Meriter

Swidde, Willem, dp 23 jan 1661 i Amsterdam, Lutherse Kerk, d 1697 i Sthlm, Maria (klockringning 12 juli). Föräldrar: bagaren Willem Jans S o Eitje Hendricks. Kopparstickare o tecknare i Amsterdam, i sv tjänst från jan 88, inkom till Sverige i maj 88.

G 28 feb 1687 i Amsterdam m Helena Smit, dp 27 juni 1666 i Amsterdam, Lutherse Kerk, d tidigast 1712, dotter till guldsmeden Gustavus S o Anna Paagendarm samt omg 28 nov 1698 i Amsterdam med köpmannen Abraham Slicher.

Biografi

I ett svenskt sammanhang är S betydelsefull som gravör och i mindre utsträckning tecknare för både Samuel von Pufendorfs (bd 29) verk om Karl X Gustavs regering (De rebus a Carolo Gustavo Sveciæ rege gestis, 1696) och för Erik Dahlberghs (bd 9) oavslutade Svecia antiqua et hodierna, det senare betecknat som ”ett av de mest betydande verken i svensk bokhistoria” med avgörande betydelse för senare generationers bild av stormaktstidens Sverige (Magnusson o Nordin, s 9).

Om S:s tidiga år, yrkesval och utbildning är inte mycket känt. Han föddes i Amsterdam, och bodde i samma stad vid tiden för sin avresa till Sverige. Staden var en metropol inom förläggar- och tryckeribranschen för såväl text som bild, och efterfrågan på skickliga gravörer var således stor. Möjligen kan S:s hustru Helena Smits bakgrund ge en ledtråd till hans utbildning: hon var dotter till guldsmeden Gustavus Smit i dennes gifte med Anna Paagendarm, som kom från en silversmedssläkt. Graveringstekniken används i arbete med både guld och silver, och flera konstnärer har arbetat med såväl ädla metaller som gravyr för tryck på papper. En tänkbar tolkning är att S kom i lära eller åtminstone i något skede arbetade för någon av hustruns släktingar, och senare befanns värdig att upptas i familjen genom gifte. En äldre, obekräftad uppgift anger att S troligen lärde hos någon av medlemmarna av familjen Visscher, som i flera generationer verkade som framstående kartografer, gravörer, tecknare, tryckare och förläggare i 1600-talets Amsterdam. Senast vid 20 års ålder arbetade S självständigt – då graverade och signerade han ”Skepp framför avlägsna sanddyner” på fyra plåtar för sammanlimning.

S:s fortsatta produktion visar att han var mycket väl meriterad för sina uppdrag i Sverige. 1688 utförde han sex gravyrer av landskap efter Dirck Dalens II. En jämförelse med Dalens teckningar visar gravörens förmåga att skapa en driven och konstnärligt övertygande bild av förlagor med vissa brister. Detta skulle i hög grad komma att bli S:s uppgift också i Sverige. Han graverade i några fall efter egen förlaga, bland annat slottet Gunterstein med omgivningar i fågelperspektiv – en bildformel som ofta återkommer i Suecia antiqua et hodierna. S:s erfarenhet inom Sueciaverkets bildgenrer framgår ytterligare bl a av en odaterad serie motiv från Rom, 91 vyer av Ver­sailles (1683–1687) samt tre gravmonument för Nederlands Helden-toneel (1690). Han utförde även marina och militära motiv, allegorier och historiemotiv – en bredd som var karakteristisk för de nederländska yrkesgravörerna vid denna tid.

S blev 1687 approcherad av den svenske fortifikationsofficeren Erik Dahlbergh, som drev två omfattande bokprojekt vilka krävde skickliga gravörer för att kunna genomföras – ett rikt illustrerat verk om Karl X Gustavs regering och en skildring i ord och bild av Sveriges städer, framstående byggnadsverk, märkvärdigheter i landskapet och lämningar från stormaktens ärorika forntid. Projekten var från början Dahlberghs eget initiativ men blev småningom en del av enväldets historie- och kulturproduktion. Graveringen av illustrationerna hade inletts 1668 och i ett första skede utförts i Paris. Efter ett längre uppehåll skulle nu arbetet återupptas, och Dahlbergh vände sig denna gång till Nederländerna för att finna en skicklig yrkesman villig att flytta till Sverige. 1686 anlände Herman Padtbrugge, som dock avled redan året därpå. På Nicolaus Visscher II:s rekommendation anställdes då S och senare även dennes efterföljare Johan van den Aveelen (bd 2).

