Meriter

Sölvén, Karl Otto Arnold, f 10 maj 1899 i Degerfors, Vb, d 23 mars 1964 i Sthlm, Västerled. Föräldrar: banmästaren Adolf S o Rebecka Eleonora Andersson. Studentex vid h latinlärov i Gbg 24 maj 18, inskr vid UU ht 18, ordf i Socialistiska studentfören ht 22–vt 25, vice ordf i Fören Laboremus ht 25–ht 28, ordf där vt 29–vt 30, studier i straffrätt o kriminalpol i Tyskland o Österrike 28, jur kand vid UU 15 dec 30, bitr jurist vid Hugo Lindbergs (bd 23) advokatbyrå i Sthlm 30–37, led av Sveriges advokatsamf 35, sakk i komm ang privatanställda (rör lag om förenings- o förhandlingsrätt) juni–nov 35, led av komm ang revision av utlänningslagen maj–dec 36, sekr i arbetsmarknadskomm (Saltsjöbadskomm) från 36, led av styr för Fören för folkbad 37, Landsorganisationens (LO) jurist 37–62, expert vid internationella arbetsorg:ens (ILO) konferenser i Genève 38, 39 o 47, i Paris 45, delegat vid ILO:s konferenser 49– 54, sekr i Arbetsmarknadsnämnden 39, led av arb:utsk för Riksluftskyddsförb 39–47, vice ordf i Bromma luftskyddsfören till 46, i arb:utsk för Centralkomm för det frivilliga försvarsarbetet 40–43, led av Hemvärnsrådet 40–59, sakk i socialvårdskomm ang utredn rör arbetslöshetsförsäkr m m april 41–nov 47, led av Statens hyresråd 42–43, av 1942 års semesterkomm juni 42–dec 45, vice ordf i Arbetarskyddsnämnden 42–48, ordf i Bromma hemvärns rusthåll, led av styr för Fören för arbetarskydd 42, av byggnadsborgenärsutredn nov 45–sept 46, av byggnadsarbetarutredn dec 45–sept 46, ordf i LO:s arbetarskyddskomm 45, led av Försäkringsrådet 45–63, av 1946 års sjömanskomm jan 46–okt 51, sakk för översyn av 1916 års lag om försäkr för olycksfall i arbetet maj 47–sept 51, led av den sv delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet 47–62, sakk för översyn av allmänna förfogandelagen juni 48–jan 49, i straffrättskomm sept 48–april 53, led av styr för Internationella arbetsbyrån 48–54, av Civilförsvarsstyr 48–64, LO:s expert vid Fria fackföreningsinternationalens kongresser från 49, led av styr för Arbetsrättsliga fören 54, expert i utredn om lagstiftn ang allmän tjänsteplikt okt 56–april 58.

G 5 juli 1931 i Sthlm, Gust Vasa, m redaktionssekreteraren Elvan Elisabet Lundgren, f 27 jan 1902 i Falkenberg, d 22 sept 1987 i Sthlm, Kungsh, dotter till direktören Daniel L o Hilda Konstantia Nelson.

Biografi

Arnold S, LO:s förste jurist, var under sin karriär känd som expert på arbetsrättsliga frågor och deltog som sakkunnig och ledamot i flera kommittéer. Han var också sekreterare i den av Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och LO 1936 inrättade arbetsmarknadskommittén, mer känd som Saltsjöbadskommittén, vars slutresultat kan sägas ligga till grund för den samförståndsanda och partsgemensamma modell som under lång tid präglade svensk arbetsmarknad.

S föddes som tredje barnet i en familj där fadern var banmästare vid järnvägen men även väckelsepredikant. Familjen lämnade Degerfors för Halmstad redan 1901 och flyttade därefter vidare till Göteborg och Mölndal. Eftersom S uppvisade begåvning fick han studera vidare till studentexamen vilket inte var givet med tanke på hans sociala bakgrund. Han fortsatte sedan till universitetet där han under sina juridikstudier kom i kontakt med Vilhelm Lundstedt (bd 24) som utvecklat en på samhällsnytta grundad rättslära, och filosofen Axel Hägerström (bd 19), vilka båda kom att påverka honom.

