Meriter

 1 Swärd, Arvid, f 11 aug 1886 i Sörby, Skå, d 16 okt 1961 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: betjänten Per Mattsson S o Berta Svensdotter. Anställn:ar som vaktmästare o kypare, yrkespraktik på hotell i Tyskland, England o Frankrike 08–12, anställn vid Grand Hôtel Royal, Sthlm, vid NK:s restaurangavd 15, intendent hos amerikanska ministern Ira Nelson Morris, Sthlm, 16–23, chef för Paul U Bergströms (PUB) restaurangavd, Sthlm, 24, grundare o chef för Diners de Paris 26–59, led av styr för Stockholms svampsällsk Friesia, av Postmusei vänner från 41, led av styr för Nordstjärnan: riksfören för samlare 43–48. – Nordstjärnans förtjänsttecken 49.

G 28 dec 1912 i Kristianstad, Skå, m småskollärarinnan Helena Martha Ingeborg Forsberg, f 4 feb 1888 där, d 21 april 1972 i Sthlm, Hedv El, dotter till gjuteriarbetaren Magnus F o Helena Svensson.

Biografi

S kom att i olika funktioner verka hela sitt yrkesliv inom servicenäringen, främst cateringbranschen, inom vilken han gjorde sig ett namn som grundare av den ansedda firman Diners de Paris. I detalj hur S kom att slå in på denna bana är oklart, men redan i unga år tog han anställning inom hotell- och restaurangbranschen och förkovrade sig sedan i yrket på en rad orter utomlands, bl a på Hotel Esplanade i Hamburg och Grand Hôtel i Dieppe. Till Stockholm kom S 1912, där han hamnade under Nils Trulssons vingar på Grand Hôtel Royal. Några år senare var han med om att under ledning av August Åhlfeldt starta NK:s restaurangavdelning. S arrangerade under tiden där vad som i reklamen kallades ”diner en ville”, d v s middagar i hemmen med bord, stolar, porslin, glas och dukar inhyrda från NK. Idén som var ny i Stockholm blev snabbt omtalad och omskriven.

Därefter var S under en längre period chef för hushållet och tjänarstaben hos den amerikanske ministern i Stockholm, Ira Nelson Morris, i palatset Oakhill på Djurgården. Kraven på honom var stora, men samtidigt behövde han aldrig tänka på kostnaderna då ministern var mycket förmögen. Den titel han uppbar i samband med tjänstgöringen för Morris – intendent – skulle han använda resten av sin levnad.

När Morris avlöstes på sin post valde S, trots övertalningsförsök om att följa med till USA, att stanna kvar i Stockholm, där han den närmaste tiden förestod varuhuset PUB:s restauranger vid Hötorget och på Hornsgatan. Rörelsen var framgångsrik och expanderade, men PUB behövde utrymmena för egen del och med hjälp av varuhusägaren Paul U Bergström öppnade S därför istället Diners de Paris. Företaget specialiserade sig inledningsvis på att arrangera middagar i hemmen men utvidgade senare rörelsen med butiksförsäljning och fick snabbt en stor och trogen kundkrets. Jämte den av Hjalmar Oldenburg (bd 28, s 177) ledda NK:s livsmedelsavdelning och Pierre Frölichs Maison de Pierre kom S:s firma att höra till de ledande leverantörerna av färdiglagad mat.

Sannolikt spelade kontakter från S:s tidigare tjänstgöring i ett diplomathem en viss roll för framgången; hans första kund ska ha varit den svenske utrikesministern Eliel Löfgren (bd 24). Viktigare var dock en under efterkrigstiden stadigt ökad efterfrågan på färdiglagad mat i samband med att kvinnorna i städerna allt oftare förvärvsarbetade, hembiträdena försvann ur många hem och hushållsarbetet rationaliserades. Ökad hygien vid tillverkningen, förbättrade varutransporter och tekniska nyheter som el- och gasspisar i hemmen gav samtidigt producenterna helt nya förutsättningar att fylla det behov som uppstod. Marknaden för färdiglagad mat gynnades också av att köken i bostäderna blev allt mindre. Varken alla de enkelrummare och dubletter med kokvrår som byggts för att komma tillrätta med krigsårens bostadsbrist eller de lägenheter som senare funktionalismens arkitekter utrustade med opraktiska s k laboratoriekök gav utrymme för mer avancerad matlagning.

Spännvidden på vad Diners de Paris hade att erbjuda var stor: den i fransk kokkonst hemmastadde S såväl introducerade Coburger bratwürste i Stockholm som vurmade för ungersk surkål. I butik såldes vid sidan av färdiga rätter även förstklassiga charkuterier, konserver, delikatesser, bakelser och efterrätter. Annars är S mest känd för att ha introducerat pain riche i Sverige. Uppgiften härrör från Tore Wretman som även berättat att när han ville ha ett riktigt franskt bröd till sin restaurang Riche så var det S som såg till att det blev bakat (Wretman). Någon nyhet i Sverige var brödet emellertid inte vid det laget; Pierre Frölich hade bakat och salufört pain riche redan på 1910-talet.

