Meriter

1 Säve, Per Magnus Arvid, f 19 april 1811 i Roma, Gotl, d 10 nov 1887 i Visby. Föräldrar: kyrkoherden o rektorn Pehr Hieronymus S (se ovan) o Hedvig Charlotta Lallér. Elev vid Visby gymn 1 sept 27–juni 30, studentex vid UU 2 okt 30, inskr där 5 okt 30, vik kollega vid Visby förenade lärdoms- o apologistskolor (från 57 Visby h elementarläroverk), ord kollega 35, lär i gymnastik där 40, avlade pastoralex 41, VHAA:s stipendiat 50, lär i teckn vid folkskoleseminariet i Visby 54, adjunkt vid Visby h elementarläroverk 57–sept 71, gav även privat undervisn i teckn, VHAA:s antikvitetsintendent 4 juni 61–30 juni 65, led av Visby stadsfullm 63–70, av Gotlands läns landsting 70–71, initiativtagare till Gotlands fornsal 74. – KorrespLVHAA 62, fil hedersdr vid UU 6 sept 77, hedersled av Sv fornminnesfören 82, av VHAA 85.

G 1 aug 1843 i Visby m Anna Lovisa Holmström, f 3 sept 1807 i Norrköping, S:t Olai, d 4 dec 1880 i Visby, dotter till kofferdiskepparen o bryggaren Peter H o Maria Wiberg samt tidigare g m kofferdiskepparen Pehr Dussin.

Biografi

Från barnaåren i Roma prästgård fick Per S – i skrift mer känd som Per Arvid eller P A S – med sig ett intresse för historia, gutamål och gotländsk folkkultur. Fadern bibringade genom sokratiska samtal i hemmet S och hans yngre broder Carl (S 2) en klassisk bildning som omfattade historia, filosofi och naturkunskap, men också latin och grekiska. Uppväxten på den gotländska landsbygden gav honom tillfälle att bekanta sig med folkliga seder och bruk samtidigt som hans herrskapsbakgrund innebar att han kunde betrakta dessa med både distans och nyfikenhet.

En episod som S i vuxen ålder skrev ner efter moderns berättelse illustrerar hur närvarande den gotländska folkkulturen kunde vara i prästgården. Vid två års ålder hade S länge varit sjuklig. Då familjens husläkare inte lyckades bota barnet, skickade modern i sin förtvivlan efter den tidens på Gotland mest renommerade boterska, Hejnumkäringen, som placerade barnet i ett ångbad preparerat med läkeörter. Sjuklingen föll i djup sömn, svettades ymnigt och vaknade frisk. För säkerhets skull passade man på att genomföra proceduren när prästfar befann sig på tjänsteresa.

Genom tjänstefolket vid prästgården kom S i kontakt med gutamål, vilket förmodligen inte talades i familjen, även om fadern ägde åtminstone teoretiska kunskaper häri. I flera livfulla skildringar har S beskrivit trevna kvällar i såväl prästgårdens kök som i drängstugan, där man arbetade, men också sjöng, gissade gåtor och berättade för varandra ”oftast på öns forn-språk”.

När S var tio år gammal flyttade familjen till Visby sedan fadern utnämnts till teologie lektor vid det därvarande gymnasiet, i vars tillblivelse han tagit aktiv del. Såväl S som brodern Carl kom att studera vid lärdoms- och apologistskolan i Visby och därefter vid gymnasiet.

I Visby hade S genom sin släkt från början en självklar plats i societeten. Hans farfars far, Hieronymus Gottschalk S (se ovan), hade på 1720-talet lämnat sin födelseort Lübeck och etablerat sig som köpman i Visby. Dennes änka Johanna lät 1745 uppföra ett handelshus vid Södertorg, delvis med huggna stenar från ruinerna efter den närbelägna S:t Michaels kyrka. Huset står ännu (2020) kvar.

Flera kvinnor i familjen och umgängeskretsen var skickliga såväl vissångare som sagoberättare, vilket bidrog till att prägla de yngsta bröderna S. Det gällde inte minst modern, som var dotter till lantmätaren Magnus Israel Lallerius (om vilken S återgav skämtet att han var så förmäten att han lät sätta sina egna initialer, MIL, med större bokstäver än landshövdingens på de gotländska milstolparna). Samma begåvning ägde hennes systrar, ”moster Greta”, Margareta Helena Lallér, och ”moster Sofia”, Sofia Andersin, född Lallerius, samt deras kusin ”moster Engel Lisa”, Engel Lisa Kahl, liksom S:s två äldre systrar Lovisa och Fredrika. Pigorna Brita Stina Löfstadius, Babba Maja Timans samt tjänsteflickorna Brita Timgren och Christina Östman kom sedermera också att återfinnas bland S:s informanter.

Inför höstterminen 1830 reste S och brodern Carl tillsammans med sex andra gotländska ynglingar till Uppsala för att studera vid universitetet. I en uppsats om resans strapatser författad femtio år senare, har S givit en färgstark tidsbild av vad inrikes färder i början av 1800-talet kunde innebära. Enligt tidens sed hade de blivande studenterna inför resan uppvaktat besuttna bönder, köpmän och präster för att tigga ihop mat som skulle räcka hela terminen: för vars och ens del flera tunnor med rökt, saltat och syltat kött, korngryn, malt, ärter, ägg, smör och dricka. Båten var tungt lastad med ekvirke och hade dessutom som passagerare ett antal ”tröjkäringar”, bondhustrur som skulle sälja sina hemstickade produkter i Stockholm. Färden över till Oxelösund tog två dygn i dåligt väder, kryssandet längs kusten norrut till Stockholm med ständiga lotsbyten tog ytterligare tio dygn och först efter sammanlagt 16 dygns resa nådde sällskapet via Fyrisån lärdomsstaden Uppsala.

