P Sigfrid Siwertz

Född:1882-01-24 – Klara församling, Stockholms län
Död:1970-11-26 – Engelbrekts församling, Stockholms län

Författare, Poet


Band 32 (2003-2006), sida 273.

Meriter

Siwertz, Per Sigfrid, f 24 jan 1882 i Sthlm, Klara, d 26 nov 1970 där, Engelbr. Föräldrar: kassadirektören Johan Sigfrid S o Ingrid Mathilda Lorentz. Mogenhetsex vid H reallärov på Norrmalm, Sthlm, 17 maj 00, inskr vid UU ht 01–vt 07, FK där 15 sept 04, led av styr för K dramatiska teatern 33–41, av Radiotjänsts programråd 34, av styr för K teatern 39–48, av Statens skönlitterära nämnd 46–49. – LSA 32 (led av No-belkomm 42-63), fil hedersdr vid StH 30 maj 47.

G1) 11 mars 1908 (–28) i Sthlm, Kungsh, m Elsa Vilhelmina Olsson, f 4 april 1888 där, Maria, d 4 dec 1962 i Helsingborg, Maria, dtr till trävaruhandlaren Erik O o Anna Lovisa Widerqvist, samt omg Troedsson; 2) 19 jan 1929 i Sthlm, Osc, mjournalisten Margit Maria Strömberg, f 27 aug 1900 i Norrköping, Matt, d 10 juni 1971 i Sthlm, Engelbr, dtr till grosshandlaren o godsägaren Georg Ludvig S o Maria Cecilia Malmström.

Biografi

Sigfrid S växte upp i ett enkelt medelklasshem i Sthlm, och denna stad blev den givna mittpunkten i hans liv och litteratur. På fädernet härstammade han från en norrländsk släkt, som etablerat sig i huvudstaden. S:s farfar var vaktmästare vid FrKA, och enligt memoarboken Att vara ung (1949) härrör hans tidigaste minnen från akademins byggnad intill det gamla Rödbodtorget. På mödernet kom S från en välbärgad småländsk bondesläkt med stor geografisk rörlighet.

Norrmalm utgjorde ett centrum i S:s barn- och ungdomsvärld: "Akademiflygeln, Upplandsgatan och Holländargatan är de stationer jag känner till på våra husgudars via dolorosa. Och så till slut Lilla Vattugatan 21", skriver han i memoarboken. Det är samma stadsdel som var revir för tidens flanördiktare, i vilkas fotspår han litterärt skulle börja sin bana. Somrarna tillbringades vid Antonsberg nära Huvudsta gård i Solna, som senare skulle spela en viktig roll för romanen Selambs. Skolgången påbörjades i Klara folkskola för att fortsätta på Norra Latin och avslutas med mogenhetsexamen på Norra Real. S var en begåvad och tidigt utvecklad elev, som fick hoppa över en klass i Norra Latin och som läste litteratur och filosofiska verk med brinnande intresse.

1901 for S till Uppsala för att bedriva akademiska studier. Han trivdes illa i universitetsstaden, och hans studier blev långtifrån framgångsrika. Av större vikt än studierna för hans utveckling var de litterära kamratkretsar han sögs in i. Till de kontakter han knöt hörde Sven Lidman, John Landquist, Sigurd Agrell, Harald Brising och Otto Järte. Bland de lärare vilkas föreläsningar han besökte märktes framför allt Henrik Schück (bd 31), men det ämne som intresserade honom mest var inte litteraturhistoria utan filosofi. Ett välbehövligt avbrott i studierna gav en sommarresa med ett lastfartyg till Frankrike och England; sjöfärden gav S mersmak för seglatser, som kom att höra till hans favoritnöjen under hela livet. "Siwertz har offrat mer tid på vistelse på vattnet än någon annan svensk författare gjort", skrev John Landquist i ett vänporträtt. "Han vet precis hur molnformationerna, vågorna, dygnets himmelsdagrar på havet ser ut. Han känner djupt havets gränslösa ödslighet och förnimmer sjömannens tillgivenhet för det avlägsna lilla fyrljuset."

Så småningom ledde de akademiska studierna fram till en kandidatexamen med romanska språk, litteraturhistoria och teoretisk filosofi som huvudämnen. Den närmaste tiden därefter synes S ha levt ett tämligen bohemiskt liv i Sthlm, ännu bosatt hos föräldrarna som så småningom byggde ett eget hus i Ulvsunda. Hans examen ledde inte till någon fast yrkesverksamhet, men författarbanan tycks tidigt ha lockat honom. Han rörde sig inom fin de siécle-diktarnas kotterier, och förutom med Sven Lidman (bd 22) fick han nu kontakt med Gustaf Hellström (bd 18), som visade sig vara en granne i huset invid Vasagatan, vidare med Hjalmar Söderberg, som gav honom ett visst personligt stöd, och med Henning Berger (bd 3). S debuterade 1905 på Bonniers förlag med ett litet häfte sekelskiftestypiska dikter, Gatans drömmar, och året därpå kom en novellsamling, Margot, med flera berättelser, för vilken han fick uppmuntrande recensioner, bl a av Tor Hedberg (bd 18), som han senare skulle efterträda i SA. För honoraret reste han på en bildningsresa till Tyskland, Schweiz och Italien.

Viktigare än denna resa blev vistelsen i Paris våren 1907. S umgicks där i ett skandinaviskt kotteri av målare och författarkolleger som Christian Krohg, Anders Österling, John Landquist och Henning Bergen Den stora läsupplevelsen blev Henri Bergson, av vilken han läste flera centrala verk. Tillsammans med Landquist besökte han även dennes föreläsningar vid College de France, men behållningen av dessa tycks inte ha stått i paritet med studiet av böckerna.

Bergson stod för en vitalisering av S:s föreställningsvärld, som skulle ge återklang i hans fortsatta författarskap, men med tanke på Bergsons roll i den samtida modernismens utveckling måste inflytandet ändå karakteriseras som relativt begränsat. S kom i sitt författarskap att följa en mer samhällsrealistisk linje med rötter i 1880-talets naturalism och med betoning av det personliga ansvaret. Han blev en typisk exponent för den linje inom sv 1900-talslitteratur som brukar kallas för "tiotalism" och för dess borgerliga samhällsskildrare. Den tematiska accentueringen av fri vilja och kreativ livskraft brukar dock med viss rätt sättas i samband med Bergson. När Landquist (bd 22) skrev sin avhandling om viljan från 1908, var S uppenbart aktivt involverad.

