarbetad version av Den nyare svenska skön-litteraturen och tidnings-pressen (1845). Översatt till tyska 1863: Gesammelte Schriften, Bd 2, Schwedische Celebritäten der neuesten Zeit auf dem Gebiete der Belletristik, Tagespresse & Schaubühne.] D 2, Grefvinnan Gruffiakin. Djurgårdslandskap med figurer. [Dikter.] 1861. 260 s. D 3, La veranda. Valda feuilletoner i alla arter. 1861. 228, [1] s. [Översatt till tyska 1863: Gesammelte Schriften, Bd 1, In der Veranda. Gewählte Feuilletons.] D 4, Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer. [Dikter.] 1862. 245, [1] s. D 5, Stycken i små ramar. Blandade poesier. 1862. 231, [1] s. D 6, Samlade ax. Nya dikter. 1868. 237, [1] s. – La veranda (1861). Se: Samlade arbeten (1861–68), d 3, ovan. – Brunt och rosenrödt (1862). Se: Samlade arbeten (1861–68), d 4, ovan. – Reuterholm efter hans egna memoirer. En fotografi. Sthlm; Kjöbenhavn 1862. 235, [4] s. 8:o. – Stycken i små ramar (1862). Se: Samlade arbeten (1861–68), d 5, ovan. – Over Sundet. Smaa Bidrag til nærmere Bekjendtskab med Sverigs Historie, Naturforhold och Cultur. Kjøbenhavn: Michaelsen & Tilge, [1863–]1864. H 1–3. ([8], 222 s). – Samlade ax (1868). Se: Samlade arbeten (1861–68), d 6, ovan.

Tillägg och rättelser till Sylwan: Valda skrifter af O. P. Sturzen-Becker (Orvar Odd). [Omsl:] Utg af V Sturzen-Becker. Sthlm: Norstedt, [1878–]1882. Bd 1–3. [Utgivet på subskription i 15 häften. Häftena till bd 1–2 utgavs parallellt 1878–81. För uppgifter om de ingående texternas originalpubliceringar se Sylwan, s 12–23.] Bd 1, Skrifter i bunden form. Berättande dikter. Lyriska dikter. Dramatiska dikter. [1878–]1881. [3], 676 s. Bd 2, Skrifter i obunden form. I, Grupper och personnager. Småberättelser och noveller. Följetonger och kåserier. Vandringar och raster inom fosterlandet. [1878–]1880. [1], 583 s. Bd 3, Skrifter i obunden form. II, [G Ljunggren, Lefnadsteckning.] Kulturhistoriska utkast. Literärhistoriska studier och bokanmälningar. Medaljonger af under åren 1865 och 1866 bortgångna personligheter. Reseminnen. Sjelfbiografi. 1882. [1], xix, 443 s. – Min fattiga sångmö. Valda dikter. Urval av T Nerman. Sthlm: Trots allt, 1944. 159, [1] s, [1] pl-bl. [Såväl S:s namn som pseud anges på titelbladet. Titeln till trots är endast en fjärdedel av dikterna hämtade från S:s egen diktsamling med samma titel (1844).] – Stockholms promenader. Causerie ”Ur Stockholmslifvet”. [Ill av B Kumlien.] Sthlm: Esselte 1951. 13, [1] s, ill. [Pseud. Tidigare publicerad i Ur Stockholmslifvet (1844), s 55–70.] – Julveckan. Kåseri ur ”Ur Stockholmslifvet. Nya krit-teckningar”. 1844. Sthlm 1968. 26 s, ill. (huvudsakligen i färg). [Pseud. Förord av B Lagercrantz. Tidigare publicerad i Ur Stockholmslifvet (1844), s 23–37. Ej granskad.] – Röka vi av fåfänga? Upps: Bokfenix, 1968. 31, [1] s, ill. ([Impressum och omsl:] Dvärgböckerna. Serie 1, Tobaksserien. 1800-talet, 2). [Såväl S:s namn som pseud anges på titelbladet. Tidigare publicerad under titeln: Tobaken. En kulturhistorisk eskiss (Illustreradt konversations-blad, 1859, nr 8–12).]

Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag som nämns i biografitexten: Veidi Alf. Trenne sånger (Vinterblommor för 1836, Samlade af G H Mellin, Sthlm 1835, s 43–70). [Sign: Szr.] – Sturtzenbecher, Oscar Patrick (Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män. Bd 16, Upsala: Wahlström, 1849, s 179–184). [Självbiografi daterad 3 juni 1848.] – För S:s övriga bidrag se Sylwan, a a, s 24–49 (avd B–D). Tillägg till Sylwan: Vid ”Jungfernstieg” / Den 16 mars 1792 / Sulitelma / Klaus Störtebecker / Polsk stormmarsch / Ur På Mosebacke / En segeltur på Mälaren / Till min son, då han lagerkröntes i Lund juni 1865 / Carl Jonas Love Almqvist. [Dikter] / Herrar vaktmästare. [Kåseri] / Ur Grupper och personager. [Porträtt av E G Geijer och W v Braun] (Svenska mästare. [XV,] Sen- och efterromantiska mästare. Böttinger, Malmström, Strandberg, Sturzen-Becker, Braun, Blanche, Sehlstedt, Sthlm: Saxon & Lindström, 1935, s 99–158). – Verkligheten till fantasien. Två sångmör vid skiljevägen / Till min son, då han lagerkröntes vid fil.-doktorspromotionen i Lund 1865. [Dikter] (Levande svensk litteratur … i urval av S Selander, vol 19, Sthlm 1938, s 161–164).

Redigerat (utgivit): För verk redigerade (utgivna) av S, se Sylwan, a a, s 24–31 (avd B). Häri finns även uppgifter om S:s bidrag i tidskrifterna, som till stor del består av hans egna texter. För ytterligare uppgifter om utgivningen se Sylwan samt Lundstedt. Alla tidningar och tidskrifter som redigerats av S nämns i biografitexten. – Arlekin. Sthlm 1834. [Utgavs i 13 nr 17 juli–9 okt 1834.] – Tidning för Stockholms län. Norrtelje 1840. [Tills m C F Ridderstad. Utkom i 26 nr (veckoblad) första halvåret 1840.] – Bazaren. Ett artistiskt och bellettristiskt söndagsblad för 1841. Sthlm: Ad Bonnier, 1840–41. [Under pseud. Utkom i ett inledningsnummer, 24 dec 1840, samt nr 1–52, daterade 3 jan–26 dec 1841.] – Liten lefver än. Sthlm 1843. [Anon. Utkom i 39 nr, daterade 3 jan–29 sept 1843. Som en fortsättning på tidskriften utgavs Liten lefver än. En flygskrift af Orvar Odd. Sthlm 1844. (L J Hjerta). 84 s. 12:o. (2. uppl s å.)] – Svenskt album. Valdt utdrag ur Sverges nyare prosaiska litteratur. Kjöbenhavn: Jæger, [1844–]1845. [6], 377, [1] s. [Namnform: Sturzenbecher. Utgavs i 3 häften. Med en berättelse av S (under pseud): Traigo conmigo dicha (s 351–377).] – Nordisk Literatur-Tidende. [Utg av J F Giødwad och C Ploug.] Aarg 1(1846). Kjøbenhavn 1846. 4:o. [Utkom i 51 nr. Enligt Sylwan, s 37, kan S betraktas som redaktör för den svenska avdelningen av tidskriften, vilken upptog nästan hälften av utrymmet. Alla artiklar på svenska kan attribueras till S.] – Allmänna Öresunds-Posten. 1847–1856: sept. Helsingborg 1847–1856. [2 provnummer utkom 1847, därefter 2 nr/vecka 1848–51 (frånsett april–sept 1851 då 1 nr/vecka utgavs). 3 nr/vecka fr o m 1852. 1855–1856 utfördes enligt Sylwan, s 27, det egentliga redaktionsarbetet av F Berg sedan S flyttat till Khvn, varifrån han lämnade täta instruktioner till Berg.] – Nordljuset. En månadsskrift af O. P. Sturzenbecher. Götheborg: D F Bonnier, 1847. 8:o. [Utkom i 3 häften, daterade jan¬–¬mars 1847. Förtitel: Nordljuset. Uppsatser öfver skandinaviska ämnen. Innehåller 6 uppsatser av S.] – Orvar Odd. Ett följetongsblad. Helsingborg 1850–51. (Sturzenbechers officin). [Utkom i 25 nr, daterade 25 april 1850–25 sept 1851. Tidskriften innehåller dessutom en s k ”inre afdelning” med eget titelblad: Samlade följetonger på prosa och vers af Orvar Odd. I. Helsingborg 1850. [3], 94, [1] s. Denna avdelning utgjorde 4 s/nr av tidskriften Orvar Odd. Se vidare Sylwan, s 28–29.] – Skåne. Gammalt och nytt. Tidskrift utg af O.-P. Sturzenbecher. Serie 1–2, nr 1. Helsingborg 1853–54. (Sturzenbechers boktr). Fol. [Serie 1 utkom i 22 nr, daterade 5 aug 1853–26 aug 1854. Nr 23 (6 sept) utgör innehållsregister och nr 24 (8 sept) titelblad till första serien. Av andra serien utkom endast nr 1, daterat 28 sept 1854.] – Illustreradt konversations-blad, af Orvar Odd. Kjöbenhavn 1858–59. 4:o. [Utgavs i 13 nr daterade 20 dec 1858–25 mars 1859.] – Skandinavisk gazette. Helsingborg 1861–62. [Utkom i ett provnummer samt nr 1–39, daterade 25 sept 1861–25 okt 1862.]