S hade ett politiskt intresse och deltog i olika studentorganisationer som Föreningen Laboremus och Socialistiska studentföreningen. Bägge anknöt till socialdemokratiska idéer men var inte partianknutna. Under studietiden engagerade sig S också i kulturella aktiviteter och gjorde inlägg i debatter om dramatik, konst och poesi samt skrev egna texter av litterär karaktär. Han engagerade sig också i samhällspolitiska frågor, bl a kvinnofrågan.

Under 1920-talet, då kvinnor blivit mer synliga i arbetslivet och politiken, genomfördes reformer som utökade deras rättigheter. Vid sidan av rösträtten gjorde den nya äktenskapslagen gifta kvinnor myndiga, kvinnor fick rätt att inneha statliga ämbeten och även tillträde till de statliga läroverken. S var emellertid av uppfattningen att kvinnors högre utbildning och yrkesarbete, inte minst högre befattningar, var emot den naturliga ordningen. I Kätterier i kvinnofrågan (1924) antog han en starkt anti-feministisk hållning som ifrågasatte både kvinnors rösträtt och rätt till utbildning och statliga ämbeten. Han var inte ensam – viljan att styra kvinnorna bort från arbetslivet fanns både inom industrins fackförbund och i debatten som följde på behörighetsreformen. Oron för vad förändringarna skulle innebära för kvinnors roll i samhället och inom familjen framgår av skriften från 1924, men tematiken återfinns även i andra alster där S framförde kulturkonservativt präglade åsikter i fråga om litteratur och teater.

S:s ståndpunkter hindrade honom dock inte från att göra karriär i studentorganisationer, nationsliv och studentkår i Uppsala. Studierna tog honom utomlands, under 1928 till Tyskland och Österrike där han studerade straffrätt och kriminalpolitik. 1930 tog han sin juris kandidatexamen. Då hade han träffat studentskan Elvan Lundgren som sedermera blev hans fru och mor till deras tre döttrar. Hon hade avlagt fil kand-examen och arbetade som korrekturläsare på förlaget Thule vilket hon gjorde periodvis även som gift. Då andra barnet var på väg gjorde hon ett uppehåll, vilket S kommenterade i sin dagbok: ”Elvan har slutat sitt förvärvsarbete utanför hemmet, hon får ägna sig helt åt detta. Och så är det bäst” (15 nov 1934). Dagböckerna återspeglar den egna familjens utveckling, t ex sommarnöjen och flytt från lägenhet i innerstaden till villa i Bromma, parallellt med viktiga händelser i samhället och i S:s karriär. Elvan skaffade sig senare, maken ovetande, återigen anställning och återvände alltså till yrkeslivet, vilket S då noterade i positiva ordalag (2 sept 1942).

S inledde sin karriär som biträdande jurist på Hugo Lindbergs advokatbyrå i Stockholm, genom vilken han också engagerades i tidskriften Fönstret. Genom arbetet kom han i kontakt med fackförbunden, blev intresserad av arbetsrätt och fick genom Sigfrid Hansson (bd 18) 1933 i uppdrag att svara för LO:s remissutlåtanden rörande förslag på begränsningar av ekonomiska stridsåtgärder. Som specialist på arbetsrättsliga frågor blev S 1937 LO:s jurist, en nyinrättad tjänst som han upplevde som viktig och som han behöll sin yrkestid ut. Han spelade en ledande roll vid utformandet av LO:s och förbundens nya stadgar. Han skrev kommentarer till olika arbetslagar och fungerade ofta som sakkunnig. S kom därigenom att påverka lagstiftning rörande svensk arbetsmarknad under 1940-talet, t ex lagen om förenings- och förhandlingsrätt, revisionen av arbetslöshetsförsäkringen, semesterlagen och olycksfallsförsäkringen men han deltog också i straffrättskommissionen. I egenskap av expert eller representant för delegationen för det svenska internationella socialpolitiska samarbetet deltog han, med undantag för krigsåren, i den internationella arbetsorganisationens (International labour organization, ILO) konferenser i Genève och Paris mellan 1938 och 1954. S var ledamot i en rad kommittéer, bl a avseende revision av utlänningslagen, men också sådana som föranletts av krigstillståndet i Europa, t ex 1940 års hemvärnskommitté.

