Andreas Arvidi

Född:1620omkr – Strängnäs stad, Södermanlands län
Död:1673

Präst, Gymnasielärare, Gymnasierektor


Band 01 (1918), sida 764.

Meriter

Andreas Arvidi, f. omkr. 1620 i Strängnäs, d 1673. Fader: borgmästaren Arvid Andersson. Studerade vid universitetet i Dorpat; magister där 1651. Lektor vid gymnasiet i Strängnäs 4 juni s. å.; prästvigd 11 dec. 1653; rektor vid gymnasiet s. å.; av kyrkans patronus kallad till kyrkoherde i Österhaninge 1658; tillträdde efter en befordringsstrid pastoratet följande år; riksdagsman 1668.

Gift 1) med en dotter till domprosten i Strängnäs Josephus Fogdonius; 2) med Märta Hansdotter Wattrangia, dotter till prosten och kyrkoherden i Södertälje Johannes Johannis Wattrangius.

Biografi

Som kyrkoherde tycks A. icke ha lagt några särdeles tilltalande egenskaper i dagen. Redan då han tillträdde sitt ämbete, synes han ha mötts med blandade känslor av sin församling; han klagar nämligen över att han vid detta tillfälle var föremål för »orolige och stutzige människors buller och oförskyllte injurier». Så småningom övergick förhållandet mellan honom och hans församling till öppet krigstillstånd, så att biskopen i Strängnäs Ericus Emporagrius måste ingripa. Socknemännen beskyllde sin kyrkoherde för en mängd otillbörligheter, påstodo, att han våldsamligen överfallit sin klockare, att han underlåtit att föra kyrkans räkenskaper, att han flerfaldiga gånger förgått sig genom drickande, olat och trätor i gästabud, att han smädat socknemännen från predikstolen och på många andra sätt stört friden i församlingen. A. däremot påstod, att allt detta allenast vore en mot honom riktad förföljelse, igångsatt av några bland hans fiender, främst fogden Jon Pedersson i Sanda och dennes broder Nils, socknens länsman. Biskopen fann efter åtskilliga fruktlösa försök att få klarhet i saken nödvändigt att förrätta en visitation i församlingen, men därvid höll A. sig undan. Resultatet blev emellertid, att han suspenderades från sitt ämbete. Den väsentliga anledningen härtill var, att han påstods vid ett häftigt ordskifte med länsmannen Nils Pedersson hava fört lasteligt tal mot sakramentet; då detta likväl ej kunde anses till fullo bevisat, lades ingen sak emot honom, utan kallades han endast att stå till svars inför Strängnäs konsistorium. Han hade emellertid dragit sin sak under konungens domvärjo genom en till K. M:t ingiven supplik, där han uttalade sig ganska skarpt även om sin biskop. Till slut infann hän sig dock i Strängnäs och anhöll om restitution i sitt ämbete, vilken efter mycken tvekan och långvariga debatter i konsistoriet beviljades honom. Då restitutionsakten ej finnes bevarad, kan man ej med visshet säga, på vilka villkor han återfick sin befattning, men det sannolikaste synes vara, att han tillhölls att återtaga siri till konungen ingivna klagoskrift och därjämte lovade att försona sig med sina socknemän. Hans senare verksamhet i Österhaninge blev emellertid icke långvarig, ty redan på sommaren 1673 avled han; i aug. detta år omtalas han som helt nyligen död. Han ligger begraven i Österhaninge kyrka, där ett epitafium över honom finnes uppsatt.