S påbörjade där studier i historia, naturalhistoria, latin samt teologi och tog dessutom lektioner i teckning för universitetets ritmästare, professor Johan Way. Av betydelse för hans kommande livsgärning blev åhörandet av historieprofessorn Erik Gustaf Geijers (bd 17) av göticismen färgade utläggningar om fosterlandets historia.

Efter det första läsårets slut, våren 1831, tog S tjänst som informator, en befattning som han behöll under resten av sin tid i Uppsala. En föraning om hans kommande insamling av gutamålsord ger en episod från denna tid. På ett antikvariat hade S inköpt Johan Ihres (bd 19) Swenskt dialect-lexicon (1766), enligt egen utsago för att boken enligt namnteckningen på pärmen hade tillhört Esaias Tegnér. Ensam efter att studiekamraterna rest hem och fylld av hemlängtan satte S sig att komplettera ordboken med alla gutamålsord han kände till.

S avlade aldrig någon formell akademisk examen, men när han 1833 återvände till Visby inledde han snart en framgångsrik karriär som lärare. Han knöts som kollega till lärdoms- och apologistskolan, där han undervisade i historia, geografi och modersmålet samt tidvis i gymnastik och teckning. Periodvis vikarierade han som rektor. När ett folkskollärarseminarium 1843 inrättades i Visby fick S hand om gymnastikundervisningen där. Han gav även under flera år privat undervisning i teckning.

I Visby bosatte sig S i ett packhus från 1200-talet, beläget omedelbart söder om faderns hus vid S:t Hansgatan. När detta revs 1856 i samband med uppförandet av det nya läroverket förvärvade S ett mindre gårdshus i korsvirke från 1600-talet. Detta rev han egenhändigt, bar virket tvärs över den mellanliggande gränden och återuppförde det på sin egen bakgård. Huset som han kallade för ”Perskammaren” använde han som gäststuga och upplag för sina samlingar och sitt arbetsmaterial. Där förvarade han t ex i torr sand de gåsfjädrar som han efterhand skar till pennor. Sin ordinarie arbetsplats hade han på tredje våningen i det stora huset med utsikt över stadens tak och Östersjöns böljor.

1843 gifte sig S med Anna Lovisa Holmström, änkan efter en sjökapten. Makarna S fick inga egna barn, men hustruns brorsdotter Agnes Holmström levde hos dem som fosterbarn till sin död 1870 vid blott femton års ålder. S:s brorson Gunnar Adolf S (se ovan) tillbringade också några ungdomsår hos makarna S.

S var ledamot av stadsfullmäktige och landstinget och blev 1837 medlem i det lokala sällskapet DBW, De badande wännerna. Det var emellertid inte för sin karriär inom skolan, politiken eller föreningslivet som S belönades med ledamotskap i Svenska fornskriftsällskapet, Vasaorden, hedersdoktorat vid Uppsala universitet och hedersledamotskap inom Svenska fornminnesföreningen liksom i Vitterhetsakademien.

Flera faktorer låg, såsom redan antytts, till grund för att S kom att ägna en så stor del av sin fritid – och efter att 1871 ha fått avsked med pension hela sin tid – åt att dokumentera gutamålsord och nedteckna folksagor, folksägner, folkliga visor och lekar liksom åt att samla föremål och grunda ett museum. En av de viktigare var säkerligen att brodern Carls hälsoproblem fick denne att välja en språkvetenskaplig karriär. Vintern 1838–39 tillbringade Carl som sjukling i S:s hem i Visby. I början av 1842 lämnade han formellt läkarutbildningen och påbörjade en systematisk insamling av dalmåls- och gutamålsord. I flera brev bad han brodern om hjälp med insamlingsarbetet. Med hjälp från sina skolelever, som kom från hela Gotland, kunde S identifiera potentiella sagesmän, vilka han sedan kunde besöka och intervjua under sommarloven.

Fjorton av de anteckningsböcker S använde för sina fältnotat finns bevarade i handskriftsavdelningen vid Uppsala universitetsbibliotek. Anteckningarna är förda i blyerts med tydlig handstil och med S:s egna system för förkortningar av vanligt återkommande ord. För det mesta är notaten daterade och försedda med uppgift om sagesperson. I vissa fall kan de daterade anteckningarna läggas vid sidan av de gotländska gästgiveriernas liggare och en lokal iakttagares väderobservationer. En dag med regnigt väder beställde S vagn med sufflett av gästgivaren och samtalet med informanten rörde väderfenomen. En dag när S av gästgivaren rekvirerat en fårstek och några stop dricka uppvisar anteckningar från samtal med hjonen vid Garda fattigstuga om kalas och festmåltider. En dag med soligt väder visar ojämn handstil och vitt kalkdamm mellan sidorna i anteckningsboken att S gjort sina notat i en öppen vagn som skumpade fram på grusvägarna. Vid samtalen med informanterna hade S med sig en svensk ordlista som han läste ur, ord för ord, alltifrån abborre, abbúr, till överåra, yvarar, d v s den åra man håller överst när man ror. Proceduren måste ha varit långtråkig för såväl insamlaren som informanterna och allt som oftast har glosorna skapat associationer till fraser och uttryck eller till hela berättelser, vilket allt S infogat i sina anteckningar. Under de dryga trettio år som S bedrev sitt aktiva insamlingsarbete blev hans ordsamling alltmera komplett och vad som från början varit sidospår tilläts ta allt större plats.