Återbördad till Sthlm ingick S 1908 sitt första äktenskap och slog definitivt in på författarbanan. Sitt genombrott fick han framför allt med ungdomsskildringen Mälarpirater (1911), där hans seglarintresse tog litterär gestalt och livsbejakelsen och handlingslivet helt slog ut de tidiga arbetenas pessimism, fördrömdhet och fatalism. Boken kan betecknas som en mindre klassiker i sv litteratur och har blivit mycket läst, inte minst i skolorna. Dess skildring av tre pojkars äventyr i en stulen segelbåt på Mälaren har pojkbokens hela friskhet. Viljetemat framträder i att den äldre Georg tar befälet ombord från "busen" Fabian och därmed ansvar för sig själv och sin lillebror Erik.

Etablerad som författare utvecklade S en enorm produktivitet. Han arbetade inom alla de tre litterära huvudgenrerna: lyrik, dramatik och prosaepik. I begynnelseskedet av sin karriär torde han först ha framstått som lyriker. Debuthäftet Gatans drömmar följdes av ett nytt: Den unga lönnen (1906). I denna ungdomslyrik gick S otvivelaktigt i Bo Bergmans (bd 3) och andra flanördiktares fotspår. Poemen visar impressionistiska stadsbilder från sekelskiftets Sthlm, och stämningarna är ofta drömmens och vemodets, som i sviten De nakna trädens sånger. I fortsättningen kännetecknas hans poesi av betydande variationer, så i samlingen Lördagskvällar (1917), som arbetar med poetiska situationsbilder, inledda av prosaingresser, en genre med rötter hos Bellman. Till hans senare lyriska diktning hör de mogna samlingarna Vindros (1919), Ekotemplet (1930) och Minnas (1937), där han i viss mån återvänder till sina tidigaste lyriska domäner. Där finner man åter stadsbilder men också friska havsdikter och nostalgiska minnesperspektiv samt en del tillfällespoesi. Lyriken var för S till stor del en genre för den inåtvändhet och melankoli som hörde till hans psykiska konstitution. Han måste tillgodoräknas en betydande formell skicklighet; ofta skriver han välgjorda sonetter. Hans lyrik har emellertid av eftervärlden fått en tämligen snäv bedömning. Han är visserligen representerad i Bonniers serie Vår tids lyrik (1944ff), men han har haft svårt att vinna burskap i våra vanligaste lyrikantologier.

Inte heller inom dramatiken har S vunnit några verkligt bestående framgångar trots en stark kärlek till teaterkonsten och en ganska omfattande produktion av pjäser. Hans dramatiska intresse torde ha väckts redan under gymnasieåren då han slukade Ibsen med stor frenesi. Denne följde honom också genom författarkarriären som scenisk inspiratör till idédramatik i borgerlig miljö, moderniserad till tematiken men i princip kalkerad på förebildens rollgallerier och inriktning på problemdebatt.

S:s tidiga pjäser, komedierna Indiansommar (1908) och Visdomständerna (1911), är variationer på temat om utträdet ur sekelskiftespessimismens letargi. Ännu på 1910-talet var trots tidens journalistiskt samhällsrealistiska klimat S:s produktion för teatern relativt blygsam (En strid på Defvensö, 1913; Storm i vattenglas, 1918), och under 1920-talet lyste den helt med sin frånvaro. Först i och med 1930-talet växte den i omfång och betydelse. Skådespel som Trions bröllop (1930) och Jag har varit en tjuv! (1931), tidsaktuella bilder av modern ungdom och sociala problem i scenisk belysning, introducerar denna period i hans utveckling, som kulminerar med Två tidsdramer (1933), omfattande Ett brott och En hederlig man. Här är Ibsen-inflytandet som tydligast hos S. Ett brott är odiskutabelt hans bästa pjäs och också den mest kända, inte minst genom en filmatisering i Anders Henriksons (bd 18) regi och med Edvin Adolphson och Karin Ekelund i huvudrollerna (1940). Den är inspirerad av tidningsartiklar om ett fadermord och har ett etiskt tema, riktat mot den nya tidens egoism och hänsynslöshet. En hederlig man är S:s mest politiska drama och använder den engelske premiärministern Ramsay MacDonald som lätt kamouflerad förebild till huvudpersonen; pjäsen skildrar i fiktiv form hur denne labourpolitiker ställer sig i spetsen för en nationell samlingsregering.

S:s dramatiska period avslutades med pjäser som Skönhet (1937), Spel på havet (1938), inspirerad av Kreuger-kraschen, Medelålders herre (1940) och det historiska dramat Brutus (1942), som mot bakgrund av det andra världskriget är ett spel om makt och motstånd. En tidigare novell, Djami och vattenandarna (i samlingen Ställverket, 1921), ett av S:s bästa verk, gjordes 1945 om till radiopjäs. Därefter lämnade S scenkonsten för andra genrer.

Som dramatiker är S en tekniskt skicklig fäsör i 1800-talets tradition, klar och distinkt, med säkert sinne för dialog och sceniska krav. På sin tid spelades han med viss publik framgång på sv scener, och han intog en bemärkt plats i teaterlivet. Han var också ledamot av styrelserna för K dramatiska teatern och K teatern. S:s berättelser har ibland skådespelare i huvudrollerna; i romanen Sex fribiljetter (1943) anar man t ex ett porträtt av Gösta Ekman (bd 13). Hans sceniska intresse ledde till att han from 1941 verkade som teaterkritiker i Vecko-journalen.

Det var emellertid på prosaberättelsens område S skördade sina främsta lagrar. Han framträdde dels som novellist, dels som romanförfattare. På novellens område utvecklade han ett betydande och hög-produktivt författarskap, som av eftervärlden knappast uppskattats efter förtjänst. I det korta formatet kunde han odla en berättarkonst med livligt tempo och koncentrerade poänger, som i det längre formatet lätt kunde bli monoton och glanslös. Efter tidiga novellsamlingar som den ovan nämnda Margot, Cirkeln (1907) och De gamla (1909), vilka till största delen präglas av sekelskiftets pessimism och determinism och av en esteticerande, Per Hallström-inspirerad stil kom berättelser med utåtvänd aptit på livet och satirisk komik: Hamn och haf (1911) och Ämbetsmän på äfventyr (1912).

