Meriter

Svensson, Gustaf Hjalmar, f 2 feb (1 feb enl fdb) 1881 i Södra Sandsjö, Kron, d 15 april 1966 där. Föräldrar: bonden o landstingsmannen Sven Andersson o Elsa Jönsdotter. Anställn:ar inom diverse yrken, lantbrukare i Södra Sandsjö 07, stipendieresa till Västergötland 09, ordf i Bondeförb:s lokalavd i Södra Sandsjö 15, led av kommunfullm där 19, av Kronobergs läns landsting 19–56, v ordf där 41–47, ordf 47–56, ordf i dess förvaltningsutskott 47–55, led av AK 21–52 (av jordbruksutsk 29–30, av statsutsk 33–52, kanslideputerad 37–40 urt o 45–47, led av styr för riksdagens nykterhetsgrupp 37–51, av första särsk utsk 39 urt o 43, v ordf i andra särsk utsk 40, led av sakk för fortsatt beredning av krigsvinstbeskattningens utformning jan 40–åtm 42, av utrikesutsk 40–45, v ordf där 52, led av talmanskonf 40 urt–45 o 52, av tredje särsk utsk 42, av styr för riksdagens interparlamentariska grupp 44–52, ekonomideputerad 50–52), led av Konga härads vägstyr 27–åtm 50, ordf i styr för Växjöbladet 30–46, i Södra Sandsjö kommunfullm 30 o 35, ordf i kommunalstämman där 30–54, utredn:man i 1931 års egnahemsutredn juni 31–jan 32, led av centralnämnden för ackords- o stödlåneärenden juli 32–juni 35, av Bondeförb:s förtroenderåd 32–47, av dess arbetsutsk 33–47, av riksdagsgruppens förtroenderåd 33–52, v ordf 39–44, ordf där 45, led av jordbrukskreditutredn dec 33–juli 35, av statens jordbruksnämnd juni 34–juni 39, av centralnämnden för ackordlåneärenden m m 35–40, av styr för Grimslövs folkhögskola o lantmannaskola 35–44, sakk i länsstyrelseutredn juni 35–juni 37, sakk i komm ang de blindas o dövstummas arbetsförhållanden maj 36–okt 37, led av 1936 års lärarlönesakkunniga maj 36–37, statsrevisor 37–38, led av verkstadsskoleutredn april 37–sept 38, av 1937 års civilflygutredn maj 37–okt 38, v ordf i Bondeförb:s riksorganisation 38, 1:e v ordf där 42–47, led av 1938 års flickskolesakkunniga juni 38–dec 39, av 1938 års hälso- o sjukvårdssakkunniga aug 38–febr 42, v ordf i styr för Kronobergs läns hushålln:sällsk 38, ordf där 44–47, i styr för Sv jordbrukskreditkassan 38–51, sakk i 1939 års traktorutredn juli 39–nov 46, led av besparingsberedn:en nov 40–febr 43, sakk i 1941 års revisionsutredn juni 41–dec 42, led av 1942 års försvarsberedn jan 42–mars 42, av styr för Sveriges lantbruksförb 43, v ordf där 51–56, sakk i utredn av frågan ang revision av riksdagens arbetsformer dec 43–mars 44, ordf i Bondeförb:s andrakammargrupp 45, led av 1945 års universitetsberedn juni 45–mars 51, av utredn ang ett centralt arbetsmarknadsorgan mars 46–dec 46, av 1946 års sakkunniga för utbildningen av lantmätare o lantbruksingenjörer jan 46–aug 47, av 1947 års centrala lantbrukskomm jämte de lokala lantbrukskomm juni 47–mars 48, av 1958 års kyrkomöte.

G 23 juni 1913 i Södra Sandsjö, Kron, m Ingrid Sofia Petersson, f 30 juni 1883 i Tingsås, Kron, d 12 okt 1963 i Södra Sandsjö, dotter till hemmansägaren Peter Månsson o Charlotta Kristina Lifgren.

