Meriter

Söderberg, Nils Otto Fredrik, f 26 april 1897 i Enköping, d 15 dec 1988 i Täby, Sth. Föräldrar: rådmannen Karl Gunnar Samuel S o friherrinnan Lilly Maria Kruuse af Verchou. Studentex vid h a l i Uppsala 22 maj 15, officersaspirant vid fortifikationen 26 juni 15, utex där 16 juni 16, furir 2 sept 16, officersex vid krigsskolan på Karlberg 19 dec 17, fänrik vid fortifikationen 31 dec 17, placerad vid Ing 2 18, genomgick Artilleri- o ingenjörshögskolan 19–20, löjtn i fortifikationen 31 aug 20–32, godkänd flygplansförare vid fälttelegrafkåren (Ing 3) 21, placerad där 22–26, löjtn i Flygvapnet 1 juli 26, lär vid flyg- o spanarskolan (3:e flygkåren) 26, vid flygskolan vid Ljungbyhed (från 29 flygskolkåren) 28–35, chef där 29, kapten 4 dec 30, tjänstg vid ritkontoret vid centrala flygverkstaden å Malmen samt chef för Flygvapnets försökscentral 1 april 35, tjänstg vid militärtekn byrån i Flygförvaltn:s (FF) materielavd 1 juli 36, major 30 dec 36, överstelöjtn 1 juli 38, chef för FF:s materielavd 1 juli 38–44, överste 1 juli 40, sakk för utredn ang den framtida organisationen av den centrala militära förvaltn:en 29 nov 40–28 febr 41, led av försvarsväsendets kemiska anstalts vetensk råd 1 juli 41–45, souschef i FF 1 april 44–30 juni 50, generalmajor 1 juli 45, led av styr för Försvarets forskn:anstalt 45–50, av styr för flygtekn försöksanstalten 48–50 o 52–54, ordf i flygtekn rådet där 50–63, led av flygforskn:komm 30 juni 48–24 juni 53, chef för flygmotortekn försöksanstalten vid Sv flygmotor ab i Trollhättan 50–53, generalsekr i Kungl sv aeroklubben (KSAK) 54–64, led av styr där 64–70, ordf i Sv flyghist fören (SFF) 71–74. – LKrVA 43, LIVA 49.

G 25 nov 1924 i Enköping m Anna Greta Strokirk, f 7 mars 1901 i Skövde, d 27 dec 1981 i Täby, dtr till bokhandlaren Johan Oskar S o Emelie Maria Peterson samt tidigare g m fältflygaren o friherren Olof Rudbeck.

Biografi

Nils S genomgick 1919–20 Artilleri- och ingenjörshögskolans obligatoriska allmänna fortifikationskurs, men hans betyg räckte inte till för att vinna tillträde till den högre fortifikationskursen. Denna missräkning fick honom att besluta sig för att i stället satsa på flyget. S antogs till flygutbildning på Malmslätt, och enligt kurskamraten Axel Ljungdahl – senare chef för Flygvapnet – visade det sig att han var ”flygare till födsel och läggning”. Utan svårighet tog S 1922 sitt flygcertifikat, och året därpå antogs han till det prestigefyllda uppdraget som flyg­lärare vid flygkompaniet.

När det självständiga Flygvapnet bildades 1926 var S fortfarande flyglärare, och han var inte nöjd med att det saknades tydliga och bindande utbildningsregler liksom att det inte fanns någon utbildning av flyglärarna. Han författade en flyginstruktörshandbok som användes i många år, och efter det att han blivit chef för flygskolan organiserade han 1930 den första kursen för flyglärare.

Som skicklig flygare med tekniskt handlag anlitades S som provflygare och utrustades så småningom med fallskärm. Med en sådan räddade han sitt liv i juli 1926 efter att ha hamnat i flatspinn. S blev den förste svensk som överlevde tack vare fallskärmshopp, vilket renderade honom Caterpillarnål nr 32. Året därpå bestämdes att flygvapnets personal skulle utrustas med fallskärmar.

Flygvapnets snäva ekonomiska ramar gav inte mycket utrymme för att införskaffa nödvändig modern materiel. Dessutom saknades en helhetssyn på vilka dess huvuduppgifter skulle vara, vilket ledde till osäkerhet om vilka typer av flygplan man behövde. Det var först efter två flygkommissioner och 1936 års försvarsbeslut som en viss struktur började uppstå, men det var långt kvar till ett modernt och slagkraftigt svenskt flygvapen. 1934 blev Torsten Friis chef för Flygvapnet, och han fick snart upp ögonen för S:s kapacitet. S utsågs till chef för den till centrala flygverkstaden på Malmen knutna försökscentralen. Med denna överfördes han i samband med 1936 års omorganisation till Flygförvaltningens materielavdelning, där han blev chef för flygplanssektionen, och i slutet av året befordrades S i förtid till major.