För att skapa en avspänd stämning bjöd S sina informanter på tobak, snus, öl eller brännvin. Det hände också att han betalade vissa sagespersoner i reda mynt. Ovilliga personer kunde blidkas genom att han ställde sig på gårdsplanen och tecknade av deras hus. Han följde gärna med utomhus och ritade av byggnader, redskap, bomärken och boskapens öronmärken. Han hade föresatt sig att teckna av Gotlands alla valnötsträd. S drog sig inte för att följa med på fisketurer i öppen båt i dåligt väder, att fotvandra i obanad terräng för att låta sig förevisas ett eventuellt fornminne eller att tillbringa timmar i ouppvärmda kyrkor för att teckna av gravstenar eller svårtolkade inskriptioner. I brev till brodern Carl berättade han om ett tillfälle då han fick krypa upp i sängen intill en närapå stendöv farbror och skrika sina frågor i örat på honom.

Sina bästa informanter bjöd S på vintrarna in till sin bostad i Visby, där de fick äta, dricka och sova över i Perskammaren en vecka eller ibland mer, medan dagarna gick åt till ihärdigt uppteckningsarbete.

Så tillkom S:s samling av mer än 28 000 gutamålsord, nära 3 000 folksägner, upp emot 500 visor, drygt 300 folkliga lekar och över 200 folksagor upptecknade efter 740 namngivna sagespersoner. Han har själv systematiserat och renskrivit materialet med bläck under rubrikerna Gotländska samlingar I–VI och Guta-ord. Tillsammans omfattar samlingarna mer än 4 500 sidor i folioformat. Glosorna publicerades av Herbert Gustavson i Gotländsk ordbok (1918–45), det övriga materialet av Kungl Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 1948–61, flera av volymerna under redaktörskap av Herbert Gustavson.

Under åren 1861–65 fungerade S som Vitterhetsakademiens första antikvitetsintendent och besökte i den egenskapen närmare 500 socknar i Västergötland, Östergötland och på Gotland. Bland mycket annat ledde S på akademiens uppdrag arbetet med att lösgöra Rökstenen ur den kyrkvägg i vilken den satt inmurad. Det insamlade materialet redovisades årligen till akademien och kom slutligen att omfatta mer än 1 000 foliosidor text med omkring 1 400 illustrationer. Redan tidigare hade S fått resestipendier från akademien som hade resulterat i omkring 300 teckningar med skriftliga kommentarer av minnesmärken på Gotland.

Samtidigt som S dokumenterade den verbala folkkulturen samlade han under sina färder på den gotländska landsbygden föremål, ”fornsaker” som han kallade dem. Som brukligt var på många håll i landet skänkte han de insamlade föremålen till den lokala läroverkssamlingen. En artikel i Gotlands läns tidning från 1858 räknar tämligen detaljerat upp innehållet i S:s första donation. Där fanns antika guld- och silvermynt, fingerringar och andra smycken, forntida vapen, dräktdetaljer och bruksföremål, hela och delar av kyrkliga glasmålningar liksom föremål ur den samtida allmogekulturen. Donationen inhystes tillsammans med läroverkets tidigare samlingar av böcker, fossiler och naturalier i den nya läroverksbyggnaden, ritad av S:s nära vän, arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander (bd 31).

Samlingarna växte, liksom läroverkets elevantal och när S i samband med pensioneringen släppte kontakten med läroverket önskade han ge allmänheten möjlighet att beskåda föremålen i ett fristående museum. Inrättandet av lokala museer var ett av ämnena för Svenska fornminnesföreningens årsmöte i Visby sommaren 1873, där S och Carl S var flitiga deltagare i diskussionerna. S hade också personlig kontakt med Gunnar Olof Hyltén-Cavallius (bd 19) som 1867 hade grundat landets första provinsmuseum, Smålands museum i Växjö, och Artur Hazelius (bd 18) som i oktober 1873 öppnade Skandinavisk-etnografiska samlingen på Drottninggatan i Stockholm, en föregångare till Nordiska museet. Hösten 1874 ledde ett upprop i Gotlands tidning till att S kunde konstituera Föreningen Gotlands fornvänner och 1876 öppna Gotlands fornsal. Alltjämt är det denna ideella förening som driver länsmuseet Gotlands museum, där fornsalen utgör den kulturhistoriska samlingen.