1932 utvidgade S rörelsen och Diners de Paris flyttade in i moderna lokaler på Norrlandsgatan. Samtidigt omvandlades firman till aktiebolag, men kom på obestånd p g a vikande efterfrågan i samband med Kreugerkraschen. S lierade sig därför med den konkurrerande delikatessaffären Sophie Avén, som alltsedan 1863 försett Stockholms burgna kretsar med matvaror. Samarbetet blev dock inte långvarigt, utan resulterade i en bitter varumärkestvist och S valde att börja om på nytt, denna gång i helt nya lokaler på Sturegatan 10, där han även kunde ordna fester för slutna sällskap i den nedlagda nattklubben Embassys salonger.

”Intendent S:s” förmåga att planera och genomföra stora festmåltider kom till användning vid några av 1930-talets största jubileumsevenemang. Han hade hand om såväl jubileumslunchen i Arboga 1935 till minne av att riksdagen firade 500 år som slottet Gripsholms 400-årsfirande 1937 och höll samma år också i förlaget Albert Bonniers 100-årsfirande, på sin tid den största bankett som givits i Sverige. Närmare 2 000 gäster undfägnades då sjötunga och fasantupp av S:s stora trupp av servitriser. Hans sinne för logistik och omsorg om detaljerna imponerade inte minst vid jubileumslunchen i Arboga, då de 760 gästerna förplägades i ett stort tält på Hamntorget. S och hans manskap – 100 servitriser och 25 kockar – anlände en dag i förväg med en specialinsatt mälarångare, fylld till bristningsgränsen med bord, stolar, 25 000 pjäser av porslin och glas samt oxfilé efter 50 kreatur. Efter att långborden dukats färdiga fick servitriserna samma kväll repetera sina sysslor tre gånger och kockarna provsteka på de medförda gasspisarna medan S själv kontrollerade att 350 meter bordsduk låg helt slätt och att alla brutna servetter var till belåtenhet liksom att bordsglasen stod på millimetern rätt.

S bjöd frikostigt på sin expertis i fråga om mat och festligheter genom att medverka i pressen. Han deltog i flera årgångar av Husmoderns köksalmanack och publicerade även en del småskrifter i eget namn med tips inför bl a kräftskivan och julfirandet. Tillsammans med sina två köksmästare på Diners de Paris, Carl och Holger Hansen, bearbetade S även den första delen av Escoffiers stora kokbok (1927). På 1930-talet propagerade han i skrift och i föredrag för en ökad användning av matsvampar och var 1936 med om att bilda Stockholms svampsällskap Friesia.

På fritiden var S alltsedan unga år en hängiven samlare. Föremålen för hans intresse skiftade genom åren. Uppvuxen på en gård i skånska Göinge började han med ett vykort från Stockholmsutställningen 1897 och olika allmogesaker för att sedan fortsätta med bl a mumiehänder, gamla vapen, kinesiskt porslin, fint dekorerade cloisonnéarbeten m m. Till troféerna i sin kuriosabetonade samling räknade S namnteckningarna efter 18 påvar, ett kärleksbrev skrivet av Göring till en svenska medan han vistades i Sverige, några bitar av de uniformer som Gustav II Adolf och Karl XII bar på när de stupade liksom ”ett stycke av Karin Månsdotter, taget vid någon undersökning på 1800-talet” (Parvus). S:s snart sagt enda krav på de saker som han under åren antingen bytte till sig eller köpte var att ”allt måste ha liv, det stereotypa är min fasa”, men de fick också gärna vara ”vackra, konstnärliga och roliga” (Arborén).

S:s yrkesbakgrund gjorde sig påmind dels i en enligt egen utsago komplett samling av europeiska ransoneringskort från första världskriget, dels i en ca 1 000 nummer stor samling av matsedlar, med många unika ting: praktstycket var en meterhög, rikt ornerad kröningsmatsedel för den siste ryske tsaren, en annan märklig matsedel var från den 94:e dagen av Paris belägring 1870–71 som innehöll rätter som apsoppa, kängurulever, stuvad varg och elefantbiff – det var djuren i stadens djurpark som strök med.

Intresset för det udda gjorde sig också gällande på det samlarområde där S bedrev de mest systematiska studierna och även publicerade sig: det postala (främst i Samlarnytt, men även i Postryttaren och Svensk filatelistisk tidskrift). Han hade s k fjäderbrev under vilkas lacksigill satt tre fjädrar, vilket markerade skyndsammast möjliga försändelse utan uppehåll, och ”kraschbrev”, d v s post som varit med om skeppsbrott, flygolyckor, tågkrascher, jordbävningar och dylikt. En annan specialitet var ”ballongbrev” som 1870–71 sänts ut från det belägrade Paris med luftballong. S engagerade sig livligt för Postmuseum och var mångårig ledamot av styrelsen för Postmusei vänner, en förening till vilken han på egen hand lyckades enrollera mer än 300 medlemmar. Vid många tillställningar på museet svarade också S:s firma för förplägnaden.

