Meriter

Sidenbladh, Karl Göran Elis, f 19 mars 1912 i Sthlm, Hedv El, d 20 jan 1997 där, Osc. Föräldrar: bankdirektören Karl Elis S o Gertrud Anna Bernström. Studentex vid Beskowska skolan, Sthlm, 20 maj 30, elev vid KTH 30 aug 30, avgångsex från dess fackavd för arkitektur 15 jan 35, anställd hos arkitekterna Ahrbom o Zimdahl, Sthlm, 35, vid Byggnadsstyns stadsplanebyrå 35, assistent vid länsarkitektkontoret i Sthlms län 36, arkitekt vid Gbgs stads stadsplanekontor 40, egen arkitektverksamhet 42, anställd vid utrednxn om ge- neralplan för Sthlm inom Sthlms stads stadsplanekontor 16 nov 44, förste byråarkitekt där 26 nov 47 (tilltr 1 jan 48), förste arkitekt vid stadsplanekontorets generalplaneavd 1 jan 52, tf stadsplanearkitekt 1 febr 52, förste arkitekt vid stadsplanekontorets stadsplaneavd 22 dec 52 (tilltr 1 jan 53), tf stadsplanedir 1 nov, tf stads-byggnadsdir 1 jan 55, stadsbyggnadsdir o chef för stadsbyggnadskontoret 19 febr (tilltr 1 mars) 55-28 febr 73, allt i Sthlms stad, led av bostadskollektiva komm juni 48-maj 56, lär vid Nord inst för samhällsplanering (Nordplan), Sthlm, 73. – LIVA 62, prof:s namn 75.

G 30 juli 1944 i Sthlm, Osc, m pianopedagogen Suzanne Clementine Hedenlund, f 10 febr 1921 där, Bromma, dtr till översten Magnus Elias H o Karin Hedvig Augusta Lindholm.

Biografi

Efter arkitektexamen företog Göran S "Den stora europeiska resan", som brukligt var bland unga arkitekter vid denna tid. I huvudstäder som London, Berlin och Paris fick han tillfälle att studera de klassiska byggnadsverken och arkitekturen, men det som framför allt engagerade S var stadsbyggnadskonsten och städernas planering. En tidig kontakt med denna verksamhet fick han som assistent på länsarkitektkontoret i Sthlm med fysisk översiktsplanering som arbetsuppgift. Under en drygt halvårslång studieresa i USA 1938 fick han goda insikter i hur stads- och regionplanering i betydligt större skala bedrevs. Bilismens snabba utveckling hade där ställt nya krav på offentliga planeringsinsatser för att lösa de växande metropolernas trafikproblem. USA-vistelsen gjorde ett djupt intryck på S och erfarenheterna från denna skulle han senare dra nytta av i sitt mångåriga arbete med Sthlms planering.

En kort period under andra världskriget var S anställd på stadsplanekontoret i Gbg där han medverkade vid utformningen av en ny regionplan. 1942 återvände han till Sthlm för att ett par år bedriva egen arkitektverksamhet. Under denna period gjorde han tillsammans med Sten Lindegren en uppmärksammad generalplan för Lidingö stad. 1944 kontaktades S av stadsbyggnadsborgarrådet Yngve Larsson (bd 22), som snart övertygade honom om att ta anställning på stadsplanekontoret i Sthlm. Till kontorets chef hade den namnkunnige Sven Markelius (bd 25) just utsetts. S blev tillsammans med en annan ung arkitekt, Carl-Fredrik Ahlberg, Markelius' närmaste medarbetare.

Gruppens första uppgift var att utarbeta ett program för en modern generalplan för Sthlm. I skriften Det framtida Stockholm (1945) drogs riktlinjerna upp för de kommande sju årens arbete med Generalplan för Stockholm (1952) – ett 2,6 kg tungt vägande dokument. Genom dessa två skrifter, som fick förhållandevis stor spridning, introducerades i Sverige bl a de sociologiskt influerade community-center-idéerna, grannskapsplaneringen och den s k ABC-staden (arbete-boende-service), exemplifierad av stadsdelen Vällingby med sin översiktsplan från 1950.

