Meriter

1 Swartz, Olof Petrus, f 22 sept 1760 i Norrköping, S:t Joh, d 18 sept 1818 i Sthlm, Ad Fredr. Föräldrar: snusfabrikören Olof S o Maria Elisabeth von Brobergen. Inskr vid UU 19 jan 78, med fil ex 80, MK vt 83, MD 14 juni 85 allt vid UU, intendent för naturaliekabinettet på Drottningholm 89, prof Bergianus o förest för Bergianska trädgården i Sthlm 27 april 91, intendent vid VA:s museum 4 febr 07, kallad av Collegium medicum att biträda vid omarbetandet av gällande farmakopé 10, prof i naturalhistoria vid KI 13. – LVA 89 (preses 90 o 97, sekr 15 maj 11), LPS 91, LFS 91, LVS 98, HedL av Collegium medicum 11, LLA 12, led av ett flertal utl lärda sällsk.

   G i juni 1794 i Uppsala (Ad Fredr EI:1, s 455, ej i vb) m Sara Elisabeth Bergh, f 13 juli 1769 där, d 22 mars 1799 där, dotter till rådmannen, juris doktorn o v häradshövdingen Anders Bergh Pettersson o Anna Catharina Stahre.

Biografi

Olof S växte upp i ett välbeställt hem i Norrköping. Fadern (se ovan, s 407), som gick bort när S var sju år, var fabrikör och modern hade adliga anor. Hans skolgång fick formen av privatundervisning, och vid knappt 18 års ålder skrevs han in vid UU. Carl von Linné (bd 23) hade nyligen gått ur tiden och S kom till ett lärosäte i viss turbulens. Carl von Linné d y (bd 23) hade övertagit faderns ämbete och S blev hans uppskattade elev, som bl a bidrog med fyndet av en för vetenskapen ny levermossa samlad i Uppsalatrakten. S blev tidigt en fältbotanist som gjorde exkursioner även längre bort. Efter avlagd medicinsk grundexamen reste han 1780 till Lule lappmark, där före honom Olof Rudbeck d y (bd 30), Linné och Lars Montin (bd 25) färdats och botaniserat. Ändå gjorde S anmärkningsvärda fynd av nya orkidéer, mossor och andra växter. S visar i den bevarade resedagboken (KB) även stort intresse för samernas levnadssätt, språk, klädedräkt m m. Hemresan gick över Finland och Åland, och året därpå besökte S återigen Åland och upptäckte den för vetenskapen nya arten dvärgarun (Centaurium pulchellum). När han 1782 botaniserade på Gotland fann han flera för landet nya arter, bland dem den vackra orkidén rödsyssla (Cephalanthera rubra).

De akademiska studierna gick mycket bra. Redan 1781 försvarade han en dissertation om mossor under Linné d y:s presidium och introducerade därmed bryologin, läran om mossor, som självständig vetenskap i Sverige. Två år senare avlade han sin kandidatexamen i medicin. Efter Linné d y:s bortgång blev Carl Peter Thunberg både lärofader och vän till S för livet. Nu ville S dock vidga sina vyer och började ambitiöst planera en utlandsresa till Västindien som han själv bekostade och anträdde i mitten av maj 1783. På väg till Göteborg stannade S ett par veckor i Alingsås och samlade mossor tillsammans med sin vän rådmannen H C^[1] Pentz. I väntan på en båtlägenhet till Nya världen gästade han linneanen och naturaliesamlaren Clas Alströmer (bd 1) på Christinedal och umgicks där med Jonas Theodor Fagraeus (bd 14) och Anders Dahl (bd 9), likaledes Linnélärjungar och verksamma i det Alströmerska naturaliekabinettet. S hann också botanisera i den bohuslänska skärgården, där han gjorde anmärkningsvärda fynd av arter nya för Sverige (strandvallmo, puktörne) och en för vetenskapen helt ny ört (sylnarv).