S var en flitig skribent och från mitten av 1850-talet publicerade han sig allt oftare. I de gotländska lokaltidningarna skrev han debattartiklar, dels om lokala frågor såsom vård av byggnadsminnen eller lanthushållning, dels om rikspolitiska frågor rörande försvaret, skolan och riksdagsrepresentationen. Han bidrog även med notiser från föreningsmöten och nyhetsartiklar t ex om kungligheters besök på Gotland. Kulturhistoriska beskrivningar av gotländska folkminnen, byggnader eller folkseder publicerade han såväl lokalt som i tidningar och tidskrifter med rikstäckning som Aftonbladet, Ny illustrerad tidning, Runa och Svenska fornminnesföreningens tidskrift. I dessa texter manade S till respekt för kulturarvet samtidigt som han bejakade utveckling och modernitet. Han välkomnade telegrafkabeln mellan Gotland och fastlandet, byggandet av järnväg på Gotland och inrättandet av reguljär passagerartrafik till fastlandet med ångbåt, men uttryckte också farhågor över att balansen i naturen skulle rubbas av den pågående kraftiga skogsavverkningen och utdikningen av våtmarkerna, och i artikeln Sista paret ut i Svenska jägareförbundets nya tidskrift 1877 framträdde han som en tidig talesman för naturskyddet. När S planerade öppnandet av sin fornsal ville han förvärva S:t Lars ruin och ge den ett glastak vilande på balkar av gjutjärn likt Victoria Station i London. I stadsfullmäktige motionerade han om byggandet av esplanader i vallgravarna runt Visby lika dem stadsplaneraren Georges-Eugène Haussmann anlade i Paris.

S författade sex längre texter som han rubricerade ”sagor”, säkert med tanke på hur termen användes för de isländska episka berättelserna med delvis historiskt innehåll. I samma anda föreslog brodern Carl namnet ”Guta saga” för det episka bihanget till den medeltida Gutalagen, ett namn som sedermera blivit vedertaget. Skogens sagor (1876), Strandens sagor (1873), Ur handelns och näringarnas sagor från gutarnas ö (delvis publicerad 1876) samt Åkerns sagor (1876) publicerades alla först i sin helhet eller i form av följetonger i rikstäckande tidskrifter. Hafvets och fiskarens sagor (1880) trycktes i bokform i Visby. Samtliga, inklusive den inte tidigare tryckta Jaktens sagor (1940), publicerades genom Herbert Gustavsons försorg i bokform under 1940-talet.

I ”sagorna” tog S på sig den ivrige folkbildarens roll att till en icke gotländsk läsekrets sprida kännedom om olika sidor av landskapets bondesamhälle, framför allt i gången tid. För sina gotländska läsare bemödade han sig om att förklara och delvis försvara statsmakternas och myndigheternas beslut och åtgärder. De dubbla rollerna speglar S:s faktiska livssituation: I lokalsamhället Visby tillhörde han honoratiores, jämförd med makthavarna i huvudstaden var han en adjunkt utan akademisk examen vid en liten landsortsskola.

Genom regelbunden och tidvis intensiv brevväxling med Carl S i Uppsala och med F W Scholander i Stockholm kunde S hålla sig informerad om vad som tilldrog sig inom de högsta akademiska och politiska kretsarna. Bröderna S brevväxlade under 45 års tid. Tre dagar efter broderns död satte sig S och började renskriva Carls 731 brev till honom, ett arbete som krävde mer än två års nästan dagligt arbete. Eftersom det är Carl som är författaren, demonstrerar avskrifterna framför allt dennes utveckling från fattig och bortkommen landsbygdsstudent som kunde be storebror om mat och pengar till en position som respekterad professor där han umgicks med kronprins Oscar och namnkunniga akademiker och makthavare. Framför allt i avskrifterna av de senare breven infogar S dock allt oftare sina egna kommentarer, vilka visar att de båda bröderna i tidens stora debattfrågor, såsom ståndsriksdagens avskaffande, maktspelet mellan Frankrike och Preussen, införandet av allmän värnplikt och emigrationen till Amerika intog samma ståndpunkt som deras äldre broder, riksdagsmannen Johan Adolf S (se s 194).

Samtidigt som det nära tankeutbytet med brodern Carl och vännen Scholander – vilken i yrkeslivet hade kontakter inom såväl hovet som ledande konstnärskretsar – gav S förstahandsinformation om delar av maktens centrum, påmindes han därigenom om sin egen perifera position.

S:s livsresa belyser några centrala drag i de idéströmningar som kännetecknade debatten i 1800-talets Sverige. I sin ungdom var han upptänd av de fosterländskt nationalistiska tankegångar som han mötte i 1830-talets akademiska Uppsala. Johann Gottfried Herders teorier om förekomsten av en nationell folksjäl, som skulle kunna återfinnas i folkloren, hade på tyskspråkigt område inspirerat bröderna Jacob och Wilhelm Grimm att skapa samlingar av sagor och sägner. I Sverige gavs Herders idéer av Götiska förbundet en anstrykning av nordisk vikingaromantik. I verklighetens möten med traditionsbärarna fann S och de andra svenska insamlarna dock varken någon folksjäl eller någon nationalism.

Insamlarnas intresse försköts vid mitten av 1800-talet i riktning mot folkmålen, dialekterna, och den förhärskande tankefiguren blev nu istället att det var summan av de lokala och regionala folkkulturerna som utgjorde den nationella svenska kulturen. Allmogen betraktades som upprätthållare av obrutna traditionskedjor bakåt, medan de akademiska insamlarna gjorde sig själva till representanter för den framväxande moderniteten. Det är denna dubbelhet, den samtidiga vördnaden för traditionen och bejakandet av moderniteten, som tydligt står fram i flera av S:s texter. Det är också denna tankefigur som motiverar honom och andra insamlare att dokumentera de till följd av modernitetens framväxt bortdöende folktraditionerna, bevara dem i arkiv och ställa ut dem i etnografiska museer.