Förebilderna till planarbetet hämtades från England där New Towns hade lanserats som en viktig del i landets återuppbyggnadsprogram efter kriget. Stort inflytande hade också det i Danmark samtidigt pågående arbetet med den s k Fingerplanen för Khvn. En förutsättning för de nya planeringsidéernas genomförande i Sthlm var tunnelbanans utbyggnad. Principen var att gruppera väl differentierade grannskapsenheter och bostadsenklaver med upp till ett tusental invånare vardera kring ett centrum i anslutning till tunnelbanans stationer. Centrumbebyggelsen skulle utformas som en attraktiv miljö för bl a handeln, vars utflyttning från innerstaden var en annan viktig förutsättning för idéernas genomförande. De riktlinjer som drogs upp i generalplanen kom, fastän denna aldrig formellt antogs av stadsfullmäktige, att bli vägledande för Sthlms utbyggnad under flera decennier.

Som chef för arbetet med generalplanen och senare som högste ansvarige tjänsteman för planeringen i ytterområdena kunde S utöva ett stort personligt inflytande över de nya stadsdelarnas fysiska gestaltning. För detaljplaneringen svarade såväl stadsplanekontorets tjänstemän som fristående konsulter, vilkas planförslag ibland underkändes av S. Nästan jämt var det bråttom och planeringen fick ofta ske utan djupare penetrering – liksom på känn. S har hjältemodigt beskrivit hur stadsdelen Fruängen i all hast kom till: "Efter rekognosering ritade jag själv under ett antal nätter de planer som sedan blev godkända och fastställda. Fruängen har alltid stått mitt hjärta nära."

S utsågs 1955 till chef för det då nyskapade stadsbyggnadskontoret, en sammanslagning av de tidigare självständiga stadsarkitekt-, stadsingenjörs- och stadsplanekontoren, med den nya titeln stadsbyggnadsdirektör. Förutom ytterstadens planering genomfördes under hans chefsperiod en omfattande planering även för innerstaden. Till de mer betydande planerna som under S:s ledning togs fram under 1950- och 60-talen får räknas tunnelbaneplanen, trafikplanen, zonplanen för innerstaden och cityplanen. Alla låg till grund för den genomgripande omdaning av Sthlms centrala delar som skedde under denna period, allra tydligast manifesterad i den radikala cityförnyelsen på Nedre Norrmalm och bostadssaneringen på Malmarna. S verkade under en period då stadsplanering betraktades som en nästan opolitisk teknisk profession. Planeringen bedrevs på ett fackmannamässigt sätt av experter, som oftast var högskoleutbildade arkitekter och ingenjörer. Vid mitten av 1960-talet började detta synsätt att ifrågasättas. Kritiken mot de ritbordsprodukter som lämnade stadsbyggnadskontoret i Sthlm växte i takt med de nya stadsdelarnas storskalighet och arkitektoniska monotoni. Förorterna Tensta och Rinkeby blev hårt kritiserade redan innan de var färdigbyggda och när Skärholmens centrum stod klart hösten 1968 gav det genast upphov till en häftig debatt i dagspressen. Två dagar efter invigningen utropade DN i en ledarartikel: Riv Skärholmen! Strax därefter publicerades i samma tidning en mycket kritisk artikel av författaren och SA-ledamoten Lars Gyllensten (DN 12 sept 1968). Han hävdade att stadsplaneringen styrdes av en liten grupp manipulatörer — "detta anhang av politiker, arkitekter, tekniker och ekonomiska intressenter" som "maktfullkomligt bygger städer som ingen vill ha". Manipulatörerna hade, enligt Gyllensten, satt demokratin ur spel genom det sätt på vilket planeringen bedrevs över huvudet på berörda människor. Det var studentrevoltens år och stormen som piskats upp fortsatte med oförminskad kraft i press, radio och TV.