I augusti 1783 kunde S äntligen gå ombord på ett handelsfartyg med destination Nordamerika. Efter 59 dagars sjöresa landsteg han i Boston, där han gjorde exkursioner och observationer; t ex fann han akademien i Cambridge (Harvard University) vetenskapligt undermålig. I slutet av november fortsatte färden, denna gång med ett handelsfartyg till Jamaica. S landsteg 5 januari 1784 i Montego Bay, varefter Jamaica blev hans hem i nästan två år. Ön var en väletablerad engelsk koloni, känd för sin rika flora. En rad skickliga botaniska upptäckare hade utforskat den före S: Hans Sloane, Charles Plumier, Patrick Browne och Nicolaus Joseph Jacquin. S utforskade Jamaica grundligt, från karstlandskapet Cockpit Country i väst till de högsta bergen Blue Mountains i öst. I slutet av 1784 botaniserade han ett halvår på Hispaniola och gjorde strandhugg på Kuba och flera mindre öar. Däremot besökte han varken Puerto Rico eller Sydamerika som ibland uppgetts. Under vistelsen i Västindien fick S rika tillfällen att se hur slaveriet frodades, något som han senare kommenterade särskilt och under beklagande i sitt inträdestal i VA.

S överlevde både allvarlig sjukdom och en våldsam orkan, men en del av hans rika samlingar, bland dem alla fåglar och insekter, gick förlorade. Han sände dock kontinuerligt växtpaket till Sverige men huvuddelen av samlingarna medförde han som bagage på hemresan till London dit han också i förväg sänt två kistor. S avseglade hösten 1786 till London, där han sedan arbetade med sina samlingar till påföljande sommar. Tillgången till Linnés och Banks herbarier och bibliotek var värdefull liksom Daniel Solanders (bd 32) manuskript om Västindiens flora. S omfattades med stor välvilja av de inflytelserika Joseph Banks och William Chambers. Banks skrev i ett brev till J E Smith (som köpt Linnés samlingar och grundat The Linnean Society) i augusti 1787: ”Swartz is the best botanist I have seen since Solander.” Det främsta resultatet av Londonvistelsen blev Prodromus Florae Indiae Occidentalis, som trycktes snart efter hemkomsten till Sverige. Hösten 1787 var S hemma efter fyra års bortovaro. Han längtade hem och hade tackat nej till ett erbjudande att bli ”travelling physician” i British East India Company, liksom han tidigare på Jamaica avböjt att bli ”king’s botanist of the island”.

På hemmaplan väntade ingen välavlönad befattning men tack vare Thunbergs välvilja hade S promoverats till medicine doktor i sin frånvaro. Han kunde leva på sitt farsarv och ägna sig helt åt botaniken. Den ovan nämnda Prodromus utkom 1788 och behandlade 61 släkten och 955 arter, de flesta nya. Ett utförligare arbete, Observationes botanicae, färdigställdes samma år men kunde tryckas först 1791 av en tysk förläggare. Arbetet hade formen av ett supplement till Murrays edition (1784) av Linnés Systema Vegetabilium och innehöll elva graverade planscher efter förlagor av S, som var en skicklig tecknare. Han hade också planer på en fullständig västindisk flora och på planschverk med egna kolorerade illustrationer. Orostiderna runtom i Europa försvårade och fördröjde också dessa verk, men Flora Indiae Occidentalis publicerades omsider i tre volymer i Erlangen 1797–1806. Här behandlades tidigare kända arter från Linné och Jacquin samt drygt 1 000 nytillkomna arter, flertalet beskrivna av S.

De kolorerade växtbilderna uppgick till flera hundra, varav endast 13 publicerades i två fasciklar (Icones plantarum incognitarum, 1794 och 1800). En del gick förlorade till sjöss, men 1796 hade förläggaren i Erlangen fått 200 färdiga teckningar, som dock aldrig publicerades. De utbjöds till försäljning långt senare (1820) och skingrades. En volym med 71 teckningar finns numera i VA:s arkiv.

S invaldes i VA 1789 och utsågs samma år av kungen till intendent för naturaliesamlingarna på Drottningholm. När den Bergianska trädgården inrättades 1791 i enlighet med testamentet efter bröderna Bergius, utsågs S till förste innehavaren av den bergianska professuren. Han flyttade sommartid in i tjänstebostaden på Bergielund men tillbringade vintrarna i ett femrumshus vid Karlbergsallén. När akademien började arrendera ut trädgården fick S arrendekontraktet. Som trädgårdsman har S setts som banbrytande; Bergianska trädgården utvecklades till en mönsteranläggning under hans tid som föreståndare och han började även hålla föreläsningar i hortikulturen. Hans engagemang i trädgårdsfrågor tog sig skriftligt uttryck i artiklar för VA:s almanackor och ledde även till att han 1812 blev föredragande i klassen för trädplantering och trädgårdsodling vid LA.