Biografi

Hjalmar S var nästan hela sitt liv bosatt i byn Grönvik i Södra Sandsjö. Fadern, som var lantbrukare, var även landstingsman och nämndeman. Det fanns därmed traditioner av förtroendeuppdrag i familjen. S:s skolgång omfattade endast ett par år i folkskolan. Efter att i yngre år ha haft olika yrken utanför föräldragården övertog S småbruket Fridhem, som avstyckats från denna 1907. Jordbruket var så litet att S inte hade någon häst, utan istället använde kor som dragdjur.

S:s politiska verksamhet tog fart i anslutning till Bondeförbundets bildande under 10-talet; dessförinnan hade han varit aktiv i nykterhetsrörelsen. I Kronobergs län var han något av en pionjär i partiet genom att åka runt och medverka vid grundandet av lokalavdelningar. På äldre dagar menade S att han var bondeförbundare innan partiet ens fanns. Han blev följdriktigt den förste ordföranden för lokalavdelningen i Södra Sandsjö, som bildades 1915.

Vid det första landstingsvalet med allmän rösträtt 1919 valdes S in i Kronobergs läns landsting och behöll uppdraget som ledamot oavbrutet fram till och med 1956, d v s i hela 38 år. Under en stor del av 40- och 50-talen ingick han i landstingets högsta ledning som vice ordförande och ordförande samt som ordförande i dess tyngsta organ, förvaltningsutskottet. S tillhörde även flera andra av landstingets politiska organ, exempelvis direktionen för Tingsryds sjukstuga. I sin roll som tongivande landstingspolitiker anses han ha fört en ganska försiktig ekonomisk politik. Den stora utgiftsexpansionen i de svenska landstingen inleddes på allvar först efter att S hade lämnat politiken.

Vid 1920 års val invaldes S i riksdagens andra kammare och satt där utan avbrott till utgången av 1952. En förutsättning för detta var att partiet aldrig tappade sin representation i andra kammaren från Kronobergs län. Då denna valkrets till följd av sin ganska agrara prägel var ett av partiets starkaste fästen i landet var mandatet aldrig på allvar hotat.

I Södra Sandsjö blev S invald i kommunfullmäktige när denna institution inrättades 1919 och fungerade som dess ordförande 1930 och 1935. Efter fullmäktiges tillkomst fanns kommunalstämman kvar ända fram till 1954, men hade då enbart mycket begränsade uppgifter. S var ordförande för denna 1930−54. Det var sålunda fråga om en lång politisk karriär i kommun, landsting och riksdag. Denna typ av uppdragskoncentration till en enskild individ var inte ovanlig under de år som S var politiskt aktiv.

S:s viktigaste politiska uppdrag får anses ha varit posten som vice ordförande i Bondeförbundets riksorganisation 1938−47. Han efterträdde Carl Gustaf Schedin från Kopparbergs län. Under hela S:s tid som vice ordförande fungerade Axel Pehrsson-Bramstorp (bd 29) som partiordförande. S:s relation till denne ter sig delvis komplex och det fanns tillfällen då det verkar ha rått vissa motsättningar mellan dem. Detta gällde inte minst under de första krigsåren. 1941 framfördes S som motkandidat till partiledaren gällande posten som gruppordförande i riksdagen, varvid Pehrsson-Bramstorp segrade ganska knappt. S tillhörde riksdagsgruppens förtroenderåd under många år, fram till sin avgång från riksdagen 1952. Han deltog i förhandlingarna om regeringssamverkan med Socialdemokraterna, dels 1948, då ingen koalition kom till stånd, dels 1951, då en överenskommelse om regeringssamverkan träffades. Sammantaget var han en inflytelserik person i riksdagsgruppen under lång tid.