Såväl De rebus a Carolo Gustavo Sveciæ rege gestis som Sueciaverket var avsedda att förhärliga stormakten Sverige för en internationell publik. I mer generella termer var givetvis bokverkens innehåll i ord och bild det väsentliga, men i detta sammanhang bör den avgörande betydelsen av deras konstnärliga och materiella kvaliteter understrykas. Beståndsdelarna papper, typografi, anfanger, vinjetter, illustrationer och tryckning måste samverka för att publikationerna skulle kunna fungera som övertygande vittnen om Sverige som kulturnation. Få av dessa materiella beståndsdelar kunde åstadkommas i Sverige med inhemsk arbetskraft. Liksom övriga delar av den svenska stormaktens praktutveckling var dessa bokverk således beroende av såväl utländska förebilder som utländsk arbetskraft. S blev i dubbel mening delaktig i stormaktens kulturella integrering i Europa – dels som utländsk expert verksam i Sverige, dels som presentatör av detta Sverige för omvärlden.

En systematisk undersökning om S:s ateljépraktik, levnadsförhållanden och nätverk i Sverige saknas, men vissa omständigheter är kända. Han ankom 1688 och blev kvar till sin död, dock med en resa till hemlandet 1692 med anledning av arvet efter hustruns föräldrar. S anställdes på fortifikationsstaten för att gravera de återstående plåtarna till De rebus a Carolo Gustavo Sveciæ rege gestis, enligt kungligt brev med en årslön om 300 rdr specie samt en summa för varje avslutad plåt. Detta arbete omfattade kring 20 planscher. 1690 skrevs kontraktet för Suecia antiqua et hodierna med snarlika villkor. För detta verk hann S gravera 84 plåtar. Sträng ordning rådde åtminstone i teorin; han fick kvittera ut två förlagor i taget ur fortifikationskontoret; när plåtarna var klara skulle dessa och förlagorna lämnas tillbaka, och två nya förlagor kunde kvitteras ut. Han fick inte arbeta för någon annan utan tillåtelse. Periodvis sändes förlagor till Nederländerna för att graveras. S förmedlade dessa uppdrag, för vilka motivurvalet delvis specificerades genom särskilt kontrakt, delvis tydligen lämnades till hans eget omdöme. Dahlbergh höll honom ansvarig för resultatet och i några fall fick han överarbeta dessa plåtar. Gravören Erik Rietz blev S:s assistent och tryckare 1693, men avled redan tre år senare. Rietz har påverkats av eller instruerats att följa S:s manér som gravör och tecknare, men ytterligare elever tycks S inte ha haft. Helena Smit var uppenbarligen insatt i verksamheten och – dock osäkert i vilken utsträckning – delaktig; kort efter makens död sommaren 1697 var hon inblandad i tryckningen av en plåt han graverat. Snart därpå måste hon ha återvänt till Amsterdam, eftersom hon där i november följande år gifte om sig. Följande år korresponderade Dahlbergh med henne angående arbeten för Suecia-verket som då utfördes av gravörer i Nederländerna.

S var väl medveten om sitt värde och sin förmåga. Av kontraktet för arbetet med Suecia antiqua et hodierna framgår att han på intet vis velat pruta på den fasta lön han skulle erhålla. Samma handling bekräftar Dahlberghs stora förtroende, men någon gång kunde han dock klaga över S:s ”opiniatre hufwud” (Magnusson, s 170).