Det var i egenskap av arbetsrättslig expert S kom att göra sin främsta insats. Konflikter präglade svensk arbetsmarknad på 1920-talet och föranledde motioner om lagstiftning mot samhällsfarliga strejker och till skydd för tredje mans rätt till neutralitet i händelse av arbetskonflikt. Vid sidan av sitt arbete på Hugo Lindbergs advokatbyrå hade S varit engagerad i utredningen om tredje mans rätt. Dess betänkande från 1933 innehöll förslag om lagstiftning som mötte protester från fackföreningsrörelsen. Förslagen antogs inte; istället uppmanades parterna att gemensamt söka lösningar på arbetsmarknadskonflikter vilket ledde till förhandlingar mellan SAF och LO i arbetsmarknadskommittén som tillsattes 1936. I detta förhandlingsorgan kom S att sätta sin prägel på en noga övervägd och juridiskt stringent avtalstext som baserades på 15 formella förhandlingar och många informella kontakter. Från SAF medverkade ordföranden Sigfrid Edström, Gustaf Söderlund (se ovan), Ivar Larsson, Axel Bergengren och Holger Nilsson (bd 26) samt från LO Albert Forslund (bd 16), Oskar Karlén (bd 20), Hilding Molander (bd 25) och Johan Larsson. Till stor del skulle dessa män samverka fram till huvudavtalets undertecknande i december 1938 och även fortsättningsvis samarbeta inom ramen för kommitténs arbete.

Gemensamt för parterna var intresset för arbetsfred liksom motviljan mot statlig intervention och lagstiftning på arbetsmarknadsområdet. Huvudavtalet, mer känt som Saltsjöbadsavtalet, begränsade användningen av stridsåtgärder, upprättade skydd för tredje man och samhällsviktiga intressen samt inrättade ett medlingsorgan. Avtalet kom därför att bidra väsentligt till den stabilitet som präglade svensk arbetsmarknad under efterkrigstiden. Det fick också stor betydelse för den svenska arbetsmarknadsmodellen – samarbete mellan arbetsgivare och fackföreningar i stället för lagstiftning och politisk styrning – och den ekonomiska tillväxt som följde under ”de gyllene åren” efter andra världskriget. S såg avtalet som en stor seger, inte minst för honom personligen.

S lämnade sin anställning hos Hugo Lindberg i samband med att han blev LO:s jurist. Vid det laget var de inte bara kollegor utan umgicks även privat. I umgänget med Lindberg och dennes blivande hustru nationalekonomen Karin Kock mötte S gräddan av svenskt samhällsliv men också intellektuella från andra länder. Makarna S var t ex bröllopsvittnen tillsammans med Alva och Gunnar Myrdal då Lindberg och Kock gifte sig 1936. Det är tydligt att S var väl integrerad i en socialdemokratisk elit under 1930-talets dynamiska år. Därefter verkar han ha blivit utmanövrerad eller brutit med olika personer i kretsen. Kontakten med Lindberg blev allt mindre frekvent.

Under 1940-talet, i och med uppdraget som vice ordförande i Arbetarskyddsnämnden, gjorde S ytterligare avtryck i svensk arbetsmarknadshistoria då han deltog i förstärkandet av arbetarskyddet i en tid då arbetsplatsolyckorna ökade. Han bidrog också till dess institutionalisering genom etablering av ett kansli som var första steget på vägen mot Arbetarskyddsstyrelsen som inrättades 1949. Till viss del bytte S fokus i och med engagemanget i ILO men mycket tyder också på att hans kompetens och intressen blev mindre centrala för LO i och med den snabba ekonomiska utvecklingen och det förändrade fackliga landskapet under 1950- och 1960-talen.