Översatt: Pindarus, Pythiorum ode nona, quam … Suethice versam p. p. Oscar Patr. Sturtzenbecher … in Audit. Gust. die XIII Junii MDCCCXXXIII. [Akad avh Upps. Preses: H G Lindgren.] Holmiæ 1833. (H G Nordström). 8 s. 4:o. [Rubrik, s 3: Nionde pythiska oden. Till Teliskrates från Kyrene, vädjolöpare i full rustning.] – Övriga översättningar av S: J F Cooper, Skarprättaren, eller Vinskörds-festen. Författare till Sjötrollet, Benediktinerne, m.m. Från original-språket. Sthlm: Lundequists & Ki:s bokhandel, 1835. D 1–3. (164 + 147 + 145 s). 8:o. [Enligt L Bygdén, Svenskt anonym- och pseudonymlexikon, 2, L–Ö (1898–1915), sp 443, har d 1 översatts av S, d 2 av K R Looström och d 3 av dem bägge gemensamt.] – E Sue, Parisiska mysterier. Öfversättning från fransyskan. Komplett i ett band. Sthlm 1844. (L J Hjerta). 508 s. Fol. (Läsebibliotheket, 1844 [bil till no 8–28]). [Enligt L Bygdén, Svenskt anonym- och pseudonymlexikon, 2, L–Ö (1898–1915), sp 254 har romanen översatts av J M Rosén, S, W Stålberg, G Scheutz och V Hebbe.] – G Stephens, Scandinavian folkmoot at Ramlösa, July 4, 1858. [Rubr.] U o u å [Khvn 1858]. (Thiele). [4] s. 8:o. [S {3}–{4}: Svensk rhytmisk öfversättning {anon}. Omtr i K Villemoës, Øvelser i engelsk, Khvn 1860, s 110–117.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Kansliets arkiv, D I:8; Fil fak:s arkiv, A IV:1, i UU:s arkiv, UUB.

Biographiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 16 (1849); A Burman, Politik i sak: C J L Almqvists samhällstänkande 1839–1851 (2005); C Bååth-Holmberg, ”Frihetens sångar-ätt” i Sverige på 1840-talet (1889); Den sv pressens hist, ed K E Gustafsson o P Rydén, 2 (2001); S Eriksson, Sv diplomati o tidn:press under Krimkriget (1939); G Fredriksson, Lars Johan Hierta, Aftonbladet o den liberala pressideologin (Aftonbladet: en sv hist, ed G Fredriksson, 1980); L Hamilton, Fredrik Borg: idealisten o föregångsmannen (1910); Å Holmberg, Skandinavismen i Sverige vid 1800-talets mitt (1946); G Ljunggren, Lefnadsteckn [öfver O P S-B] (1882); P Lundell, Pressen i provinsen: från medborgerliga samtal till modern opinionsbildn 1750–1850 (2002); A T Lysander, C J L Almqvist (1878); T Nerman, Inledn (till S:s Min fattiga sångmö: valda dikter, 1944); I Oscarsson, ”Fortsättning följer”: följetong o fortsättn:roman i dagspressen till ca 1850 (1980); H Schück, SA:s hist, 6 (1938), s 168 f; R Sturzen-Becker, O P S-B (Orvar Odd): hans liv o gärningar …, 1–2 (1911–12); O Sylwan, Sv literatur vid adertonhundratalets midt (1903); dens, S-B o skandinavismen (Studier tillägn Karl Warburg …, 1912); dens, O P S-B o Christian Winther (Til Gerhard Gran: 9 dec 1916 fra venner og elever, 1916); dens, O P S-B:s förf:skap: en bibliografisk översikt, 1–2 (1918–19); dens, O P S-B: hans levnad o förf:skap (1919); B Tarschys, Talis Qualis: studentpoeten (1949). – Art om S i Illustreret Tidende 1862, nr 127. – Mårten Sturtzenbecher: Biographiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 16 (1849); K Johannisson, Magnetisörernas tid: den animala magnetismen i Sverige (1974), särsk s 142–153; J Staberg, Att skapa en ny man: C J L Almqvist o MannaSamfund 1816–1824 (2002); J Svedjedal, Kärlek är: Carl Jonas Love Almqvists författarliv 1793–1833 (2007); SMoK; H Tegengren, M S (M S:s dagbok 1785–1790, ed H Tegengren, Acta academiae Aboensis, 15, 1947).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Oscar Patrick Sturzen-Becker, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34649, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Burman med bidrag av Andreas Tjerneld (Mårten Sturtzenbecher)), hämtad 2018-09-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34649
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Oscar Patrick Sturzen-Becker, urn:sbl:34649, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Burman med bidrag av Andreas Tjerneld (Mårten Sturtzenbecher)), hämtad 2018-09-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se