Vid 30 års ålder hade S publicerat fem novellsamlingar. Ytterligare flera skulle följa på 1910- och 20-talen: De stora barnen (1915), Noveller (1918), Ställverket (1921), En handfull dun (1922), Vattenvärlden (1923) och Reskamraterna (1929). I Ställverket, där kontrasterna mellan realism och symbolik är häftiga, ingår novellen Djami och vattenandarna, en symboliserande berättelse med orientalisk sagokaraktär, där vattnet blir en vitalistisk bild för en socialt undanglidande och dynamisk-elementär livsattityd, som kanske mer än något annat av hans hand har förbindelse med Bergsons mer modernistiska och anti-intellektualistiska föreställningsvärld men som av författaren också kunde kallas för "heraklitisk". Den har med rätta betraktats som ett av S:s mest personliga verk.

Denna tematik kan spåras också i S:s följande novellproduktion: Sista äventyret (1935), Jag fattig syndig (1939) med dess originellt arkaiserande stil, och Mer än skuggor (1940); i den senare samlingen ställs personliga drömmotiv i bjärtare belysning än tidigare. I en sista fas av novellskrivande, som omfattar Enhörningen och andra noveller (1958), Minnets kapriser (1963) och Trappan och Eurydike (1966), intar kulturperspektiv och minnesbilder en viktig plats. Sammanlagt utgav S 17 se- parata novellsamlingar, vilket möjligen är ett sv rekord.

I synnerhet på 1940-talet prövade S att skriva ett mellanting mellan novell och roman, som kan betecknas som något mycket signifikativt för hans berättarbegåvning. I verk som Sex fribiljetter (1943), Förtroenden (1945) och Spegeln med amorinerna (1947) konstitueras en helhet av några relativt fristående noveller, som successivt växer ut till en roman med en symbol eller en enskild röst som sammanhållande element; greppet hade med framgång prövats redan i Det stora varuhuset (1926). Novellromanen kan som form ses som en kompromiss mellan romanen som en genom längd och intrigutveckling populär och säljbar genre och den naturliga fallenhet för det koncentrerade berättarformatet med dess mer exklusiva formgivning som S ägde. Här kunde hans livfulla, på det episkt centrala och på stram komposition fokuserade stil komma till konstnärligt tillfredsställande uttryck samtidigt som de enskilda berättelsefragmenten liksom i en mosaik fogades samman till en romanhandlings vidare dimensioner. Tekniken vidareutvecklades i den sista fasen av produktivitet, t ex i Trådar i en väv (1957), där ett modernt finansbolag är den sammanhållande länken mellan några historier som är fyllda av furiös satir mot den moderna tidens civilisationslyten, samt i Episodernas hus (1968). S har med all säkerhet använt novellromanen som form mer än någon annan sv författare.

Novellen är ingen genre som bäddar för succé. Det var på den konventionella romanens område som S fick störst genomslagskraft på marknaden. Efter framgången med Mälarpirater utgav han 1914 En flanör, den roman i vilken han tydligast gjorde upp räkningen med flanörlitteraturens ideal. I en serie precisa Stockholmsbilder, som ironiskt nog utspelas under storstrejken 1909, låter han huvudpersonen Thomas Gjörloff utvecklas från passiv och estetiskt drömmande iakttagare till en mer viljestark människa, redo att ta socialt ansvar. I den följande romanen, Eldens återsken (1916), en av hans mest läsvärda, låter han en erotisk berättelse utspelas parallellt med en tidsaktuell, politisk krönika som med Strindberg-influerad satirisk verv och språklig energi speglar Sverige och de aktivistiska kretsarna under första världskrigets år.

Sitt mästerverk på romanens område skrev emellertid S med Selambs, utgiven i två delar 1920. Den har sedan länge framstått som krönet på hans litterära bana. Selambs kan i stor utsträckning läsas som en nyckelroman, skildrande personer som S genom sitt första äktenskap kommit att stå nära. Den ger en bred skildring av en streberaktigt borgerlig miljö, där egoism och penninghunger står i centrum och har gått i arv till den syskonskara som spelar huvudrollerna. De utvecklas alla till att bli känslokalla och hänsynslösa människor, som aldrig tyglar sin vilja till social medverkan. Den äldste sonen Peter - kallad Vargen - blir en monstruöst girig bevakare av den stora egendomen Selambshof, Hedvig gifter sig till social position och rikedom, Laura och Stellan rör sig ytligt och kallhamrat i societetens karriärvärld, och Tord, den mest individualistiske i kretsen, styr sin båt ut i havet mot sin egen undergång. Satiren är obarmhärtigt kraftfull och saklig, för att inte säga furiös, i sin belysning av borgerlighetens diskreta charm och penningens makt.

Selambs framstår som en av de bästa samhällskritiska romanerna i sv litteratur. När den TV-filmatiserades 1979 av Bengt Lagerkvist, ägde den åtskilligt av tidsaktualitet i sin skildring av egoism och girighet. Men S lät aldrig samhällskritiken övergå i politisk aktivitet eller socialistiskt ställningstagande. Individen och dess frihet stod i centrum av hans i princip liberala åskådning. Den centrala motsättningen i hans idévärld, som sedan ofta skulle fram-tona i hans fortsatta produktion, t ex i Ett brott, stod mellan egoism och altruism, mellan egocentrisk isolering och social delaktighet. Men det är jagupptagenheten och själva övergången till en mer samhällstillvänd hållning som han konstnärligt kan gestalta, mindre däremot manifestationer av socialt engagemang.