Efter sju år frånträdde S arrendet, trött på den nyttoinriktade verksamheten, men förblev professor Bergianus med lön från akademien och bodde året runt på Bergielund. Som akademisekreterare kunde han senare flytta in i akademiens hus vid Stora Nygatan i Gamla stan. S deltog flitigt i akademiens verksamhet även om han var kritisk mot det enväldiga styret ”af några få perukstockar” (brev till Gadolin i Åbo). Tillståndet inom VA beskrevs av italienaren Guiseppe Acerbi, som besökte Stockholm 1799. S var en av de få som berömdes medan Thunberg och Anders Sparrman (bd 33) fick förklenande omdömen. S torde ha varit aktuell för sekreterarposten redan 1796, men det dröjde till 1811 innan han blev akademiens ständige sekreterare i konkurrens med den betydligt yngre Jacob Berzelius (bd 4). Arbetsbördan blev nu enorm. Utöver sekreterarposten och den bergianska professuren var S intendent för akademiens naturaliesamlingar och professor vid KI. Han bidrog till att stärka VA:s ställning internationellt, men värnade också om svensk vetenskap och gav stöd till unga lovande naturforskare som Göran Wahlenberg, Elias Fries (bd 16), Carl Johan Hartman (bd 18) och Sven Nilsson (bd 27).

Inom botaniken var S fortsatt produktiv och blev en av tidens ledande forskare. Han var ledamot av 22 akademier och lärda sällskap samt utnämndes till riddare av Vasaorden 1808 och kommendör av Nordstjärneorden 1814. Förutom den västindiska botaniken ägnade han sig åt orkidéer och publicerade banbrytande arbeten speciellt om orkidéblommans komplicerade byggnad, först på svenska (1800) och fem år senare såväl på engelska som på latin. Många orkidésläkten bär fortfarande auktorsbenämningen Sw. Han blev också alltmer framstående som kryptogamsystematiker med särskilt fokus på ormbunkar och mossor. Även lavar intresserade honom och han publicerade Lichenes Americani med vackra illustrationer. Framför allt inspirerade han sin nära vän Erik Acharius att utveckla studiet av lavar, vilket ledde till att den senare gjorde sig förtjänt av epitetet lichenologins fader.

S fann också tid för botaniska exkursioner i Sverige, t ex Hälsingland, Ångermanland och Jämtland (1788), Värmland (1789), Västmanland, Östergötland och Småland (1800), Öland (1802) och Dalarna (1807). Han gjorde många fynd av för landet och vetenskapen nya arter. Till och med i Stockholmstrakten gjorde han anmärkningsvärda upptäckter, t ex två Pyrola-arter i skogen mellan Karlberg och Solna och hundratals okända arter av svampar.

S var också delaktig i det berömda planschverket Svensk botanik som började utges 1802 av ryttmästarna Johan Wilhelm Palmstruch (bd 28, s 712) och Carl Wilhelm Venus med texter främst av Conrad Quensel (bd 29, s 551). Redan i de första två banden bidrog S med texter till åtskilliga arter, och 1806 övertog han författandet helt. Flera av de bästa planscherna är tecknade av S. När den zoologiska motsvarigheten började utges under namnet Svensk zoologi var S också delaktig. Han bidrog dessutom i VA:s Handlingar med artiklar om pirålar, medusor och framför allt insekter. Ärtväxtsläktet Swartzia minner om S liksom en mångfald artepitet swartzii eller swartziana.

1794 gifte sig S med en vacker och begåvad juristdotter från Uppsala, Sara Elisabeth Bergh. Hon led emellertid av dålig hälsa och dog i mars 1799. S stod ensam med två minderåriga barn, en son och en dotter. Under en höstpromenad till Djurgården 1818 ådrog sig S en förkylning som utvecklades till en allvarlig ”nervfeber” och han avled vid 57 års ålder. Han begravdes vid Solna kyrka, men den ursprungliga gravstenen har senare ersatts med ett monument över sonsonen Edvard S (S 3). S beskrivs av sina samtida som vänlig och hjälpsam och hans ”flit var outtröttlig” (VAH 1818, s 372).

