Gustaf Fridolf Almquist

Född:1814-10-31 – Eds församling (AB-län), Stockholms län
Död:1886-10-12 – Östertälje församling, Stockholms län

Riksdagsledamot, Kommunalpolitiker, Hovrättsråd, Fångvårdsdirektör


Band 01 (1918), sida 494.

Meriter

4. Gustaf Fridolf Almquist, den föregåendes halvbror, f. 31 okt. 1814 å Antuna gård, d 12 okt. 1886 å Hanstaviks gård i Södertälje landsförsamling. Föräldrar: krigskommissarien Karl Gustav Almquist och Agnes Katarina Alten. Student i Uppsala 8 okt. 1830; avlade hovrätts- och kameralexamen 9 juni 1833. Auskultant i Svea hovrätt 21 juni samt vid Stockholms rådstugu- och kämnärsrätter 20 sept. s. å.; e. o. notarie i hovrätten 27 sept. s. å.; v. notarie därstädes 30 jan. 1835; e. o. fiskal 16 okt. 1840; fiskal 23 nov. 1842; assessor 30 okt. 1845; fullmäktig i direktionen för civilstatens pensionsinrättning 1847 samt ledamot i dess direktion 1867; ledamot av kommittén för vården av sinnessjuka 16 nov. 1854–18 okt. 1855 och i kommittén för ordnande av det civila pensionsväsendet 19 juni 1858–27 sept. 1862; sekreterare i kommittén angående ordnandet av kreditförhållandena och låneanstalterna i riket (»finanskommittén») 1857–61; såsom ombud för fullmäktige i riksgäldskontoret v. ordförande i allmänna hypoteksbanken 1861; ledamot av Stockholms stadsfullmäktige 1863; hovrättsråd i Svea hovrätt 10 juli s. å.; underståthållare i Stockholm 11 dec. s. å.; generaldirektör och chef för fångvårdsstyrelsen 5 juli 1867; ledamot av riksdagens första kammare för Västerbottens län 1871 urt.–1880; ledamot av kommittén angående sinnessjukas behandling och vård 31 juli 1877–24 maj 1879 (1881); erhöll avsked från generaldirektörsbefattningen 11 sept. 1885. RVO 1854; RNO 1864; KNO 1868 (1 kl. 1873); KmstkNO 1881; ledamot av rätts vetenskapliga akademin i Barcelona 1885; innehade dessutom ett flertal utländska ordnar. 

Gift 29 sept. 1858 med Maria Vilhelmina Grandin, f. 6 maj 1836, d 12 mars 1906.

Biografi

Känd såsom skicklig jurist och tillika såsom förfaren finansman, anlitades A. träget ej blott i allmänna utan även i enskilda värv. Särskilt i yngre år fick han om händer vidlyftiga boutredningar och avvecklingar av brydsamma affärsföretag. Härigenom vann han en mångsidig erfarenhet, som tillförde hans arbete i statens tjänst en mindre vanlig vidsynthet och praktisk uppfattning med frihet från formalism, i följd varav resultaten kommo att ej sällan framstå såsom före sin tid. Om pensionsväsendet inlade A. mycken förtjänst. Redan 1847 ådagalade han genom sina beräkningar möjligheten att, på sätt som också skedde, höja de från civilstatens pensionsinrättning utgående pensionerna med 33 proc. På A:s initiativ och genom hans bemödanden tog landets kapitalförsäkringsrörelse ny fart. Under mindre än ett tiotal av år ökades sålunda kassornas upplagda kapital mer än sju gånger, medan depositionerna sextondubblades. Ett av A. avgivet förslag till enskild ränte- och kapitalförsäkringsanstalt för tjänstemän vann år 1867 i huvudsak K. M:ts stadfästelse. I egenskap av sekreterare i finanskommittén utarbetade A. de statistiska utredningarna över hypoteksföreningarnas och bankernas verksamhet samt rörande landets ekonomiska ställning. Under dessa sina arbeten väcktes A. allt mera till insikt om vikten av de obemedlades uppmuntrande till sparsamhet. Även för dem kunde därigenom grundläggas ett ekonomiskt oberoende. Å andra sidan ansåg han, att de bättre lottades företräde i bildning och välstånd medförde förbindelse att verka för de fattigare samhällsklassernas lyftning såväl i intellektuellt som ekonomiskt avseende. Efter hans förmenande skulle, där detta iakttoges, avundsamheten om ej avlägsnas åtminstone förmildras samt således det svalg, som onekligen förefanns mellan de olika folklagren, kunna utjämnas. Underlåtenheten därav från de bättre ställdas sida måste giva näring åt en rörelse, som komme att hota den bestående samhällsordningen med om-störtning. Denna uppfattning gav ej endast anledning till den av A. år 1869 bildade fosterländska föreningen, vilken, intill dess den allmänna folkpensioneringen kom till stånd, lämnat bidrag till obemedlade vid insättningar i ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm och nu understödjer hemslöjd, fattigvårdskurser m. m. Samma uppfattning gav även färg åt hans arbete i riksdagen och bland stadsfullmäktige, likasom ock åt hans verksamhet såsom underståthållare i Stockholm. Den spelade jämväl kraftigt in i hans arbete för fångvårdens höjande. Han var i allt människovännen. Hjälpsamhet var hans glädje.