Författare

Maria Stanfors

Arkivuppgifter

S:s arkiv (dagböcker 1918–64 samt klipp 1916–57) i AA. – Brev från S i KB o UUB (bl a till J Eriksson, enstaka till A Hägerström, J E Linderholm, V Lundstedt, S Stolpe, K G Westman m fl).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): [Rubrik:] Strindberg och Weininger. Göteborg 1921. (Framåt). 4 s. ([Kolofon:] A. B. F.:s skönlitterära artikel, 8). [Tidigare publicerat i: Socialdemokraten, 13 juni 1921.] – Kätterier i kvinnofrågan. Uppsala och Sthlm: Almqvist & Wiksell, 1924. 95 s. – Lösdriveri och social vanart. Sthlm 1931. (Kungl. boktryckeriet). 23 s. [Tidigare publicerad som: Bihang till riksdagens protokoll vid lagtima riksdagen 1931, samling 3, bd 2, nr 218, bilaga.] – Mannbyaffären. Föredrag hållet i Juridiska föreningen i Uppsala. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1933. 64 s. – Lagstiftningen om förenings- och förhandlingsrätt. Historik och kommentarer. Sthlm: Tiden, 1936. 130, [1] s. (Landsorganisationens skriftserie, 43). – K-O Hjelte, Kravet. Ett kvinnospel. Falun: Lindarna, 1937. 46 s. (Amatörteaterns elitserie, 6). [Pseudonym för S enligt uppgift i KB:s katalog –1955 (Plåten).] – Huvudavtalet mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige. Sthlm: Landsorganisationen i Sverige, 1939. 227 s. (Landsorganisationens skriftserie, 50). [2., (reviderade) uppl 1948: 211 s. 3. uppl 1957: 152, [1] s. 4., omarbetade uppl (med 1964 års ändringar) 1966: 119, [1] s. 5. omarbetade uppl (med 1964 och 1966 års ändringar) 1966: 119, [1] s. {4. och 5. upplagorna utgivna av S Gustafsson och ingår ej i Landsorganisationens skriftserie.}] – Svensk arbetsfredspolitik. Sthlm: Bonnier, 1940. 52 s. (Studentföreningen Verdandis småskrifter, 430). – Semesterlagen. Redogörelse på grundval av förarbetena. Sthlm: Tiden, 1941. 51, [1] s. (Landsorganisationens skriftserie, 58). [Ny tryckning 1941. 2., omarbetade uppl 1942: 47, [1] s. 3. uppl 1943.] – Semesterlagen. Redogörelse på grundval av förarbetena. [Sthlm:] Svenska metallindustriarbetareförbundet, 1941. (Sthlm: Saxon & Lindström). [3], 51 s. [Tidigare tryckt som artikelserie i Metallarbetaren. Innehållet är identiskt med 1. uppl av Semesterlagen (1941) enligt ovan.] – Arbetsmarknadens krislagstiftning. Sthlm: Tiden, 1942. 71 s. (Landsorganisationens skriftserie, 62). – Landsorganisationens nya stadgar jämte de nya normalstadgarna för förbund och fackliga centralorganisationer. Kommenterande redogörelse. Sthlm: Landsorganisationen i Sverige, 1942. 114 s. (Landsorganisationens skriftserie, 59). [2. uppl (med 1946 års stadgeändringar): Landsorganisationens nya stadgar (1941) … Sthlm 1947, 115, [1] s. 3. uppl (med 1946 och 1951 års stadgeändringar) 1952: 125, [1] s. 4. uppl (med 1955 års stadgeändringar): Landsorganisationens nya stadgar (1941) jämte normalstadgarna för förbund och fackliga centralorganisationer. Kommenterande redogörelse, Sthlm 1956, 125, [1] s. 5. uppl (med 1961 års ändringar): Landsorganisationens nya stadgar jämte normalstadgarna för förbund och fackliga centralorganisationer. Kommenterande redogörelse, Sthlm 1962, 124 s. {Ingår ej i Landsorganisationens skriftserie.}] – Den lokala säkerhetstjänsten. Redogörelse för överenskommelsen mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen angående allmänna regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation. Till skyddsombudens tjänst utgiven av Landssekretariatet. Sthlm 1942. (Tiden). 55 s, fotogr. [Förordet undertecknat av S. Nya tryckningar 1943, 1944, 1947 och 1948.] – Nya semesterlagen den 29 juni 1945. Gällande fr. o. m. den 1 januari 1946. Kommentar av A S. Sthlm: Tiden, 1946. 151, [1] s. [2., (något bearbetade) uppl 1946. 3. uppl 1946. 4. uppl. 1946. {Bilaga: Supplement till nya semesterlagen. [Kolofon:] U o 1946. (Tidens tr). 7, [1] s.} 5. uppl: Nya semesterlagen den 29 juni 1945 med år 1946 företagna ändringar och tillägg. Kommentar av A S. Sthlm: Tiden, 1947. 175, [1] s. 6. uppl: Nya semesterlagen den 29 juni 1945 med senare företagna ändringar och tillägg samt Lagen om förlängd semester den 29 juni 1946. Kommentar av A S. Sthlm: Tiden, 1949. 175, [1] s. ([Omslag:] Tidens handböcker). 7. uppl 1951. 8. uppl: Nya semesterlagen den 29 juni 1945 med senare företagna ändringar och tillägg innefattande 1951 års lagstiftning om treveckorssemester samt Lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med hälsofarligt arbete den 25 maj 1951. Kommentar av A S. Sthlm: Tiden, 1952. 171 s. ([Omslag:] Tidens handböcker). 9.–10. uppl 1952–53. 11. uppl: Nya semesterlagen den 29 juni 1945 med t. o. m. 1954 företagna ändringar och tillägg samt Lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med hälsofarligt arbete den 25 maj 1951. Kommentar av A S. Sthlm: Tiden, 1955. 172 s. ([Omslag:] Tidens handböcker). 12. uppl: Nya semesterlagen den 29 juni 1945 med t. o. m. 1955 företagna ändringar och tillägg samt Lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med hälsofarligt arbete den 25 maj 1951. Kommentar av A S. Sthlm: Tiden, 1956. 172 s. ([Omslag:] Tidens handböcker). {Bilaga: Supplement till nya semesterlagen. [Kolofon:] Sthlm 1956. (Tiden). [3] s.} 13. uppl: Nya semesterlagen den 29 juni 1945 samt Lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med hälsofarligt arbete den 25 maj 1951. Kommentar av A S. Sthlm: Tiden, 1959. 151, [1] s. ([Omslag:] Tidens handböcker). 14. uppl 1961: 150, [1] s. 15. uppl: Nya semesterlagen med de ändringar som föranletts av 1963 års semesterlag samt med Lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete. Kommentarer [16.–20. uppl: Kommentar] av A S och B Bolin. Sthlm: Tiden, 1963. 127, [5] s. ([Omslag:] Tidens handböcker). 16. uppl 1964: 132, [1] s. {Ny tryckning 1965.} 17.–19. uppl 1968– 71. 20. (reviderade) uppl 1972. {Nya tryckningar 1973, 1975.}]