I såväl De rebus a Carolo Gustavo Sveciæ rege gestis som i Sueciaverket utgör den graverade, godkända plåten en konstnärligt gestaltad syntes av informationssökande och visuell dokumentation i flera led. S:s bidrag till detta slutresultat var i vissa avseenden konstant, i andra varierande från plåt till plåt. Han förlänade gravyrerna som helhet klarhet och elegans samt försåg dem med staffage i form av vegetation, människor och djur, vagnar, fartyg och liknande, utformade för att ge bilden önskad framtoning. I vissa fall återgår dessa detaljer på konstnärens iakttagelser eller uppdragsgivarens önskemål, medan andra följer tidens internationella konventioner. I arbetet med Suecia antiqua et hodierna jämförde S existerande förlagor med verkligheten, vilket i flera fall lett till ökad realism. Även motsatsen förekommer dock – exempelvis framställdes på hans förslag Drottningholms trädgård med fullvuxna träd istället för verklighetens nyplanterade. Också S:s förmåga som tecknare var betydelsefull. På flera förlagor, bl a sådana som sändes till Nederländerna, syns förtydliganden och förbättringar av hans hand. Bland den handfull förlagor han självständigt utförde bör särskilt nämnas ”Ekolsund från söder” – en teckning som konstnären enligt egen utsago lagt ner mycket möda på och som uppenbarligen utgör något av en demonstration av hans förmåga. 1697 fick han i uppdrag att utföra förlagor till de prestigefulla motiven Kungliga slottets fasader (före branden), Slottskyrkan, Hovstallet och Kungsträdgården, vilka han dock inte hann fullborda före sin död.
Utöver uppdragen för Dahlberghs bokprojekt har S i Sverige signerat ett fåtal medaljavbildningar för Elias Brenners Thesaurus nummorum Sveo-Gothicorum 1691.

S:s sista – oavslutade – arbete blev samtidigt hans till ytan största plåt: en återgivning av Nicodemus Tessin d y:s elevation för slottet Amalienborg i Köpenhamn. Överintendenten hade länge varit skeptisk till S:s kompetens men slutligen erkänt hans stora förmåga. Alltsedan dess har han betraktats som den främste av gravörerna verksamma i stormaktstidens Sverige.

Författare

Merit Laine

Arkivuppgifter

Graverade plåtar av S i NM. Teckn:ar i KB (Neschers o Dahlberghs saml:ar), RA (Dahlberghs saml o Överintendentsämbetets arkiv) o UUB (Palmskiölds saml). Enstaka gravyrer samt bokverk med ill av S återfinns i ett stort antal saml:ar i Sverige o andra länder; för S:s produktion före ankomsten till Sverige se framför allt Rijksmuseum, Amsterdam. – Brev från S i RA (till E Dahlbergh i dennes saml).

Tryckta arbeten

Illustrerat (graverat): [E Dahlbergh,] Suecia antiqva et hodierna U o u å [Paris; Sthlm 1667–1716] T [I]–III [Planschverk med c:a 350 gravyrer. Av dessa graverades 84 av S 1690–96], E Brenner, Thesaurus nummorum Sveo-Gothicorum … Sthlm 1691 [Av verkets c:a 40 planschblad (antalet varierar i bevarade exemplar) är ett (med medaljer från drottning Kristinas regenttid) signerat av S], S E B[renner], Qwinnokönets oskrymtade tårar fälte öfwer … Fru Maria Hiärne, som … blev hädanryckt den 11 december anno 1690 och framstälte då des salige lekamen uti S. Jacobs kyrkia den 15 februarii anno 1691 … begrofs Sthlm [1691] [Gravskrift med osignerad vinjett av S], S von Pufendorf, De rebus a Carolo Gustavo Sveciæ rege gestis commentariorum … Norimbergæ 1696 [Av verkets 128 kopparstick graverades 20 stycken av S 1688–89].

Källor och litteratur

Källor o litt: Hollstein’s Dutch and Flemish etchings, engravings and woodcuts ca 1450–1700, ed K G Boon, 29 (1984); Hultmark; G E Klemming, Ur en samlares anteckningar (1883–1886); B Magnusson, Att illustrera fäderneslandet: en studie i Erik Dahlberghs verksamhet som tecknare (1986); dens, Dutch Drawings in Swedish public collections (2018); dens o J Nordin, Drömmen om stormakten: Erik Dahlberghs Sverige (2015); A Rees m fl, The Cyclopædia, or Universal dictionary of arts, sciences and literature, 21 (1819); Les relations artistiques entre la France et la Suède 1693–1718: Nicodème Tessin et Daniel Cronström, correspondance (extraits), ed R-A Weigert o C Hernmarck (1964); SKL 5 (1967); A Stade, Erik Dahlbergh och Carl X Gustafs krigshistoria (1967); S Wallin, De holländska kopparstickarna (Kring Svecia antiqua, ed Sigurd Wallin, 1967).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Willem Swidde, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34983, Svenskt biografiskt lexikon (art av Merit Laine), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34983
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Willem Swidde, urn:sbl:34983, Svenskt biografiskt lexikon (art av Merit Laine), hämtad 2024-04-19.