Nyare forskning hävdar att idén om traditionella folkkulturer i inte ringa omfattning skapades av samtidens akademiker och intellektuella, som behövde allmogens tänkta traditionalism för att tydligare markera sin egen urbana modernitet. Med det synsättet som grund låter det sig sägas att det i stor utsträckning var S som skapade den gotländska folkkulturen.

Författare

Ulf Palmenfelt

Arkivuppgifter

S:s omfattande gotländska o andra saml:ar (biographica, reseanteckn:ar, anteckn:böcker, handteckn:ar m m) i UUB . Handl:ar även i ViLA, VA:s Centrum för vetenskapshist samt Folklivsarkivet med Skånes musiksaml:ar i Lund. – Brev från S i GUB, KB (bl a till H Forssell, G Klemming, F W Scholander o G Stephens), LUB, UUB (bl a till A Noreen, B E Hildebrand o C Säve), VA:s Centrum för vetenskapshist, LSB (till L C Wiede), NordM, VHAA o Gotlands museum.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Helsning till Upsala-studenterna vid deras ankomst till Wisby den 19 juni 1845. Wisby 1845. (A Cedergren). 8:o. [Undertecknad S… Tillfällesdikt med anledning av studentmötet 1845 i Köpenhamn och Lund.] – De institutione puerili publica commentatio. [Konsistorieavhandling Visby.] [Visby] 1846. (A Cedergren). [8] s. 4:o. – [Rubrik:] Betänkande öfver en i Sällskapet D. B. W. af magister H. P. Gustafson väckt motion om anläggandet af en botanisk trädgård och upprättandet af en läro-anstalt för undervisnings meddelande i vextläran. Afgifvet af dertill utsedda kommitterade. [Kolofon:] Wisby 1855. (T Norrby). 8 s. [Undertecknat: L J Gardell, C J Bergman, H P Gustafson, O Westöö och S.] – [Rubrik:] D. B. W. -isternas krönika. [Kolofon:] Wisby 1855. (T Norrby). [4] s. 8:o. [Historik avslutad av ”D. B. W.-sång” undertecknad S…] – Gotland och Wisby i taflor. Tjugo originalteckningar av P A S. Jemte en karta öfver Gotland och plan af Wisby, samt beskrifvande text af C J Bergman. Sthlm: Bonnier, [1856–]58. [2], 62, [2] s, [20] pl-bl, [1] kartbl, ill. Tvär fol. [Planschbladen är litograferade av E Bærentzen & C:o lithografiska institut i København. Dessa utgavs även som separata litografiska blad av Bonniers, sannolikt 1858. Faksimilupplaga 1975: Visby: B. Press.] – För Nordens enhet! Vid festen i S:t Nikolaus uti Wisby, Juni 1856. [Kolofon:] Wisby 1856. (T Norrby). [4] s. [Dikt undertecknad av S.] – Till H. M. Drottningen, d. 14 mars 1857. Vid stads-husets i Wisby invigningsfest. Wisby 1857. (T Norrby). [4] s. 4:o. [Tillfällesdikt undertecknad S…] – Gotländska minnen. Tecknade af P A S. På sällskapet D. B. W.:s högtidsdag i Wisby d. 9 Juli 1858 delvis föredragna och på Sällskapets begäran tryckta. Wisby 1859. (T Norrby). [1], 45, [3] s. 8:o. [Även tryckt i Gotlands läns nya tidning, 1859, nr 8, 9 och 20. Ny uppl: Gotländska minnen. Tecknade av P A S. Visby 1895. (Gotlands allehandas tr). 59, [1] s. {Bilaga till: Gotlands allehanda, 8 nov 1895.} Ny uppl 1938: [Omslag:] Visby: Ridelius bokhandel, 77, [2] s. Omtryckt i: Gotländska skrifter, I, Visby 1978, s 3–77.] – Telegraf-sång i Wisby den 16 maj 1859. [Kolofon:] Wisby 1859. (J A Lindbom). [4] s. 8:o. [Tillfällesdikt undertecknad S…] – Till H. K. H. hertigen af Östergötland i Wisby den 1 september 1859. [Kolofon:] Wisby 1859. (J A Lindbom). [4] s. 4:o. [Tillfällesdikt undertecknad S…] – Vid en fest i Wisby d. 27 Nov. 1859 i anledning af H. K. H. arf-prinsen, hertigen af Gotland Oscar Carl Augusts födelse. [Kolofon:] Wisby 1859. (J A Lindbom). [4] s. 4:o. [Tillfällesdikt undertecknad S… Även tryckt i: Gotlands läns nyaste tidning, 2 dec 1859.] – Vid invigningen af nya läroverkshuset i Wisby den 26 augusti 1859. Visby 1859. [Innehåller enligt V Johansson, Gotländsk bibliografi 1940–1949 (1952), s 91 två dikter av S (signerad S) och C J B[ergman].] – Till damerna, hvilka sommaren 1860 såsom bad-gäster besöka Wisby. (Vid en fest d. 8 aug.) [Kolofon:] Wisby 1860. (J A Lindbom). [4] s. 8:o. [Tillfällesdikt undertecknad S…] – Till Hennes Kongliga Höghet princessan Eugenie. Vid afresan från Gotland d. 30 aug. 1860. [Kolofon:] Wisby 1860. (J A Lindbom). [4] s. 8:o. [Tillfällesdikt undertecknad S…] – Carlsdagen i Wisby 1861. [Kolofon:] Wisby 1861. (J A Lindbom). [4] s. 4:o. [Tillfällesdikt som hyllar Karl XV och är undertecknad S…] – Till Hennes Kongliga Majestät enkedrottningen, då Oscars-stenen vid Wisby aftäcktes den 8 juni 1861. [Kolofon:] Wisby 1861. (J A Lindbom). [4] s. 4:o. [Tillfällesdikt undertecknad S…] – D.B.W.