Efter detta kraftprov odlade S alltmer en aktuell samtidsroman som ofta närmar sig ett journalistiskt samhällsreportage med civilisationskritiska inslag. Hem från Babylon (1923), filmatiserad 1941 av Alf Sjöberg (nedan), är en typisk generationsroman, som geografiskt pendlar mellan efterkrigstidens hektiskt blomstrande Paris och en sv landsortsstad. I Det stora varuhuset prövade han en form av lättsamt underhållande kollektivroman med episodisk uppbyggnad, där den egentliga huvudrollen innehas av ett modernt varuhus med NK som förebild. På likartat sätt står en modern tidningsredaktion i centrum för Jonas och draken (1928), där det finns drag av mörkare samhällskritik.

1923 hade ungdomssuccén Mälarpirater filmatiserats av Gustaf Molander (bd 25), som märkligt nog förlade handlingen till Sthlms skärgård. Själv försökte S upprepa succén genom att låta de tre protagonisterna återuppstå i ett nytt seglaräventyr, Saltsjöpirater (1931), men denna bok har aldrig nått tillnärmelsevis den popularitet som kommit föregångaren ull del. I Lågan (1932) vände S sin samhällskritiska furia mot det offentliga konstlivet och skildrade en ung skulptörs mödosamma väg till självförverkligande. För en tid lämnade S så romanen som uttrycksform för att mera ägna sig åt dramatik och novellistik.

1940-talet gick som framgått i novellromanens tecken. Först i och med 1950-talet återupptog S den renodlade romangenren. Denna senare fas av hans litterära produktion har ofta framträtt som mindre framgångsrik än hans tidigare. En modernare romanform hade fått ett genombrott genom mästare som Eyvind Johnson, Stig Dagerman och Lars Ahlin, som ställde ökade krav på läsaren, och i ljuset av denna nya roman började S framstå som ohjälpligt passé. Slottsfinal (1950), som skildrar ett skådespelarkollektiv under en filminspelning, har en framställningsform som närmar sig ett ytligt raljerande kåseri med rötter i tiotalisternas lätt karikerande människoskildring långt från en modernare, psykologiskt inspirerad människoteckning. Glasberget (1952) är däremot en roman med inåtvända och resignerade bottnar: från en sjukhussäng efter en bilolycka begrundar glaskonstnären Stellan Sylvester sitt estetiskt inriktade liv och erinrar sig som kontrast sin relation till Otti Moréus, en helhjärtat samhällsengagerad kvinna, bakom vars drag man kan ana S:s litterära generationskamrat Elin Wägner. Till de senare årens produktion hör också romaner som Pagoden (1954), Det skedde i Liechtenstein (1961) och Andromeda tur och retur (1964).

Som romanförfattare fann S en borgerlig läspublik som kunde uppskatta hans humoristiska tonfall i miljö- och människoteckning och samtidigt få sitt behov av spirituellt turnerade kultur- och åskådningsperspektiv tillfredställt. Han värnade om denna publik och gav den en lättsam berättarkonst med filosofiska bottnar. Endast undantagsvis höjer den sig till högre litterära nivåer och förmedlar en häftigare konstnärlig puls, en briljant satir eller en estetiskt färgad meditation. S kunde vara en mycket effektiv berättare, men någon språkets mästare var han inte annat än i enstaka inspirerade ögonblick. Hans prosa är bäst när den ger lyriska stadsbilder och stämningar eller söker sig in mot kontemplativa tankevärldar. Hans utåtriktade berättare kan lätt byta om till essäistiska kläder.

Essäistiken var en genre som S ägnade sitt intresse under den senare perioden av sin bana. Som en kulturkonservativ åldrande herre med bitska eller resignerade kommentarer till den samtida kultur- och samhällsutvecklingen framträdde han i Det stora bullret (1938). Under 1950-talet blev en såväl franskt som brittiskt inspirerad essäkonst rentav en av hans mest produktiva och litterärt Iödiga genrer med prosaböcker som Den goda trätan (1956), Korsade spår (1956) och Fåfäng gå ... (1959). De vittnar om vidsträckt beläsenhet. Här finner man essäer om "lättjan", om "gamla träsnitts förtrollning", om modern reklam och om "universum sett från en öronlappsfåtölj", men också en längre essä om Jacob Wallenberg, vars världsomsegling på Galejan appellerade till sjömannen S. Senare skrev han för SA:s räkning minnesteckningar över romantikern Adolf Törneros (1961) och över den 1928 avlidne skådespelaren och Dramatenche-fen Nils Personne (1967). Hans egna memoarer från barn- och ungdomstiden, Att vara ung, kan i sin friskhet framstå som en av hans mest levande böcker. Som redaktör för en serie antologier, All världens be- rättare (1942, 1948), All världens äventyr (1944) m fl, kunde han förse verken med värdefulla inledningar, t ex om novellens konst och "äventyrens värld".

Ytterligare en genre ingick i S:s litterära verksamhetsfält: reseskildringen. Efter första världskriget öppnades världen på nytt, och S gav sig med stor resaptit ut på globala färder. Han tillhörde i det avseendet den första generadonen av moderna skönlitterära världsresenärer, till vilka också hörde prins Wilhelm, Anders Osterling och Ludvig Nordström. Hans första resa, skildrad i boken Lata latituder (1924), var en jordenruntfärd, som via den amerikanska kontinenten gick till Honolulu, Fidjiöarna, New South Wales i Australien, Java och Sumatra, för att slutligen via Su-ezkanalen styra mot Europa igen. Resan bekostades av Bonniers och Svensk filmindustri, och ett filmteam medföljde för att i bild föreviga den litterära odyssén (filmen Bland malajer på Sumatra, 1925). Som reseskildrare är S saklig, konventionell och något trivialt detaljerad, med tidstypisk etnografisk nyfikenhet men med föga sinne för sociala och politiska realiteter.

I april 1926 kunde tidningar rapportera att S spårlöst försvunnit under en resa i Afrika. Man utmålade historien som ett nytt Livingstone-fall. S kom emellertid snart till rätta, och om sina äventyr berättade han i boken En färd till Abessinien (1926). Denna resa utsträcktes via bl a Konstantinopel och Jerusalem till Kairo och sedan uppför Nilen till Khartoum och Addis Abeba. Under en karavan över högslätterna i Abessinien ådrog han sig malaria, innan han försenad återbördades till en sv missionsstation i Amhara. Episoden bidrog till S:s äventyrliga och livsbejakande image. En sista bok i genren är Jorden min hobby (1936), som har en mera litterär struktur, där olika resor från olika perioder presenteras i en kortfattad novellistisk eller essäistisk form och där en poetisk prolog och epilog inramar hela arbetet. Där berättas medryckande om resor till Tanger och Kanarieöarna, till Västindien och till Latinamerika alltifrån Buenos Aires över Chile och Bolivia till Peru.