Efter en månad besvarades Gyllenstens generalangrepp på stadsplanerarna av S. Denne försvarade som väntat både Skärholmens centrum och de förmenta manipulatörerna. Han hänvisade till att man aldrig i förväg kunde veta vilka människor som skulle komma att bo i en viss stadsdel. Det var därför ingen mening med att på något demokratiskt sätt ta reda på hur människor ville bo. Det fick man göra i efterhand när de nya stadsdelarna var byggda. På sitt karakteristiska vis gav S uttryck för en i grunden pragmatisk och strikt ämbetsmannamässig planeringsfilosofi, som om möjligt retade upp kritikerna än mer: "En stadsplan är ritningen till ett skal för liv. När skalet blir byggt kan det användas på olika sätt. Det är inte fel på stadsplanerna om hemmafruar i en förort har tråkigt" (DN 10 okt 1968). Kritiken mot stadsplanerarna kulminerade 1971 med striden om almarna i Kungsträdgården. Här lyckades för första gången utomparlamentariska grupper riva upp ett i demokratisk ordning fattat fullmäktigebeslut som fastställts av regeringen. Den folkliga vreden hade till slut fått politikerna i Sthlms stadshus på fall, vilket på sikt även undergrävde tjänstemännens auktoritet. S tillhörde den krets av politiskt lojala och skickliga administratörer som hade tjänstgjort under många olika borgarråd med skiftande politisk hemvist utan att ha behövt göra avkall på sin personliga integritet. Det var därför en stor besvikelse för honom när de politiker han respekterade tog avstånd, av rent opportunistiska skäl, från planer och projekt som de själva varit med att besluta om.

1973 avgick S som stadsbyggnadsdirektör i Sthlm efter nästan tre decennier i stadens tjänst. Därefter var han i fem år fram till pensionen knuten till Nordiska institutet för samhällsplanering där han medverkade i institutets vidareutbildning och doktorandutbildning. Hans stora intresse för stadsbyggnadskonsten fortsatte livet ut, och efter pensioneringen skrev han flera böcker. Redan i samband med avgången från sin tjänst som stadsbyggnadsdirektör hade han fått kommunstyrelsens uppdrag att skriva en historik om stadsbyggandet i Sthlm. Uppdraget resulterade i boken Planering för Stockholm 1923–1958 (1981), som behandlar omvandlingsprocessen i stadens ytterområden, och i boken Norrmalm förnyat 1951–1981 (1985), som behandlar cityomvandlingen. Han utgav också i egen översättning och med egna kommentarer den österrikiske arkitekten Camillo Sittes klassiker Stadsbyggnad och dess konstnärliga grundsatser (1982). Under många år var S aktiv i Sthlms stads namnberedning och medverkade även i det stora bokverket Stockholms gatunamn (1982).