Det är föga sannolikt, att eftervärlden skulle ägnat A: s' minne någon uppmärksamhet, om han icke förvärvat andra och mera välgrundade anspråk på vårt intresse än genom sin prästerliga verksamhet. Han har emellertid dels vid flera tillfällen framträtt som poet och talare, dels även — och detta är det viktigaste — gjort sig bemärkt som författare till den svenska litteraturens första poetik. Arbetet i fråga, »Manuductio ad poesin Svecanam», utkom år 1651. Det är tillägnat dåvarande tronföljaren Karl Gustav, vilken författaren bringar sin hyllning i en dikt på alexandriner. Dessutom finnas före den egentliga avhandlingens början införda fyra till författaren riktade gratulationsdikter. Arbetet i och för sig omfattar ett företal, tretton kapitel och ett appendix. Författaren meddelar till en början, att han såväl som andra »haver länge förbidat, att någon här i riket till thet svenska poeteri skickelig skulle någon manuduction eller handledning ther till tillhopa draga och sammansättia». Men då detta av olika skäl icke skett, så har han själv vågat ett försök i nämnda riktning, huvudsakligen på grund av »thet höge och store anseende sampt viktighet, vilken thet svenske poeteri med sig haver», men därjämte även för att tillgodose de studerandes behov och för att tillmötesgå »någres idkelige och trägne begäran och åstundan». Författaren börjar därpå med en undersökning av de allmänna betingelserna för den svenska diktkonsten, fortsätter med en utredning av de ämnen, som lämpa sig för densamma, övergår därefter till en framställning av den poetiska stilen och dess grundsatser, behandlar i det följande kvantitetsproblemet och rimmen, varvid han bifogar »ett kort register på the meste manlige och kvinnlige rimord, vilke uti thet svenske tungomålet förefalla kunna», dröjer sedan i korthet vid läran om ordsammansättningar och avslutar sitt verk med ett försök att uppställa en svensk metrik. Det appendix, som följer till sist, innehåller endast några anmärkningar om i svenskan brukliga skiljetecken och deras användning.

Länge var detta arbete föga beaktat av den svenska litteraturhistorien; ehuru det omnämnes i flera äldre framställningar, är det egentligen först O. Levertin, som ägnat det en grundlig och i egentlig mening kritisk undersökning. Som resultat av denna framgår, att man har haft orätt i att beteckna A. som en direkt efterbildare av Opitz. Visserligen har han tagit ganska starka intryck av dennes poetiska teorier, och det är ej alldeles utan skäl, som en av hans vänner i en gratulationsvers hälsar honom som en »svensker Opitz», men han har även tillgodogjort sig flera andra arbeten inom renässanspoetiken, särskilt tvenne danska verk, Severin Pauelsens »Synopsis prosodise Danicse» (1650) och Hans Mlkkelsen Ravns »Rhytmologia Danica» (1649). Det sistnämnda arbetet ligger till grund för hela hans framställning av prosodin och dess regler och har ävenledes varit förebilden för hans metrik. Emellertid äger hans arbete trots sin relativa osjälvständighet ganska stora förtjänster, och Levertin har på goda grunder kunnat beteckna det som »en ganska karaktäristisk renässanspoetik, gjord av en man med både förstånd, god uppfattning och en ej oäven om också tämligen begränsad beläsenhet på området».

Vid sidan av sina litterära sysselsättningar ägnade A. även ett ej ringa intresse åt studiet av Sveriges antikviteter, vilket ju under vår stormaktstid på många håll bedrevs med stort nit och avsevärd framgång just av kyrkoherdarna på landsbygden. På kunglig befallning ingav han till antikvitetskollegiet en 2 maj 1668 dagtecknad berättelse om antikviteter och märkvärdigheter i Österhaninge socken, vilken efter en avskrift av A. A. von Stiernman trycktes av Gjörwell i andra delen av den av honom utgivna samlingen »Det svenska bibliotheket». Denna berättelse är på flera sätt av stort värde, vadan också Stiernman med fullt skäl kunnat yttra, att det vore särdeles önskvärt, »att var kyrkoherde ville följa denna Arvidsons exempel, ty det skulle giva mångfaldig upplysning i vår svenska historia». Hans berättelse omfattar meddelanden om åtskilliga intressanta fornlämningar i socknen, runstenar, fornborgar, »jättars sammanburna grifter och ättebackar», gamla, av traditionen som märkvärdiga betraktade slagfält, kummel osv. För folkloristiska detaljer, gängse vidskepelse och skrock synes han även ha intresserat sig; som prov på vad han på detta område kunnat iakttaga meddelar han en berättelse om en på gården Vendelsö ägor växande stor en, vilken av folket ansågs okränkbar. Skulle det, som berättas om densamma, vara sant, yttrar han, »så måtte visst i hedendömen en stor vidskepelse med bemälte en driven vara».

Bland hans övriga litterära alster må nämnas tvenne vid universitetet i Dorpat hållna tal, det ena behandlande frågan om varulvars existens, det andra ett lovtal över Luther. Vid Karl X Gustavs bröllop med Hedvig Eleonora tillägnade han det höga brudparet en dikt med titeln »Swensker åkermän hwilken... högeligen sigh glädier och... sijn lyckönskan til höghbemälte bröllopshögtijd lägger»; i denna framställer han på tämligen knaggliga alexandriner och i bröllopsversernas traditionella stil den svenske bondens glädje över att äga en god överhet, fredens välsignelser för folket och den allmänna fröjd, som budskapet om det kungliga bröllopet väckt. Dessutom har han även författat några disputationer och ett par likpredikningar, vilka emellertid icke äga något särskilt intresse. — Om en 1648 utgiven diktsamling med titeln »Någre sköne lustige och liuflige wijsor, then frögdefulle vngdomen til lust och behagh...» av Andr. Ar. Reg. Str., som tillskrivits A., verkligen är författad av honom, får anses osäkert.