Omkring 1930 förändrades S:s medborgliga ställning i flera avseenden. Han ingick ett andra äktenskap, med journalisten Margit Strömberg. 1932 invaldes han i SA, och han kom att ägna en stor del av sitt arbete åt verksamhet inom akademins ramar; bl a var han under lång tid ledamot av dess Nobelkommitté. Av forskning i det litterära Nobelprisets historia framgår att S:s insatser bakom kulisserna var många, och att han spelade en betydande roll i strävandena under 1940-talet att ge litteraturpriset åt banbrytande och kvalitativt mer högtstående författare (Espmark). Fler offentliga förtroendeuppdrag följde efter akademiutnämningen.

På sin tid var S en uppburen författare och ett välkänt namn i kulturlivet. Den litterära otidsenligheten har dock gett honom en allt mindre plats i den sv litteraturhistorien. Sina rötter hade han i 1800-talets litterära ideal, och trots sin vitalism förhöll han sig i stort kallsinnig mot många av 1900-talets kultur- och civilisationsformer. Hans diktning kan i våra dagar mera framstå som en exponent för det förgångna än för det framåtpekande eller det universella. S har ofta kommit att stå som viljans skildrare i sv litteratur, detta i fruktbar kontrast till en mer meditativ sida. Han skulle emellertid lika gärna kunna ses som en den utåtriktade optimismens och livsglädjens diktare, som, något i Dickens' efterföljd, ger en sund och bejakande bild av människans inneboende möjligheter, låt vara mot en mörk botten. Bakom S:s odogmatiska frisinne med dess humor och common sense-perspektiv finner man en tidlös, frisk och opretentiös humanism.