När andra världskriget bröt ut i september 1939 inkallades en urtima riksdag och vid remissdebatten 8 september argumenterade S för att koalitionsregeringen mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet borde ersättas av en samlingsregering, där även Högern och Folkpartiet skulle ingå. De båda sistnämnda partierna var dock inte beredda att ta något regeringsansvar vid denna tidpunkt. Det var först efter Sovjetunionens anfall på Finland i månadsskiftet november/december 1939 som tanken på en svensk samlingsregering realiserades. I anslutning till att regeringsförklaringen lästes upp i riksdagen 13 december tog S till orda och framhöll sin tillfredsställelse över den nya regeringens tillkomst, men tillade att han gärna hade sett att den hade bildats tidigare.

Till följd av att partiledaren Pehrsson-Bramstorp var jordbruksminister 1936−45 fick partiets vice ordförande en viktigare roll i riksdagsarbetet. Denna uppgift föll därmed på S, som även var gruppledare i andra kammaren. Perioden sammanföll till stor del med andra världskriget. I riksdagen verkade S under lång tid som ledamot av statsutskottet. Under kortare perioder var han även ledamot av såväl jordbruks- som utrikesutskottet, i vilket han vid sin avgång ur riksdagen fungerade som vice ordförande. Under tvåkammarriksdagen hade statsutskottet en viktig roll vid besluten om statsbudgeten och S får anses ha verkat för att statsutgifterna inte skulle expandera för mycket.

Även om S tidvis samarbetade med den ofta starkt sparsamhetsinriktade partikamraten Axel Rubbestad (bd 30) i statsutskottet gick han inte lika långt i sparsamhet som denne. I synen på jordbrukspolitiken var S till största delen en traditionell företrädare för sitt parti, även om han utifrån sin egen livssituation hade en särskild vurm för de små jordbruken. Egnahemsfrågan låg honom varmt om hjärtat.

Med tanke på att S var vice partiordförande i Bondeförbundet och att detta fram till 1945 ingick i samlingsregeringen borde det ha legat nära till hands för honom att bli statsråd. Han verkar dock inte ha varit intresserad av detta, utan hävdade själv att han behövdes bättre i riksdagen.

S avgick från sitt uppdrag som 1:e vice partiordförande vid rikstinget 1947. Ett motiv till att han lämnade posten var att han själv var två år äldre än partiledaren Pehrsson-Bramstorp och därför inte ville komma i fråga som dennes efterträdare. Istället valdes Gunnar Hedlund efter en ganska jämn omröstning, med partiets 2:e vice ordförande Erik von Heland som motkandidat. Småbrukaren S kände ingen stor samhörighet med godsägaren och adelsmannen von Heland. Däremot var hans relation till Hedlund god.

Efter att S lämnat riksdagen 1952 satt han kvar som ledande landstingspolitiker i hemlänet och avgick först vid 75 års ålder. Hans sista större uppdrag var som ledamot av 1958 års kyrkomöte i egenskap av lekmannarepresentant för Växjö stift. Tillsammans med högermannen Ernst Staxäng var S en av få lekmän som röstade nej till att öppna prästämbetet för kvinnor; flertalet motståndare till förändringen fanns bland de ledamöter som var präster. En klar majoritet stödde dock förslaget om kvinnliga präster.

Ett annat uttryck för en i vissa avseenden konservativ samhällssyn var att S som en av nio riksdagsledamöter från Småland (sex bondeförbundare, två högermän och en folkpartist) 1951 ställde sig bakom protesten mot delar av innehållet i Vilhelm Mobergs (bd 25) utvandrarromaner. De vände sig mot författarens användning av ett i deras tycke alltför osedligt språkbruk, inte minst att enstaka könsord förekom i texten. Ledande företrädare för aktionen var en präst i Växjö stift och bland undertecknarna fanns kyrkoherden i Mobergs födelseförsamling Algutsboda samt ett antal andra präster. Moberg gick därvid i offentlig polemik med S. Det vore dock inte korrekt att se S som en entydigt konservativ politiker. Inledningsvis uppfattades han närmast som en radikal kraft inom sitt parti. Ett uttryck för detta var hans positiva inställning till krisuppgörelsen med Socialdemokraterna 1933. S var också positiv till ordensväsendets avskaffande, ett ställningstagande som skilde honom från partimajoriteten.

