Sigfrid (Siffred) Jönsson

Död:1584

Sjöofficer, Fogde, Befallningsman


Band 32 (2003-2006), sida 158.

Meriter

Sigfrid (Siffred) Jönsson, d 1584. Nämns bland Gustav I:s hovmän 33, fogdekarl hos Nils Hogenskild i Ölands norra mot, Kalm, 39, fogde där 43–47, fogde även över Ölands södra mot våren 45 (k sanktion 19 mars)–47, fogde över hela Öland 50–hösten 58 o 69–71, innehade flera uppdrag i samband med skeppsbyggnation o krigshand:lar till sjöss, bl a som amiral, 58–68, i slottsloven på Kalmar 7 jan 64, innehade periodvis olika uppdrag på Borgholm från 30 nov 71.

G m Margareta Knutsdtr, senast nämnd 1605, o 1585 omgift m kyrkoherden Olaus Laurentii (Kalmar hm).

Biografi

S härstammade från en obetydlig knapesläkt i Vekelaks sn i Karelen. Senare i livet skrev han sig till sätesgården Strömsby i samma socken, men vid 1500-talets mitt fanns det ett flertal personer i samma by som gjorde anspråk på att vara frälsemän. Vekelaksknaparna torde i själva verket inte ha varit mer än bönder som härstammade från frälse förfäder, och under 1600-talet kom de alla att förlora sin frälse status.

Denna enkla bakgrund torde vara förklaringen till att S tidigt sökte sig till sv kungens tjänst; 1533 nämns han första gången bland kungens hovmän (RKB). Senare finns han med vid Gustav I:s mönstring med meniga frälset i Linköping i jan 1537. S räknas då upp bland kungens skyttar, oftast ofrälse män som gjorde tjänst med rustning och häst mot lön i pengar och kläde. Dessa utgjorde en naturlig rekryteringsbas för uppdrag inom den växande lokalförvaltningen. Flera av de män som bevistade mönstringen 1537 skulle inom kort ges fogdeuppdrag i olika delar av riket. Till dessa hörde Nils Hogenskild, och det var som dennes fogdekarl i Ölands norra mot som S 1539 började sin bana i den k lokalförvaltningen.

Hösten 1542 nådde Dackeupproret fram till Öland, och två av kungens fogdar samt lagmannen Johan Kyle blev ihjälslagna av upprorsmännen. S och fogdeskrivaren Nils Skrivare fick överta resterna av den k organisationen när de upproriska drog sig tillbaka till fastlandet igen. Från 1543 fungerade S som fogde i norra motet och ansvarade då för uppbörden av "sköfflings"-oxar, ölandsböndernas straff för att de understött upproret. Våren 1545 utsågs han till fogde även i det södra motet och ansvarade därmed för hela Öland.

Kontakterna mellan S och Gustav I tycks ha varit sporadiska de första åren. Landsändans starke man var Germund Svensson (Somme) på Kalmar slott, och S var själv stationerad på Kalmar de tider han inte behövdes i samband med skatteuppbörd och ting på Öland. Han uppbar lön motsvarande 6 hästar, vilket gjorde honom till en av de främsta hovmännen i slottslänet. Efter 1547 hamnade S i onåd och fråntogs fogdetjänsten. Sommaren 1548 utfärdades order om att han skulle arresteras och sändas upp till kungen. Källorna berättar inte om några påföljder, och två år senare var S åter fogde över hela Öland. De stora restantier som S samlat på sig kan ha haft med saken att göra. Kungen var dock förmodligen än mer missnöjd med hans efterträdare, eftersom S vid sin återkomst fick ta hand om indrivningen av deras resterande uppbörd.