Författare

Bertil Nordenstam

Arkivuppgifter

S:s arkiv i UUB (7 vol: hs, korrespondens, ms, teckn:ar) o VA (ms, anteckn:ar, skrivelser o teckn:ar). Handl:ar efter S även i S:ska släktarkivet (B 2 g: bl a rör ledamotskap i lärda samfund samt porträtt), Norrköpings stadsarkiv. – Brev från S i KB, LUB (bl a många till C A Agardh), RA (i Ericsbergsarkivet), UUB (bl a till A Afzelius, C J Hartman o G Marklin samt många till E Acharius, E Fries, C P Thunberg, G Wahlenberg o C Zetterström), VA (stort antal [orig o avskr], bl a till J W Dahlman o J C Wilcke), NordM (bl a till S Liljeblad) o Kalmar stiftsbibl (till A Ahlqvist).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Nova genera & species plantarum seu Prodromus descriptionum vegetabilium, maximam partem incognitarum quæ sub itinere in Indiam occidentalem annis 1783–87 digessit O S. Holmiæ, Upsaliæ, & Aboæ: In bibliopoliis acad. M Swederi, 1788. x, 152, [6] s. 8:o. [Faksimilupplaga 1962: Weinheim: Cramer, [4], x, 152, [6] s, (Historiæ naturalis classica, 25)] – Inträdes-tal, innehållande anmärkningar om Vestindien; hållet för Kongl. Vetenskaps academien, den 18 martii 1789. Sthlm 1790. (J G Lange). [1], 27 s. 8:o. [Följdskrift: J Fischerström, Svar, på Kongl. Vetenskaps academiens vägnar, s 23–27.] – Observationes botanicae quibus plantae Indiae occidentalis aliaeque Systematis vegetabilium ed. xiv illustrantur earumque characteres passim emendantur. Cum tabulis aeneis. Erlangae: Palm, 1791. [8], 424 s, xi pl-bl (vikta). 8:o. – Icones plantarum incognitarum quas in India occidentali detexit atque delineavit O S. Fasc. I. Erlangae: Palm, 1794–[1800]. 8 s, xiii pl-bl i färg, ill. Fol. [Ej mer publicerat. 1794 publicerades inledningen (förteckning över 25 planerade planscher samt beskrivande text för de nio första av dem) samt de sex första planscherna. Plansch 7–13 trycktes 1800. Beträffande de 200 därutöver planerade men aldrig publicerade planscherna se biografitexten ovan.] – Tal, om natural-historiens uphof och framsteg i Sverige; hållet för Kongl. Vetenskaps-academien vid præsidii nedläggande, den 8 sept. 1790. Sthlm 1794. (A Zetterberg). 48 s. 8:o.– J G Vothmann, Trägårds cateches (1796). Se under översatt (redigerat) nedan. – Flora Indiae occidentalis aucta atque illustrata sive descriptiones plantarum in prodromo recensitarum. Erlangae: Palm, 1797–1806. T I–III. (viii, 2018, x s, xxix pl-bl, ill). – Tal, om hushålls-nyttan af de däggande djuren; hållet för Kongl. Vetenskaps academien vid præsidii nedläggande den 19 julii 1797. Sthlm 1798. (J P Lindh). [1], 78 s. 8:o. [Följdskrift: H Nicander, Svar å Kongl. Vetenskaps academiens vägnar (s 77–78).] – Dispositio systematica muscorum frondosorum Sueciae. Adiectis descriptionibus et iconibus novarum specierum. Erlangae 1799. (J J Palm). 112 s, ix pl-bl i färg, ill. 8:o. [Utgör en bearbetad version i översättning till latin av: Systematisk upställning af svenska löfmossorna; (Musci) (VAH 1795, s 223–273). Följdskrifter till boken: [Recension] (Journal für die Botanik, 1800, bd 1, s 119–124); S, Auszug aus einem Schreiben vom Herrn Prof. Swartz (Ibid, s 397–400). {Brevet daterat Sthlm d. 28 Sept. 1800. Recensionen kommenteras på s 398–400.}] – J Fischerström, Nya swenska economiska dictionnairen. Eller Försök til et almänt och fullständigt lexicon, i swenska hushållningen och naturläran. Sthlm 1779–[1806]. ([1–2:] C Stolpe; Kumblinska tr; J C Holmberg [och P Sohm]). 8:o. D 1–4. [De två första delarna är anonymt utgivna. Utgivningen avbröts vid s 240 av del 4, tryckt av Holmberg 1792. S 241–493 samt registret till del 4 är författade anonymt av S och trycktes (enligt kolofonen) 1806 av Sohm. S har skrivit uppslagsorden Cabysa–Cypredium calceolus (1), Toffelblomma. De uppslagsord S bidragit med rör till stor del olika växter. Efter del 4 avbröts utgivningen av verket.] D 4. Sthlm 1792–[1806]. 