-sånger. Visby 1864. (T Norrby). 4 s. 8:o. [Troligen publicerad under signaturen S…] – [Rubrik:] Gotlands forn-sal. [Kolofon:] Visby 1876. (Gotlands Allehandas tr). [1] bl. 38 x 18 cm. [Dikt undertecknad S… Tidigare tryckt som ingress till artikeln En Gotlands fornsal (Gotlands Tidning 29 aug och 5 sept 1874, nr 69, 71).] – Åkerns sagor. Spridda drag ur odlingshäfderna och folklifvet på Gotland. Sthlm: Norstedt, 1876. 8:o. 140 s. [Särtryck ur: Handlingar rörande landtbruket och dess binäringar, utgifna af Kongl. Svenska Landtbruks-Akademien, d 34 = N F, 15, 1, 1876, s 3–140. Ny uppl 1891: Visby 1891, (Gotlands allehanda tr), 132 s. {Bilaga till Gotlands allehanda.} Ny uppl: Åkerns sagor … odlingshävderna och folklivet … [Omslag:] Visby: Ridelius bokhandel, 1938. 212 s. Omtryckt i: Gotländska skrifter, III, Visby 1980, s [5]–214.] – Skogens sagor eller växtligheten på Gotland, jemte spridda drag ur öns odlingssaga och folklifvet derstädes. Sthlm 1877. (I Hæggströms boktr). [1], 64 s. 8:o. [Särtryck ur: Tidskrift för skogshushållning, årg 4, 1876, s 172–184, 197–216, 261–277, 293–308. Ny upplaga: Skogens sagor … jämte … folklivet därstädes. Visby: Ridelius bokhandel, 1939. 105 s. Omtryckt i: Gotländska skrifter, III, Visby 1980, s 215–317.] – Gutarnes forn- och framtids-saga i anledning af järnvägens invigning den 10 september 1878. [Kolofon:] Visby 1878. (Gotlands allehandas tr). [7] s. 4:o. [Tillfällesdikt undertecknad S… Även tryckt i: Gotlands allehanda, 1878, nr 73.] – Hafvets och fiskarens sagor samt spridda drag ur Gotlands odlingssaga och strandallmogens lif. [Omslag:] Sthlm: N Gleerup (distribuent), 1880. (Visby: Gotlands allehandas tr). 128 s. [2. uppl 1892: Visby, (Gotlands allehandas tr). 107 s. {Bilaga till: Gotlands allehanda, 2 jan 1893.} Ny uppl 1940: Havets … liv, Visby: Ridelius bokhandel, 156 s. Omtryckt i: Gotländska skrifter, II, Visby 1979 (se 1978 nedan), s [5]–158.] – Strandens sagor. En vikingaruna från gutarnas ö. Visby 1894. (Gotlands allehanda tr). 48 s. 8:o. [Bilaga till Gotlands allehanda 1894. Tidigare tryckt i: Svensk tidskrift för litteratur, politik och ekonomi, 1873, s 159–186. Ny uppl 1939: Visby: Ridelius bokhandel, 56 s. Omtryckt i: Gotländska skrifter, II, Visby 1979, s [159]–212.] – Samfärdseln på Gotland i gamla tider. Utgifven af J A Lundell. Sthlm: Ljus, 1900. 51 s. (För skola och hem, 6). [Tidigare tryckt i: Land och folk, 1873, s 33–48, 97–124. Ny uppl 1939: J A Ridelius bokhandel, 62 s. Omtryckt i: Gotländska skrifter, II, Visby 1979, s [213]–272.] – [Omslag:] Gottländsk ordbok. På grundval av C. och P. A. Säves samlingar. H 1 (A–ben). Uppsala: Akademiska bokhandeln, 1918. 48 s. [A–baxna redigerade av G Danell och Beata–ben av A Schagerström. Utgivningen avbröts efter det första häftet.] – Gotländsk ordbok. På grundval av C. och P. A. Säves samlingar redigerad av G Danell (a–ba-), A Schagerström (be–ben) och H Gustavson. Uppsala: Lundequistiska bokhandeln; [bd 2 även:] København: Munksgaard, 1936–45. 2 bd. (Skrifter, utgivna genom Landsmålsarkivet i Uppsala. Ser. A, [Folkmål], 2). [Utgavs i fem häften. De tre första häftena (tryckta 1936–40) ingick vid utgivningen ej i serien. Nyutgåva 1991: Ödins förlag, Hanseproduktion AB (ingår ej i serien). Inlagan i nyutgåvan (frånsett ett nytt förord) utgörs av faksimil av originalupplagan.] Bd 1, A–N. Uppsala 1918 [dvs 1936]–1940. vii, [1], 679 s. [Nyutgåva 1991: xv, [1], 679 s.] Bd 2, O–Ö. Tillägg och rättelser. Efterskrift. Uppsala, København 1941–45. [3] s, s 682–1271, liii s. [Nyutgåva 1991.] – Ur handelns och näringarnas sagor från gutarnas ö. Kulturhistoriska bilder. Visby: Ridelius’ bokh., 1937. 194, [1] s. [Samling av nio uppsatser tidigare tryckta i Gotlands allehanda 1876–80, Gotlands tidning 1874 och 1879 samt i Ny illustrerad tidning 1890. Omtryckta som enskilda bidrag utan övertitel i: Gotländska skrifter, I, Visby 1978, s 78–267.] – Jaktens sagor och djurlivet på Gotland samt Säljakten på Gotland. Visby: Ridelius bokhandel, 1940. 