A: s humanitet såsom fångvårdschef var dock icke av det blödiga slaget. Han fordrade tukt och ordning, men lät icke fången, såsom förr tyvärr ofta var fallet, behandlas likt den, som förlorat delaktigheten i mänsklig rätt. A:s främsta strävande inom fångvården gick ut på ett reformerande av gemensamhetsfängelserna, vilka förut kunnat betraktas såsom brottets plantskolor. Vid de stora centralfängelserna inrättades dels särskilda cellavdelningar, där fångarna kunde hållas i enrum under första delen av straffet, och dels s. k. nattceller, där de efter avtjänandet av straffets första skede kunde under nätterna hållas avskilda från varandra, ett system, som till förekommande av fångarnas skadliga inverkan å varandra ännu tillämpas. Efter riksdagsmotion av A. utsträcktes cellstraffet till treårigt, en utsträckning, som alltjämt består. För de yngre fångarnas undervisning inrättades särskilda fångskolor. Goda arbetslokaler anordnades, och fångarnas uthyrande till enskilda arbetsgivare motverkades. Sjukvården förbättrades. Verksamheten för frigivna började organiseras, bl. a. genom bildandet av den ännu verksamma centralföreningen till stöd för frigivna. Förutvarande militärkommenderingar vid fängelserna ersattes av uteslutande civil bevakning, för vilken ordinarie anställning och pensionsrätt utverkades. Skolundervisning för vaktmanskapet började inrättas. Först under A:s tid kunde fångbehandlingen anses hava förvärvat rätten till benämningen »fångvård».

A., som för studiet av fångvårdsfrågorna företog vidsträckta resor till grannländerna, Tyskland, Österrike, Frankrike, Belgien, England, Schweiz och Italien, deltog livligt i det internationella fångvårdsarbetet. På hans initiativ bildades vid den tredje all- manna fångvårdskongressen, som samlades i Stockholm 1878, den sammanslutning av ombud för flertalet civiliserade stater, vilken under benämning av »la commission pénitentiaire internationale» allt fortfarande är föreningspunkten för det penitentiära arbetet staterna emellan. Det kan sägas, att A. på sin tid var en av de främsta ledarna bland Europas fångvårdsmän. Han låg i oavbruten korrespondens med de olika ländernas straffrättslärde och fängelsechefer, vilka gärna inhämtade hans anvisningar och råd, då det gällde reformers genomförande och nya anstalters anläggande. Professor von Holtzendorff i München, Wahlberg i Wien, Pessina i Neapel voro hans nära vänner.