Utgivit: Lagstiftningen om förenings- och förhandlingsrätt. Med kommentar av A S. Sthlm: Tiden, 1937. 58, [1] s. [Tidigare utgiven som lagkommentar i: Lagstiftningen om förenings- och förhandlingsrätt. Historik och kommentar (1936; se under egna verk ovan), s [61]–89.]

Källor och litteratur

Källor o litt: S:s dagböcker 1933–43; Arbetsmarknadskomm: s prot (A: F: 28), Landsorganisationens i Sverige arkiv, båda i AA.

K Björk, Från studentpolitik till Saltsjöbaden (Arbetarhistoria 2009, nr 1); R Casparsson, Saltsjöbadsavtalet i historisk belysning (1966); S Edlund m fl, Saltsjöbadsavtalet 50 år: forskare och parter begrundar en epok 1938–1988 (1989); A Hadenius, Facklig organisationsutveckling: en studie av Landsorganisationen i Sverige (1976); A Johansson, Tillväxt och klassamarbete: en studie av den svenska modellens uppkomst (1989); C Lundh, Spelets regler: institutioner och lönebildning på den svenska arbetsmarknaden 1850–2000 (2002); L Schön, En modern svensk ekonomisk historia: tillväxt och omvandling under två sekel (2000); M Stanfors, Mellan arbete och familj: ett dilemma för kvinnor i 1900-talets Sverige (2007); dens, Ett genusperspektiv på Saltsjöbadsavtalet och dess samtid (Nya perspektiv på Saltsjöbadsavtalet, ed C Lundh, 2009); I Söderström, Uppdrag samverkan (2007). – Nekr:er i Arbetet, GHT o SvD 24 mars 1964.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Karl Otto Arnold Sölvén, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35282, Svenskt biografiskt lexikon (art av Maria Stanfors), hämtad 2025-07-29.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35282
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Karl Otto Arnold Sölvén, urn:sbl:35282, Svenskt biografiskt lexikon (art av Maria Stanfors), hämtad 2025-07-29.