192 s. [Eget titelblad (s [7]): Jaktens sagor och djurlivet på Gotland. Spridda drag ur öns forntid och folklivet därstädes, berättelser av P A S. Efter författarens manuskript för första gången utgivna av H Gustavson. Eget titelblad (s [137]): Säljakten på Gotland av P A S. Ånyo utgivna av H Gustavsson. Säljakten på Gotland tidigare publicerad som Skäl-jagten på Gotland (Läsning för folket, årg 33, 1867, s 14–59). {Undertecknat S…}. De bägge texterna omtryckta (utan titelblad) i: Gotländska skrifter, V, Visby 1983, s 9–190.] – Allmogen och Hussederna på Gotland m. fl. uppsatser. Efter författarens manuskript för första gången utgivna av H Gustavson. Visby: Ridelius bokhandel, 1941. 174, [1] s. [Samling av fyra tidigare opublicerade uppsatser. Uppsatserna omtryckta som Gotländska skrifter, IV (1981).] – Boskapsskötseln på Gotland samt Fåren på Gotland. [Omslag:] Utgivna av H Gustavson. Visby: Ridelius bokhandel, 1941. 153 s. [Eget titelblad (s [5]): Boskapsskötseln på Gotland. Ur en handskrift Gotland och gutarne, spridda drag ur öns odlingssaga och folklivet därstädes av P A S. Efter författarens manuskript för första gången utgivna av H Gustavson. Eget titelblad (s [123]): Fåren på Gotland. Ånyo utgiven av H Gustavson. Fåren på Gotland tidigare tryckt i: Läsning för folket, årg 32, 1866, s 328–352). {Undertecknat S…}. De bägge texterna omtryckta (utan titelblad) i: Gotländska skrifter, V, Visby 1983, s [193]–337.] – Skrifter. Visby: Ridelius bokhandel, [1941]. I–IV. [Omslagen till samlingsutgåvan tryckta 1941. Består av elva böcker utgivna 1937–41 utan gemensam titel och delbeteckningar. För uppgifter om dessa se under respektive titel.] I, Allmogen och Hussederna. Manbyggningen. Trädgårdsodlingen; Gotländska minnen; Samfärdseln på Gotland. 1938–41. [1], 174, [1], 77, [2], 62 s., 1 pl.-bl. II, Jaktens sagor; Säljakten på Gotland; Boskapsskötseln och fåren på Gotland. 1940–41. [1], 192, 153 s. III, Åkerns sagor; Skogens sagor; Strandens sagor. 1938–39. [1], 212, 105, 56 s. IV, Ur handelns och näringarnas sagor från Gutarnas ö; Havets och fiskarens sagor. 1937–40. [1], 194, [1], 156 s. – Sagor från Gotland samlade av P A S. Berättade av G och J Sahlgren. Illustrationer av E Norelius. Sthlm 1945. (Norstedt). 227, [1] s, ill. (Svenska folksagor, 7). [Texten auktoriserad av Kungl. Gustav Adolfs akademien.] – Gotländska lekar. Samlade av P A S. Utgivna av H Gustavson. Uppsala och Sthlm: Almqvist & Wiksell, 1948. viii, 284, [1] s. (Svenska lekar. [Utgivna av] Kungl. Gustav Adolfs akademien, 1). – Gotländska visor. Samlade av P A S. Utgivna av E Noreen och H Gustavson. Uppsala och Sthlm: Almqvist & Wiksell, 1949–55. vi, 568 s. (Svenska visor. [Utgivna av] Kungl. Gustav Adolfs akademien, 1). [Bestod av tre häften.] – Gotländska sagor. Upptecknade av P A S. Utgivna av H Gustavson. [Häftesomslag:] Uppsala: Lundequistska bokhandeln; København: Munksgaard, 1952–59. I–II. (279 + 269 s). (Svenska sagor och sägner. [Utgivna av] Kungl. Gustav Adolfs akademien, 10:1–2). [Bestod av fyra häften.] – Gotländska sägner. Upptecknade av P A S. Utgivna av H Gustavson och Å Nyman. [Häftesomslag:] Uppsala: Lundequistska bokhandeln; København: Munksgaard, 1959–61. I–II:1. (538 s). (Svenska sagor och sägner. [Utgivna av] Kungl. Gustav Adolfs akademien, 12:1–2:1). [Bestod av tre häften. Ett avslutande häfte med olika register utkom ej.] – Gotländska skrifter. [I–II, V:] Visby: Hanseproduction; [III–IV:] Burgsvik: Hanse Production, 1978–83. I–V. ([2], 269, [1] + 272 + 317 + 176 + 363 s). [Består av faksimil av de utgåvor av S:s verk som publicerades 1937–41 av Ridelius bokhandel utökad med ett person- och ortnamnsregister i vol V. Ordningsföljden i volymerna följer dock vare sig publiceringsordningen eller den gruppering av dem som gjordes i Skrifter (1941).] – Sandön 1873. Text: P A S. Teckningar: A Engström. [Verso: P A S:s text har i denna upplaga erhållit en lätt översyn av B W Axelsson.] Sthlm: Historiska förlaget, 1993. 46 s, ill. [Uppsatsen ursprungligen tryckt som: Sandön. (Reseäfventyr och skildringar, med osynliga pennteckningar) (Gotlands Tidning, 26, 29 sept, 3, 10, 17, 20, 24 27, 31 okt och 7 nov 1874, nr 77–79, 81, 83–87, 89). Omtryckt som Sandön. (Reseäventyr …) i: Ur handelns och näringarnas sagor från gutarnas ö, Visby 1937, s [111]–129. Ånyo omtryckt i: Gotländska skrifter, I, Visby 1979, s 184–202.]

Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag som nämns eller berörs i biografitexten ovan: Sista paret ut! (Tankar om behofvet af en lag mellan menniskan och djuren) (Svenska jägarförbundets nya tidskrift, årg 15, 1877, s 70–86). – Vår första Upsala-färd. (1830) (Gotlands Allehanda, 1, 5 och 8 okt 1880). [Omtryckt i: Ur handelns och näringarnas sagor från gutarnas ö, Visby 1937 (se egna verk ovan), s [167]–183. Ånyo omtryckt i: Gotländska skrifter, I, Visby 1978 (se egna verk ovan), s 240–256.] – För en förteckning över S:s bidrag se U Palmenfelt, Per Arvid Säves tryckta skrifter (Per Arvid Säve och hans samtida (1992), s 127–131). I förteckningen ingår ej S:s skönlitterära bidrag eller separat publicerade illustrationer.

Källor och litteratur

Visby högre allmänna läroverks arkiv, A I:1 (kollegieprotokoll), A II:1( betygskataloger) o G I d:1 (räkenskaper); T Siltberg, P A Säves Gotländska samlingar – ingångsmöjligheter och primäranteckningar, stencilerad PM 94 1983-09-12, allt i ViLA. – T Säve, Släkten Säve (opubl skrift), UUB.

R Bjersby, Traditionsbärare på Gotland vid 1800-talets mitt: en undersökning rörande P A Säves sagesmän (1964); L Bohman, Per Arvid Säves väg till Gotlands Fornsal (Gotländskt arkiv 1975); A Eriksen, Den nasjonale kulturarven – en del av det moderne (Kulturella perspektiv 1993, nr 1); E Eriksson, Fredrik Wilhelm Scholanders brev till Pehr Säve (Gotländskt arkiv 1967); T Freeman, Pehr Säve och Johan Niclas Cramér: studier i den religiösa rationalismen i Visby stift (1965); T Gislestam, Gotländska hävdatecknare (1975); Gotländska sägner upptecknade av P A Säve (Svenska sagor och sägner, 12, 1–2, ed H Gustavson o Å Nyman, 1959–61); Gotländsk ordbok på grundval av C och P A Säves samlingar, ed H Gustavson (1918–45); H Gustavson, P A Säve som gotländsk språk- och folkminnesforskare (Gotländskt arkiv 1937); dens, Per Arvid Säve (Saga och sed 1961); dens, P A Säves behandling av gutamålet i hans tryckta skrifter (Gotländska skrifter 4, [1941] 1981); J Hambræus, Minnestal över dr Per Arvid Säve hållet inför Sällskapet D B W den 9 juli 1891 (Gotländskt arkiv 1937); E Nyberg, Gotländsk släktbok (1938); U Palmenfelt, Fjorton gotländska sägner: ett försök till samarbete mellan P A Säve och F W Scholander (Per Arvid Säve och hans samtida, 1992); dens, Per Arvid Säves möten med sägner och människor: folkloristiska aspekter på ett gotländskt arkivmaterial (1994); dens, Bröderna Säve mellan tradition och modernitet (Saga och sed 2004); Per Arvid Säve och hans samtida: rapport från Visbysymposiet 1987, ed S-O Lindquist, T Gislestam o U Palmenfelt (1992); C Säve, Gutniska urkunder: Guta lag, Guta saga och Gotlands runinskrifter: språkligt behandlade (1859); Visby innerstad: en bebyggelseinventering, 1, ed J Hansson (2002).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Per Magnus Arvid Säve, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35089, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulf Palmenfelt), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35089
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Per Magnus Arvid Säve, urn:sbl:35089, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulf Palmenfelt), hämtad 2024-04-26.