Vid sidan av uppdragen i parti, kommun, landsting och riksdag hade S uppdrag inom ett stort antal organisationer: Svenska jordbrukskreditkassan, Sveriges lantbruksförbund, centralt och i flera lokala jordbruksorganisationer, nykterhetsorganisationen IOGT på det lokala planet, hembygdsrörelsen, häradets vägstyrelse, länets hushållningssällskap, samt den regionala partitidningen Växjöbladet. S hade sålunda ett mycket brett samhällsengagemang under fem årtionden.

Författare

 Erik Wångmar

Källor och litteratur

Sven Adolfssons personarkiv, F IVa:2–3; Protokoll för årsstämmor o för landstingsgruppen 1920–52, Kronobergs län, vol A I:1, Centerpartiets i Kronobergs län arkiv, allt i Kronobergsarkivet, Kulturarvscentrum, Växjö.

Allmänna kyrkomötets protokoll år 1958; Avsked från Helgeandsholmen (DN 21 dec 1952); U Beijbom, Vilhelm Moberg och utvandrarbygden (1993); J Bjärsdal, Bramstorp: bondeledare, kohandlare, brobyggare (1992); Bondehövdingen: samhällsbyggaren Hj Svensson i Grönviks sista färd (Växjöbladet 25 april 1966); Bramstorp omvald i Bondeförbundet: Grönvik ny vice ordförande, Schedin hedersordförande (DN 12 juni 1938); A-K Carlstoft Bramell, Vilhelm Moberg tar ställning: en studie av hans journalistik och tidsaktuella diktning (2007); Centerdistriktet 75 år: ”Grönvik” – bondeledaren: jubileumsskrift 1916–1991: [1]–2 / arkivforskning, sammanställning av materialet och kompletterande text av Sven Adolfsson (1991–98); J Enochsson o R Petersson, Gunnar Hedlund (1973); T Erlander, Dagböcker 1945–1949 (2001) o 1950–1951 (2001); A-J Fransson, Södra Sandsjö under hundra år (Sandsjöboken 1970, 1971); Från bondeparti till centerrörelse: Tingsryds kommun, ed A Johansson (1985); Från bonderörelse till centerrörelse: Kronobergs distrikt (1985); E von Heland, Optimismens och besvikelsens år, 1922–1952 (1969); Kronobergs län (DN 22 sept 1952); L J Larsson, B Gustafsson o E Cederholm, Landstinget Kronoberg 1863–1988: en historik (1988); J Liljestrand, Mobergland: personligt och politiskt i Vilhelm Mobergs utvandrarserie (2009); Längre sommarlov vill Bondeförbundet (DN 18 juni 1947); V Moberg, Berättelser ur min levnad (1968); Många mot Bramstorp vid partigruppsval (DN 13 jan 1941); C-E Nilsson, Ett centerparti och dess hövdingar (1998); Riksdagens protokoll [AK] vid urtima riksmötet 1939; Riksdagsman Svensson i Grönvik hyllades ståtligt på 70-årsdagen (Växjöbladet 3 febr 1951); Riksdagsmän i ”hemlig” aktion mot Mobergs ”Utvandrarna” (DN 14 febr 1951); Sandsjöboken: Södra Sandsjö hembygdsförenings årsbok 1989–90; Statsutskottets utlåtanden (Bihang till riksdagens protokoll 1933–1952); Så röstade kyrkomötet (DN 28 sept 1958); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 2 (1985); E Wångmar, Sparsamhet och konservatism i högsätet: om bondeförbundaren Axel Rubbestad (PHT 2011), dens, Män från landsbygden: riksdagsledamöter i Bondeförbundet/Centerpartiet 1933–1970 (PHT 2014); N G Åsling, Gunnar Hedlund: politikern och industrimannen (1999). – Nekr:er i DN 17 april o Växjöbladet 16 april 1966.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Hjalmar Svensson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34923, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Wångmar), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34923
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Hjalmar Svensson, urn:sbl:34923, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Wångmar), hämtad 2024-04-24.