493, [21] s, iii pl-bl (vikta), ill. – Svensk zoologi, författad av C Quensel; Utg af J W Palmstruch. Med text författad av O Swartz. Med illuminerade figurer tecknade af J W Palmstruch. Sthlm 1806–09[25]. (C Delén). 8:o. Bd 1–2. ([6], viii, [varierande paginering], [72] pl-bl i färg, ill). [Utkom i 12 häften 1806–25. Bd 1 har 1806 på titelbladet, bd 2 1809. H 1–9 (1806–11) har varianttiteln ”Svensk zoologi, eller svenska djurens historia med illuminerade figurer” på häftesomslagen. Enligt baksidestexten till h 2 (1806) övertog S författarskapet redan från detta häfte efter C Quensels bortgång trots att detta inte framgår av titelbladet till bd 1. S har alltså i praktiken skrivit texten till de flesta beskrivningarna fr o m nr 7 (vanlig utter) t o m nr 66 (dynt-kräket). H 11 utkom 1818 och h 12 1825. S tycks inte ha skrivit texterna till det avslutande häftet med de sista sex beskrivningarna samt register.] – Synopsis Filicum earum genera et species systematice complectens. Adjectis Lycopodineis et descriptionibus novarum et rariorum specierum. Cum tabulis aeneis quinque. Kiliae: Bibliopolum Novi Academici, 1806. xviii, 445 s, v pl-bl (vikta), ill. 8:o. – Svensk botanik. Utg af [1–6:] J W Palmstruch och C W Venus; [7–8:] G J Billberg; [9–11:] Kongl. Vetenskaps academien. Med text författad af [3–4:] C Quensel; [5–8:] O Swartz; Nionde bandet innehållande n. 577–648. Ifrån och med n. 595 sammanfattadt af G Wahlenberg; [10:] Tionde bandet innehållande n. 649–720. Sammanfattadt af G Wahlenberg; [11:] Elfte bandet innehållande n:o 721–774, sammanfattadt till och med n:o 738 af G Wahlenberg, ifrån och med n:o 739 af P F Wahlberg. [1–8, 11:] Sthlm 1802–19, 1843; [9–10:] Upps 1823–29. ([1–6, 8:] C Delén; O Grahn; [9–10:] Palmblad & C.; [11:] Norstedt). 8:o. Bd 1–11. [Utgavs i 129 häften 1802–38. Registret (ingår i bd 11) utkom 1843. Texten saknar paginering. Varje växtbeskrivning omfattar en till två sidor text samt en färgplansch. S författade texten även till vissa av växtbeskrivningarna i bd 1–2. Ny uppl av bd 1 1815.] Bd 5. Sthlm 1807. (C Delén). [Omfattar växtbeskrivningarna nr 289 (Juniperus communis)–360 (Iris germanica).] Bd 6. Sthlm 1809. (C Delén). [Omfattar växtbeskrivningarna nr 361 (Fagus sylvatica)–432 (Alopecurus agrestis).] Bd 7. Sthlm 1812. (O Grahn). [Omfattar växtbeskrivningarna nr 433 (Carpinus betulus)–504 (Clavaria {4 varianter}).] Bd 8. Utg av G J Bilberg. Med text författad n:o 1–6 af O S; n:o 7–12 af utgifvaren. Sthlm 1819. (C Delén). [Omfattar växtbeskrivningarna nr 505 (Sceptrum carolinum)–576 (Lecanora glaucoma och Lecanora Swartzii). S har författat den första hälften av dem.] – Lichenes Americani quos partim in Flora Indiae Occidentalis descripsit, partim e regionibus diversis Americae obtinuit. Iconibusque coloratis illustravit J Sturm. Fasc. I. Norimbergae: Sturm, 1811. [4], 25, [3] s, xviii pl-bl i färg. 8:o. [Inga ytterligare häften utgavs. Enligt T O B N Krok, Bibliotheca botanica Suecana (1925), s 682, var arbetet tänkt att bestå av tre häften.] – Grunderne till läran om djur och växter. Sthlm 1813. (A Gadelius). [1], 54 s. 8:o. [Anon.] – Summa vegetabilium Scandinaviæ systematice coordinatorum. MDCCCXIV. Holmiæ 1814. (C Delén). [3], 71, [1] s. 8:o. [Anon.] – Åminnelse-tal öfver Kongl. Vetenskaps- academiens framlidne ledamot, herr doctor Petr. J. Bergius, historiæ naturalis & pharmaciæ professor i Stockholm, hållit inför Kongl. Vetenskaps-academien [den 8 october 1800]. Sthlm 1822. (J P Lindhs enka). [1], 24 s, [1] pl-bl. 8:o. – Adnotationes botanicæ, quas reliquit Olavus Swartz … Post mortem auctoris collectæ, examinatæ, in ordinem systematicum redactæ atque notis et præfatione instructæ a J E Wikström, accedit biographia Swartzii, auctoribus C Sprengel et C A Agardh. Adjectis effigie Swartzii, delineatione monumenti ejus sepulcralis atque duabus tabulis botanicis. Holmiæ 1829. (Norstedt). [1], lxxiv, 188 s, [3] pl-bl (vikta), ill. 8:o. – 1 akad avh som resp vid UU 1781 (preses C von Linné d y), se Marklin 1:1 (1820), s 135.

Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag som nämns i biografitexten: Afhandling om orchidernes slägter och deras systematiska indelning (VAH 1800, s 115–138, [1] pl-bl (vikt)). [Fortsättes av: Orchidernes slägter och arter upställde. Översatt till engelska: On the genera of Orchideæ, and their systematic arrangement (Tracts relative to botany, translated from different languages [by C D E König,] Illustrated by nine copper plates, and occasional remarks, London: Phillips and Fardon, 1805, s [91]–119).] – Orchidernes slägter och arter upställde (VAH 1800, s 202–254, 1 pl-bl (vikt) [=tab. III]). [Latinska växtbeskrivningar med kommentarer på svenska. Ny utgåva (med kommentarerna översatta till engelska): Genera and species of the natural order of the Orchideæ (Tracts relative to botany … s [121]–214, pl-bl 2–8, ill). Utförligare version: Genera et species Orchidearum systematice coordinatarum.] – Genera et species Orchidearum systematice coordinatarum (Neues Journal für die Botanik, bd 1, 1805, tr 1806, s 1–108, [1] pl-bl (vikt)). [Även utgiven som särtryck 1805: [1], 108 s, [1] pl-bl (vikt).] – Av S:s längre bidrag i övrigt kan nämnas en systematik över ormbunkar, Genera et species Filicum ordine systematico redactarum adiectis synomis et iconibus selectis, nec non speciebus recenter detectis, et demum plurimis dubiosis, ulterrius inuestigandis (Journal für die Botanik, 1800, Bd 2 (tr 1801), s [1]–120). [Även utgivet som särtryck.] – Enligt tillgängliga källor publicerades drygt 100 bidrag författade av S 1783–1820. En stor andel av dessa publicerades i VAH (Kongl. Vetenskaps academiens (nya) handlingar), totalt 42 bidrag 1783–1817. Av bidragen i VAH utgör 14 en artikelserie med titeln ”Svamparter saknade i Flora Svec. L. fundne i Sverige och beskrifne av O S”, tryckt 1808–12, 15 (totalt 207 sidor). I övrigt kan noteras 14 bidrag i (Neue) Journal für die Botanik (1799–1807), sju i Magazin für die neuesten Entdeckungen in der gesammten Naturkunde (1807–11), tre i The transactions of the Linnean Society of London (1791, 1802, 1811), fyra i Kongl. Svenska landtbruks-academiens annaler (1814–18) samt elva i Upfostrings-sälskapets tidningar/Almänna tidningar (1784–89). S publicerade också fem bidrag i Almanach för året efter frälsaren Christi födelse 1795, 97–98, 1816–17 (av dessa trycktes bidraget ”Nyttan af inhemska vilda träd och buskarter, samt deras frukter” i Almanach för år 1797 även i almanackorna för år 1800, 1802 och 1804). S författade också texten till Magasin för blomster-älskare och idkare af trägårds-skötsel, utgiven av J A Pfeiffer i 12 häften 1803–1809. – Beträffande S:s bidrag finns uppgifter därom att tillgå dels i M af Pontin, Följande arbeten äro af professor O. Swartz utgifne (M af Pontin, Åminnelse-tal öfver Kongl. Vetenskaps-academiens framlidne ledamot herr Olof Swartz … hållit inför Kongl. Vetenskaps-academien den 21 november 1820, Sthlm 1821, s 51–58), dels i Opera Olai Swartzii (Adnotationes botanicæ (1829; se egna verk ovan), s [lxii]–lxxiv). Av dessa hänvisas i första hand till Opera Olai Swartzii, som är den mest heltäckande bibliografin. Den har dock vissa brister eftersom årtal i stor utsträckning saknas för S:s bidrag i andra tidskrifter än VAH (endast volymsnummer anges) och dessutom anges i många fall endast startsidan för S:s bidrag. Bibliografin har vidare översatt vissa tidskriftstitlar till latin i ofullständigt skick och utan stöd i tidskrifternas egen praxis, exempelvis återges Kongl. Vetenskaps academiens nya handlingar som Nov. Act. Holm. Det finns därför anledning vad gäller S:s bidrag inom botanik att även konsultera T O B N Krok, Bibliotheca botanica Suecana (1925), s 677–683, vars bibliografiska uppgifter dessutom är mera pålitliga än de i Opera Olai Swartzii.