Författare

Ingemar Algulin



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

S:s arkiv (ms, dagböcker, korrespondens, ämnes-ordn handkar, klipp m m) i KB; ms även i LUB. - Brev från S i GUB (bl a till H Söderberg o många till Elin Wägner), KB (bl a till K Asplund, J Landquist o B Malmberg), LUB (bl a till H Gullberg o Ellen Hop-pe), RA (bl a till S Hedin) o i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Prolog till "Elfte budet" vid Stockholms nations teaterföreställning för de nödlidande i Norrland å Upsala teater lördagen d. 8 nov. 1902. [Rubr.] Upsala [1902]. (4) s. [Undert: S.] - Gatans drömmar. Dikter. Sthlm 1905. 76 s. - Den unga lönnen. Sthlm 1906. 101 s. [Dikter.] - Margot med flera berättelser. Sthlm 1906. 196 s. [Nya utg:] 1918. 158 s. ([Omsl:] Bonniers 85 öres böcker.) Sthlm (tr Leipzig) [1920]. 125 s. Härur novellen Det blå rummet övers: Modry pokoj (1000 nejkråsnéjsich novell svazek 62, v Praze , s 63-71.) - Cirkeln. Berättelser. Sthlm 1907. 295 s. 2. uppl s å. 299 s. [Ny utg] Sthlm (tr Leipzig) 1920. 190 s. - Indiansommar. Teater. Sthlm 1908. 187 s. [Indiansommar / Ett hus vid haivet / Tyrannen.] - De gamla. Noveller. Sthlm 1909. 420 s. 2. uppl s å. [Ny utg] Sthlm [tr Leipzig] 1920. 268 s. Övers: Die Alten, Novellen, Leipzig und Sthlm 1912, 332 s. Neue [Titel-]Aufl 1913. Härur noveller övers: Die Mälarbruder, Stettin 1930, 46 s, samt Das Rettungsboot, Stettin 1930, 54 s, även i Kiinstler-geschichten, Bd 15. Das Nackte Modell, nordische Kiinstlergeschichten ... hrsg v H MarquardtBerlin 1961, s 74-132. - Hamn och haf. Valda noveller. Sthlm 1911. 152 s. - Visdomständerna. Skådespel i fem akter. Sthlm 1911. 163 s. - Mälarpirater. Sthlm 1911.222 s. 2.-3. uppl [omsl] s å. 4. uppl 1917. 159 s. ([Omsl:] Bonniers 85 öres böcker.) [Nya utg:] 1923. 140 s. [En utg i Mälarberättelser, se nedan 1927, s 11-163.] 1929. 173 s. Sthlm (tr Hfors) 1945. 143 s. ([Omsl:] Nutidsromaner.) Förk o bearb för dansk skolungdom. Khvn 1947. 63 s. ([Omsl: Easy readers, 53.) Sthlm 1948. 219 s. (Bonniers folkbibliotek.) 1953. 126 s. [Nya tr:] 1955 [billighetsuppl], 1956, 1958, 1959, 1961. 1962. 134 s. 1967. 1963. 142 s. (De odödliga ungdomsböckerna, 72.) [Även deluppl: Hforsså. [Nyuppl] Sthlm 1969. [Nyutg] 1977.158s. 2.-3. uppl [Sthlm, tr] Borås 1986, 1987. Sthlm (tr i Östtyskland) 1983. 152 s. (Bra klassiker.) Övers: Die Mälarpiraten (Deutsche Rundschau, Bd 153, Berlin 1912, s 114-143, 287-309, 437-457), [ny utg] Berlin [1926], 155 s, omtr [1927] (Weltgeist-Biicher, Nr. 143-144); Mjelarpirater [omsl: ... Siewertz: Mälarpirater ...], Khvn 1920, 157 s, Mälarpirater, [Khvn 1954,] 138 s (Bogvennernes bibliotek); Les pirates du lac Mélar, Paris 1926, 216 s: Määlarin risteilijät, Hfors 1939, 159 s; Piratene på "Vindrosen", Oslo 1950, 149 s: [frisis-ka:] Marpiraten, Snits 1955, 145 s. - Ämbetsmän på äfventyr. Sthlm 1912. 275 s. 2. uppl s å. [Ny utg:] ... äventyr. Sthlm (tr Leipzig) 1920, 174 s. - En strid på Defvensö. Skådespel i fyra akter. Sthlm 1913. 138 s. [Svenska teatern, n:r 339.] - En flanör. Sthlm 1914. 357 s. 2.-3. uppl s å. 4. uppl 1915. [Ny utg] Sthlm (tr Leipzig) 1920. 224 s. - De stora barnen. Sthlm 1915. 299 s. 2. uppl 1929. 263 s. - Eldens återsken. Sthlm 1916. 472 s. [Ny utg] 1923. 331 s. - Lördagskvällar. Sthlm 1917. (97) s. [Dikter.] - Storm i vattenglas. Komedi i tre akter. Sthlm 1918.116 s. [Sv teatern, 376.] -Noveller. Sthlm 1918. 300 s. 2.-3. uppl s å. 4. uppl 1929. 258 s. Härur: Skonerten Josephinas sällsamma resa (Levande svensk litteratur, 18, Sthlm 1937, s 74-84). -Vindros. Sthlm 1919. 142 s. [Dikter.] 2. uppl s å. - Dikter. Sthlm (tr Leipzig) 1920. 132 s. [Ny utg av Gatans drömmar o Den unga lönnen.] - Selambs. 1-2. Sthlm 1920. 228, 240 s. 2.-4. uppl s å. 5.-6. uppl 1921. [Ny utg:] D 1-2. 1927. ([Omsl; De nya berättarna. Ur Sveriges litteratur 1900-1925. Urval o red av F Böök.) [Ny uppl] 1934. (Vår egen tids bästa svenska berättare utvalda av Radiotjänst [skyddsomsl].) [Nya uppl:] 1935,1937,1939,1942,1947,1950,1953,1941. [Husmoderns bibliotek.] 1957. 351 s. (Bonnierbiblioteket.) [Nya tr] 1959, 1961, 1963, 1966. [Nya utg:] 1971. (Delfinserien 403.) 2. uppl 1979. Höganäs (tr i Österrike) 1978. 308 s. [Sthlm, tr] Österrike 1978, Borås 1979, Övers: Downstream, a novel, London, Khvn, Christiania 1922, VI, 335 s, New York 1923, 405 s; Selambs - die Geldjäger, Roman, Bd 1-2, Lubeck 1925, 310, 325 s, Die Selambs, Roman, Rostock 1976, 454 s; De „Seelambs", een familieroman, Den Haag [1928], 208, 221 s; Seljamby, Moskva & Leningrad 1928, 325 s; Familien Selamb, D 1-2, Khvn 1928, 231, 250 s, [Khvn] 1980, 332 s; Dieu nourrit 1'épervier, Paris 1933, XV, 313 s ([omsl:] Serie scandinave publiée sous la direction de L Maury: Le cabinet cosmopolite, 69); Destino di sparviere, Milano 1933, 386 s; Selam-bin perhe, Hfors 1936, 424 s, 2. uppl s å, [ny utg] Jy-väskylä 1981; Selambové, Praha 1937, 379 s; Selambi, Rigå 1938, 375 s; Selambowie, Poznaii 1966,424 s (Se-ria dzieu pisarzky skandynawskich). - Pär Lagerkvist (Litteraturen, Nordens kritiske Revue, årg 4, 1920-1921, Khvn, 4;o, s 462-465). - Ställverket. Sthlm 1921. 265 s. 2.-3. uppl [omsl] s å. 4. uppl 1931. - En handfull dun. Novelletter. Sthlm 1922. 295 s. 2. uppl s å. 3. uppl 1929. 