Författare

O. Wieselgren.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: De lycanthropis oratio, quam Deo duce et auspice in Reg. acad. Gustaviana Adolphina quas Dorpati est... die 16 dec. 1644 ... enarrabat Andreas Arvidi Strengn. Dorpat 1645. 4: o 24 s. — Admodum reverendi.. . viri... dr Martini Lutheri. .. elogia, quam . . . die 10 nov. 1647... enarrabat Andreas Arvidi Strengriensis. Dorpat u: å. 4: o 24 s.

— Disputatio philosophica de natura philosophias. Strängnäs 1649. 4: o 8 bl. (Synodaldisp., resp. Joh. Olai Vegrelius.) — Manuductio ad poesin Svecanam, thet är En kort handledning til thet swenske poeterij, verss- eller rijmkonsten, förfärdigad och sammandragen vthaff Andrea Arvidi Streng-nensi. Strängnäs 1651. 12: o 220, (16) s. — Swensker åkermän, hwilken til then stoormechtigste höghborne furstes och herres herr Carl Gustaffs. .. sampt H:s kongl. May: tz elskelighe käre bruds, then höghborne furstinnas och frökens, fröken Hedwigs Eleonoras .. . högtidliga bröllops fäst . . . högeligen sigh glädier och .. . sijn lyckönskan . .. lägger .. . Välmeent stält vthaf Andrea Arvidi Strengnense. Strängnäs u.' å. Fol. 4 bl. — In luctuosum obitum admodum reverendi... viri dn. Josephi Matthiae Foug-donij Strengnensium pastoris fidelissimi.. . oratio . . ., quam ... die 12 maji anno 1656... enarrabat mag. Andreas Arvidi. Strängnäs u. å. 4: o 19 bl,

— Prasgnantium & parturientium misera vitas conditio eller hafwande quinnors och barnaföderskors älendige lefwernes beskaffenhet vthi en christe-lig vtfärds sermon öfwer. . . Catharina Nilsdotter Bohm.. ., hr doct. Jo: hannis Mathiae .., fordom elskelige hwsfru och doctorinna .. . d. 14 dec. 1656. Strängnäs 1657. 4: o 20 bl. — Disputatio synodalis in confessionis Augustanas articulum XIII de usu sacramentorum. Strängnäs [1659]. 4: o 8 bl. — Solenne senectutis itinerarium eller en gudeligh ålderdomens reese-book ..., vthi en christeligh lijk-sermon öfwer . . . her Peder Andreas Brunnio, then förste kyrckioheerde vthi... Tyréssöö .. . then 6 oct. 1668. Sthm 1669. 4:o 28 bl. — österhaninge sockens antiquiteter, fordom samman, skrefne af mag. Andrea Arvidi Strengnensi, kyrkoherde dersammastädes, och af honom sjelf i kyrkoboken år 1668 inskrefne, men sedermera der-utur skrefne af Anders Anton Stiernman d. 9 maj år 1732 uppå Heslingeby (Det sw. bibliotheket, utg. af C. C. Gjörwell, D. 2, 1758, s. 131—137).

Källor och litteratur

Källor: Gunh. Bergh, Litterär kritik i Sverige under 1600- och 1700-talen (1916); K. A. Hagström, Strengnäs stifts herdaminne, 3 (1899); A. Kock, Språkhistoriska undersökningar om svensk akcent, 1—2 (1878, 85); O. Levertin, Andreas Arvidis Manuductio (Samlaren 1894); E. Meyer, Gustaf Rosenhane, hans lif och verksamhet (1888); O. Wieselgren, Till Andreas Arvidis biografi (Personhist. tidskr. 1918); E. Wrangel, Det karolinska tidehvarfvets komiska riktning (1888).


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Andreas Arvidi, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5823, Svenskt biografiskt lexikon (art av O. Wieselgren.), hämtad 2018-11-12.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5823
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Andreas Arvidi, urn:sbl:5823, Svenskt biografiskt lexikon (art av O. Wieselgren.), hämtad 2018-11-12.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se