Översatt (redigerat): J. G. Vothman[n]s Trägårds cateches, förswänskad och tilökt af O S. D 1. Upsala 1796. (J F Edman). 222 s, [1] pl-bl (vikt), ill. 12:o. [Ytterligare delar utkom ej. S har även skrivit Företal, s [3]–7.] – S har även översatt artiklar av H G Floerke, F Walter, C Crome, S F V Lamouroux, J W Hornemann och A P Candolle, vilka publicerades i Kongl. Svenska landtbruks-academiens annaler 1814–18, tillsammans sex bidrag.

Källor och litteratur

Källor o litt: Adnotationes botanicae quas reliquit O S, ed J E Wikström 1829 (med biografier av Sprengel, Agardh, Wikström); B Dal, Sveriges zoologiska litt (1996); G Eriksson, Botanikens hist i Sverige intill år 1800 (1969); E Fries, Öfversigt af växtkännedomens framsteg i Sverige (Botaniska utflygter, 3, 1864); W J Hooker, Brief memoir of the life of O S, with extracts from his letters (Hooker’s Journal of Botany, 2, 1840); R W Kiger, S’ unpublished drawings of West Indian plant species (Bulletin of the Torrey Botanical Club 103, 1976); VAH 1818; S Lindroth, VA:s hist 1739–1818, 1–2 (1967); Y Löwegren, Naturaliekabinett i Sverige under 1700-talet (1952); G H Mellin, O S: botaniker (Sv store män, snillen, statsmän, hjeltar o fosterlandsvänner samt fruntimmer, ed G H Mellin, 1840–49); B Nordenstam, O S (Bergianska botanister, ed B Jonsell, 1991); dens, Thunberg som botanist (Carl Peter Thunberg, ed B Nordenstam, 1993); M af Pontin, Åminnelse-tal öfver VA:s framlidne ledamot, Herr O S (1821); SLH 1:1 (1822); K Sprengel, Memoir of the life and writings of O S (Edinburgh Philosophical Journal 8, 1823); F A Stafleu o R S Cowan, Taxonomic literature ed 2, 6 (1986); W T Stearn, S’ contributions to West Indian Botany, Taxon 29 (1980).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olof P Swartz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34805, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Nordenstam), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34805
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olof P Swartz, urn:sbl:34805, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Nordenstam), hämtad 2024-04-24.