256 s. - Vattenvärlden. Noveller. Sthlm 1923. 233 s. Härur novellen Ankespelel övers: Das Witwenspiel, eine Novelle, Lubeck 1926, 103 s. -Taklagsölet. Festpel vid invigningen av Stockholms stadshus den 23 juni 1923. Sthlm 1923. 55 s. - Hem från Babylon. Sthlm 1923. 342 s. 2.-6. uppl s å. 7. uppl 1930. [Ny utg] 1943. (Bokklubben Svalan.) Övers: Zu-rtick aus Babylon, Roman, Berlin, Lubeck, Leipzig 1927, 306 s. - Lata latituder. Sthlm 1924. 407 s. 2.-5. uppl så. [Ny utg:] D 1-2. 1938. 187 s, 20 pl-bl, 211 s, 26 pl-bl. ([Omsl:] Spännande resor, 7-8.) Övers: Un-ter dem Glulhimmel der Tropen, durch die Sudsee, Fidschi, Sumatra, Australien usw., Lubeck 1926, 440 s. - En färd till Abessinien. Sthlm 1926. 313 s. 2. uppl s å. - Det stora varuhuset. Sthlm 1926. 367 s. 2.-6. uppl s å. [Nya utg:] 1941. 316 s. ([Omsl:] Albert Bonniers cirkelböcker, 7.) 1949. 282 s. (Bokklubben Svalan.) Övers: Universarnyj magazin, Moskva &c Leningrad 1927, 199 s; Det store Varehus, Roman, Khvn 1928, 273 s; Das grosse Warenhaus, Roman, Berlin, Lubeck, Leipzig 1928, 326 s, [ny tr] Berlin u å; Het groote wa-renhuis, roman, Den Haag [1929], 296 s; Goldman's, London 1929, 284 s, New York 1930, 304 s; Suuri tava-ratalo, romaani, Hfors 1933, 341 s; Velky obchodni dum, Praha 1946, 288 s. - Mälarberättelser. Sthlm 1927. 212 s. [Novellen Mälarbröderna ur De gamla, 1909, o Mälarpirater.] ([Omsl:] De nya berättarna ...) -Jonas och draken. Roman. Sthlm 1928. 424 s. 2.-5. uppl så. [Nyautg:] 1961. 309 s. (Bonnierbiblioteket.) 1976. 263 s. Övers: Jonas og Dragen, Roman, Khvn 1929, 333 s; Jonas und der Drache, Roman, Bremen 1929, 330 s. - Reskamraterna. Noveller. Sthlm 1929. 304 s. 2.-5. uppl s å. Titelnovellen omtr: Levande sv litteratur, 18, 1937, s 85-129. Övers: Sam, Beth und das Auto: Menschen und Schicksale aus dem Leben der Gegenwart, Bremen 1930, 206 s. - Ekotemplet. Dikter. Sthlm 1930. 129 s. - Det stora bygget. Festspel vid Stockholmsutställningen 1930. Sthlm 1930. 46 s. -Trions bröllop. Komedi i tre akter. Sthlm 1930. 109 s. [Sv teatern, 416.] -Jag har varit en tjuv! Komedi i fyra akter. Sthlm 1931. 108 s. [Ibid, 422.] -Änkleken och andra berättelser. Sthlm 1931. 380 s. (Vårt hems nordiska bibliotek. Pärlor ur Sveriges, Norges, Danmarks, Finlands o Islands nutida litteratur.) - Saltsjöpirater. Sthlm 1931. 306 s. 2. uppl s å. Övers: Tre under seil, Oslo 1943, 252 s. - Lågan. Roman. Sthlm 1932. 309 s. 2.-8. uppl s å. 9. uppl 1933. [Ny uppl] 1937. (Svensk litteraturspegel. Under red av M Stiernstedt, 2.) - Två tidsdramer. Ett brott. En hederlig man. Sthlm 1933. 369 s. - Minne av Tor Hedberg. Inträdestal i Sv akademien d 20 dec 1932. Sthlm 1933. 25 s. [Även i SAH ifrån år 1885, d 43, 1932, s å.] - Sista äventyret. Tre noveller. Sthlm 1935. 239 s. 2.-5. uppl s å. Titelnovellen övers: Das letzte Abenteuer (Zwölf schwedische Erzähler von Heute. Ausgewählt und eingeleitet v O Holmberg, Sthlm 1942, s 93-174). -Jorden min hobby. Sthlm 1936. 337 s, 20 pl. 2.-4. uppl s å. 5. uppl 1937. - Minnas. Dikter. Sthlm 1937. 108 s. - Skönhet. Komedi i fyra akter. Sdilm 1937. 169 s. [Sv teatern, 434.] - Spel på havet. Drama i fyra akter. Sthlm 1938. 92 s. [Ibid, 437.] - Det stora bullret. Essayer. Sthlm 1938. 177 s. - Ett brott. Pjäs i sex scener. Radiobearb: A Sjöberg. Sthlm 1938. 70 s. ([Omsl:] Radiotjänsts teaterbibliotek, 32.) 2.-3. tr s å. 4. tr 1944. 69 s. - Uppsala, melankolien och abstraktionen (Hågkomster och livsintryck, 19. Bland professorer och studenter, Uppsalaminnen ... Under red av S Thulin, Upps 1938, s 174-189). - Minne av Jacob Wallenberg (SAH ifrån år 1886, d 48, 1937, Sthlm 1938, 1 pl-bl, s 27-104). -Jag fattig syndig. Noveller. Sthlm 1939. 321 s. [Nya tr] 1939. 1940. En novell ngt förk omtr: En volt i Djur-gårdsstan (Tre moderna svenska noveller, Khvn 1943, s 27-71). Övers: Jeg arme Synder, Khvn 1945, 275 s. -Mer än skuggor. Sthlm 1940. 255 s. [Nya tr] så. - Medelålders herre. Komedi i tre akter. Sthlm 1940. 123 s. [Sv teatern, 445.] [Omarb för radio:] ... i fem scener. 1944. ([Omsl:] Radiotjänsts teaterbibliotek, 59.) 2. tr så. -Brutus. Skådespel i sex akter. Sthlm 1942. 128 s. [Ibid, 449.] [Omarb för radio:] Brutus. 1944. 57 s. (D:o, 61.) - Sex fribiljetter. Sthlm 1943. 260 s. [Ny tr] s å. [Ny utg] 1946. (Bokklubben Svalan.) Höganäs (tr i Österrike) 1976. 188 s. [Sthlm, tr] Lund 1976. 182 s. Övers: Kuusi vapaalippua, Hfors 1946, 285 s; Six bil-lets de faveur, roman, Paris 1947, 265 s (Bibliodiéque scandinave ...); Zes vrijkaartjes, Den Haag [1937], 248 s; Seks fribilletter, Oslo 1948, 246 s. - Samlade dikter. Sthlm 1944. 295 s. 2. uppl 1949. (Vår tids lyrik [skyddsomsl].) - Renässanssängen. Radiokomedi. Sthlm 1944. 51 s. ([Omsl:] Radiotjänsts teaterbibi, 60.) 2. tr så. - Lilla fru Alibi. Radiokomedi. Sthlm 1945. 61 s. (Ibid, 62.) — Djami och vattenandarna. Radiopjäs. 1945. öls. (Ibid, 63.) Även i De bästa svenska radiopjäserna 1945, Sthlm 1946, s 7-82. - Förtroenden. Sthlm 1945. 319 s. [Nya tr] s å. [Ny utg] 1951. ([Skyddsomsl:] Svalan, Jubileumsserien 1951, maj.) 1960. 233 s. (En Delfinbok D 10.) Övers: Ystävieni tunnustuksia, Hfors 1947, 338 s. - Klas och Bob. Sthlm 1947. 75 s. [Bokvännens julbok 1947. Från jul-tidn Midvinter 1915 o omtr i Noveller 1918.] ([Omsl:] Sällskapet Bokvännerna, Bokgåvan 1946[!].) - Spegeln med amorinerna. Sthlm 1947. 