Författare

Ingemar Johansson

Arkivuppgifter

Papper efter S i Sthlms stads stadsbyggnadskontors arkiv o i Arkitekturmuseets arkiv, Sthlm.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Det framtida Stockholm. Riktlinjer för Stockholms generalplan. Sthlm 1945. 108 s. [Föret; tills med S Markelius, C-F Ahlberg, E v. Hofsten, S Lundberg; utarb av Stockholms stads stadsplanekon- tors generalplaneavd.] [Ny uppl, med eng sammanfatta] 1946. 122 s. - Generalplan för Stockholm 1952 (Svenska stadsförbundets tidskrift, årg 45, 1953, Sthlm, 4:o, s 1-5). - Vad gör arkitekterna? (Tiden, årg 46, 1954, Sthlm, s 82-86). - Hur växer stadsbilden fram och hur kan vi påverka den? (Form, årg 55, 1959, Sthlm, 4:o, s 86-89). - Problémes d'aménage-ment de Stockholm (C-F Ahlberg o G S, Des plans de Stockholm, Sthlm 1963 [omsl], s 14-26). - Stor-Stock-holms framtid. Föredr ... inför Svenska handelsbankens styrelse d 18 aug 1964. Sthlm 1964. 4:o. 7 s. (Index, [Sv handelsbankens ekonomiska översikt,] årg 39, 1964, nr 8, Bilaga.) Övers utg: The future of Grea-ter Stockholm. Address given .... to the board of direc-tors ... Sthlm 1965. 4:o. 7 s. (Index, Sv handelsbanken^ economic review, no. 8, Supplement.) - Norrmalmsregleringen. En översikt av problemen hösten 1959. Sthlm 1959. 4:o. 13 s. [Sep ur Stadsbyggnad s å.] - Die städtebauliche Entwicklung und Planung von Stockholm (Städtebau im Ausland, [omsl: 12.] Vor-tragsfolge 1962 und 1963, [hrsg:] Zentralinstitut fur Städtebau, Technische Universität Berlin [1966], 4:o, s 95-123). - Samhällsplaneringens medel och mål (Ingenjörskonst, vetenskap, ansvar: aktuella inlägg vid ett jubileum under red av S Söderberg, In-geniörsvetenskapsakademien 1919-1969, Sthlm 1969, s 181-213). - 6 primära behov? [bemötande av ledare om storstadens struktur] (Teknisk tidskrift, år 99, 1969, Sthlm, 4:o, s 530). - 70-talets Stockholm (STFÅ, 1973, Sthlm, s 95-111). - Planering för Stockholm 1923-1958. Sthlm 1981. XVIII, 606 s. (Monografier utg av Stockholms kommunalförvaltning, 22 [omsl: Stockholms utveckling under de senaste hundra åren], 5: 3.) Övers i sammandr: Planning for Stockholm 1923-1958 (Städteforschung .... Reihe A. Dar-stellungen, Bd 16. Urbanisierung im 19. und 20. Jahr-hundert, historische und geographische Aspekte, hrsg v H J Teuteberg, Köln 1983, s 499-516). - Att vara lojal mot politiska beslut [bemötande av S Lindström, Den politiske arkitekten] (At, SAR:s medlems-tidn Arkitekttidningen, 1983, Sthlm, 4:o, nr 14, s 18 f). - Norrmalm förnyat 1951-1981. Sthlm 1985. 281 s. (Stockholmsmonografier, 66.) - Nu borde Stockholm kunna få ett Palais Le Corbusier (Tidningen Byggindustrin, 1988, Sthlm, 4:o, nr 4, s 21 f). - Ansvarat för urvalet i: En Stockholmsspegel, fyra decenniers planering o byggande i Stockholm, [tidningsartiklar i stadsplanefrågor, red: P Österholm, G Dravnieks; omsl: Stockholms byggnadsförening ... 1848-1973,] Sthlm 1973, 4:o, 91 s [föret, tills med E Stark, G Dravnieks]; i redaktionskommittén för: N-G Stahre m fl, Stockholms gatunamn, Sthlm 1982, 669 s (Stockholmsmonografier utg av Stockholms kommun, 50), 2.-3. tr 1983, 2., utök uppl 1992, 698 s (d:o / Monogr utg av Stockholms stad, 50), i utdrag o utan notapparat: ... gatunamn, Innerstaden, Sthlm 1986, 304 s (ej i serie); bidrag i bl a: Plan, tidskr för planering av landsbygd o tätorter, 1947-53, 1955, 1957-63, 1965, 1968-69,1971, 1977-78,1988, Sthlm (i red 1947-68), Byggmästaren, 1954-55 (uppl A: Arkitektur), 1973, Sthlm, 4:o, SSEÅ, 1958, 1970, 1976-77, 1979-80, 1996-97, Sthlm, Stadsbyggnad, 1959, 1962, 1976, 1978, 1980, 1983, 1985, Sthlm, 4:o, Arkitektur, 1962, 1969-70, 1973, Sthlm, 4:o; vidare diskussionsinlägg i: S-T 1960: 20/4, Aftonbladet 1963: 23/1, DN 1968: 10/10, SvD 1968: 27/2.

Översatt: C Sitte, Stadsbyggnad och dess konstnärliga grundsatser, ett bidr till lösningen av dagens frågor rörande arkitektur o monumental skulptur med särskild syftning på Wien ... 4. uppl... 1909 i övers o med kommentarer, Sthlm 1982, 144 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: S:s personkort, Sthlms stads stadsbyggnadskontors arkiv.

C-F Ahlberg o S Erixon, Bygg bättre samhällen (1943); Det framtida Sthlm: riktlinjer för Sthlms generalplan (1945); Generalplan för Sthlm 1952 (1952); A Gullberg, City - drömmen om ett nytt hjärta: moderniseringen av det centrala Sthlm 1951-1979 (2001); I Johansson, Stor-Sthlms bebyggelsehist: markpolitik, planering o byggande under sju sekler (1987); S Markelius, Sthlms struktur: synpunkter på ett storstadsproblem (Byggmästaren 1956); Råcksta-Vällingby: ett Arbeta-Bo-Centrum (1952); Trafikleds-plan för Sthlm 1960 (1960); T Westman, Frisk fläkt i stadsplanen [nekr över S] (DN 23 jan 1997); H Woh-lin.GS (SvD 24 jan 1997).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
K Göran E Sidenbladh, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5894, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingemar Johansson), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5894
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
K Göran E Sidenbladh, urn:sbl:5894, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingemar Johansson), hämtad 2024-04-19.