Under de följande åren bestod S:s tjänste­åligganden i att försöka få tag på lämpliga flygplan utomlands. Han reste runt och flera flygplanstyper införskaffades, men han var inte alltid nöjd med deras prestanda. Det politiskt hotfulla läget i slutet av 1930-talet fick Flygförvaltningen att vilja påskynda uppbyggnaden av flygstyrkorna. Våren 1938 var S åter på inköpsrunda och resultatet av hans ansträngningar blev att 26 spanings- och tolv torpedflygplan beställdes från Tyskland. När S kommit hem befordrades han till chef för flygförvaltningens materielavdelning, som stod för anskaffning, provning och underhåll av flygmaterielen.

Efter krigsutbrottet visade det sig svårt att få köpa flygplan från Tyskland och England, och därför inriktade S sina ansträngningar på USA. Bland annat beställdes 60 jaktplan av typ Seversky (i Sverige benämnda J 9). Att beställa var en sak, men att få dem levererade till Sverige var en annan. P g a den tyska inringningen var Petsamo den enda tillgängliga hamnen, och S såg till att dess kapacitet ökades och att vägen därifrån breddades och förstärktes. Under våren och början av sommaren 1940 anlände J 9:orna till Petsamo, varifrån de transporterades på lastbil till Haparanda. Från Italien inhandlades 84 bomb- och spaningsflygplan av typ Caproni Ca 313, 72 jaktplan av typ Fiat CR 42 (J 11) och 60 jaktplan av typ Reggiane RE 2000 Falco (J 20). Flygplanen var inte helt moderna men man fick laga efter läget. S vistades långa perioder i Italien för att prova ut flygplanen och skriva kontrakt. Italienarna krävde betalning inte endast i pengar utan även in natura; bland annat önskade de glimmer för att kunna framställa tändstift. För att lösa problemet lät den uppslagsrike S starta inhemsk glimmerbrytning i flygförvaltningens regi. Detta blev så lyckat att man inte endast kunde leverera avtalad mängd till Italien utan också få igång inhemsk tillverkning av tändstift.

S insåg tidigt att Sverige var tvunget att förlita sig på egna krafter för att kunna tillgodose behovet av någorlunda moderna jaktplan. Därför gav han flygplanskonstruktören Bo Lundberg i uppdrag att konstruera ett jaktplan som kunde tillverkas i Sverige. Resultatet blev J 22:an, som tillverkades av Flygförvaltningen i nästan 200 exemplar, och detta på förbluffande kort tid.

Efter kriget blev det lättare att inhandla modern materiel, vilket fick flygvapen­chefen Bengt Nordenskiöld (bd 27) att vilja avveckla den svenska flygindustrin. S ansåg tvärtom att den måste finnas kvar och menade till skillnad från Nordenskiöld att Sverige skulle kunna konstruera flygplan som kunde mäta sig med de bästa utländska. Med tanke på att den ”flygande tunnan” (J 29) provflögs 1948, kan det sägas att det var S som fick rätt. J 29:an var fullt jämförbar med dåtidens bästa jaktflygplan, det amerikanska F-86 Sabre och det ryska Mig 15.

Från 1954 och tio år framåt verkade S som generalsekreterare i KSAK, och gav också där prov på sin uppslagsrikedom. Det var han som låg bakom genomförandet av flygplansbevakning för att upptäcka skogsbränder. Efter sekreteraruppdraget ägnade han sin energi åt flyghistoria, främst inom SFF, där han periodvis var ordförande och ansvarig utgivare för skrifterna Flyghistorisk revy och Flyghistoriskt månadsblad i vilka han själv flitigt medverkade. Så sent som vid 90 års ålder utarbetade han ett manuskript till en biografi över den första flygvapenchefen K A B Amundson, som efter viss bearbetning trycktes som Flyghistorisk revy nr 34 (1990). Det blev det sista av en lång rad flyghistoriska bidrag från hans hand. S gjorde även avgörande insatser vid tillkomsten av Flygvapenmuseet på Malmen, där han 1921 inlett sin karriär som flygare.

S gjorde viktiga insatser för det svenska militära flyget och även för flyget i allmänhet. Han skapade fasta rutiner för grund- och vidareutbildningen av piloter och flyglärare. Han såg till att det svenska flygvapnet strax före och under beredskapstiden försågs med användbara flygplan och gjorde även betydande insatser för att understödja den svenska flygindustrin.