258 s. [Roman.] [Nya tr] s å. [Ny utg Sthlm, tr] Borås 1976. 148 s. Övers: Spejlet med Amorinerne, Khvn [1948], 187 s; Der Rokokospiegel, Roman, Zurich 1948, 194 s. - [Ur Jonas och draken / Ur Sam, Beth och bilen] (Sex berättare och deras landskap. En vägledning för lyssnargrupper och enskilda lyssnare sammanställd av G Helén, Sthlm 1947, s 63-83). - Slottstappning. Radiopjäs (Svenska radiopjäser 1948, Sthlm 1949, s 7-61). - Att vara ung. Minnen. Sthlm 1949. 252 s. Nya tr s å. [Nya utg:] 1963.185 s. (En Delfinbok D 99.) 1976. 222 s. - Slottsfinal. Sthlm 1950. 300 s. [Roman.] [Nya tr] s å. [Ny utg] 1952. 255 s. (Bonniers folkbibliotek.) - Författaren Churchill. [Rubr.] Sthlm 1952. 7 s. [Ur DN 26 o 28/10 1952.] - Glasberget. Roman. Sthlm 1952. 297 s. [Ny tr] s å. [Nya utg:] Glasberget. 1954 [skyddsomsl]. 298 s. 1977.191 s. (En bok för alla från Litteraturfrämjandet.) Overs: Glas-bjerget, Khvn 1960, 257 s. - Pagoden. Roman. Sthlm 1954. 315 s. [Ny tr] s å. Övers: Khvn 1956, 240 s. - Liten herre i grå kostym. [Sthlm, tr] Malmö [1955]. 79 s. [Novell.] (Bokklubben Svalan ... Presentbok till medlemmarna i 1955 års serie.) - Den goda trätan. Sthlm (även deluppl Hfors) 1956. 301 s. [Ny tr] s å. -Trådar i en väv. Novellroman. Sthlm 1957. 257 s. (D:o.) [Ny utg] 1960. 239 s. (Bokklubben Svalan.) Övers: Trade i en vaev, Khvn 1959, 215 s. - Att läsa i bok (Vägen till bokrike. En antologi, Sthlm 1957, s 9-17). - Enhörningen och andra noveller. Sthlm 1958. 248 s. [Enhörningen / Änkleken / Slottstappning.] (Bokklubben Svalan.) - Korsade spår. Prosa från trettio år. Sthlm 1958.425 s. [UrJorden min hobby / Det stora varuhuset / Kortare berättelser.] - Fåfäng gå---Minnen, vandringar, utkast. Sthlm 1959. 242 s. [Ny tr] s å. - Adolf Törneros. Försök till ett porträtt. Sthlm 1961. 199 s, 1 pl-bl. (Svenska akademiens minnesteckningar.) - Det skedde i Liechtenstein. Roman. Sthlm (även deluppl Hfors) 1961. 246 s. [Ny tr] så. -Minnets kapriser. Noveller. Sthlm (även deluppl Hfors) 1963. 231 s. [Ny tr] s å. - Andromeda tur och retur. Roman. Sthlm (d:o) 1964. 198 s. - Trappan och Eurydike. En novellcykel. Sthlm 1966. 206 s. -Nils Personne. Sthlm 1967.199 s, 2 pl-bl. (Sv akademiens minnesteckningar.) - Episodernas hus. Roman. Sthlm (även deluppl Hfors ) 1968. 174 s. - Eldens återsken. Det stora varuhuset. Djami och vattenandarna. Red: D Hjorth. Sthlm 1971 (tr 1972). 422 s. (Svalans svenska klassiker. [Skyddsomsl:] Bokklubben Svalan.) - Inledning till: C Morgan, Källan, LAG Strong, Bröderna, A Bridge, Utflykt från Peking, o W. S Maugham, Bortom all ära och redlighet, 1933, G Greene, Orientexpressen, o S Hoel, Vägen till världens ände, 1934, J Hilton, Blå månen, oj. B. Priestley, Den tappre och den sköna, 1935, 2. uppl s å (Svenska bokklubbens volym resp 11,13, 17,19, 22, 25, 26 o 27 [skyddsomsl]), samtj Slocum, Ensam seglare jorden runt och Liberdades resa, 1952, [ny tr] så, allt Sthlm; bidr i bl a: OoB, 1906-61, Bonniers månadshäften, 1907-20, Idun, 1910: nr 37,1958: 27,4:o, STFÅ, 1929, 1935, 1943, 1952, 1958, SAH även d 60, 1949, tr 1950, BLM, ofta 1933-66, Vecko-journalen, från 1941 (teaterrecensioner) o 1962: 6, RiR, 1954: 36,1962:11, 4:o, Vintergatan, 1955, o FIB, 1959: 33, 4:o, alla Sthlm; vidare: SvD från 1908 o Dagligt Allehanda. Utgivit: Ml världens berättare. En episk bukett sammanställd. [Sami 1-2.] Sthlm 1942-48. [1.] 1942. 957 s. [Nya tr] 1943,1945. Ny [omsl: 2.] saml. 1948. 631 s. (Tills med KJ Rådström.) [Ny, omarb uppl] 1962. 650 s. [Huvudsakl urval ur 1. uppl, 1—2.] - All världens äventyr i ett urval. Sthlm 1944. 763 s. [Ny tr] så. - All världens självporträtt. En antologi sammanställd, Sthlm 1946. 779 s. - All världens kärlek sammanställd. Sthlm 1951. 668 s. Översatt G de Maupassant, Horla, Fettpärlan, Ensamhet, Förlåtelsen, Mor Sauvage, noveller, Upps ... 1927, 141 s; H. G. Wells, Krocketspelaren, Sthlm 1938, 133 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: F Böök, Resa kring sv parnassen 1926 (1926); K Espmark, Det litterära Nobelpriset (1986); dens, Litteraturpriset: hundra år med Nobels uppdrag (2001); L Forssell, S S: inträdestal i SA (1971); dens, Loggbok: art:arom litt o kultur 1944-91 (1996); C Jacobson, På väg mot tiotalet (1961); J Landquist, Som jag minns dem (1949); dens, Möten (1966); S Linnér, Livsförsoning o idyll, en studie i rikssv litt 1915-1925 (1954); J Lundberg, En evighet i rummets former gjuten: dekadenta och symbolistiska inslag i Sven Lidmans, Anders Osterlings o Sigfrid Siewertz lyrik 1904-1907 (2000); T Saxlund, 1914 års idéer: en studie i sv litt (1975); SMoK; I Soivio, Symbolerna i S S:s prosa (1966); S Stolpe, S S (1933); N Svanberg, Studier i S:s prosa (1941).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
P Sigfrid Siwertz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5956, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingemar Algulin), hämtad 2017-08-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5956
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
P Sigfrid Siwertz, urn:sbl:5956, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingemar Algulin), hämtad 2017-08-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se