S beskrivs som vänlig och generös samt utrustad med ett oförbränneligt gott humör.

Författare

Jakob Christensson

Arkivuppgifter

Enstaka brev från S i LUB o UUB (till P E Gustafsson).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Tips för den lyckade kräftsexan till husmödrarnas tjänst utarbetade av A S. [Omslag.] Sthlm 1935. (Iduns tr). [8] s. [Innehåller fem menyförslag.] – Julmat och julfirande. Sthlm: Nya Dagligt Allehanda, 1936. 52 s. (NDA:s små handböcker, 1). – Några svamprecept utarbetade av A S. Sthlm: Nya Dagligt Allehanda, 1936. 7, [1] s (vikt folder). – Svamprecept. Utarbet. på uppdrag av Nya Dagl. Allehanda. [Sthlm:] Nya Dagligt Allehanda, [1936]. 19 s. – Vinterns frukter. U o u å [Sthlm: Nya Dagligt Allehanda, 193–?] 64 s. (NDA:s små handböcker, 5).

Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag som berörs i biografitexten ovan: Escoffiers stora kokbok. Sthlm: Åhlén & Åkerlund, 1927–28. D I–II. D 1. Bearbetad för svenska förhållanden av intendenten A S samt köksmästarna C Hansen och H Hansen, Diners de Paris, Stockholm. Bearbetningen granskad av H Allard. 1927. [2], 360 s. (Husmoderns bok). [2. uppl 1928. Ny utg 1982: Sthlm: Stureförlaget.] – Första middagen (Husmoderns köksalmanack, 1939, Sthlm: Åhlén & Åkerlund (Bonnier), 1938, s 22–25, 28–29). – Hemligheter i matlagningen (Ibid, 1940, Sthlm 1939, s [49]–56, fotogr). – Fakta om stekning och brässering (Ibid, 1941, Sthlm 1940, s 25–27, fotogr). – Halstringens finesser (Ibid, 1942, Sthlm 1941, s [73]–77, fotogr). – Tonfisken är förvandlingsfisken (Ibid, 1943, Sthlm 1942, s [73], fotogr). – Arvid Swärd drar en lans för… (Ibid, 1944, Sthlm 1943, s 80–81). – Något om ”Crash” [nr 7/8 felaktigt ”Crach”] eller olyckspost (Samlarnytt, årg 11, 1957, nr 7/8, s 21, 25; nr 9, s 6–7; nr 10/11, s 6–7). – Slumpens skördar (Ibid, 12, 1958, nr 5/6, s 9–11). – Slumpens skördar (Ibid, nr 7/8, s 11–12, 20). – Något om postväsende i allmänhet och Thurn och Taxis i synnerhet (Ibid, nr 11/12, s 13, 29). – Märkligt (Svensk filatelistisk tidskrift, årg 59, 1958, s 315). [Kåseri under signaturen Arvid S–d.] – Om post och stämplar under några världshistoriska epoker i Frankrikes historia (Postryttaren, årg 10, 1960, s 43–54, ill). – Slumpens skördar (Samlarnytt, 14, 1960, nr 7/8, s 16–17). [Följdskrift: E Karlsson, Slumpens skördar (Ibid, nr 9/10, s 12).] – S skrev även spalten Filateli i Samlarnytt, 13, 1959, nr 1/2–15, 1961, nr 3/4 (totalt nio spalter). Han skrev också åtta artiklar och notiser om samlande av annat än frimärken i Samlarnytt 1947–61.

Källor och litteratur

Källor o litt: [B Arborén], Min hobby: Gösta Berling biktar bland jorden runt-kuriosa, av Bert (DN 9 okt 1950); Engelbrektsgesten blir arbogahälsning vid dagens stora fest (SvD 27 maj 1935); Generalrepetition och premiär för hantverket (S-T 27 maj 1935); P G Heurgren, Arvid Swärd (Postryttaren 1962); [Elisabeth Falk], Idag, av Rips (SvD 11 jan 1956); E Kjellberg, Kungliga matsedlar (Samlarnytt 1961, nr 3–4); Parvus [sign], Samlarprofilen (Samlarnytt 1948, nr 7–8); Samlarföreningen Nordstjärnan, där fantasin får stöd av fakta (Expressen 29 sept 1945); Skåningar i Stockholm (1940); T Wretman, Om den ärbara vällusten (1988), s 150 f. – Nekr över S i DN 17 okt 1961.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Arvid Swärd, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35020, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson), hämtad 2024-05-05.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35020
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Arvid Swärd, urn:sbl:35020, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jakob Christensson), hämtad 2024-05-05.