Författare

 Göran Nilzén

Arkivuppgifter

S:s saml (E 1: korrespondens, ms, fotografier, tidn:klipp, KSAK-protokoll m m, F 1: material ang SAAB P 8/B 18, brev, flygfotografier, ritn:ar, material ang S:s haveri m planet Gerle m m) i Linköpings flygvapenmuseum.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Praktisk flyglära. Sthlm: Bonnier, 1935–39. D 1–2. (Flyg- och motortekniskt bibliotek, [Omslag:] 5). D 1, Elementär utbildning. 1935. 207 s, ill, diagr, fotogr. [4.–5. tusendet 1943: 206, [1] s.] D 2, Fortsatt flygutbildning. 1939. 100 s, ill, fotogr. – Med spaken i näven. Smålandsstenar: Firma Flyglitteratur, 1971. 370, [1] s, ill, fotogr. [Självbiografi som även utgör en historik om det svenska flygvapnet. 2. uppl 1972.] – [Omslag:] Ett 60-års minne. Sveriges första militära flygplan. Sthlm: Svensk flyghistorisk förening, 1971. 35 s, ill, fotogr. (Flyghistorisk revy, nr 21). – [Omslag:] Flygkompaniets flygmaskiner. [Med bidrag av N Kindberg och C Palmblad.] Sthlm: Svensk flyghistorisk förening, 1972. 55 s, ill, fotogr. (Flyghistorisk revy, nr 22). – [Omslag:] Svenskt trafikflyg 50 år. [Med bidrag av C Palmblad.] Sthlm: Svensk flyghistorisk förening, 1974. 72, [1] s, ill, fotogr. (Flyghistorisk revy, nr 24). – KABA. När flyget var ungt. Sthlm: Svensk flyghistorisk förening, 1990. 98 s, ill, fotogr. (Flyghistorisk revy, nr 34). [Behandlar K A B Amundson.]

Redigerat: När flyget var ungt. Sthlm: cop N S, 1956. 87 s, ill. [En samling minnen av olika författare enligt förordet sammanställd av S.] – Flyghistorisk revy. Nr 22–23, 25–26 (1972–73, 1975–76). Sthlm: Svensk flyghistorisk förening, 1972–73, 1975–76. [Redaktionen bestod i dessa nummer av S tillsammans med en–två ytterligare personer. Därutöver var S ansvarig utgivare åtminstone från nr 20 (1971) till nr 27 (u å, [1978]).] – [Omslag:] Flygpionjärerna i Landskrona och Ljungbyhed. [Redaktion för detta nummer: N S, redaktör …] Sthlm: Svensk flyghistorisk förening (SFF), 1980. 99 s, ill, fotogr. (Flyghistorisk revy, Specialnummer 1980).

Källor och litteratur

C-G Ahremark, Flygkompaniet på Malmen – arméflygets pionjärer (Arméflygets historia, 1997); L Andersson, Svenska flygplan: den svenska flygindustrins historia (Flyghistorisk revy 2021); J Berggren, M Ekdahl o G Nilzén, Bromma upp och ner, då och nu (2019); B Bjuggren, Attack: minnen från trettiofem års flygtjänst (1965); E Bratt, En bok om människor och flygande maskiner (1992); K-R Böhme, Svenska vingar växer: flygvapnet och flygindustrin 1918–1945 (1982); dens, Nils Söderberg (Svenska officersprofiler under 1900-talet, ed G Artéus, 1996); S Kernell, Hopp i nöd och lust: om fallskärmens utveckling ur svenskt perspektiv (1997); A Ljungdahl, En flygofficers minnen (1972); ”Minns du Nisse …”personliga minnen och upplevelser tillägnade Nils Söderberg på hans 80 årsdag (1977); G Nilzén, Flygare i Sverige: före jet-eran (2009); dens, Den besvärlige Gyllenkrok: överste Axel Gyllenkrok (2017); E Norberg, Flyg i beredskap: det svenska flygvapnet i omvandling och uppbyggnad 1936–1942 (1971); G v Porat, Flyget blev mitt liv (1963); S Stridsberg, J 20: ett av våra italienska jaktplan (1993); B Widfeldt o Å Hall, Svenskt militärflyg: svenska militära flygplan och helikoptrar 1911–2005 (2005). – Nekr i SvD 17 dec 1988.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Otto Fredrik Söderberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35136, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Nilzén), hämtad 2024-05-01.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35136
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Otto Fredrik Söderberg, urn:sbl:35136, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Nilzén), hämtad 2024-05-01.