Kungens brev till fogdarna vittnar om de ökade krav som ställdes på den lokala förvaltningsorganisationen. På Öland inrättades flera nya kungsgårdar, och S hade att förse dessa med byggmaterial och förnödenheter. Nya skattläggningar genomfördes, och S beordrades tillse att mossar utdikades till bete åt boskapen. Han ansvarade också för bevakningen av kusterna och skulle bygga småbåtar för att patrullera farvattnen. Vid tillfälle beordrades S att rekrytera knektar och båtsmän till K M:ts tjänst. Till hans mindre tilltalande uppdrag hörde att plundra kyrkogårdarna på gravstenar, vilka skulle användas som byggnadsmaterial på Kalmar slott.

Trots sin ställning som trotjänare tillhörde inte S den inre krets av fogdar och frälsemän som belönades med större förläningar. Han fick nöja sig med Långlöts prästgård på centrala Öland, där han bosatte sig 1550. Fyra år senare fick han också brev på häradsrätten i Sevede, Kalm, en befattning som medförde inkomster som betydligt översteg den genomsnittliga fogdelönen. Hösten 1558 lämnade S fogdetjänsten för att övervaka arbetet vid Borgholm, där ett mindre skeppsbygge hade påbörjats. Bara någon månad senare fick han i uppdrag att resa till Finland för att värva arbetsfolk. En ny skeppsgård skulle inrättas vid Björkenäs, och S bedömdes vara rätt man att hitta dugliga timmermän. Uppdraget utfördes, men S passade samtidigt på att ordna med sina egna affärer. Samma höst fick Gustav I besök av två bönder från Vekelaks som klagade över att S med orätt fråntvingat dem deras fiskevatten i Hervilaks. Enligt 1562 års frälselängd ägde S förutom sätesgården Strömsby ytterligare fem gårdar i socknen och hade således intressen att försvara i området. Sommaren 1559 var S tillbaka vid Björkenäs, där man nu påbörjat bygget av det stora skeppet S:t Erik, tänkt att fungera som flaggskepp vid prins Eriks planerade friarresa till England. Följande år fungerade han som hövitsman på skeppsgården och uppbar en årslön av 400 mark - lönemässigt närmast att jämställa med en ståthållare eller slottsfogde. Kung Eriks trontillträde och det nordiska sjuårskrigets utbrott innebar ett steg framåt i karriären. S fick under 1560-talet en rad nyckeluppdrag inom vad som då var världens största seglande flotta. Sommaren 1563 förordnades han att hjälpa hövitsmannen på det stora skeppet Svenske Hector och var följande år underamiralen Klas Flemings närmaste man på Elefanten. Därvid medverkade han vid drabbningen vid Ölands norra udde, då amiralsskeppet Mars gick till botten. Under det rättsliga efterspelet tvingades S samarbeta med prokuratorn Jöran Persson (bd 20) för att utreda vilka som misskött sig i striden.

Från hösten 1564 fram till följande vår ledde S en mindre flottexpedition till Stralsund för att hämta hem värvade legoknektar och förnödenheter från Tyskland. 1566 var han hövitsman på Jägaren och utsågs samma höst till amiral över flottan på Narvas farvatten. Året därpå ansvarade han som hövitsman för att de båda nybyggda rangskeppen Valen och Neptunus seglades upp från Västervik till Sthlm. I aug s å utsågs S till Peder Bagges underamiral på skeppet Valen, och så sent som i mars 1568 meddelade kung Erik att S utsetts till amiral över den flotta som skulle utrustas i Kalmar. S förordnades enbart på de allra största skeppen, något som visar vilket värde Erik XIV satte på hans tjänster. Det ser onekligen ut som om S tillhörde den närmaste kretsen trogna under kungens sista tid. I aug 1568, då hertigarna redan höjt upprorsfanan, fick S i uppdrag att med sina knektar förskansa sig i Kolmården. Troligen tillhörde han också försvararna av Sthlms slott något senare.