A: s livsuppgift kom hans intresse att omfatta jämväl den i moraliskt avseende försummade ungdomen, ur vars krets brottslingarnas skaror rekryteras. Ingen anstalt fanns, där de unga, som begått brottsliga handlingar men ännu icke nått den ålder, att de kunde fällas till straff, i stället, såsom dock dåvarande strafflag föreskrev, kunde intagas. För att råda bot härå bildades under A: s påverkan år 1873 föreningen till minne av konung Oskar I och drottning Josefina, genom vars försorg åkerbrukskolonin Hall invid Södertälje kom till stånd. I föreningens styrelse blev A. under sin återstående levnad den ledande kraften. Han tog ock initiativ till Axel och Sofia Alms stiftelse för vård av fader- och moderlösa barn, vilkens verksamhet förlagts huvudsakligen till skyddshemmet å Rådan vid Stockholm.

Ständigt verksam, livlig till lynnet, älskvärd och förekommande men fordrande mot sig själv och andra gjorde sig A. kraftigt gällande, varhelst han ingrep till sina allmänna intressens främjande. Han var konstvän och ivrig autografsamlare. Varmt fästad vid sin äldre broder Karl Jonas Ludvig A., stod han städse, ända från ungdomsåren, troget hjälpande vid hans sida under de bekymmer,. som drabbade denne till följd av hans excentriska lynne och oförmåga att sköta ekonomiska och praktiska ting, och även hans familj fann i A. sitt stöd.

Författare

B. Boöthius.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Summarisk redogörelse för sjukvården och ekonomien inom Kongl. serafimer-ordens-lazarettet under år 1850. Sthm 1851. 11 s. — Réforme pénitentiaire. Apercu sur la législation pénale et les établisse-ments pénitentiaires en Suede. Sthm 1872. 32 s., 4 pl. — Réforme pénitentiaire. Réponse du royaume de Suéde au questionnaire du congrés international de Londres. Sthm 1872. 30 s. (Tr. tills, med föreg.) — Prisons and reformatories. Sweden (Edw. Pears, Prisons and reformatories at home and abroad being the transactiöns of the international penitentiare congress held in London 1872, s. 199—210, 608—611). — Föreningen till minne af konung Oscar1 I och drottning Josephina. Om räddningsanstalter för värnlösa och fallna. Sthm 1874. 100, (2) s. — Om sättet för införande i Sverige af det progressiva fängelsesystemet (Förhandl. vid 2: a nord. juristmötet i Stockholm 1875, Bil. 4; s. 237—238). — Angående olika sätt för verkställighet af frihetsstraff samt penitentiära förhållanden i Sverige. Underdånig rapport. Sthm 1877. (4), 49 s. -\-t 1 bil. — La vérité sur 1'état des prisons en Suéde. Sthm 1877. (4) s. —¦ Den skandinaviska konferensen i Stockholm (21—23 aug. 1878) (Nord. Tidsskr. for Faengselsvaesen, Bd 1, 1878, s. 260—321). — Den nordiska penitentiärföreningen (ibid., s. 322—325). — La Suéde, ses progrés sociaux et ses institutions pénitentiaires. Sthm 1879. (4), 153 s., 1 karta, 2 pl. (Ingår delvis även i Le congrés pénitentiaire infer-national de Stockholm, Mémoires et rapports, T. 2, Sthm 1879, s. 557 —629). .— Enquéte sur les prisons cellul&ires et la dépense nécessaire å leur constructions. (Bulletin de la société générale des prisons, Année 3, N:o 7, Paris 1879). — Resumé historique de la réforme pénitentiaire en Suéde depuis le commencement du XIX siécle. Sthm 1885. (3), 70, (2) s. — Frågor och diskussionsinlägg av A. vid den nordiska penitentiärför-eningens möten 1878, 1880 och 1882 äro tryckta i Nord. Tidsskr. for Faengselsvassen, Årg. 1, 3 och 5- (1878, 80, 82).

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden av överdirektör V. E. Almquist; J. A. Almquist, Almquistiana (1892); A. Anjou, Kongl. Svea hofrätts presidenter samt em-bets- och tjänstemän 1614—1898 (1899).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Fridolf Almquist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5701, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boöthius.), hämtad 2018-09-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5701
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Fridolf Almquist, urn:sbl:5701, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boöthius.), hämtad 2018-09-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se