Slutet för Eriks regim innebar också slutet på S:s karriär inom flottan. Istället återvände han till Öland som kung Johans fogde, till synes som om ingenting hade hänt. Hans huvuduppgift blev att förse fästningarna Borgholm och Kalmar med byggmaterial och förnödenheter. Från hösten 1571 befriades han dock från all befattning med skatteuppbörden, för att i fortsättningen enbart ansvara för byggnadsarbetena vid Borgholm. Redan följande år tillsattes dock en ny befallningsman på slottet. S drog sig i praktiken tillbaka från kungens tjänst, även om han också i fortsättningen kallades in för tillfälliga lokala uppdrag. 1578 förordnades han åter i slottsloven på Borgholm och nämns fortfarande 1583.

På höjden av sin bana torde S ha varit en tämligen välsituerad man. I skattelängderna för Älvsborgs lösen 1571 anges att han skattade 5 gyllen, 20 lod silver samt 100 mark örtugar för sin egendom på Öland. Dessutom ägde han ett hus i Kalmar och erlade där ytterligare 24 mark samt 5 lod silver i skatt. Förutom prästgården och en skattegård i Folkeslunda, båda i Långlöt, tycks S inte ha samlat på sig fast egendom i någon större utsträckning. Sedan kung Eriks tid åtnjöt han flera häradshövdingeräntor: från Handbörd, Algutsrum och Åkerbo härader fram till 1573, och från Slättbo och Runstens härader ända till 1582, allt i Kalm.

S avled någon gång under 1584 och gravsattes i Långlöts kyrka. Om hans familjeförhållanden är inte mycket känt. Hustrun, som överlevde sin make, hörde knappast till någon av de kända frälsesläkterna i riket. Efter S:s död gifte hon om sig med den präst som övertog prästgården i Långlöt. S tycks inte ha efterlämnat några barn i livet. Den Vilken Sigfridsson som omtalas bland S:s beridna tjänare på Kalmar slott 1561 och som med största sannolikhet var hans son torde alltså inte ha överlevt sin far.

S:s karriär är karakteristisk för en period då män från enkla förhållanden via k tjänst kunde svinga sig upp till framträdande positioner. Han lyckades dessutom behålla sin ställning livet ut, vilket var få förunnat. S var vid sin död sannolikt en aktad person, men han avslutade sin bana långt från maktens centrum och lämnade knappast några större rikedomar efter sig.

S bör skiljas från knekthövitsmannen Sigfrid Jonsson "i Tälje", som 1569 beviljades frihet för två kronohemman i Korsberga, Jönk.

Författare

Mats Hallenberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt; M 1272 o 1761; Kammarens löningsreg, förläningsreg o restantieräkenskaper; Älvsborgs lösen 1571 (Kalmar o Öland); Smålands handl:ar (Kalmar slott, Öland, Borgholm); Skeppsgårdshandl:ar 1564-69; allt i RA. I Sjöblom, Maktens röda tråd: ledarkadern i sv flottan under 1500-talet (ms, StU).

J E Almquist, Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden (1960); E Anthoni, Finlands medeltida frälse o 1500-talsadel (1970); H Börjeson o G Hafström, Skeppshövidsmän vid örlogsflottan under 1500-talet (1949); C Ekman, Siffred J, Vekelaks-knapen som blev amiral o landsherre på Öland (1950); H Forssell, Sveriges inre hist från Gustaf den förste 1 (1869); dens, Sverige 1571, 1 (1872); Konung Erik XIV:s nämnds dombok (HH 13:1, 1884); Lags o doms, 1-2 (1954-55); Lokalf, 4 (1922-23); Ramsay; Rusttjensts- o andra beskattnslängder från sextonde årh (HH 3:1, 1883); J Samuelson, Aristokrat eller förädlad bonde?: det sv frälsets ekonomi, politik o sociala förbindelser under tiden 1523-1611 (1993); I Sjöblom, Aristokrater eller långvägare? (1998); A Zettersten, Sv flottans hist åren 1522-1634 (1890).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sigfrid (Siffred) Jönsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5907, Svenskt biografiskt lexikon (art av Mats Hallenberg), hämtad 2020-04-07.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5907
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sigfrid (Siffred) Jönsson, urn:sbl:5907, Svenskt biografiskt lexikon (art av Mats Hallenberg), hämtad 2020-04-07.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se